Kviborg & Robert bloggar om spansk fotboll: Canales
Christopher Kviborg och Robert Johansson bloggar om spansk fotboll!
"The wonder kid" Sergio Canales blev spelaren som ersatte allt larvigt dravvel från fornstora silly-season-perioder. Nu när transfermarknaden är lika iskall som Johan Elmander så är det Racings underbarn Sergio Canales som pryder omslagen i spansk press. Efter drömmålen mot Sevilla kunde hela fotbollsvärlden namnet på Racings offensiva bollsnidare. Hetast i jakten på spelarens underskrift? Real Madrid så klart. Men även Arsenal rycker i spelaren och den klubben har en historik av att "sno" åt sig unga talanger från Spanien. Spelare som Fran Mérida och Cesc Fàbregas för att nämna några. Nu säger jag inte att Arsenal vore ett dumt alternativ - tvärtom, en väldigt fin plantskola, men det vore tråkigt för spansk fotboll om man inte kunde behålla sina talanger.
Det mest logiska och troligtvis det mest kloka valet vore för Canales att stanna i Racing där han garanterat får speltid. Barca-gurun Johann Cruyff gick i dagarna ut och manade Canales till "lugn" - "skriv inte på för storklubbarna" (syftandes på Real Madrid indirekt så klart). Men spelarens kontrakt går ut till sommaren och bli inte alltför förvånade om Real Madrid köper spelaren för att sedan göra en "Garay". Det vill säga låna ut spelaren till den säljande klubben i minst en säsong.
Transfermarknaden påverkas helt klart av den rådande ekonomiska situationen i världen - ett exempel på detta är Celtics köp av AIK:s guldmakare Jos Hooiveld för cirka två miljoner € - det är vinterns sjätte dyraste transfer!
Athletics insats mot Real Madrid i lördags var naturligtvis heroisk på alla sätt och vis, efter nio raka förluster mot Los Blancos tog man äntligen en trepoängare efter Llorentes tidiga men rättvisa balja. Annars noterade framförallt undertecknad stämningen på läktarna - den var som vi brukar säga på FANTV ofta: "stökig". Dock i positivt ordalag oftast även fast det var lite väl mycket protester mot harmlösa domslut som inkast och inspark. Men i det stora hela så vet baskerna hur man skapar stäming samt hur man festar - på San Mamés lever man rövare och kanske att man kan missta publiken för ett gäng pårökta hippies på speed ibland?
Wayne Rooney blir som väntat det stora lockbetet när Barcelonas medlemmar går till val när Joan Laporta avgår sommaren 2010. Ett anfall med Messi, Zlatan och Rooney känns ju på förhand som rent skräckinjagande för alla andra utmanande klubbar.
Lagom tills att man ska ner och kolla på Real Madrid - Málaga så rapporterar spansk press att Guti åter tar en plats i startelvan. Det är som att Gud besvarat mina böner! Tack.
Andra halvlek av Angola - Algeriet var naturligtvis en skam för fotbollen, vi har sett samma exempel på sådant "spel" även i VM och EM. När två lag går in för oavgjort (vilket det även blev) så blir det lätt parodiskt.
Gårdagens föreställning i Angola påminde mig genast om en klassisk Serie A-match* (vill jag minnas) för ett par år sedan då båda lagen gjort upp om att spela oavgjort när hemmalaget bytte in en brasiliansk anfallare som inte alls var informerad om läggmatchen. Via ett Maradona-anfall spurtade brassen i egen majestät igenom hela motståndarnas lag och satte avgörande målet. Problemet var bara att ingen lagkamrat gratulerade spelarens prestation utan man såg närmast helt uppgivna ut när läggmatchens planer gått i kras. Kulturkrock gånger två?
* Efter en koll med Serie A-experten Ola Wiklander så framgår det att matchen jag tänkte på var mötet mellan Venezia och Bari 1999 i Serie A då brassen Tuta gjorde 2-1 för hemmalaget och ingen firade.
