Fuera de juego
Mediabevakning, spelarflykter, Zlatan och coacher
Deltagare:
Robert Johansson, Redaktör Spanien
Nina Ljung Fredman, Krönikör Spanien
Rickard Petersson, fd Redaktör Spanien
Den svenska bevakningen på spansk fotboll har förändrats genom åren. Hur tycker du den är idag? Vad kan bli bättre/sämre? Och vem bevakar den på bästa sätt?
Robert:
- Med tanke på att vi befinner oss långt från det land vi bevakar så tycker jag att La Liga har en bra och bred publik i Sverige, så också medialt. Problemet är att fansen är bra mycket kunnigare och pålästa än media som faktiskt insett att Spanien är mer än Barca och Madrid i några år nu. Trots det behövs skärpning. Och den är på väg tror jag. Skuggan från England och Italien ligger fortfarande tät över La Primera División men löses samtidigt upp mer och mer för var dag så ha tålamod.
Av de som kommit starkt på slutet är tidningen Expressen värd lite extra beröm. Och då främst Johan Orrenius och Jonas Esbjörnsson tycker jag. Men bäst - det är vi på svenskafans!
Nina:
- Med risk för att låta elitistisk får jag lov att erkänna att jag ganska sällan läser de svenska tidningarna och deras sportbilagor, det händer, vad kan vi säga – tre, fyra gånger per månad i genomsnitt och jag tycker inte att det räcker för att jag ska kunna skapa mig en korrekt uppfattning. Men. Det faktum att det sker så pass sällan kanske säger väl ett och annat om vad jag anser om kvaliteten, i och för sig.
När Barcelona blev klara ligamästare i helgen skrev min lokaltidning en femtioordsnotis om det hela, krönt med en frimärkesbild av Messi.
Det jag saknar vad gäller bevakningen av spanska ligan i svensk media är framför allt en bredare kompetens, och en personligare touch på reportagen. Nu blir det platt och antingen banalt eller pretentiöst på gränsen till banalt, och även om till och med jag lyckas uppfatta andra namn på klubbar än Barcelona och Real Madrid (Valencia, Atlético, Sevilla, ibland till och med Villarreal) så tycker jag fortfarande att alltför mycket fokus ligger på dessa två giganter. Men jag ser det som ett tecken på att spansk fotboll växer, att andra namn sporadiskt droppar. Det ändrar dock inte på det faktum att jag när jag vill läsa om La Liga, vilket jag gör några gånger om dagen, knappast springer till kiosken efter Aftonbladet, utan vänder mig till de spanska nätupplagorna av Marca, Sport, AS och Periodico de Aragon, och engelska The Guardian mellan varven. Internet har gett oss möjligheten, och eftersom den finns, varför inte nyttja den, när det som skrivs där är både mer aktuellt och massa gånger bättre, bredare?
Liksom föregående talare anser jag (och det handlar inte om hybris) att SvenskaFans har den bästa bevakningen av spansk ligafotboll i Sverige. Här finns det mesta som saknas i dagstidningarna, bredd, passion, kompetens, engagemang. Det är bara synd att fler lag inte finns representerade, men jag tror att det kommer vart efter som intresset för ligan växer.
Rickard:
- Jag har sett utvecklingen på Spaniensidan på SvenskaFans sedan den startade. Inte minst genom fem år som redaktör för den. Kvalitétsmässigt har den alltid spretat men det den vinner på och som väldigt få andra medier klarat av är bredden. Jag tror inte alltid att det är kvalitén som avgör besökarnas intresse. Det är med vilken vinkel, passion och trovärdighet man skriver. Det tror jag är mer brinnande punkter för den nyhetstörstande supporten idag. Objektivitet och saklighet är två överskattade fenomen inom den etablerade pressen i detta avseende. Så för mig ligger delvis svaret att på SvenskaFans går en riktigt bra bevakning att finna. Beror på vad man vill ha också. Jag nyttjar inte ordet "bästa" för den anser jag inte finns. Man kan göra olika saker och man kan göra olika saker olika bra. Allt kan alltid bli bättre. Fotbollskanalen är till exempel en annan bevakare som jag tycker kan göra bra nedslag. Man är snabba med vissa nyheter och har även visat att man stundtals kan hålla bra bredd. Anna Brolins La Liga är dock min favorit om spansk fotboll. Hon har gjort samma sak som Thomas Nordahl gjorde för TV3 i mitten/slutet av nittiotalet med Uno, Kryss, Due. I detta program introducerades den italienska fotbollen på allvar för den svenska publiken. Thomas alter ego Don Tomaso turnerade runt i Italien, besökte restauranger och andra sevärdheter i de olika städerna och inte minst intervjuade han olika viktiga fotbollsprofiler i de olika klubbarna han besökte. En fantastisk programserie som Anna försökt "kopiera" med egen touch och gjort väldigt bra.
Dagens ökande spelaromsättning gör att spelare flyttar runt på ett annat sätt i Europa idag än för bara tio-femton år sedan. Vad tycker du är för- och nackdelarna med det här?
Robert:
- Fördelarna är att vi får se de allra bästa spelarna i de bästa ligorna. Nackdelarna är att det kan bli som i England där de egna talangerna i stort sett slås ut av konkurrensen och på sikt hotar ett helt landslag.
Sen så kan jag inte låta bli att tycka det är synd att fair play slagit så bra i samband med alla olika klubbyten en spelare gör. Missuppfatta mig inte, rent spel är det bästa, men samtidigt är alla så jäkla tjenis med alla att jag mår illa. För bara 15-20 år sedan visste man på riktigt inte om motståndarna åt upp sina mödrar till frukost eller om någon var en elak jävel. Sådant skrämde och byggde upp en charm enligt mig. Hur ska detta gå? Vem är det där? Han ser farligt ut! Ojojoj!
Idag vet man istället exakt vad "den elake jäveln" heter i mellannamn, att han åt gröt och fyra bananer till frukost, att han inte gillar djupledsspelet för då kommer han bort och att han till syvende och sist är en trevlig kille".
Borta är mystiken, borta är den där oberäkneliga faktorn som frambringade den där extra mystiken runt matchen och tillförde det där lilla pirret i magen.
Fotbollen idag är betydligt mer själslös än förut...
Nina:
- Jag har faktiskt svårt att se några fördelar alls med att den utveckling vi fått se, så som den blivit. Visst kan det vara fint att få se storheter som Arsjavin i Arsenal där han i svenska ögon blir mer synlig än vad han var i Zenit, att vi får uppleva den slags magin oftare kan eventuellt kallas fördel.
Sedan ser jag bara nackdelar.
Känslan krymper och försvinner, allt det som var speciellt hackas upp i bitar och kastas ut över Europa. Ursäkta liknelsen här nu, men som om laget vore ett hav och sedan fick det regna ner över de stora ligorna och försvinna i marken.
FIFA ville införa 6+5-regeln, som går ut på att varje lag måste starta med sex egna spelare varje match, det här diskuterades tidigt år 2008, och jag håller med helt och fullt. Det händer sällan, men i det fallet gör jag det.
Jag hatar att pokalhunger blivit viktigare än viljan att slåss och kämpa för något man älskar, att någon som är välavlönad redan ändå är så pengakåt att han kan svika något han svurit sig trogen, påstått sig hysa starka känslor för, i jakten på fetare saldon och kanske ytterligare en triumf. Det har gått från att handla om klubbkänsla och kämparanda – ärlighet – till någon slags falsk sång där egot sätts i första hand och man nickar och tycker att inte ska vi missunna honom ett par titlar till.
Spelaren själv säger: Jag vill avsluta min karriär här.
Underförstått – jag är inte beredd att ge dig mina bästa år, så viktig är du inte.
För mig hade de, titlarna, varit totalt värdelösa om jag inte vunnit dem tillsammans med klubben jag älskade.
Numera finns det för många jag i lag.
Rickard:
- Jag tycker utvecklingen är positiv. Jag vägrar att säga att "det var bättre förr". Det var det inte. Minns bara tillbaka till hur jag som liten brukade ligga och sova till Tipsextra-sändningarna för att fotbollen var så erbarmligt tråkig och dålig. Idag har det hänt så oerhört mycket mer, och jag anser att vi har den ökade professionalismen och kommersialismen att tacka för detta. Med dem har underhållningen ökat explosionsartat. Fotbollen har utvecklats enormt av att det bara är de bästa spelarna som spelar i de bästa lagen, och då menar vi världens bästa spelare och inte bara landets bästa spelare. Sedan kan folk få lipa över att inhemska talanger inte kommer fram, men då ser man inte till fotbollens bästa (i sin helhet). Proffsindustrin har utvecklat fotbollen och man kan inte få både hög underhållning och hög ekonomisk vinning samtidigt som man utbildar och tränar upp talanger. Mer än i extrema fall. De som inte tar plats i storlagen gör det helt enkelt för att de inte är tillräckligt bra. Än. Talangutveckling får man hitta på annat sätt. Man kan inte både äta och behålla kakan på samma gång och om jag måste välja kakbit så väljer jag den med hög underhållning och bra fotboll.
Zlatan Ibrahimovic är ryktenas man. Ena dagen ska han gå till Real Madrid, andra vill han själv gå till Barca och den trejde stannar i Inter. Vad ska man tro när det gäller den gode Zlatan och vilket lag ser du honom helst i? Skulle han passa alls i La Liga?
Robert:
- Släng in honom i vilket lag som helst och han skulle göra succé samtidigt som mitt svar på fråga ett inte skulle se likadant ut nästa säsong vid den här tiden. Förstå vilken boom det skulle bli runt Primeran i Sverige och hur mycket uppmärksamhet Spanska ligan skulle få. Zlatan själv skulle nog göra mycket bra i såväl Barca som i Real och det är bara hans personliga smak som skulle göra vilket lag han skulle föredra.
Jag tror dock Z blir kvar i Italien en säsong till men oj vad kul det skulle vara med honom i Spanien. Allra roligast i något lag strax bakom toppduon som exempelvis Valencia.
Nina:
- Jag tror att Zlatan stannar i Inter, faktiskt. Eller så är det vad jag hoppas. Liksom Casillas tycker jag inte att det finns behov av honom i Real Madrid och i Barcelona anser jag inte att han passar in, till att börja med är han för falsk för ett lag som jobbar på att vara äkta, det är bara en av anledningarna. Och vilken funktion skulle han fylla som ingen annan redan fyller?
Barca behöver inte fler skickligt framspelande anfallare, de behöver någon som går på djupet och gör mål. Real Madrid bör satsa på Higuain, han har visat den rätta andan hittills och han är kompetent.
Jag är av den uppfattningen att svensk media både över- och underskattar Zlatan; världens bäste är han inte, även om Mourinho utbrister det efter ett segremål mot Udinese. Mot de stora lagen är han sällan särskilt bra.
Jag kan dock inte låta bli att undra hur det skulle fungera med Zlatan i ett lag som inte var det Stora Laget i sin serie dock, utan ett av dem som släpar strax bakom. Som Atlético, Valencia eller kanske till och med Villarreal. Säger därmed inte att jag tycker han bör gå till någon av detta, utan att det vore intressant att se hur han eventuellt skulle växa i ett lag som måste anstränga sig lite mer.
Rickard:
- Zlatan är en diva med stort ego. Hur många sådana ser vi i dagens Barcelona? Inte många om ens någon. Skulle väl vara Eto'o på sin höjd. Barça har konstant hävdat att man inte värvar "galácticos" och den som då säger Henry säger jag, tänk om. För det första, visst han är stor men samtidigt ett riktigt superproffs. Precis som Henrik Larsson, otroligt ödmjuk och en lagspelare av hög rang. Det är få galácticos som stämmer in på detta. Kan sträcka mig till att säga en och det är Zidane. Barcelona har dessutom gjort mer sak av att köpa spelare som passar in i spelsättet, ett kollektivt och hårdjobbande sådant. Där tror inte jag att Zlatan passar in.
I Real Madrid skulle han passa bättre helt klart, men bäst för Zlatan tror jag skulle vara Chelsea. Gör de sig av med Drogba har man i Zlatan en fullgod ersättare som kan hålla uppe anfallsspelet, göra några spelare på egen hand, ge Ferdinand och Vidic ett helvete (vilket inte många kan. I Champions League hade varken Ferdinand eller Vidic en chans mot Zlatan när Inter spelade upp bollen. Med enkla bröstmottagningar och liknande sög Zlatan in bollen utan en chans för någon av dem. Att resten av Inter var vråluselt är inte Zlatan att lastas för). Och inte minst får Chelsea en anfallare som kan göra 20 mål på en säsong.
Zlatan i La Liga...nja. För mig är det mer en spelartyp som gör succé i England. Jag tror bara att det är Real Madrid som kan passa för Zlatan i Spanien. Så många andra klubbar i Spanien ställer höga krav på arbete och rörlighet av sin forward. Bara i Real kan han få vara den han är. Det vill säga kort och gott Zlatan.
Guardiola vinner ligan, Juande Ramos har tagit Real mot nya höjder, Manolo Jiménez krigar vidare med sitt Sevilla, Pellegrini gör succé med Villarreal och i Osasuna är Camacho en färgklick. Trots det har många coacher fått lämna ligan i år. Hur stor roll har egentligen tränaren? Vilken är ligans bästa och vem av de sparkade saknar du mest?
Robert:
- Vore ju tjänstefel att inte sakna Schuster. Tyskens karisma och orädda attityd behövdes. Precis som spanska seriesystemet skulle vara tråkigare utan Camacho och Clemente så är huvudstaden lite tristare utan Schuster. Tysken får gärna komma tillbaka, varför inte i något annat lag?
Ligans allra bästa tränare är annars Pep. Så klart! Guardiola är iskall. Stilrent klädd, lugn och korrekt, snygg och så klart framgångsrik. Folket älskar honom sedan länge i en klubb där han ofta fått personifiera hela organisationen. Dessutom har han ju redan vunnit två titlar i år och är på väg mot en tredje så det vore svårt att säga annat. Pep is the man!
Nina:
- Jag saknar Zaragozas Victor (Vicke) Fernandez. Han nämndes lite i samband med landslaget ett tag, även om del Bosque var rätt given. Jag saknar den känsla av lugn han utstrålade, och den kompetens med vilken han hanterade konflikter; en gentleman. Jag beundrar att han helt stick i stäv med styrelsen satte idioten Andres D’Alessandro på bänken och inte föll vare sig för gnäll eller hotelser. Att han sedan fick åsidosättas, att spelaren fick bli viktigare, är beklagligt, det är tjänstefel. Han tog det, för att ett avsked är lättare än att leva med svikna principer. Dessutom propagerar han fin fotboll.
Behöver jag ens nämna vem jag håller som främste tränare och vem argumenterar emot?
Pep Guardiola. Mannen bakom Barcelona. Ja, precis. Alltid när jag ser laget spela undrar jag hur dålig Rijkaard egentligen var, som med i princip samma stomme kunde missa allt detta.
Jag tycker det i sig svarar på frågan om hur viktigt det är med rätt tränare.
Rickard:
- Tycker det är väl enkelt att säga Pep Guardiola. Det är ju bara till att kolla på vilket material han har. Sedan tänker jag inte sticka under stolen med att han gjort det bra. Stor skillnad dock på ett Barcelona som numera är ett kollektiv och det som förra säsongen hade några för starkt styrande divor/egon i den reklamintresserade Ronaldinho och gnällande Deco. Att få ut dessa två har gjort all skillnad i världen för kollektivet och gruppens mentalitet. Men åter till frågan...
Årets tränare är utan tvivel, tycker jag, Manuel Pellegrini. Åter en gång hög placering med sitt lag och dessutom en kvartsfinal i Champions League. Det är ju mer än vad självaste Real Madrid mäktade med. Dock i sträng konkurrens med Guardiola. Slåss man om att kunna ta en trippel så kan man inte undgå att nämnas i vinnarsammanhang.
Schuster saknar man givetvis. Tycker Real gjorde bort sig som sparkade honom. Juande må ha gjort det bra men Schuster gjorde otroligt mycket med ett material som väldigt få andra hade kunnat skapa en ligatitel med.
Hasta Pronto!