Fuera de juego
Jakten på Barca, domare, Victor Valdés och Segundan
Deltagare:
Robert Johansson, Redaktör Spanien
Per Zander, Fotbollskanalen
John Larsson, Barcelonared.
Nicholas Höglund, Real Madridred.
Real Madrid är trots interna stridigheter åter ett vinnande lag och jakten på ligan har börjat. Problemet är bara att Barcelona också vinner sina matcher och differensen lagen emellan består. Hur ska Real göra resten av säsongen? Lägga fokus på ligan eller helt satsa på Champions Leauge?
Robert:
- Jag tycker att Real helt klart ska lägga störst fokus på CL. Åtminstone officiellt! Det enda man kan göra i ligan är att vinna. Men det behöver ändå inte räcka till. Där har man inte avgörandet i egna händer. Det har man dock i CL. Och med den form marängerna har just nu så är det inte en dum idé att hoppas på en triumf i Europa.
Per:
- Pokalfokus ligger på Champions League men Real Madrid måste naturligtvis göra allt även i ligan. Real Madrid är en klubb som aldrig kan tillåta sig att "kasta bort" någonting. Det gäller att hänga med i ligan, undvika kalabalik på Santiago Bernabéu, försäkra sig om C.L. plats till nästa år, och befinna sig i en utmanarposition om, mot formodan, Barcelona skulle börja vackla.
John:
- Känslig fråga... Om vi vänder på steken och sätter Barcelona i den sitsen, vad hade jag velat då? Antagligen ha allt. Som supporter blir du missnöjd när målsättningen revideras neråt mitt i säsongen, speciellt om ditt lag har kvaliteer att uppfylla målen. Real Madrid går alltid in i säsongen med målet att vinna allt. Visserligen har Real haft en lika skakig säsong som Barcelona haft en monstruöst bra. Realistiskt för Real är att satsa på Champions League, eftersom faktiskt har en bra chans att vinna där. Att plocka in 12 poäng på årets Barcelona kräver oerhört mycket. Antagligen är Real Madrid mer beroende av skador på Barcaspelare än sitt eget spel i det fallet.
Nicholas:
- Att enkom lägga fokus på Champions League skulle ur mitt perspektiv dels vara vanskligt då risken att missa direktkvalificering till turneringen nästa säsong ökar, dels direkt andefattigt relaterat till att ligan aldrig är avgjord efter halva serien spelad. Förvisso är väl chanserna minimala att Real Madrid skall komma stoltsera som ligamästare när det är dags att summera 2008-2009, men krasst statistiskt skall det konstateras att så var fallet redan före säsongsstart. De faktiska förutsättningarna att vinna ligan tre år i följd är enligt mig minst lika begränsade som att hämta in tolv poäng under nitton omgångar på Barcelona. Om vi skall vara följdriktiga i resonemanget skulle således klubben ha kastat in handduken redan innan ligaspelet drog igång, vilket onekligen skulle vara väl defaitistiskt i sammanhanget. Vad människor gärna glömmer är det faktum att Barcelona inledde serien skakigt. Jag vill minnas att vändningen kom efter en tveksam övertidsstraff i derbyt och sedan har framgång föranletts av framgång. Ett av frågetecknen som återstår är hur eventuella motgångar skall komma hanteras. Jag anser att det ena inte behöver utesluta det andra och det är bara att köra på i såväl liga som Champions League för Real Madrid, men naturligtvis kan ståndpunkten bli föremål för omvärdering i takt med att förutsättningar förändras.
Den spanska domarkåren fortsätter visa sig på den styva linan. Nu senast Pérez Burrull när han nu fråntas Espanyol-Barcelona efter sina missar i helgen mellan Real Madrid och Osasuna. Misstagen fortsätter vara grova men har inte nivån på domarna förbättras något på sistone?
Robert:
- Rent generellt så tycker jag faktiskt att domarna skärpt till sig i år. De har blivit lite mer proffesionella och fått lite mer känsla. Meeeen. Sen finns det ju också helt horribla undantag med straffar som inte existerar och frisparkar som flyttas in i straffområdet och följdaktligen blir straff och så vidare. Perez Burrulls lilla föreställning i helgen och hans påstådda attityd gör inte det hela bättre. Jag tror inte på något sätt det finns något som heter "equipo del gobierno" längre. Ej heller mutaffärer. Rötäggen inom den spanska domarkåren är bara genuint usla.
Per:
- Nja, om de blivit bättre vet jag inte. Vi har haft ett antal domarskandaler den här säsongen också, även om den senaste med Perez Burrull var ovanligt spektakulär. Det är inte ett lätt jobb domarna har heller.
John:
- Ledande fråga... I egenskap av amatördomare tycker jag att spanska domare generellt håller bra klass. Det finns alltid en del att önska och i synnerhet en större bredd. Mannen med världens längsta namn, Manuel Enrique Mejuto González, ser jag som Europas (och världens) kanske bäste. Problemet är att många av hans kollegor håller mycket låg klass, nästan brittisk nivå.
Nicholas:
- Bättre i den mån att laget som jag följer inte drabbats lika hårt? Här skall det initialt tillstås att undertecknad är mer än lovligt enögd och det kommer bli uppriktigt svårt att försöka sig på ett resonligt ställningstagande utan att kasta ett löjets skimmer över min egen person. Jag är synnerligen nära att i den sanna demokratiska andan åberopa min rätt att avstå från att svara, men med skammen i behåll piper jag instämmande.
Victor Valdés har haft några tunga säsonger med hårda omdömen men nu toppar han Zamoraligan överlägset utan att egentligen få några reaktioner alls. Hur bra/dålig är Valdés egentligen och är han trots allt en ganska underskattad målvakt?
Robert:
- Jag har kluvna åsikter beträffande Valdés. Han har utan tvekan ett otacksamt jobb som keeper i Barcelona och har gjort ett bra mycket bättre jobb än flera av hans tidigare kollegor (Arnau, Reina, Rustu etc.). Men rent auktoritärt utstrålar han inte någon större kapacitet. Han må mycket väl göra idioträddningar på träning men de tabbar han gjort under matcher är ju inte nådiga. Den här säsongen har han iallafall höjt sin lägstanivå rejält på så sätt att misstagen uteblivit men jag undrar om inte Barcas stabila spel smittat av sig och det är mer laget som ska ha beröm än själva Valdés själv.
Men jag betonar återigen, målvaktsjobbet i Barcelona är många gånger väldigt ensamt och otacksamt...
Per:
- Valdés har fått dras med tvivlen efter att systematiskt ha gjort bort sig med jämna mellanrum under åren. I grund och botten är han naturligtvis en bra målvakt, och med erfarenhet kommer också stabilitet. Dessutom hjälper Barcelonas allmänna form och spel, som bara tillåter få skott mot Valdés, också till.
Valdés är den målvakt som har räddat minst under säsongen. Det säger en del i förhållande till Zamora-positionen.
John:
- Många menar att Valdez största styrka är hans psyke. Han är som en mental gås. Alla motgångar bara rinner av honom och det verkar som om han aldrig går ner sig. Målvaktslegenden Ravelli brukar säga att det svåraste för en målvakt är att inte ha något att göra, vilket är en vanlig situation för Barcelonas målvakt. Där kommer Valdez psyke in. Han kan vara inaktiv hela matchen, men ändå vara på tårna i tredje övertidsminuten för att rädda laget. Dessutom fungerar han mycket bra med backlinjen, där backarna täcker vinklar som Valdez släpper. Sen säger den enkla matematiken att om det egna laget gör över tre mål per match, då behövs inte de rent målvaktsmässiga kvaliteer som hans landsmän i Real Madrid och Liverpool besitter.
Nicholas:
- Han vaktar trots allt målet i Barcelona varvid jag definitivt inte skulle vilja påstå att han är underskattad. Dock kan det bli svårt för Valdés att få erkännandet på landslagsnivå relaterat till en svår konkurrenssituation i vilken han ej räckt till för att hävdat sig tidigare. Jag har inte sett Barcelona i tillräcklig utsträckning (förövrigt ett fenomen vilket som av en tillfällighet brukar ske parallellt med att blårödingarna konsekvent vägrar att tappa poäng) för att bedöma vederbörandes säsong, och har inga åsikter huruvida han är bättre eller sämre kontra gemene mans åsikter. I mina ögon har han tidigare varit en mer än habil målvakt vilken mellan varven svarat för lustiga små misstag. Då mina sympatier sedan alltid legat hos jungfruvitt har jag av hävd inte haft några direkta invändningar mot att just Valdés varit Barcelonas målvakt. Något jag dock är beredd att omvärdera.
Förra säsongens succélag i Segundan hette Sevilla Atlético. Men i takt med framgångarna blev det också svårare att hålla laget intakt och i år sladdar laget ordentligt i den annars så jämna tabellen. Tidigare har vi sett samma fenomen hos Málaga B och Real Madrid Castilla. Hur ska filialerna göra för att kunna etablera sig på allvar i Segundan och hur viktigt är det egentligen för ett Primeralag att ha b-laget i andradivisionen?
Robert:
- Utan att veta exakt hur framtiden för alla canteras kommer att se ut så är det givetvis bra att reserverna får så bra matchning som möjligt. Men det är inte helt riskfritt. Faran i det hela ligger i att duktiga canteraspelare tröttnar fort om de inte får chansen på högsta nivå. Och har de dessutom redan fått ögonen på sig av andra klubbar så är det lätt att de lämnar. Almerías Alvaro Negredo är ett lysande exempel på detta. Jag kan inte för mitt liv förstå hur Real Madrid kunde släppa denna guldklimp. Och ser man till Sevilla Atlético så är det samma visa där. En bra säsong i Segundan leder till att spelare flyttas upp till a-truppen medan andra lämnar för andra klubbar. Det gör att klubben som kanske inte prioriterar värvningar till canteran också sjunker snabbt i tabellen och som i det här fallet, kommer åka ur.
Per:
- Det är högst osäkert om B-lagen kommer att spela det ordinära seriesystemet nästa säsong, och jag tycker att det skulle vara ett bra initiativ med en egen liga för utvecklingslagen, precis som diskuteras i dagsläget. Jag har svårt att se fördelen med att proffsklubbarnas ungdomslag harvar med amatörer i division tre och fyra, vilket är en realitet för en övervägande majoritet av lagen.
Dessutom handlar det inte om att etablera sig i Segunda, det är egentligen oviktigt för klubbarna. B-lagens främsta syfte tillåter inte långsiktig planering (vilket skulle krävas för att uppnå resultat och kontinuerligt spel i Division två), utan att det ständigt produceras spelare åt den egna och andras klubbar med tillhörande sportslig och ekonomisk förtjänst.
John:
- I Göteborg brukade man säga att det var viktigt för B-laget att få spela på gräs, vilket var en ynnest förunnad de högsta reservligorna i stan. Detta för att reserverna skulle få bra matchning på bra underlag. Idag finns konstgräs som löst det problemet. Poängen med denna tomma anekdot är att även storklubbarnas B-lag behöver bra matchning mot bra motstånd. Helt enkelt för att steget från reserverna till A-laget inte ska vara för stort. Alternativet att låna ut är alltid sämre, eftersom du då inte har kontroll över spelarens utveckling på samma sätt. Att få sitt B-lag nedpetat i C-ligan är på kort sikt inget större problem, men på längre sikt riskerar utvecklingen givetvis att hämmas.
Nicholas:
- Vad som krävs för att etablera sig i Segundan har jag inte bättre lösningar för än nästa man, och gör mig vidare inga illusioner om att lösa vad klubbarna misslyckats med på några rader. Generellt går det väl att konstatera det självklara: Förfoga över en ungdomsakademi som årgång efter årgång fostrar talanger och potentiella elitspelare – vilka har det goda omdömet att inte ta flyget till brittiska övärlden eller skriva på för första bästa Valencialag – samt sätta budgeten i paritet med vad konkurrerande klubbar i divisionen gör. För att knyta till sig och behålla talanger samt slippa en vansklig, och alltför sällan fruktbärande, utlåning av spelare som står på gränsen till truppen, är det viktigt att erbjuda spel på en utvecklande nivå med möjlighet att mer kontinuerligt än mellan säsonger testa huruvida progression kommit till stånd. Så visst finner jag det angeläget att vara representerad i andradivisionen. Egna produkter gör gott för såväl själ som ekonomi.
Hasta la vista!