Fuera de juego
Panelen är tillbaka! Årets första Fuera de juego tar upp de afrikanska mästerskapen, skillnaderna mellan de spanska regionerna och helgen som kommer.
Deltagare:
Robert Johansson, Redaktör Spanien
Nina Ljung Fredman, Krönikör Spanien
Hassan Alavi, Skribent Spanien
De afrikanska mästerskapen fick en fruktansvärd inledning i och med attentatet mot Togo. Hur kunde det ske och ska man nu vara rädd för VM i Sydafrika? Kan samma sak hända där? Gjorde Togo rätt som åkte hem och skulle inte hela turneringen ställas in?
Robert:
- Det är svårt att få ett grepp på vad som egentligen hände. Hade samma sak skett i Europa tror jag vi alla skulle vara betydligt mer chockade. Sad but true. Iallafall verkar det som om hela Afrika är en stor gryta som ligger och pyr och nu drabbade det fotbollen. Avsiktligt eller ej. Huruvida Togo gjorde rätt som åkte hem är jag inte rätt person att uttala mig om men jag förstår dem i allra högsta grad. Antingen hade man kunnat spela för sina lagkamrater eller åka hem för att markera. Rätt beslut båda två. Den största frågan är istället om inte de andra lagen borde lämnat de också?
Vad gäller VM så är Sydafrika ett svårkategoriserat land även det men jag tror att ett mästerskap som har hela jordens blickar på sig kan garantera säkerheten under en månad. De är så illa tvugna, inte minst nu. Dock så blev ju presscentrat utrymt på grund av bombhot redan under lottningen så man vet inte. Kanske var det en försmak av vad som komma skall. Hoppas inte det...
Nina:
- Jag är och har under lång tid varit skeptisk till att Angola fått möjligheten att anordna ett mästerskap som detta, inbördeskriget "tog slut" så sent som 2002 och generellt är landet ansett som ett av världens minst säkra. Att det finns verksamma separatiströrelser där är knappast någon hemlighet och jag funderar lite på hur man resonerade då man kandiderade, och vad man sa för att övertyga.
Ska vi gå in på hur det här alls kunde hända (det ska vi bara lite flyktigt) får vi gå långt tillbaka i historien och skuldbelägga våra förfäder som helt utan hänsyn till etniciteter styckade upp kontinenten Afrika och delade ut den sins emellan. Den som slår upp kartan slås snabbt av att det finns få naturliga gränser där. Den grundliggande förklaringen består där i, men sedan är det naturligtvis mer mångfacetterat.
En annan sak jag finner lite märklig i det hela är dock det togolesiska landslagets val att färdas med buss, något som man starkt avrått från.
Jag tänker inte ta ställning till huruvida det var rätt eller fel av dem att åka hem, hade det hänt mig hade det blivit en jämn kamp mellan stolthet och rädsla. Däremot är jag förvånad över att de länder Togo uppmanade till bojkott av turneringen inte gav större gensvar. Jag trodde nästan att man skulle ställa in det hela, inte som - som vissa vill få det till - en eftergift för terrorismen, utan som en manifestation mot den. En slags förbrödring där man gemensamt och över gränser fördömer och vägrar acceptera. Och helt sonika lämnar i protest, inte i flykt.
Men så blev det inte.
Vad beträffar Sydafrika så känner jag mig inte särskilt orolig för att något liknande ska hända.
Jag står fast vid det jag skrev i en tidigare Fuera, om att staten som vill visa hur den förbättrats lägger ner själ och hjärta i att upprätthålla sin fasad. Det är inte så att man lär ta mildare på säkerheten efter det som skett i Angola.
Hassan:
- Med risk för att återupprepa (läs "Afrikanska mästerskapen; mardrömmen") mig själv ska jag försöka att ge ett annat svar här. Jag är inte ett dugg förvånad över att ett sådant fruktansvärt dåd kunde inträffa då Angola inte är det mest stabila landet i Afrika. Landet har länge haft problem med dessa små grupper som sticker upp för att visa terrorns fula tryne på grund av ett politiskt mål. Kritiken har funnits från experter som menat att mästerskapen borde spelats i ett annat land.
När det kommer till VM-slutspelet hoppas jag och tror även att det inte ska vara en större fara i Sydafrika. Confederations Cup i somras fungerade som ett test och förutom det störande "geting ljudet" från publiken, gick allt bra. Dessutom är Angola och Sydafrika två helt olika länder men visst jag kan förstå att folk är skeptiska mot tanken att det kan inträffa i Sydafrika också. Det vi däremot får tänka på är att det även kommer vara ett mycket, mycket större säkerhetspådrag inför VM-matcherna och efter. Jag säger som Sydafrikas president:
- Sydafrika är inte Angola.
Det värsta som kunde inträffa är om de afrikanska mästerskapen ställdes in. Jag förstår och respekterar Togos beslut, det är inte kul att få se på sina landslagsmän på tv när personer från landslaget dött. Men det absolut värsta som kan inträffa är att hela turneringen ställs in. Detta gör att idioterna som orsakade detta trauma, anser sig ha "vunnit" med terrorn som medel. De ser med andra ord detta som en politisk seger och ser på våldet som en vinnande metod för att få sina mål uppfyllda. Detta får inte inträffa. Tyvärr blir det inte mycket snack kring fotbollen här utan mer politik. Något som inte hör hemma på planen.
Fotboll då. Vilka spelare från den spanska ligan är mest tongivande i sina lag och vilka saknas mest i sina spanska klubbar? Är detta synonymer eller skiljer sig namnen åt?
Robert:
- Många är naturligtvis viktiga men på olika sätt. Min röst faller dock på de båda Malierna Kanouté och Keita. Något som matchen mot Angola bevisade. Vilken vändning!!
De båda är ovärderliga för sitt Mali. Mest viktig för sitt spanska lag och därmed också största huvudbryn för coachen just nu är nästan Kameni. Kameruanen har stått i stort sett alla matcher för Espanyol de senaste åren och att ersätta honom är inte lätt. Bara att önska ersättaren Àlvarez lycka till med den uppgiften.
Nina:
- Nu har jag inte hunnit se så mycket av turneringen som jag önskat för livet har kommit i vägen, men med tanke på Malis makalösa upphämtning mot Angola är det svårt att inte tänka på Sevillas Kanouté och Keita.
Hassan:
- Barcelona skulle nog vilja få hem Keita och Toure så fort som möjligt. Det är ett rejält hål som de lämnat efter sig och dessa två är även mycket viktiga i sina respektive landslag. I Malis landslag ser jag dock tre spelare som gör skillnaden och dessa är M. Diarra, Kanouté och Keita. Diarra är lagets stora pusselbit på det defensiva mittfältet, Kanouté är lagets skyttekung och Keita är spelaren som används både på det centrala mittfältet och högre upp. Diarra är dock inte lika viktig som de två resterande för sitt klubb när det gäller startelvan, men däremot har han en viktig status i bredden för Real Madrid.
Men det är även viktigt att nämna Zokora känner jag, som Sevilla skulle behöva. Jag har alltid tyckt at han varit en stor bjässe och ett monster att möta på mitten. Sevilla skulle kunna behöva hans styrka under denna period med exempelvis de svåra matcherna mot Barcelona som följer.
De spanska autonomierna har tidigare nämnts i Fueran. Så också nu. Andalusien har fyra lag i ligan, Baskien har en bra tillväxt, Katalonien är få men hyser mästarna och i Galicien är det tungt osv. Vilken av alla autonomier anser du vara den bästa i Spanien? Motviera ditt svar.
Robert:
- Andalusien såklart! Patriotiskt och enögt av mig men jag står för det. Tar man fram det andalusiska landslaget så kanske Sergio Ramos är lite väl ensam superstar om man skulle jämföra med de andra autonomierna men bredden i Andalusien är stor. Málaga, Sevilla, Almería och Xerez spelar i Primeran, Betis och Recreativo åkte precis ut och Cádiz har börjat sega sig tillbaka. På en hypotetisk fråga blir det hypotetiska svaret därmed Andalusien!
Nina:
- Aragon.
Ni vet redan varför men eftersom jag inte vill beröva dig som alltid måste påpeka för mig att jag skriver mycket om Zaragoza (som om jag inte visste det) möjligheten att göra det också denna vecka så.
För Zaragoza, som är en av mina grundmeningar i själva tillvaron. Det ni.
Men sedan är det tomt. Rent fotbollsmässigt. Å andra sidan skulle det bli svårt att överträffa och skugga Zaragoza, så det kanske är bra att Huesca, som ligger näst bäst till, inte är bättre än vad de är.
Zaragoza räcker för att göra Aragón överlägset i mina ögon.
Sedan gillar jag regionen av en massa andra anledningar med, men de hör inte riktigt hit. Det är den förtryckta naturromantikern inom mig som faller platt för det omtämjda och varierande landskapet. Bland annat.
Skulle man vara opartisk, vilket man sällan ska och speciellt inte i Fuera, så torde väl svaret annars bli typ Andalusien.
Men nej, Betis, Sevilla, Recre, Málaga, Xerez och company står sig inte mot Zaragoza. Alltså hos mig.
Hassan:
- Oj, det här var en svår fråga. Jag skulle naturligtvis säga Madrid i och med att jag tycker om El derbi Madrileño. Men om jag ska vara objektiv säger jag att La Liga inte vore La Liga utan dess historia och utan de olika delarna från Spanien. La Liga behöver det galna Andalúsien, La Liga behöver Katalonien och La Liga behöver Baskien m.m. Skulle jag välja någon av dessa med objektiva glasögon får det bli Baskien för min del. Detta Baskien har varit med om en hel del under historien, precis som andra delar av Spanien. Detta område representerar gemenskap, konflikter och splittringar.
När båda lagen valde att tillsammans veckla ut Baskiens flagga under en match, efter Francos död, visade detta på kärlek mellan två klubbar som stred för samma sak men som däremot idag gått skilda vägar. Baskien är ett speciellt område som visar på två klubbar med helt skilda syner; Vi har på ena sidan Athletic Bilbao som sedan 1911 inte haft någon spelare utanför Baskiens gränser och som representerat det industriella livet av Baskien. På andra sidan av Baskien finns Sociedad som även dem gick efter egna spelare från början, men som idag är mer förknippad med att köpa utländska spelare. "La Real" kopplas mer med turism och glans. Det fanns en pakt mellan dessa två klubbar i och med att det inte ansågs vara lämpligt att köpa en spelare från Bilbao till Sociedad eller från Sociedad till Bilbao.
När president Athletic-presidenten Aurtenexte fick nog på 80-talet var det starten på en ny tid för klubbarna. Han ville ha spelare från Soceidad till sitt lag och Sociedad ville ha spelare bortom Baskiens gränser. Under säsongen 02/03 fick vi se ett Bilbao med inhemska spelare som vanligt och ett Sociedad med spelare som Karpin, Nihat, Kovacevic m.m. som kämpade om ligatiteln med Real Madrid. Än idag väntar jag på att "La Real" ska återvända till La Liga för att vi supportrar kan ta en del av den baskiska kulturen och dess underbara historia.
Till sist - Vad missar du inte i helgen? Vilken match eller vilka matcher kommer göra störst inverkan på tabellen?
Robert:
- Ojojoj. Denna helg finns det hur många godbitar som helst! Barca - Sevilla missar jag inte! Där har vi en match som med en bortaseger kan förändra ligan rejält. Men å andra sidan, när vann Real Madrid borta mot Athletic senast? Där har vi i vilket fall en kanonmatch! Och Valencia - Villarreal. I like it!
I botten kan Zaragoza och Málaga spela sig ur bottenträsket genom segrar mot Xerez och Getafe. Något som i sin tur kan dra in andra i skiten. Det kan som sagt hända en hel del i helgen!
Nina:
- Redan i måndagens Esquina krönte jag veckans match - bottenmötet Zaragoza - Xerez. Eftersom det kan hända betyldligt mer saker där nere så finner jag det helt enkelt mer intressant, tilltalande. Bättre hör inte hit.
Derbyt mellan Valencia - Villarreal blir förstås spännande, men inte lika.
Hassan:
- Helt sjuka matcher som väntar, Valencia - Villarreal, Barcelona - Sevilla och Athletic Bilbao - Real Madrid. Mina blickar kommer främst att vara i Baskien och Katalonien på grund av toppläget i La Liga. Jag har svårt att se hur Sevilla ska klara av samma bedrift som de lyckades med sist på Camp Nou, då Guardiola lär starta med en annan backlinje och ha med spelare som bänkades sist.
För Real Madrid väntar en tuff uppgift, men det är ingen omöjlig uppgift. Laget har vunnit tidigare på San Mamés, senast förra säsongen då Madrid krossade hemmalaget med 2-5 med en betydlig sämre elva än dagens. Men det kommer bli tufft och jag hoppas att Pellegrini kan få balans på spelarnas psyke under matchen. Det ska bli mycket intressant att få se Benzema från start, detta är hans chans att visa Pellegrini vad han går för nu när Higuaín är skadad i tre veckor.
Väl mött!
