La Esquina ND
Spanienredaktionens Nina Ljung Fredman och Daniel Jakobsson spekulerar och synar det senaste som har hänt inom spansk fotboll. Den här veckan handlar det om Sevilla, den hektiska månaden januari och Segundan.
Daniel om Sevilla
Jag tror knappast att någon som följer La Liga har missat att årets utmanare om ligatiteln skulle vara Sevilla och inga andra. Redan på förhand så kändes man starkare än övriga konkurrenter och kanske att detta skulle vara Sevillas år? Men tyvärr för hela ligans skull så har man inte levt upp till förväntningarna i fullo. Visst bjöd man på en härlig inledning av ligaspelet och sedan kvalificerade sig för slutspelet i Champions League, men det saknas något där och förlorar man poäng mot lag som mitt Deportivo, Getafe, Espanyol, Málaga och Valladolid så kanske man inte har så mycket att hämta längre. Man ligger för tillfället hela åtta poäng bakom tvåan Real Madrid och tio poäng upp till ettan Barcelona. Självklart är det inte omöjligt för Rojiblancos att vända på steken och komma tillbaka. Spelar man som i septembermånad där man tog fyra av fyra segrar med endast ett insläppt mål så kommer man räknas in bland dom lag som har en chans på ligasegern.
Men det vore såklart ett drömscenario för Andalusien-klubben. Själv har jag det väldigt svårt att se en sådan comeback i ligan och enligt mig så kan det avgöras redan nu i januari ifall Sevilla är att räkna med eller inte. Man har tre hemmamatcher mot Racing, Almería och Valencia. Dessa tre matcher måste man vinna, samtidigt som man åker till Camp Nou för att försöka ta poäng. Klarar man av detta så är jag villig att ge dom ytterligare än chans. En som verkar ha gett upp dock är Sevillas egna manager Manolo Jiménez som säger att skadorna i truppen gör att det är omöjligt att komma ikapp. Positiv inställning är allt!
”Vi hoppas att vi kan vara i topp fyra och att vi närmar oss topp två. Men jag är helt säker att dom (Barcelona och Real Madrid) slutar topp två. Slaget om första platsen måste glömmas bort pågrund utav dom senaste resultaten och våra skadebekymmer.”
Självklart så vinner man inte ligan med en sådan inställning och skador är enligt mig inte något man kan skylla på egentligen. Har man en trupp som ska kunna vinna ligan så handlar det inte bara om elva man, utan åtminstone 17-18 spelare som alla ska kunna gå in och göra ett bra jobb. Kolla på Barcelona. På pappret känns inte deras trupp alltför stark, man har en startelva som må vara en utav dom starkaste genom tiderna. Men den består egentligen nästan bara av egna produkter. Sen kommer ett par spelare som Pedro, Busquets in och gör ett otroligt jobb från ingenstans. Kan nu Sevilla få in spelare från sitt b-lag och göra ett lika bra jobb som dessa så tror jag att man kommer att kunna utmana om ligatiteln in i det sista.
Nina om när man vinner för mycket
Det har redan skrivits en del om Barcelona och domaren, och Villarreal. Av många. Nu är det min tur.
För lite drygt ett år sedan gick Pep Guardiola ut i media och deklarerade (helt rätt och riktigt) att lag som Barcelona och Real Madrid -aldrig- ska klaga på domaren eftersom båda de här klubbarna mer ofta än tvärtom får domaren med sig. Det var han fullt medveten om, och han stod för det. Då handlade det om Madrid, men han var noga med att poängtera att detsamma gällde för Barcelona.
Domaren premierar Madrid och FCB. Allt som oftast.
I slutet av oktober 2008 skrev Tobias Garcia en krönika betitlad "Vad svårt det är att vinna".
Jag citerar: >>F.C. Barcelona och Real Madrid är två lag som definitivt inte ska gnälla eller nämna något över domarna. Domarna kommer under säsongen att ge och dem kommer att ta poäng via deras beslut, men i slutändan så är verkligheten den att dessa två gynnas mer än andra.<<
Om det är något jag alltid respekterat med Barcelona så är det just faktumet att de sällan gör sig till offer för sina omständigheter. Det är ett tecken på storhet, alltså riktigt sådan. Det där att inte skylla ifrån sig. Och det har så länge jag följt spanska ligan liksom genomysyrat både föreningen och de flesta supportrarna.
Men.
Nu undrar jag om inte klubben blivit lite för bortskämda med alla sina framgångar, för supportergnället som följer i vågorna efter helgens kryss mot Villarreal är faktiskt riktigt olikt den här föreningen och dess filosofi.
Xavis utspel i spelargången, och ändå kunde Gonzalez Vazquez (vars visselorkester inte gynnade något av lagen) lika gärna dömt straff till Villarreal och visat ut Zlatan, om han velat. Supportrarnas kommentarer.
Kanske har man börjat ta seger helt för givet nu, kanske är det efter ett sådant år ofrånkomligt, no matter vad som sägs. Snacka går alltid. Barcelona räknar med att vinna när de spelar. Fansen gör det.
Och när det inte blir så vet ingen riktigt hur man ska förhålla sig därtill. Längre. Man måste hitta någon att skuldbelägga.
Med framgångar som de Barcelona haft det senaste året ökar förstås mängden medgångssupportrar ansenligt, vilket bidrar till det beskrivna beteendets ökade genomslagskraft.
Missförstå mig rätt här.
Att börja ta segrar för givna, att se sig själva som så pass överlägsna allt och alla (skitsamma vad man vunnit) att en vinst per automatik är en garanti så fort en fotbollsplan beträds...det är en halv galax ifrån snacket om ödmjukhet och respekterande av motstånd. Det blir lite ovärdigt.
Vad Barcelona behöver efter 1-1 mot Villarreal är inget annat än en riktig skitförlust.
Daniel om hektiska januari
Nu äntligen börjar allvaret på riktigt. Dom flesta La Primera klubbar spelar sju matcher i denna månad och det är mycket som kommer att avgöras redan nu. Vilka kommer att haka på om en Champions League plats? Vilka kommer att få slåss om fortsatt existens? Vilka kommer att få nöja sig med en mittenplacering trots höga förväntningar? Vilka kommer att släppa ligan och satsa på inhemska/europeiska cuper? Ja, ni förstår konceptet. Det är ofta som januari och februari brukar kunna tala om hur en liga slutar och bli inte förvånade om ligan slutar på ett liknande sett som januari kommer att sluta på.
En hel del lag har imponerat på mig hittills och speciellt Mallorca. Ö-laget var helt uträknade inför säsongen och knappt ett öre fanns i pengapungen att hämta. Barralets slutade nia i ligan ifjol, men enligt undertecknad så tror jag att man kan, tillsammans med Deportivo, utmana både Sevilla och Valencia om en Champions League plats då dessa två tappar poäng lite hit och dit. Men likt många andra klubbar så kommer denna månad avgöra framtiden för dom röda. Man spelar tre av fyra ligamatcher på bortaplan (Real Madrid, Espanyol och Xérez) och hemmamatchen spelar man mot Deportivo.
Ett annat lag som det gått bra för är Madrid-klubben Getafe som för närvarande kan vara stolta och nöjda över sin sjunde placering. Jag tror att Getafe kan vara en outsider om en Europa plats. Man spelar fyra ligamatcher i januari varav två på hemmaplan (Atlético Madrid och Racing) samt två på bortaplan mot Sporting Gijón och Málaga. Inga omöjliga matcher alltså och får man åtminstone nio poäng av tolv möjliga så är man självklart en kandidat för en Europa League plats. Att snacka om Champions League för Real Madrids avfallskvarn tror jag är för tidigt ännu.
Hur som helst så har vi en otroligt intressant och hektisk månad framför oss. Alla redaktioner här på SvenskaFans kommer att pumpa upp med inför- och matchrapporter. Håll ögonen öppna. Det har bara börjat.
Nina om Segunda
Omgångens match i världens bästa andra division spelades förstås mellan Elche (som jag verkligen trodde skulle vinna hemma på Martinez Valero) och Las Palmas. I halvtid ledde hemmalaget med 2-1 men efter pausen vände gästerna helt upp och ner på matchbilden och totaldominerade. Tre mål på nio minuter och så var den ledningen - och sedemera även segern - grejad.
Rondon, som spelade bra i U20 i somras men skadades i inledningen av säsongen fick äntligen chansen och han visade att han menar allvar genom att göra två av de ovan nämnda tre målen. I den 67'e minuten slog Saul spiken i kistan.
2-5 slutade det för ett ovanligt piggt och effektivt Las Palmas.
Trots att de förlorade mot Albacete förblir Hércules serieledare då det nya decenniet inleds. Real Sociedad ligger på samma poäng (36) och strax där bakom klamrar sig favoriterna Cartagena fast.
Betis som fick tampas med de röda korten ännu en gång ligger faktiskt inte bättre till än sjua och jag säger som jag sagt all along. Tror - tyvärr - inte att de grönvita går upp i år. Att bara åka ner och vända på en säsong är det inte alltför många som klarar av.
En annan som hamnat i blickfånget är domaren Chas Amoedo, som dömde matchen Rayo Vallecano - Levante.
Han höll sina händer varma så som han viftade med korten. 15 gula och 3 röda. Dessutom lyckades han med konststycket att blåsa offside vid ett inkast.
Några mål blev det dock inte.
Veckans elva, 4-3-3
Målvakt: Carlos Kameni (Espanyol)
Vänsterback: Antonio López (Atlético Madrid)
Högerback: Azpilicueta (Osasuna)
Mittback: Weligton (Málaga)
Mittback: David Navarro (Valencia)
Mittfältare: Gonzalo Colsa (Racing Santander)
Mittfältare: Jesus Navas (Sevilla)
Mittfältare: Francisco Juanfran (Osasuna)
Anfallare: Aritz Aduriz (Mallorca)
Anfallare: David Fuster (Villarreal)
Anfallare: Nikola Zigic (Valencia)
(Ber om ursäkt för att Esquinan kom upp idag tisdag och inte igår måndag. Mitt (läs Daniel) internet fungerade inte igår och därför blev det som det blev. Annars kommer Esquinan vara upp varje måndag.)
