Lagbanner
Fuera de juego
Svensk matchvinnare

Fuera de juego

Vi summerar el clásico, pratar derbykänslor, diskuterar vem som är viktigast för sitt lag och drömmer om nästa omgång

Deltagare:
Robert Johansson,
Redaktör Spanien
Nina Ljung Fredman, Krönikör Spanien
Daniel Jakobsson, Skribent Spanien


Avdelning summering - Vilka är dina tankar om el clásico?

Robert:
- En tät, sluten och magnifik batalj. Nästan som ett parti schack. Man testar lite lätt med att sätta ut bönderna, försöker anfalla med hästarna, tornen och löparna men drar tillbaka dem om det inte fungerar. Bara för att snart testa på nytt igen. Lite av en hjärnornas kamp mellan Guardiola och Pellegrini. Kaká var magnifik, likaså Messi, Iniesta och Xavi. Alla de fyra kan hålla i bollen som ingen annan och man fäller nästan en tår när man ser det.
Nu stänger cirkus clásico för att senare i vår öppnas upp igen. Då med föreställning i Madrid. Längtar redan...


Nina:
- El Clasico var mindre explosiv än vad jag väntat mig, men det var en intensiv och taktiskt väldigt väl genomförd match. Jag tyckte nästan den var snudd på för korrekt utförd, trots två utvisningar saknade jag lite känsla. Å andra sidan såg jag den i chock. Jag kunde aldrig föreställa mig att Zaragoza skulle förlora mot Osasuna och när det väl stod fast att det blev just så; efter slutsignal när jag gick från datorn till teven var jag lite halvt borta. Kanske missade jag lite av känslorna i min egen dimma.
På det stora hela tyckte jag att det var en trevlig tillställning, (men Clasicon ska inte vara trevlig på de sätten, bring me rivalitet, hat och sånt!) - det finaste var att ingen av lagen var den andra överlägsen. Därför blev det aldrig ospännande.



Daniel:
- Som jag skrev i Esquinan i måndags så var jag inte alls så speciellt nöjd med El Clásico. Som vanligt när ens förväntningar är skyhöga så blir matcherna, tyvärr, oftast riktigt misslyckade och El Clásico får ses som en liten flopp. Domaren blåste sönder matchen totalt och varken Real Madrid eller Barcelona kunde bjuda på någon fin och underhållande fotboll. Istället blev det en liten parodi på en Premier League-match när det gäller kamp och varför det blev en parodi är inte spelarnas fel, utan domaren. Eftersom jag alltid fått skit när jag sagt att jag vill se sån här intensitet och kamp så var ju detta en misslyckad match. Eller hur?




Det talas alltid om att derbyn är derbyn och att allt kan hända. Varför är det så? Varför klarar inte topplaget Sevilla av att besegra jumbon Málaga på hemmaplan? Varför vinner inte alltid bästa laget?

Robert:
- Prestige. Så mycket mer än "bara" fotboll står på spel. Här gäller det att vara bäst i stan eller i regionen och då blir det nerver utanpå tröjan för det lag som förväntas vinna och attackvilja till tusen för det lag som har allt att vinna. Motivation slår alltid klass!


Nina:
- Ett derby handlar ju om så mycket mer än bara de tre poängen; det är heder och anor som ska försvaras, och man involverar en hel stad eller ett helt område. Förloraren får bära det oket över axlarna fram tills returmötet sedan, och förloraren är inte bara klubben - det är hela den halva som sympatiserar med den som inte räckte. Därtill har man sina antagonister så pass nära omkring sig mest hela tiden att man aldrig slipper höra om det, heller.
Eftersom det är så mycket nerver och spänningar i luften under och omkring själva matchen så går det inte att förlita sig på dagsform eller på pappret bäst trupp; det är ren kamp det handlar om och där är varje moment ett nytt ett och ett avgörande. Och det är ju precis så det ska vara också.
Oavsett tabellplacering, oavsett om det är en poängmässigt helt betydelselös match så kommer den alltid vara viktig att vinna för båda lagen, och jag vet inte om det rättmätiges går att säga att den som vill vinna mest är den som gör det, eftersom jag är säker på att båda lagen verkligen alltid vill.
Men den som vågar (och med så mycket nerver och med sådan förväntan krävs det ett annat typ av mod) satsa mest, och faktist i många fall - fulast - blir oftast den att gå segrande ur striden.



Daniel:
- Det är ju inte bara i derbyn som mindre lag kan klara av att slå eller ta poäng utav dom större lagen. Men i just derbyn så brukar i alla fall ”local ladsen” eller dom som varit i klubben länge tagga till lite extra och oftast ha en härlig inställning. Fotbollen bygger på traditioner och har man historian med sig så brukar man faktiskt oftast stå som vinnare. I London har vi Arsenal mot Tottenham och där har inte Spurs slagit Gunners på riktigt många år och varje gång lagen möts så är det Arsenal som slutar som segrare. Så det är inte bara dom mindre lagen som taggar till inför derbyn. Men derbyn är, nästan, alltid roliga att titta på och man ser att matcherna betyder något speciellt fansen.




David Silva är skadad och missar resten av 2009. Ett stort men inte så långvarigt avbräck för Valencia. Men om vi leker med tanken. Vilken spelare i valfritt lag skulle saknas mest av sina egna? Kort sagt - vilken spelare är viktigast? Vems frånvaro skulle få mest konsekvenser för sitt eget lags resultat?

Robert:
- Jag tänker på många stora spelare i ligan. Men många av dessa har också bra back up. Går Messi sönder är det tråkigt men både Xavi och Iniesta kan trolla vidare ändå. Försvinner Kanouté tar Negredo och Fabiano över storstilat osv. Någon som däremot inte har en back up är Iker Casillas. Dudek är en klassmålvakt, eller åtminstone var, men hur matchtränad är han? Nej, Casillas är ett världsnamn, en trygghet och en ledare men bakom honom finns inte mycket att glädjas över. Därför säger jag Casillas.


Nina:
- Jag säger Angel Lafita i Zaragoza, som redan är så nertyngt av skador. Angel har, sedan han kom tillbaka, varit en injektion av hopp, driv och jävlar anamma och jag kan inte nog understryka hur viktigt det är för en klubb som är så pass utsatt och sårbar som Real Zaragoza är just nu.
Han har viljan att förändra, han är skicklig nog att göra det - och han är tillräckligt karismatisk för att få folket med sig. Att tappa honom vore en dödsstöt och inget mindre.
Det kanske inte är viktigast för ligan i helhet, men det är viktigast för Zaragoza. Jag minns ett av de dummaste mail jag någonsin fått på just detta ämne, där någon frågade hur korkad jag måste vara som inte kunde se att Sergio Ramos alltid kommer att vara viktigare än Carlos Diogo. Ja, för sitt lag, kanske, men det laget har helt andra förutsättningar. Det laget slåss för att vinna titlar medan vi kämpar för att överleva. 
Att förlora en nyckelspelare för ett lag som inte har förmånen att ha en bänk som är packad med spelare dugliga nog att starta i vilket lag som helst är fatalt på ett helt annat sätt - här blir individens betydelse i gruppen så mycket större. Man blir aningen mer oersättlig. 



Daniel:
- Nu är ju frågan om vi endast pratar Spanien eller i hela världen? Om vi kollar i Spanien så tror jag att Real Madrid skulle ha det blytungt utan Iker Casillas i målet. Tänk om han skulle vara borta en säsong på skada? Dudek kan dansa på linjen i två-tre matcher, men efter det så klarar inte benen mer. Skulle Casillas försvinna från Real Madrids målvaktspost så kan Madrid glömma allt vad liga och Champions League heter. Sen tror jag också att Valencia inte skulle må alltför bra om dom tappade David Villa, men där finns det ändå ersättare som är snäppet under.

I världen så tror jag att Arsenal skulle ha det sjukt svårt utan Cesc Fabregas. Fabregas styr och ställer på Arsenals mittfält och gör massvis av assist och mål. I EuroTalk sa dom att han inte kliver fram i stora matcher – men helgens match var ju bara en av alla matcher han spelat? Utan Cesc så ser faktiskt Arsenal ut som ett mittenlag endast…





Till sist - Vad missar du inte i helgen?

Robert:
- Edit: Marca "lurade" mig. Ändrar svar. Jag tycker att omgångens matcher utan tvekan ska bli Deportivo - Barcelona och Athletic - Valencia. Fyra lag som jag tycker spelar rolig fotboll. Depor går mot en ny vår hemma på Riazor och på San Mames är lejonen från Bilbao vassa.
Mest viktig för mig är annars Málaga - Osasuna.  Olé!


Nina:
- Zaragoza kommer att återvända till arenan på vilken vi säkrade degraderingen till Segunda, och kommer att göra det som en ungefär lika sargad skara som vi var då bara i en inte lika hopplös situation. Det är mycket känslor inför matchen mot hemmastarka Mallorca och jag ser fram emot den med skräckblandad förtjusning. Jag funderar på att damma av den gamla Aimar-tröjan och se om det hjälper att kasta den i backen för att få till stånd en kvittering (det gick tre gånger då, den där jävla dagen). Men vi har ingen Oliveira längre.

Sedan ska det förstås bli spännande att se hur toppen ändras eller utvecklas i helgen. Jag älskar jämna toppstrider. Nice att ingen är så överlägsen, den här hösten!



Daniel:
- Som det Liverpoolfan jag är  så brukar jag ofta inleda helgerna med Premier League och klockan 16:00 besöker The Reds Ewood Park för spel mot Blackburn. 18:30 spelar Manchester City mot Chelsea och 20:00 lirar Real Madrid mot Almeria. Kvällen avslutas med en härlig Deportivo mot Barcelona klockan 22:00 på Riazor. På söndag finner jag endast en match som jag har intresse för just nu och det är Everton mot Tottenham klockan 17:00 på Goodison Park i Liverpool. Annat än det så ser söndagens matcher inte alltför lockande ut, möjligen Athletic Bilbao mot Valencia mot kvällskvisten.



Väl mött!

Robert Johanssonrobert.johansson@svenskafans.comLarsRobertJ2009-12-02 22:00:00
Author

Fler artiklar om Spanien