La esquina NT
Spanienredaktionens Tobias Garcia och Nina Ljung Fredman tittar lite framåt, lite bakåt och försöker summera en vecka som varken börjat helt eller tagit helt slut ännu. Den här gången om Sergio Ramos, Cesc och en del annat smått och gott.
Veckans häxjakt
T
Den står Marca för under den här veckan. Sergio Ramos hade en mycket intressant intervju med AS i slutet på förra veckan. En intervju som ska ha lett till att han bland annat petats av Schuster i helgens match mot Athletic Bilbao.
Här kommer några av Sergio Ramos svar under intervjun:
”Sättet jag har blivit kritiserat på stör mig lite. Inte för något, jag är en sportutövare, en offentlig person och jag är utsatt för detta. Jag gör slutsatserna på plan, och där ser jag att jag känner mig ensam på högerkanten och att problemen där bara berör mig. Och det är orättvist.”
”En lösning hade varit att byta system eller att en spelare får en mer konkret uppgift att hjälpa till där. I dag kräver pressen inte bara att jag gör ett bra defensivt jobb. Om jag gör en väl godkänd defensiv insats och inte bidrar offensivt så summeras det att jag skötte mig helt ok och inget mer. ”
”Om man blir utmanad av vänsteryttern, ytterbacken plus att en anfallare har utgångsläge på min zon, så hur defensiv jag än är så blir det omöjligt. Jag blir överspelad och hur mycket jag än försöker täppa till en passning så kommer en av dem två få iväg ett inlägg, och vems är felet då? Den som spelar i den positionen. Med lite hjälp och ett system där positionsspelet är lite vänligare än den vi har hade löst många problem.”
Tycka vad man vill men om läser intervjun (länk har ni här) så är Ramos mycket självkritiskt med sin egen insats och med all rätt lite besviken på alla krav utifrån. Men han har rätt i mycket det han säger och jag tycker Schuster agerade fel genom att straffa han på detta sätt. Ramos är trots allt den spelare på dem senaste två åren som har spelat flest minuter i Real Madrid.
Nog om det, så ville AS konkurrent, Marca, markera lite och har nu mer eller mindre kritiserat Ramos varje dag. Det började i söndags med rubrikgen ”Schuster se harta de los errores de Ramos” = Schuster blir trött på Ramos misstag. Där man menade att han petade Ramos för hans misstag. Dagen efter Bilbao-matchen så är en av nyheterna på huvudsidan följande: ”Excepcional partido de un renacido Salgado” = Enastående match av en pånyttfödd Salgado. En direkt pik mot Sergio Ramos.
Men i tisdags gick man lite väl långt i mina ögon. Denna jakt på Ramos är för mig obegriplig, han är bland världens bästa ytterbackar och som han mycket väl säger så har han fått för mycket krav på sig av omgivningen. Klubben hade då enligt Marca dragit i Ramos ögon och sagt följande (vem som har sagt det vet man inte men likförbannat finns det citat!):
”Los goles nos lo meten por tu culpa” = Målen vi släpper in är ditt fel.
”Los marrones se lo comen tus compañeros, los dejas vendidos” = Dina brister får dina lagkamrater reparera, du säljer dem.
”Te vuelves loco en las subidas y luego no centras bien” = Du blir galen med dina offensiva ruscher och sen slår du inte några bra inlägg.
Snacka om avhyvling och smaklöst. Om dessa citat stämmer låter jag bli osagt men Marcas journalistik ifrågasätter jag starkt. Brist på respekt för spelaren och hans spelstil, en spelare som har gjort mycket för spanska landslaget och för Real Madrid. Avskyvärt!!
Veckans ickefotbollsrelaterade ilska: Mr Music
N
Innan någon säger något: jag är medveten om att detta inte har med spansk fotboll eller med fotboll alls, att göra. Men. Eftersom det här är delvis MIIIN Esquina och den når ut till fler människor än vad min dagbok gör (den har jag flyttat till ett slutet community, det är inte Facebook, jag är inte medlem på Facebook och kommer aldrig att bli) så tar jag det tillfälle som ges mig. Jag är opportunistisk nog för att inte dissa sådana. Dessutom är jag för förbannad.
Jag har såhär långt under året avverkat två mobiler, jag är inne på min tredje nu och den tänker jag aldrig släppa. I februari hade jag en gul telefon, det var inget fel på den egentligen, bortsett knappsatsen.
Det var med den gula som Mr Musics trakasserier tog sitt avstamp. De ringde mig och försökte kränga någon slags prenumeration på deras misshandlade musikblandningar, och vänligt men bestämt förklarade jag för dem att jag inte var intresserad.
Veckan därpå ringde de igen.
Då jag själv under en traumatisk period i mitt liv arbetat extra på call-center vet jag hur det fungerar, man flyttar fram tid och datum och så rings vissa nummer upp igen automatiskt, denna funktion finns för dem som inte svarar i telefonen, eller om det är upptaget. De andra, de som tackar nej, plockar man i normala fall bort från listan.
Jag förklarade ännu en gång att nej tack, er musik är inget för mig, jag köper mina egna skivor, dem jag vill ha, och jag avskyr blandplattor.
Tack och hej.
Sedan dess har de ringt. En gång i veckan. Ibland två. Deras samtal överlevde den gula mobilen, och de överlevde den fula rosa, från disketternas era, som jag ersatte den gula med tillfälligt då den gick sönder.
Bland mattorna på Ikea i somras brast det för mig. Jag skrämde slag på tanten bredvid mig med mina ramsor, och jag kastade telefonen i golvet. Den föll inte i bitar som jag hoppats, inte heller upphörde samtalen.
I slutet av september fick jag min nya vackra mobil. Den är grå, den har Zaragozas sköld på skärmsläckaren. Sedan jag fick den har samtalen från Mr Music intensiverats. Nu ringer de mig dagligen. Senaste igår kväll efter klockan 20:00, efter att också ha ringt tidigare samma dag, kring 16-tiden.
Första gången de ringde mig igår så nöjde jag mig med att svära åt dem.
Då de ringde på kvällen talade jag om för dem att jag om detta inte upphör kommer att sänka mig så lågt att jag anmäler dem för trakasserier.
Imorse, klockan 09:17, ringde de igen.
En gång till nu, sa jag. En gång till, bara. Sedan får det vara bra, färdigt. Det gick överstyr för länge sedan, och kanske var det lite roligt de första veckorna. Nu är det inte så längre.
Och så länge som jag lever kommer jag att göra allt jag kan för att svärta ner det här företagets namn, i alla sammanhang jag kan. Det här är det första.
Det rådde bojkott tidigare, det här är steget bortom.
Veckans…
… målvakt: Casto, Real Betis. Betis tog ännu en seger i helgen, denna gång mot Osasuna borta där man vann med 2-0 efter mål av Pavone och turkbrassen Aurelio. Men en stor bidragande faktor var även Casto som höll nollan och säkrade defensiven för de grönvita. Musho Beti!!
… back: Cisma, Numancia. Numancia vann efter en rysare i dem sista minuterna. Tchité kvitterade i 91:a minuten, och alla på Los Pajaritos trodde att man skulle få varsin poäng. Men då kom ytterbacken Cisma och gjorde 2-1 i 95:e minuten och gjorde så att Numancias andra seger var ett faktum.
... mittfältare: Simão Sabrosa, Atlético Madrid. Det var portugisen som låg bakom det mesta framåt då Atlético först tog ledningen mot Villarreal, och sedan tappade den, bara för att tillslut få till en kvittering. De senaste veckorna har Simão glänst i den röd-vita tröjan, hans insatser på El Madrigal tog honom upp till nästa nivå.
...anfallare: Samuel Eto’o, Barcelona. Eto’o vann med sitt äkta hattrick en mycket tät kamp mot Real Madrids Gonzalo Higuain i kampen om veckans anfallare. Inte för att förta någon som helst ära från Higuain, men klassiska hattrick är ingenting vi skäms bort med alltför ofta. 20 minuter tog det för Eto’o.
Veckans anti-spanska verksamhetsbedrift:
N
En varning går ut till känsliga läsare gällande texten som följer och dess förankring i verkligheten.
I den sannaste sanningens tjänst och med kunskapens och klarsynens fackla i handen diskrypterar jag de illvilliga avsikter som ligger dolda bakom alla till synes oskyldiga uttalanden, jag är någon på spåren.
Robert Perlskog, som kommenterade matchen mellan Recreativo de Huelva och Valencia sade såhär om uppslutningen på Nuevo Colombino:
Det är inte så mycket folk som samlats här ikväll, trots att man har så fint besök.
Jag har nu brutit ner den här meningen, jag har vänt och vridit på den, och kommit fram till detta:
Menar ändå inte mannen att den spanska publiken är skitdålig? Det måste ju vara det som han menar, som han sitter och säger! Om han nu inte hatar Valencia förstås, han kan mycket väl ha varit ironisk i sitt ”fint besök”. Eller så är det både publiken OCH Valencia det är fel på, det är ännu mer troligt. Publiken är för ointresserad av den skrala spanska fotbollen – där lag som Valencia är topplag – för att betala för biljetten.
Perlskog vill den spanska fotbollen illa.
Jag ser igenom hans vacklande fasad!
Veckans La Liga Adelante:
T
Javier Clemente och hans Murcia verkar ha fått luft under vingarna nu. Två raka segrar efter vinsten i helgen mot Sevilla Atl. med 1-0. Det var 18 månader sen Murcia hade två raka segrar. Zaragoza tog ännu en seger hemma mot Xerez med 2-1 och verkar nu visa sitt rätta jag, Marcelino har fått ordning på laget och nu blir det svårt att stoppa dem. Men Salamanca och dess tränare David Amaral fortsätter att imponera. 2-0 mot Huesca där veteranen Quique Martin åter igen nätade. Sagan fortsätter!
Det var även derby vid medelhavet. Elche tog emot Alicante i en ganska tråkig tillställning enligt rapporterna. 0-0 och ett resultat som inte hjälper något av lagen. Rayo Vallecano fortsätter att imponera på hemmaplan och vann stort mot Eibar med 4-1. Det var just Eibar som för två år sen satte stopp för Rayo i playoffsen upp till La Liga BBVA, upprättelsen var ordet. En som å andra sidan inte alls imponerar på hemmaplan är Real Sociedad. 3-2 förlust mot Castellón och frågan är om Iñaki Badiolas tålamod är snart över med Lillo. Å andra sidan så är supportrarnas tålamod med Badiola borta sen länge. Det händer för mycket grejer runt om i San Sebastian och det påverkar laget i slutändan.
Om tre veckor smäller det, då är det dags för det kanariska derbyt. U.D Las Palmas – Tenerife, snacket är redan igång mellan öarna och det lär inte heller ta slut.
Veckans video:
Den är tillägnad Sergio Ramos. Tiki-taka när den är som bäst och vilket avslut av en ytterback. Länk har ni här.
Veckans utomspanska spanjor och ödets lilla hånskratt: Cesc Fabregas, damlaget och Tottenham
N
Tottenham har inlett säsongen 08/09 på sämsta möjliga sätt, och som alla klubbar som säger sig satsa och sedan kraschlandar i inledningen har de fått sin rättmätiga dos av spott och spe kastad i ansiktet vid ett flertal tillfällen och från alla möjliga håll.
Inför gårdagens derby var det den spanska landslagsmannen Cesc Fabregas tur att uttala sig.
Han sa: Våra damer skulle ta poäng mot Tottenham. De skulle klara sig utmärkt.
Detta var naturligtvis menat som en förolämpning.
Att Fabregas uttalande kanske inte går helt i linje med tiden vi lever i, att det stinker unket mansgriseri på långa vägar är förvisso beklagligt, men satt i sitt rätta sammanhang, med facit i handen blir det bara komik av det hela.
För Arsenals damlag hade lätt tagit poäng mot Tottenham, det slog Grabbarnas Grabb (för att låna Tottenham-redaktionens ord) fast. Liksom Arsenals superba all-men-dominanta A-lag klarade av att göra.
4-4 slutade Londonderbyt.
Det måste glädja och lugna Cesc att han kanske platsar bland flickorna, han med, trots allt.
Veckans citat:
Manuel Preciado har vi alltid tyckt om. En tränare som alltid går rakt på sak men alltid trevlig och vänlig. Han blev tillfrågad om Sportings magnifika svit (3 raka vinster!) i presskonferensen efter Deportivo matchen. (ljud hittar ni här.)
”Vi var inte så dåliga efter 6-0 och 7-1 matcherna mot Barca och Madrid. Men vi är inte heller den sista skiten Pilatos sket och nu är vi inte heller Leverkusen, vi är Sporting Gijón och att vinna idag betyder mycket för oss"
Cuidaos!