Fuera de juego; v.16
Sebastian Eguren, Villarreals säsongsavslutning, media och Romario
Denna vecka bidrar Villarreal till fråga ett och två. Tack också till Johan Seger som ställer upp som gäst i veckan.
Deltagare:
Robert Johansson, skribent La Selección / bloggare Spanien
Tobias García, skribent La Selección
Johan Seger, Villarrealred.
Blir det en fortsättning i Villarreal för Sebastian Eguren nästa säsong och är han i så fall bra nog för startelvan i ett Champions League-satsande lag?
Robert:
- Ja för tusan. Det är ju bara att titta på hur det ser ut nu. Eguren har spelat mycket och gjort det bra. Klart han blir kvar.
Tobias:
- Självklart blir han kvar. Han har blivit en viktig kugge för Pellegrini,och framförallt har Eguren lyckats göra Senna till en bättre spelare.
Johan:
- Han verkar bli kvar enligt de senaste skriverierna. Dessutom har han ju skött sig på ett tillräckligt bra sätt för att hålla en given plats bredvid Marcos Senna i mitten, vilket också innebär att Pellegrini prioriterar honom framför egentlige lagkaptenen Josico (förvisso skadad en del, men också petad) och unge Bruno Soriano (som enligt vissa fått ondödigt mycket speltid under säsongen). Om mittfältet sedan överlag håller för en Champions League-satsning kan man väl fundera över. Å andra sidan kommer nog Rio Mavuba tillbaka från utlåningen till Lille. Summa summarum: Eguren blir kvar men inte med en så given startplats som för tillfället.
Två raka förluster i ligan (Sevilla och Almería), är det början till en svag säsongsavslutning eller är Villarreal snart tillbaka i vinstform igen?
Robert:
- Plats 14 var det va? Bara en tidsfråga nu...
Skämt åsido. Villarreal vinner mot Valladolid hemma i helgen och sen är allt som vanligt igen. Ubåtarna kanske inte klarar av att ta en direktplats till CL men laget kommer iallafall trea. Och det är väldigt bra gjort.
Tobias:
- Villarreal tar med största säkerhet en plats i kommande Champions League, inget snack om det. Men det verkar som stundens allvar gjorde kom fram det senaste två matcherna när man började snacka om ligaguld osv. Nä, Villarreal ska fokusera på en topp 4 plats i första hand och mer än så är en bonus.
Johan:
- Hmm, man skall inte glömma att båda matcherna varit på bortaplan. Mot Sevilla kan vilket lag som helst få stryk, det är mer sättet det skedde på som förvånade mig (totalt utspelade). Mot Almería spelade Villarreal med en man mindre redan efter en dryg kvart och dessutom var det målvakten Diego Lopez som blev utvisad. Men visst är det ändå en lite oroväckande trend (?) som Villarreal på hemmaplan mot Valladolid måste få stopp på i helgen. Frågar du mig blir det tre nya poäng då och sedan är detta spörsmål glömt för denna gång.
Säsongen är långt ifrån slut men ändå snackas det redan mycket om den kommande. Att Ronaldinho drar till Milan får väl ändå ses som det mest uppmärksammade flyttsnacket hitills. Men det är istället eventuella nyförvärv som diskuteras mest. och då portugisen Christiano Ronaldo till Real Madrid. Den spanska pressen tjatar och tjatar och pushar och pushar för att så ska bli fallet. Hur mycket kan media egentligen påverka en övergång? Kan exempelvis Marca tjata till sig en spelare till Real? Hur fungerar det?
Robert:
- En intressant fråga. Personligen blir jag ordentligt uttråkad och nästan förbannad av allt tjat i media. Nästan så till den grad att jag slutar läsa tidningarna helt under den här tiden på året.
Marcas tjat känns som ett sista desperat försök att tala Ronaldo till Madrid men jag tror det är lönlöst. Media kan säkert skapa en situation där intresset från en spelare/klubb höjs men media kommer aldrig avgöra/avsluta en affär.
Tobias:
- Äsch sånt tror inte jag på. Klubbarna måste ju värva det dom behöver och det kommer inte att styras av var medias skriverier. Men det visst har det blivit löjligt allt denna tjat. Ta bara AS för någon månad sen, som intervjuade Cristiano Ronaldos mormor (!?!?) som kom med att han ville spela för Real. Jag menar herregud, hur lågt kan man sjunka?
Johan:
- "Ronnie" borde se till att få miljöombyte. Det känns som hans karriär gått lite i stå och det kan vara så pass infekterat med alla skriverier om honom i Spanien att en flytt "utomlands" vore att föredra, både för honom och för Barcelona. Han kan nog få en rejäl nytändning i Milan, tillsammans med den brasilianska klick som redan huserar där. Men då måste han börja prioritera sin fotbollskarriär på heltid igen.
Att Marca skulle lyckas tjata till sig Cristiano Ronaldo tror jag inte alls på. Ett rent önsketänkande tror (och hoppas jag). Varför skulle han lämna ett bättre lag för att gå till ett sämre (pardon...)? Därmed inte sagt att Ronaldo skulle göra sig dåligt i den kungliga huvudstaden, tvärtom. Men går han dit så gör han det för att han vill det själv.
Romario. En av fotbollens bästa lägger av. Brassen som har spelat i bland annat Barcelona och Valencia har hur många meriterande guld/utnämningar som helst i sitt CV. Men hur kommer du ihåg Romario?
Robert:
- Mest minns jag åren i Barcelona men också VM94 där han gjorde mål på Sverige i 1-1-matchen i Detroit. Ett tag när han var som hetast gjorde han mål på allt och egentligen när han ville. Det vittnar hans 1000 mål (eller hur många det egentligen är) i karriären om. På sistone har det som med så många andra slocknade stjärnor blåst ordentligt till och från men Romario lämnar ändå fotbollslivet som en legend.
Tobias:
- Romario? Ja du, spelaren som kunde vara osynlig i 89 minuter för att sedan avgöra en match. Det jag mest minns är självklart Romarios dragning på Alkorta i El Clásico som slutade med 5-0 för Barcelona. Man kan nog lätt säga att Alkorta åkte upp till läktaren för att hämta en korv med bröd.
Johan:
- Romarios europeiska karriär blev inte riktigt vad man hoppades på. Visst öste han in mål i PSV (98 mål på 109 matcher) tidigt in i densamma och visst var han mycket bra under de tre säsongen han spelade i Barcelona (34 mål på 46 matcher). Å andra sidan hade han en trött och misslyckad sejour i Valencia, samt en alldeles för lång och rastlös (AKA klubbbytande) period utanför den europeiska kontinenten för att riktigt ha etsat sig in i det europeiska medvetandet på klubbnivå. Istället är det VM-1994 i USA som för oss svenskar utgör hans störtsta stund som fotbollspelare. Tillsammans med Bebeto utgjorde han ett anfall som bl a mötte Sverige både i gruppspel och semifinal. Därtill kan läggas han flamboyanta karaktär som ofta gjorde sig påmind på ett eller annat mindre smickrande sätt. En riktig karaktär!
Hasta pronto!