Gästkrönika: Det vackraste fotbollen kan stå för
Vad är vackert i fotbollen? Gästkrönikören Andreas Kanter funderar kring Joga Bonito, klacksparkar och vad som egentligen är det bästa med sporten vi alla älskar.
Fotbollen har segrat. Den roliga, tekniska och offensiva fotbollen som Spanien representerar har vunnit över den fysiska och defensivt inriktade fotbollen som enligt expertisen Italien, Tyskland och senaste EM-mästarna Grekland står för. Meningar som "fotbollen har segrat" syftar på att den offensiva fotbollen är här för att stanna och den mer defensiva fotbollen är begraven någonstans i forntiden. Som om den offensiva fotbollen har vunnit ett slag, en kamp om hur fotboll som idrott, religion och konst ska framföras.
Allt detta är givetvis en naiv, förhastad och väldigt temporär slutsats. I framtiden kommer det fortfarande finnas lag som kommer kunna försvara sig till segrar, titlar och mästerkap, även mot offensiva lag. Min rubrik handlar om att en seger för Spanien, sammanfattar det vackraste fotbollen kan stå för. Man kan fråga sig vad det vackraste fotbollen kan stå för är?
Om man slänger ut frågan i luften kanske någon svarar Joga bonito, spela vackert. En fras som i många fall sammanfattar den brasilianska spelstilen där mycket går ut på att underhålla publiken samtidigt som det är ett vägvinnande spel där klacksparkar, dribblingar och fantasi är alla viktiga komponenter. Är detta vackert? Ja, synonymt med en solnedgång vid kusten en ljummen majkväll.
Dagen till ära finns det säkert många som är hänförda av Spaniens "Tiqui-taca" som går ut på mycket bollinnehav där kortpassningsspel och snabba instick till anfallare bygger grunden i ett spelsystem som står som segrare i EM 2008. Är detta vackert? Ja, i synonym med den vackraste form av musik man kan tänka sig.
Tipsextraromantiker kanske hävdar att den gamla, manliga och hårda brittiska fotbollen som gick ut på att springa, hoppa, kämpa för varandra i ett lag tills man stupar är den vackraste form av fotboll som belyser gemenskap och vilja. Är detta vackert? Ja, synonymt med den vackraste form av tavlor och konst man kan tänka sig.
Att hävda att något av ovanstående är det vackraste fotbollen kan stå för är ett hån mot fotbollen som idrott, en kraftig underskattning av fotbollen som samhällsinstitution och ett slag i solar plexus för alla oss som vet sanningen, att fotbollen står över allt annat.
Fotbollen står över alla religioner då muslimer, judar och kristna kan samarbeta och känna samhörighet i ett och samma fotbolls lag. Detta ger framtidshopp. Det är det vackraste fotbollen kan stå för.
Fotbollen står över alla världskonflikter då USAs spelare och Irans spelare under VM 1998 kunde dela ut blommor till varandra, fotograferas som enade och sedan spela en fotbollsmatch på 90 minuter utan någon form av konflikt. Detta visar på förbrödring mellan två antagonister. Det är det vackraste fotbollen kan stå för.
Fotbollen står över all historia då den gamla sovjetiska hymnen som stod för kommunism, rädsla och diktatur med ny text basunerades ut med stolthet, glädje och skönhet under Rysslands matcher vilket den med all säkerhet kommer att förknippas med för alla oss fotbollsälskare i framtiden. Detta ger återskapad stolthet och upprättelse. Det är det vackraste fotbollen kan stå för.
Fotbollen står över alla tragiska minnen och hedrar den som förtjänar det med glädje istället för sorg. Då Spanien firar sitt 10 minuter gamla EM guld och Sergio Ramos i Spanien går runt med en vit t-shirt med texten " Siempre con Nosotros" vilket betyder "alltid med oss". På framsidan av denna tröja så var det en bild av Antonio Puerta, hans kompis som tragiskt dog på fotbollsplanen för snart ett år sen. Finare hyllning kan man inte få och
vackrare gest får man leta efter. Detta ger möjlighet att minnas med glädje istället för sorg. Det är det vackraste fotbollen kan stå för.
Fotbollen står över all segregation. Spanien, ett land som i många fall är synonymt med segregation står som vinnare av det nyligen avslutade EM slutspelet. Spelare från Katalonien, Madrid och Valencia m.m. enades på planen och slogs för Spanien, som ett lag och för en kort stund kanske folket också kände Spanien som ett enat land. Baskiska ETA, katalanska frigörelse grupper och andra skeptiker får i framtiden jobba i motvind, mot dem som tror på Spanien som ett land, mot dem som tror på integration mellan olika folkgrupper. Ikväll har vi sett att fotbollen kan ena på ett helt annat sätt än något annat i samhället.
Vem vet, kanske kan denna seger göra att Spanien får text till sin nationalsång. En text som bygger på stolthet för Spanien som land med alla dess regioner. Kanske kommer den att handla om den vackra baskiska kusten, "Prado" museum i Madrid eller "Sagrada de familia" i Barcelona. Låt den hellre handla om vad som utspelar sig på Nou Camp, Santiago Bernabeu, Mestalla eller San Mames varje vecka för det är det som verkligen kan förena Spanien. Det är det vackraste fotbollen kan stå för.