U21: Summering efter utslagningen
Föga överraskande blev det ingen fortsättning i U21-EM för La Roja. Förutsättningarna var klara. Seger som minst samtidigt som England skulle slå ärkefienden Tyskland. Spanien gjorde sitt men England luftade reserver och spelade 1-1. Respass för Spanien med andra ord.
Finland-Spanien 0-2 (0-1)
Målen:
0-1 (29) Torrejón
0-2 (55) Pedro León
Varningar, Finland: M.Hetemaj, P.Hetemaj
Varningar, Spanien: Azpilicueta, Raúl García
Domare: Bjorn Kuipers (Holland)
Spanien: 4-2-3-1
Asenjo
Azpilicueta, Torrejón, Mario Suárez, Monreal
Raúl García, Iván Marcano
Pedro León (Pereira, 68), Granero (Capel, 83), Jurado (Sisi, 21)
Xisco
- - - - - -
Det var aldrig någon match egentligen. Framför allt inte efter att Espanyols duktige och robuste mittback Marc Torrejón satt bollen i nät i mitten av den första halvleken. Spanien dominerade och kontrollerade skeendet i matchen men hade som vanligt svårt att få till målchanserna i sitt spel. Det var då givet att det var en fast situation som skulle ge utdelning.
Målet kommer till efter en frispark från högerkanten som Pedro León förvaltar. Bollen går in i boxen och landar mitt framför fötterna på Torrejón efter en duell om bollen mellan två andra spelare. Torrejón drar till och bollen sitter i nät. Spaniens första mål gjordes alltså av en mittback. Kanske högre makters ironi med tanke på hur tandlös den spanska offensiven varit under turneringens gång.
Finnarna repar mod i halvtid och kommer igen med ett övertygande spel. Men även Spanien snäpper upp tempot och i den andra halvleken bjuds publiken på rätt bra fotboll. Finlands nummer 7, Kasper Hämäläinen, inledde riktigt piggt med en rad dribblingsraider och tekniska nummer, men Spanien bet ifrån och Pedro León skulle på nytt sätta sin prägel på matchen.
55 minuter är gångna när Spanien på nytt får frispark utanför finnarnas straffområde. Denna gång blir det skottläge och med gott självförtroende lägger Pedro León upp bollen. Frisparken lägger han perfekt över muren och via ribban in i mål. Finlands målvakt är där men kan inte hindra frisparken från att gå in. Spanien har i det här läget dödat matchen eftersom finnarna inte förmådde skapa några heta målchanser. Det fanns med andra ord inte en chans att Finland skulle göra två mål.
Frågan blev nu istället vad som försiggick i den andra matchen, den mellan England och Tyskland. Jo, vid läge 2-0 står det alltjämnt 1-1 i den andra matchen. Spanien måste alltså göra ett mål till och hoppas på att England gör 2-1. Det skulle visa sig att det var att hoppas på för mycket. Det blir inget 3-0 mål även om Granero med sitt stolpskott var nära på att utöka ledningen, och England gör inga fler mål i sin match.
Summering av turneringen
Några framtida superstjärnor?
Kritik mot López Caro!
Ungtupparna har haft svårt att imponera i Göteborg under turneringens gång. Vid inte mindre än två tillfällen har man blivit utbuad av en publik som förväntade sig så otroligt mycket mer av detta lag med så många bollartister. Spanien bjöd aldrig upp, inte förrän i sista matchen då man kopplade på lite mer offensiva krafter. Men då skall det också sägas att motståndet inte var det bästa, även om finnarna stod upp väl och gav Spanien kamp.
Dels verkar intresset inte ha funnits i truppen. Det spelades aldrig med någon glöd. Hela den spanska truppen verkar ha kommit till Sverige med en ganska bekväm inställning. Om det handlar om att man är slitna efter säsongen eller att man bara är nöjda med att lira klubblagsfotboll…ja det kan jag nog inte svara på.
Men jag vill även peka på den taktiska biten. López Caro har på nytt bevisat att han inte är någon större taktiker och det finns flera anledningar till ett sådant uttalande.
Till att börja med så sneglar jag mot hans taktiska disposition. Att spela 4-2-3-1 med ett material där det inte finns en enda naturlig playmaker känns för mig lika smart som att dra en yxa i foten. Kanske är det en avsaknad av de spelare man blev av med till A-landslaget men det tror jag inte. Varken Busquets eller Mata är någon playmaker, spelaren som ligger släpandes bakom strikern.
Sedan var det strikern ja…Först i sista matchen hajar Caro att han måste ha en bollmottagare på topp när han har så pass många halvdana passningsspelare. Bojan var ständigt utlämnad på toppen men samtidigt gjorde han inte ett dyft för att lösa den problematiken. Tror jag sällan sett en anfallare stå still så mycket på topp som Bojan gjorde i de två första matcherna. Dels är inte Bojan tillräckligt mogen för en sådan ensam roll. Inte heller är han tillräckligt bra för det. Bojan behöver en extra anfallare jämte sig för att kunna få ut något av sitt fina målsinne. Det är inte en targetplayer. Bojan skall ju vara anfallaren som får löpa in i boxen, med eller utan boll och rättvänd. Att Caro inte inser detta är helt otroligt. Då fattas det fundamentala bitar i spelförståelsen.
Över lag förstår jag mig inte på balansen i truppen som var till bredden fylld med yttrar. Jurado, Garnero, Sisi, Pedro León, Javi Martínez m.fl. ingen av dem håller måttet som centrala spelare på ett mittfält. Och sist men inte minst, Diego Capel – skadedrabbad och bänkad.
Men, man kan heller inte lägga allt för mycket på Caro. Trots allt är det spelarna som skall göra jobbet och det jobbet togs inte ute på planen. Efter en bedrövlig insats lämnar så Spanien landet Sverige utan några större intryck. Skulle detta vara morgondagens superstjärnor? Nja, jag tror inte det. I Spanien spelar ju redan de bästa U21-spelarna i A-landslaget.
Från detta lag kanske vi i framtiden kan få se målvakten Asenjo bli en stabil målvakt. Yttrarna Capel och Sisi har hög potential och givetvis även Bojan, men bara om han får slippa vara targetplayer. Kanske kan mittbacken Torrejón och centralspelaren Raúl García blomma ut, men i övrigt har jag svårt att se någon i detta landslag ta en plats i framtidens La Roja.