La Esquina ND
Spanienredaktionens Nina Ljung Fredman och Daniel Jakobsson spekulerar och synar det senaste som har hänt inom spansk fotboll. Denna måndag tas detta upp: monotoni, det afrikanska mästerskapet, segundan och när fotboll är mer än fotboll.
Nina om monotoni
En dag för ungefär ett år sedan då Spanienredaktionen var i Madrid satt jag i hotellbaren tillsammans med Robert och Rodrigo. Vi väntade på någon, Kviborg var det nog och sedan skulle vi till Bernabéu.
- Ser du verkligen alla matcher? frågade Robert mig och jag nickade. Alla som gick på TV, Segunda på stream.
De heliga helgerna, jag har sagt det förr. Det tog ett tag innan folk vande sig men nu frågar ingen längre.
- Tycker du aldrig att det blir tråkigt?
- Nej.
Det var helt sant.
- Du kommer bli uttråkad. En vacker dag kommer du att bli det, sa han.
Jag försäkrade honom att det absolut inte skulle hända, tänkte att jag som av naturen är en sådan beroendeperson, som inte kan göra något bara lite utan alltid måste ha allt eller så inget alls var immun mot leda. Jag var helt säker.
Men.
Nu börjar Robert få rätt. Jag börjar tappa suget.
Vet ni varför? För att jag redan idag kan tala om exakt vad som kommer att hända, och hade jag inte haft mina principer (tvångstankar kallade) så hade jag varit rik redan.
Jag har blundat och förnekat in i det sista. Den som säger att förnekelse är dåligt vet inte vad han snackar om, han har helt missförstått poängen. Det räddar en ibland, eller i alla fall ganska länge och då har det ändå oftast fyllt en funktion. Man hinner hitta nya meningar under tiden.
I alla fall.
Såhär monoton kan jag inte minnas att ligan varit, någonsin. Jag sa nej, nej, nej vi kan inte jämföra Spanien med Skottland, tidigare i höstas. Levde ganska bekvämt i den förnekelsen ett halvår, men jag erkänner. Jo, den här säsongen.
Fy fan så tråkigt.
Barcelona vinner, Real Madrid hakar på. Zaragoza förlorar. Sevilla och Valencia turas om att vara bra. Någon konstaterar förment för tusende gången att Atlético "är Atlético" (såklart de är, säger sig väl självt). Sen ska vi inte glömma Deportivo. Som "överraskar" den här säsongen. Så fan heller. Depor har varit på gång länge, att hårt gediget arbete ger resultat är ingen överraskning, det är logik kombinerat med tur.
Liga BBVA har blivit förutsägbar och det finns inte mycket som är tråkigare.
Förut stoltserade vi med att bottenlagen minsann kan slå topplagen här, det kunde de för ett par år sedan. Men inte nu. Xerez, Zaragoza, Málaga, Tenerife, Valladolid har inte mycket att sätta emot de som ligger på tionde plats och där över. Än, i alla fall.
Det mesta av den spänning som finns kvar hittar vi här nere.
Jag hade en diskussion med någon om detta för ett år sedan, och han hävdade å det bestämdaste att det minsann alltid är viktigare vem som vinner än vem som förlorar (fast det beror väl på mer än något annat va, jag menar, för vem och så), men jag höll som vanligt inte med. Att slåss för livet är _alltid_ viktigare än att slåss för ära och berömmelse.
Därför utser jag redan nu bottenmötet Zaragoza - Xerez till kommande omgångs match. Utan konkurrens.
Tabellen i botten:
14. Osasuna 17 p
15. Almeria 17 p
16. Valladolid 16 p
17. Tenerife 15 p
-
18. Málaga 14 p
19. Zaragoza 13 p
20. Xerez 7 p
Notera hur jämt det är här. Hur mycket som kan ändras på bara en omgång. Nå? Det är väl ändå lite upphetsande?
I övrigt hoppas jag att försträkningarna som görs under januari jämnar till det här en aning. Målar utanför, ändrar mönstret och gör ligan som helhet levande igen, så att den blir mer än bara två sprattlande ändar.
Daniel om det afrikanska mästerskapet
Det börjar väll bli ganska så uttjatat, men med tanke på hur pass stort CAN 2010 faktiskt är så måste det få några rader även här. Turerna om att Togo skulle medverka i turneringen har varit många, men nu har då Togos regering beslutat att skicka hem sina landsmän och Togo lämnar därför officiellt turneringen… sades det igår. Men nu verkar dom nya rapporterna säga att Adebayor och hans vänner kan återvända till Angola för att spela i mästerskapen ifall man får tre dagar att sörja dom dödade landsmännen i bussen. Personligen hoppas jag att Togo får tillåtelse att kliva in i turneringen vid ett senare tillfälle med tanke på omständigheterna, ingenting är omöjligt att fixa precis.
Hur det blir om Togo lämnar turneringen är jag inte helt hundra på, men vad jag skulle gissa är att man spelar den gruppen med en nation mindre. Någon ersättare går ju knappast att hitta eller fixa på så kort varsel. Vore det inte lite roligt också om Togo går och vinner hela turneringen om man får tillåtelse att spela? Själv kommer jag att hoppas lite extra på Togo, samtidigt som jag håller på mitt nya favoritland Elfenbenskusten som spelar senare idag mot Burkina Faso. Ett Elfenbenskusten som jag tidigare har varnat för i VM och jag tror fortfarande på att ”Les Éléphants” kan ta sig hela vägen till semifinal.
Förutom tragiken med den lokala gerillan så åkte hemmanationen Angola på ytterligare en smäll igår kväll. Om det var någon som följde matchen på EuroSport så vet ni vad jag talar om, om inte så tror jag att ni snabbt förstår. Angola ledde med 4-0 (!) med endast 16 minuter kvar att spela. Om matchen var avgjord? Nej du, den hade bara börjat. Mali gjorde ett tillsynes tröstmål i den 79:e minuten och minuterna tickade på men Mali kunde inte göra mål. Men så kom explosionen… man gjorde mål i den 88:e, 93:e och i den 95:e och helt plötsligt var fotbollens genom tidernas största vändning ett faktum. Till och med Liverpools vändning i Istanbul får ursäkta, även Manchester Uniteds vändning i slutminuterna mot Bayern München får ursäkta för detta var ett historiskt ögonblick i fotbollen. Men vet du vad det bästa av allt är? Det där var endast premiärmatchen av turneringen…
Extra roligt också att tre av fyra mål gjorde av Mali var av spelare från La Primera.
Nina om Segunda
Betis, Betis, Betis. Jag säger det varje vecka men det är för att det smärtar att se Los Verdiblancos så dåliga. Vad är det som inte fungerar?
I veckan pratade Sergio Garcia med Marca.
- Vi ska inte klandra Tapia för hur det sett ut, sade han. Vi funkar bra med honom.
Och så i helgen förlorade man med 3-0 mot ett storspelande Numancia och frågan är om ledningen trots att spelarna uppskattar honom har tålamod med tränaren.
Och om fansen har det.
Betis, som lovade omedelbart avancemang Zaragoza-style, ligger på sjunde plats, fem poäng bakom ligatrean och gångna helgs motståndare tillika.
Det kanske blir Numancia som är nere och vänder, istället?
Favoriterna Cartagena tappar mark och har för första gången den här säsongen lämnat toppen. Precis som vi varnat för. Segunda är svår, och inte sällan lyckas den som gör en väldigt bra höst inte alls klara den intensiva våren som följer.
Cádiz, som efter 4-1-förlusten mot Real Sociedad sparkade sin tränare Javi Garcia ersätter honom nu med uruguayanen Víctor Espárrago. I ett uttalande säger man att man är "övertygad om att Espárrago med sin dynamik och karaktär är en idealisk person att leda laget" och att han tillsammans med sin argentinska andratränare Luis Soler "kommer att kunna få Cádiz på rätt köl igen".
Just nu är klubben nämligen på väg ner i Segunda B igen.
Det vore tråkigt om Adelante förlorade ett av sina mest färgstarka lag.
Las Palmas fortsätter att övertyga. 5-2 blev det förra veckan och i helgen slutade bortamötet mot Girona med en bekväm 2-0-seger.
Och börjar Celta Vigo äntligen hitta rätt? Först spelade man 1-1 mot Villarreal i cupen i veckan och igår besegrade man Gimnastic med 2-0.
Inte en dag för tidigt att vinden vänder för Galiciens andra lag.
Daniel om när fotboll är mer än bara fotboll
Jag satt igår i bilen och pratade lite med en god vän som har varit borta i Barcelona i tre månader och studerat spanska samtidigt som han sett varenda match på Camp Nou som spelats där. Han berättade att dom han levde med inte riktigt förstod storheten med idrotten fotboll och faktum är att många som inte följer fotboll lika noga som jag, Nina, er läsare och alla här på SvenskaFans ofta uppfattar det hela som ganska så patetiskt. Man får ofta höra ”ser du den där fotbollen nu igen, dom sparkar ju bara på en boll”. Jag förstår deras tankesätt, men ett sådant tankesätt kan endast komma från en människa som troligen aldrig sett en fotbollsmatch eller som bänkar sig där varje helg för att följa vilken random match som helst som spelas på tv.
Själv har jag länge varit ett större Premier League fan än ett La Liga fan och en del av era kommentarer är helt sanna när ni säger att jag ibland slänger in lite väl mycket Premier League här i Esquinan och i Fueran. Men det är svårt att inte göra det när fotbollen engagerar så pass mycket. Allt inom fotbollen går att diskutera och spekulera, allt förändras hela tiden och allt behövs synas. I lördags hade jag inte ingenting för mig och slog därför på tv4 sport. Jag blev fast där i ett x-antal timmar och såg både Atlético Madrid matchen, Sevilla matchen och Villarreal matchen. Eftersom jag inte är intresserade av något utav lagen egentligen kan man ställa sig frågan, varför? Själv vet jag inte, men vad jag vet är att jag dras till fotbollen och att det inte finns något motmedel. Jag vill inte heller botas, om detta räknas som en sjukdom att se för mycket fotboll så stannar jag gärna lite halv förkyld istället för att gå ett liv helt utan denna gemenskap och känsla alla vi fotbollsfans delar med varandra.
Vare sig du håller på Barcelona eller Real Madrid så har alla fans något gemensamt. Vi alla älskar denna idrott och det spelar egentligen ingen roll vilket lag du än håller på. Vi alla berörs, störs, älskas och hatas beroende på situation inom idrotten. Jag tror inte att det finns någon idrott i hela världen som berör lika många entuastiska supportrar dag in och dag ut. Titta på basket. Där går spelare in och ut från klubbarna hela tiden och man får inget grepp på vilka som spelar i laget överhuvudtaget då dom byts ut från säsong till säsong. Titta på ishockeyn. När spelare lämnar sina klubbar för att gå till dom värsta rivalerna som t.ex. Mikael Renberg som gick till Skellefteå AIK som räknas som Luleå hockeys största rivaler uppe i norr. Det är väldigt sällan man ser någon gå mellan Barcelona eller Real Madrid, eller varför inte Liverpool eller Manchester United där ingen spelare gått emellan klubbarna på 40-50 år. Michael Owen gick till United från Newcastle, så sådana övergångar hör inte i samma kategori.
Men vad jag vill ha sagt är att du inte ska skämmas för att älska fotboll. Du delar glädjen och sorgen med miljoner människor världen över. Håller du på Sporting Gijón ska du vara stolt. Håller du på Sevilla ska du vara stolt. Eller håller du kanske på Barcelona så ska du vara stolt. Strunta i dom utomståendes kritik, dom förstår inte och dom är därför inte värd att ödsla tid på.
Veckans elva, 4-3-3
Målvakt: Fabio Coltorti (Racing Santander)
Vänsterback: Antonio López (Atlético Madrid)
Högerback: Àlvaro Arbeloa (Real Madrid)
Mittback: Àlvaro Dominguez (Atlético Madrid)
Mittback: Marc Torrejón (Racing Santander)
Mittfältare: Joaquín (Valencia)
Mittfältare: Andrés Iniesta (Barcelona)
Mittfältare: José Antonio Reyes (Atlético Madrid)
Anfallare: Gonzalo Higuain (Real Madrid)
Anfallare: Sergio Canales (Racing Santander)
Anfallare: Leo Messi (Barcelona)
