Fuera de juego
Burop i Madrid, Messi klädd i vitt, Atléticos tränarsituation och Málaga CF
Deltagare:
Robert Johansson, Redaktör Spanien
Christopher Kviborg, Redaktör Spanien
Nina Ljung Fredman, Krönikör Spanien
Tobias García, Skribent Spanien
Real Madrid är åter ett vinnande lag men samtidigt buar hemmapubliken ut sina egna spelare, Drenthe och Marcelo på grund av att de inte motsvarat förväntningarna. Något som ter sig alltmer vanligt i dagens idrott. Tycker du man kan ha sådana krav på en spelare idag att det är okej att bua ut denne på sin egen hemmaplan?
Robert:
- Det är självklart inte okej att bua ut en enskild spelare men samtidigt måste man försöka se det ur publikens synpunkt. De betalar dyra pengar för att se sitt favoritlag. På planen finns spelare som tjänar fantasisummor och har fotboll som jobb. Lyckas inte de (fotbollsmässigt!) ska de inte behöva bli utvisslade. Tänk att bli det på ditt arbete, haha. Men hur ska publiken annars protestera mot lagets ledning? Skriva motioner eller missnöjda insändare i tidningen? Skulle inte tro det. Burop och protester är det som märks mest och känns mest.
Detta är ett problem och ingen kan avgöra i vilket syfte det buas men är det i ren frustration över en viss spelare som exempelvis Gary Sundgren på Ullevi så är det för jävligt. Är det för att protestera mot något större som laget eller föreningen i sig så är det mer okej.
Avgör själva vilken nivå det här fallet ligger på...
Kviborg:
Självklart ska man ställa krav på spelarna, det får ändå miljoner för att representera Real Madrid. Men å andra sidan så köper jag inte att man buar ut sin egna spelare, alla spelare under en säsong är någon gång ur form, så enkelt är det. Just i detta fall ska tilläggas att mycket av buandet var riktat mot bytet av Raúl mot just Drenthe, publiken vädrade sitt missnöje med de då Raúl var ett mål i från Di Stefanso rekord - man vile uppleva det i söndags på Bernabéu men man fick det inte.
Marcelo och Drenthe är unga spelare, på utveckling, duon ska stöttas om de går dåligt, tyvärr lever en liten klick på Bernabéu inte upp till dom förväntningarna man bör kunna ställa på en "äkta" Madridista.
Nina:
- Det här är en svår fråga, och jag står ambivalent någonstans mitt emellan principer och samvete. Rent principiellt är jag helt emot inskränkningar på yttrandefriheten som går ut på att man från högre instanser försöker förbjuda människor från att säga vad de tycker. Och det är det enda som det kan kallas. Man kan från styrelsens sida inte bestämma vad supportrarna anser om en viss spelare eller en annan; att det sedan kanske är synd om spelarna i fråga är inte samma sak. För visst är det så.
Det är synd om dem när de går in på sin hemmaplan och blir utbuade.
Bara för att det är så så kan man inte förbjuda folk från att visa sitt missnöje. Media ska inte vara de som har monopol på att kritisera högavlönade fotbollsspelare, men för gemene man (som betalar för biljetterna och bidrar till dessa löner) är de aningen mer svåråtkomliga. En hemmamatch blir ett tillfälle att uttrycka detta missnöje, som ett torgmöte.
Kan tyckas att det är lätt att döma när man sitter i publiken och på så sätt utanför det hela, och ja, för enstaka tillfällen. Det är dock inte dessa som gör att en spelare blir utbuad av sin hemmapublik; det är när dessa misstag blir mer regel än undantag.
Drenthe och Marcelo är unga spelare, de kan resa sig – det har de år på sig att göra. De känner till fansens tillfälliga missnöje med dem, och blir det ohanterbart för dem kan de byta klubb. Man är inte immun mot kritik och ska inte heller vara det, det är en del av vad det innebär att vara offentlig.
Det betyder dock inte att det är omöjligt för mig att känna med dem, att förstå att det måste kännas för jävligt. Ni vet att jag på mitt sätt vet vad det innebär.
Sedan tycker jag (som en del av den sällan i dessa fall representerade Zaragozapubliken) att det är betydligt värre att Ultras Sur står på kortsidan och heilar, än att publiken visar missnöje med två spelare som förvisso är unga, men som ändå underpresterar, och som de inte gillar.
Tobias:
- Jag är rätt kluven till frågan. Självklart ska publiken kunna ha krav på spelarna och självklart ska man kunna uttrycka sig precis hur man vill, publiken är i slutändan dem som betalar för att se fotbollsmatchen och på så sätt finansiera sitt eget lag. Men, jag kan tycka det är fel när det går så pass långt att man systematisk buar ut en spelare, vad han än gör på planen. Ibland (även mig själv inkluderat) är det ibland lättare att kritisera från läktaren; varför gjorde du inte så och så. Men så lätt är det inte, spelare gör också misstag, det är trots allt människor – visst människor som tjänar en massa miljoner men ändå människor i slutändan.
Ibland kan det omvända stärka en individ och några extra applåder kan göra underverk. Och vad jag har förstått det hela så är Drenthe rätt rädd för att spela på Santiago Bernabeu. Raúl sa för någon månad sen på El Larguero att han har sett Drenthe göra en hel del saker på träningar som han inte sett någon annan spelare göra. Dessutom så sa han just det att Drenthe har för stor respekt för Santiago Bernabeu vilket hämmar hans prestationer på plan, och utbuandet hjälper han inte. En intressant tanke från kaptenen.
Leo Messi är i sitt livs form och nu höjs rösterna att Real Madrid ska försöka locka över argentinaren till den vita tröjan. Något som media naturligtvis överdriver. Men hur mycket fog finns det i ryktena? Tror du på allvar att det finns en chans/risk att Messi tar det förbjudna steget?
Robert:
- Man ska aldrig säga aldrig. Titta bara historiskt på Schuster, Laudrup och Figo. Inga små namn där inte och alla stora skrällar. Men jag kan inte för mitt liv tro att Messi går samma väg. Av två anledningar. Ett, han har all fotbollsframgång han kan önska sig i Barcelona. Två, han skulle aldrig svika sina ideal för att tjäna mer pengar. För det är de det handlar om. Messi blir kvar i Barca. Oroa er inte.
Kviborg:
- Det skulle förvåna mig å det grövsta om han gjorde så. Man ska inte glömma bort att Luis Figo var lagkapten i Barca och på något sett även en representant för Katalonien - han lämnde. Men i Leo Messis fall kan jag verkligen inte så någonting som talar för en flytt till Real Madrid. Men det är klart, är det någon som kan lyckas med den värvningen så är det ju Florentino Pérez.
Nina:
- Att Messi säger att han aldrig vill lämna Barcelona är inte vad som avgör huruvida han stannar eller går i slutändan. För vad skulle han säga? Hans uttalande är långt ifrån unikt. I höstas bedyrade en viss Ricardo Oliveira Zaragoza sin kärlek och trohet. Och blott ett halvår senare är skilsmässan mer en tidsfråga.
Nu tror jag inte att Messi kommer att lämna Barcelona i första taget. Jag tror att hans känslor för klubben är uppriktiga och djupt kända. Men inte för att han säger som han gör, utan för att han är den han är och för att de känslor han och fansen och klubben har för varandra är uppenbart ömsesidiga. Pengar tjänar han så det räcker, och det är inte många klubbar i världen som kan betala honom lika väl som den han redan är i, några monetära anledningar från hans sida kommer det inte att röra sig om.
Men. Det är inte helt och hållet upp till honom heller att avgöra om han stannar där för evigt eller inte, och man ska vara försiktig när man kommer med sina profetior. Att han lämnar klubben är en rejäl högoddsare, men möjligheten finns där och det kommer den alltid att göra.
Tobias:
- Han lämnar inte. Finns inte en chans i världen, Messi är ingen Schuster, Figo eller Laudrup. Messi är vad Raúl är för Real Madrid. Det finns en liten detalj många har missat och det är att Mess kostar mer än vad hans utköpsklausul säger. Messis klausul ligger på 150 miljoner euro utan skatt. Skatten ligger på 16% av beloppet så den totala summan skulle bli 174 miljoner.
Sen finns det en visst skillnad från fall till fall. Schuster lämnade Barcelona efter att ha bråkat med hela ledarstaben i klubben. Laudrup å sin sida hade ett utgående kontrakt och fick (på ett oförstående) sätt inte mycket speltid sista året med Cruyff och ville ha mer speltid. Figo å sin sida, kom till Barcelona av en slump. Detta då han hade skrivit på för två klubbar i Italien – A.C. Milan och Parma och italienska fotbollsförbundet bestämde för att stänga av han från italiensk fotboll i 3 år (eller två år minns inte helt rätt).
Sen finns det en sentimental bit som vi inte ska glömma. Messis uppväxt vet nog alla om hur den var, han behövde en del sprutor för sitt hormonfel och Newell´s ville inte betala detta då det var för kostsam. Barcelona tog över allt detta och bekostade allt när Messi var 13 år gammal. Man satsade verkligen på Messi och detta är något man inte glömmer, sånt minns man och sånt uppskattar man. Precis på samma sätt som Messi hade uppskattat det om Real Madrid hade gjort detsamma.
Atlético fortsätter varva stormatcher med mindre bra prestationer. Och efter 1-1 mot Málaga höjs nu rösterna om Aguirres avgång. Men är ett tränarbyte verkligen den rätta medicinen för Atletí? Vad kan laget annars göra för att bli mer stabilt?
Robert:
- Jag säger som Forlán sa i veckan. "Ni kan sparka Aguirre om ni vill men situationen kommer förbli densamma". Och varför skulle den inte det? Atlético är sig likt genom alla år och inte blev det bättre med alla Jesús Gil y Gil 19, eller vad det nu var, tränarbyten.
Atlético - This is your destiny!
Kviborg:
- Vafan? Det har väl testat att skicka tränare varje säsong sedan Gil y Gils glansdagar? Har det funkat mer än en gång? Men det är klart att ett segerlöst 2009 än så länge inte imponerar på någon då Atlético har en väldigt bra trupp. Men jag tror inte lösningen stavas att kicka Aguirre, snarare förstärka en hönsgård till backlinje.
Nina:
- Att sparka Aguirre för denna svacka vore väldigt banalt i mitt tycke. Han har gjort fantastiska saker med klubben; de har tagit sig till Champions League för första gången på mycket länge, de har gått vidare i sin grupp. Att bredden på truppen inte är optimal är inte Aguirres fel, utan styrelsens.
Tobias:
- Det är ju uppenbart att värvningarna inte presterat så som man hade förväntat sig. Jag tycker att man fortfarande saknar kreativiteten på innermittfältet, varken Maniche, Raúl Garcia, Paulo Assuncao besitter dessa egenskaper. Man saknar en högerback av rang och en ännu bättre mittback. Aguirre? Jag vet inte vad jag ska säga. Han gjorde ett kalasjobb med Osasuna, men kanske är Atletíco Madrid en för stor klubb för mexaren?
Málaga gick i helgen upp på samma poäng som lagen som ligger på UEFA-platserna har. Som nykomlingar dessutom. Med en oprövad tränare, anonym spelartrupp och en usel ekonomi slåss nu de blåvita om en plats i Europa med över halva ligan spelad. Vad är egentligen hemligheten bakom Málaga? Hur kan en klubb med målsättningen nytt kontrakt skrälla så?
Robert:
- Ja, jag är minst lika glatt förvånad som alla andra och kan bara förklara det med ett genuint lagbygge där alla drar åt samma håll. Före säsongen var alla införstådda med att det skulle bli tufft att ens hålla sig kvar och att någon var tvungen att kliva fram och visa kämpartakter. Det har också skett och när Tapia väl hittade det vägvinnande spelet så har Solkustens stolthet visat sig vara mycket svårslagna. Och det utan större stjärnor. Ett koncept som i dagsläget är nära att ta laget till UEFA-cupen.
Jag är djupt imponerad och bockar och bugar. Och ta mig tusan om inte alla mellan Gibraltar i väst till Nerja i öst gör samma sak.
Kviborg:
- När allt går emot kollektivet, så som ekonimi och låga förväntingar, så har gruppen en tendens (om den är stark nog) att vända sådana negativa saker till sin egen fördel. Sen har många spelare tagit ett kliv framåt, tänker på Eliseu, Duda och Baha - riktigt bra spelare. Ett gott hemmaspel räcker även långt och om man slår till med en seger eller ett par kryss borta lite då och då så räcker det till en topp 10-placering.
Nina:
- Jag tror att mycket ligger i just det. Malagas fina målsättning. Inte att göra succé, utan att bara överleva. Det tar bort mycket av den press på spelarna som hade infunnit sig om man efter varje misslyckande kom farande med hot; något som i sin tur bara skapar osäkerhet och splittring.
De gick upp och ingen trodde att de skulle imponera. Man resonerade som man helst gör med nykomlingarna; de har tur om de klarar sig kvar, eller etablerar sig någonstans strax under mitten.
Och gav dem därmed fritt utrymme att köra sin grej i en helt annan utsträckning. Som förväntningarna lyste med sin frånvaro blev framgången till ren glädje istället för ett: Vad-var-det-vi-sa, vi-hade-inte-väntat-oss-annat-eller-nöjt-oss-med-mindre.
Malaga känns som ett enat lag; och ni kan den naturligtvis redan men jag skriver det ändå: Enade vi stå, söndrade vi falla.
Tobias:
- Hemligheten tror jag är att man jobbar för varandra; ända upp från Fernando Sanz ner till materialaren. Man är ett lag i sin fulla bemärkelse. Man spelar en enkel och rak fotboll och gör detta på ett ypperligt sätt. Sedan har det La Rosaleda. En fantastisk arena och en trogen publik som hjälper laget något oerhört. Jag beundrar Málaga för att ha kunnat nå dessa resultat utifrån förutsättningarna man har. Man har verkligen lyckats med att köpa billigt och bra, Baha och Eliseu är bra exempel på detta – samtidigt som man satsar på den egna leden där Apoño verkligen har imponerat på mig.
Detta är rätt väg att gå, synd att många lag först upptäcker detta när ekonomin är dålig – det är ingen kritik mot Málaga utan mot det flesta lagen. Satsningar på den egna leden lönar sig alltid i längden och blir billigare för föreningen.
Hasta pronto!
