Krönika: En resa bland alperna stärker känslor
Det är först nu när man är hemma igen efter 11 dagars resande med 4 stopp – Wien 2 dagar, Innsbruck 5 dagar, Salzburg 3 dagar och åter igen Wien innan hemfärd – man börjar få sina intryck att börja smälta i minnen och känslor. Jag tänkte redogöra för en del av dem här.
Vi var tre glada grabbar som åkte iväg till en av våra största äventyr i vår förhoppningsvis långa liv och det var tre grabbar med många förhoppningar och med stor dos av optimism som kom tillbaka. För jag är helt övertygad om att Spanien tar hand om Italien på söndag, man har under dessa tre matcher visat en trygghet som jag aldrig sett innan, en vilja och säkerhet på att man gör rätt saker. Ett exempel är matchen mot Sverige i Innsbruck, periodvis så var Spanien dåliga men man fortsatte, man malde på och tillslut så gav det utdelning.
Och vilken utdelning; Sverige sidan med sina supportrar hade redan hunnit ställa sig upp för att hylla prestationen de hade gjort. Man hade lyckats få oavgjort mot Spanien, trots spelövertaget i andra delen av andra halvlek. Precis när publiken börjat skandera; ”Stå upp, för vi är Gul och Blå, Stå upp” så kommer en viss Villa på språng loss från Hansson och sätter bollen elegant bakom Isaksson. Vilken extas det blev i den spanska läktaren där vi satt, obeskrivligt! Glädje på hög nivå, ja enda ordet jag kan komma på är orgasm. Eller vad säger du Migge?
Jag har imponerats av Villa i båda matcherna han medverkat så här långt i turnerigen. Grabben har varit magnifik, outstanding. Så pass att han har på 6 matcher totalt (fyra i Tyskland för två år sen och två nu i Österrike) gjort 7 mål. Ska vi jämföra detta med exempelvis Raúl som har medverkat i tre VM och två EM och har endast lyckats näta 6 gånger. Men vi ska inte glömma att Raúl trots allt är ”La Rojas” bästa målskytt genom tiderna med sina 44 mål på 102 matcher. Nog om Raúl, det är ”El Guaje” vi snackar om här. En av anledningarna, enligt mig, till att Villa är så pass het är Fernando Torres. Jo, ”El Niño” gör ett jädra jobb i varje match, han löper utan boll hela tiden, drar isär försvaren med sina diagonala löpningar, på detta sätt så frigör han yta åt Villa som verkligen utnyttjar detta.
Jag hoppas att detta samarbete gör stordåd på söndag mot Italien.
______
Innsbruck var en mycket vacker stad – tät och liten, men det hade sin charm. Charmen låg i Alperna. Fantastiskt att sitta på stadion och kunna se alptopparna bakom den motsatta läktaren var mäktigt. I Innsbruck hade man även förmånen att kunna få tag på dagens Sportbladet. Alltid intressant att läsa vad den riktiga ”journalistiken” (som det själva kallar sig) skriver om EM och framförallt Spanien. Dagen efter Spaniens kross mot Ryssland (vilken match Xavi gjorde där, bröt anfall, fördelade, han var överallt på plan!) så fick vi tag i den rosa blaskan. Det var med förvåning jag fick läsa Peter Wenmanns krönika efter matchen. Han skrev att han inte kunde förstå hur några spanska journalister uppförde sig efter varje spansk mål, då man verkligen firade ”La rojas” mål. Han menar på att journalister ska vara neutrala? Vart står det? Är det lag på detta? Är Peter neutral när han skriver om Spaniens svagheter och om hur Sverige måste agera för att vinna den kommande matchen mot Spanien? Självklart håller Wenmann på Sverige, allt annat vore väl konstigt.
Eller vad sägs om Wenmanns neutralitet i följande stycke: ” Jag jublade för mig själv och skrek ett ”JAAA!” ensam på mitt hotellrum i Innsbruck när Zlatan sköt 1–0 till Sverige i går kväll, men jag skulle banne mig aldrig göra nåt liknande på en pressläktare.” Jag kommer ALDRIG att tycka att det är fel att någon människa, vare sig journalist eller kock eller lärare uttrycker sin glädje utåt och med spontanitet. Vad vore livet utan det?
Men å andra sidan vad ska man förvänta sig av någon som försöker leka rolig och lustig och vill använda lite spanska ord i sin krönika men allt han får fram är italienska. ”Multo bueno” stod det, dessutom felstavat eller vad säger ni som besitter kunskaper kring det italienska språket?
______
Måste även nämna Sverige lite. Trots allt är Sverige ett lag som står mig mycket varmt om hjärtat och jag vill alltid att det vinner – om det inte nu möter Spanien förstås. Det skrevs en del om Lagerbäcks nya stil inför EM, han använde kostym (snygg enligt modellexperten på Aftonbladet, vilken journalistik!), var hårdare mot media och jag vet inte mer. Men det viktiga enligt mig är stilen på plan, och där har Lagerbäck inte förnyat sin stil. Under presskonferensen igår så menade han att det viktiga hos varje spelare är hur pass skickliga dem är. Och då ställer jag mig lite undrande, har jag blivit tokig eller är det Anders Svensson som spelar i Lyon? Eller är det kanske Daniel Andersson som lirar nere i Frankrike och får spela en hel del Champions League matcher? Det verkar så enligt Lagerbäck iallafall, för inte är dessa två herrar bättre och skickligare än Kim Källström.
Lagerbäck går bara efter rutin; han nämnde även igår att det hade gått miste om 150 landskamper på högersidan då man inte kunde spela med Alex och Chippen. Men herregud, fotboll handlar om talang! I Spanien hade vi stundtals mot Ryssland och Sverige en högerflank med blott 20 landskamper i form av Sergio Ramos och Cazorla. Nä, men just det vi är ju bara 9 miljoner människor här i Sverige.
Något har gått snett när man använder Mikael Nilsson som vänsterback och Johan Elmander som högerytter och lämnar naturliga ersättare som Dorsin och Sebastian Larsson på bänken. Avgå Lagerbäck!
______
Sedan måste jag faktiskt hylla svenska fansen nere i Innsbruck. Marschen mot stadion i lördags var bland det mäktigaste jag upplev. Dock måste jag även kritisera en del av dessa. I Sverige är vi ganska benägna att kritisera invandrare för deras sätt att uppträda när det flyttar till Sverige. Men vi själva är inte bättre när vi åker utomlands. När man på en viss camping kan se svenska supportrar med sina svenska tröjor hoppandes på restaurangbord och sjunger ”När vi gräver guld i USA” så blir man fundersam. När man tre minuter sedan kan se några andra svenska fans som pissar rakt ut en meter utanför ingången till ovannämnda restaurang, så kan man bara skämmas.
_____
Sista delen av resan tillbringade vi i Salzburg. Vilken fantastik stad, bland det vackraste jag har sett. Där spelade Spanien sin sista match mot Grekland, Aragonés valde att mönstra b-uppställningen. Men den var verkligen lika sevärd som dem två första, jag blev extra imponerad över Fernando Navarros insats. Lugn med bollen på fötterna och väldigt stabil. Men kvällens behållning var verkligen Dani Güiza, shit vad mannen jobbade arslet av sig under hela matchen.
_____
Jag kommer hem med känslan över att saker och ting har ändrats när det gäller Spanien. Dessutom så verkar spanska fans verkligen ha fått suget att följa sitt landslag. Vi hade ett mäktigt tryck både mot ryssar, svenskar och greker. Vi kanske äntligen kan tvätta bort det där med att Spanien inte väcker känslor hos spanjorena? Jag menar hur stort är oddset att jag en riktig canarión (Las Palmas anhängare) hamnar bredvid ett gäng chicharreros (ett gäng Tenerifebor) vid en camping och ändå hålla sams? =)
______
På söndag smäller det ordentligt, nu är det dags att hämnas för Tassotis armbåge och alla förluster mot dessa spaghettiätare. Aragonés lämnade en fin pärla igår på sin presskonferens: ”Om Gattuso är en referens i Italien, är jag en präst.”
Glad midsommar!
A por ellos Oé!!
