Krönika: Mästarklass trots måltorka
1-0 mot Bosnien med bud på betydligt mycket mer. Eller ja, åtminstone något mål till. Spaniens spel höll högsta klass men det gjorde knappast avsluten. Den dåliga effektiviteten kunde ha straffat sig.
Men det gjorde den inte. Spanien öppnar på bästa tänkbara sätt i VM-kvalet. Vacker fotboll presterades även om den stundtals nästan var naivt frejdig. Framför allt i den andra halvleken då stora delar av laget befann sig i offensiv utgångsposition vilket ledde till blottade ytor bakåt. Bosnien hade ett flertal lägen där kontringar kunde ha straffat Spanien just för att i princip bara mittbackarna fanns kvar hemma. Tur då att mittfältet och ytterbackarna gjorde jobbet hem.
Tittar vi på Spanien före EM-guldet så var just den naiva optimismen och övertron på försvarsspelet en stor akilleshäl. Efter EM är man så pumpade med självförtroende att man är tillbaka i detta läge. Ingen direkt anledning till oro finns men det är något som Del Bosque måste uppmärksamma inför nästa samling för vi får inte glömma eller lura oss. Trots allt var det faktiskt den solida grunden från försvarsspelet som banade vägen till guldet i somras.
Offensivt var dock Spanien en fröjd att skåda. Diego Capel gjorde en riktig succédebut som startman och han lär fortsätta att få starta om han spelar med den där energin och löpviljan. Helt otroligt. Han var överallt i den första halvleken och sprang på allt. I den andra mattades han något helt förståeligt. Men hans insats var mäkta imponerande.
Jag slogs också av tanken på vilken skillnad det är på spanskt ”klapp-klapp” och det sydamerikanska, i första hand brasilianska, motsvarigheten. Brasilien försöker ofta visa hur duktiga man är med bollen. Såväl mittbackar som målvakter. Alla vill visa att ”I Brasilien fick vi boll istället för nappflaska”. Men ofta sker detta med en-mot-en-utmaningar och egna dribblingsuppvisningar. Sällan i form av lagspel med tempo och rörelse. Spelet går istället ofta via stillastående spelare. Spanien agerar precis tvärtemot och det gjorde man även mot Bosnien. Hela tiden fart och rörelse. Oftast två tillslag som mest på bollen, gärna ett om läget och passningen tillåter det. Man har spelare som springer som skållade råttor (se Capel, Villa, Iniesta, Cazorla, Ramos) så hela tiden finns rörelsen. När det stämmer är det vackert att skåda för då är det, i alla fall för mig, vad fotbollen verkligen skall vara: Teknisk fotboll i lagsamarbete. Fotbollen är ju trots allt en lagsport.
Effektiviteten saknades den här gången men det kommer nya lägen och utmaningar för att bättra på den sidan. Funderar för övrigt på hur det skall bli när spelare som David Silva och Fernando Torres kommer tillbaka från sina skador. Det är inte lätt att ta plats i det här laget. Fråga Cesc Fabregas som på nytt blev utbytt utan att imponera. Antingen höll han med om det själv eller så tyckte han att han var bra mycket bättre än Del Bosque och många andra tyckte att han var. I alla fall av den sura minen att döma; den som bildproducenten mer än gärna fångade på bild några gånger. Cesc fortsätter vara ett stort mysterium i La Selección. Så bra och dominant i en av världens bästa klubbar, men totalt anonym i Europas bästa landslag där man egentligen tycker att han borde trivas som fisken i vatten runt alla bolltrollare och passningsvirtuoser.
Debattfrågor:
- Förtjänar Cesc en ordinarie plats i landslaget?
- Vad är orsaken till att han inte lyckas i La roja?
- Bör han starta mot Armenien eller skall en spelare som Xabi Alonso eller Santi Cazorla få chansen från start istället?
Diskutera HÄR