La Batalla de Aragón: Arsenal, Barca och Sevilla vill ha Ander
För Zaragoza i allt. Överallt.
2/4-2010 Arsenal, Barcelona och Sevilla vill ha Ander
Jag tänkte skriva om det här igår. Men då hade det väl misstolkats som nått annat aprilskämt, även fast jag är på tok för torr för att syssla med sånt.
Nåväl.
Here goes.
Ytterligare ett par dagar efter det att nyheten först antyddes pratar man fortfarande om jakten på Ander Herrera.
Det är framför alla andra Arsenal som är sugna på att signa Herrerita - naturligtvis som en ersättare till Cesc Fabregas, som rycks i och kanske till sist slits sönder av Barcelona och Real Madrid i ännu en inbördes - denna gång ekonomisk och publikfriande- kraftmätning. Att Arsenal nu så ivrigt förhandlar med Zaragoza sänder rätt tydliga hintar om att Cesc lämnar det engelska CL-laget i sommar.
Det bud de presenterat är på ynka tio miljoner Euro, Anders klausul är satt till 24 och Zaragozas ekonomiska situation tämligen prekär.
Agapito avslog omedelbart, och Anders agent, Arturo Canales återvände från London, där han i tisdags befann sig för att tillsammans med Arsenals VD prata om hur de här förhandlingarna skulle kunna gå till.
I samma veva berättas att Barcelona är intresserade av Ander. Nu ska det här tas med inte bara en nypa salt utan flera, för mina uppgiftslämnare här är förvisso rätt nära laget men det är inga auktoriteter det handlar om. I alla fall: man skulle kunna tänka sig att ge Zaragoza 15 miljoner plus Bojan, en affär som är betydligt mer lönsam för oss än vad den med Arsenal (detta var dock bara deras första bud och de ska väl per definition tackas nej till) skulle vara.
Bojan har varit på Zaragozas agenda i två år, och kunde fungera tillsammans med Colunga som förväntas skriva på i sommar.
Sevilla är också intresserade av Ander. Men de lider stora Zaragozakomplex överlag, de vill ha Lafita med. Som om han gick igenom sitt helvete i somras bara för att försvinna direkt igen...
Visst är det lite äckligt hur dessa giriga gamar redan kretsar kring Zaragoza, som förvisso var skadeskjutet ett tag, men som inte alls dött och än mindre begravts ännu utan tvärtom tillfrisknat. Börjat återhämta sig riktigt bra.
De har missat det, kanske.
Man ser det man vill se.
Ander har tidigare nobbat Real Madrid med motiveringen: Pengar är inte och kommer aldrig att bli min drivkraft.
En faktor som talar för att Zaragoza ämnar göra sig av med kelgrisen i sommar är kontakterna med Real Madrid om Sergio Canales. Madrid köpte som bekant den här talangen i vintras, men planerar inte att använda honom omedelbert. Den första tanken var att låta honom stanna kvar i Racing ytterligare en säsong eller två för att få mer speltid, men relationerna mellan oss och Madrid har alltid varit mycket goda.
Nu menar man från Madrids håll att det vore bättre för Canales att utvecklas i en större, mer prestigefylld klubb - och man skulle kunna vara beredda att låna ut honom till Zaragoza, om Ander försvinner.
Att Ander är en stor favorit vet ni redan. För mig, för de flesta zaragocistas. Vi har förlorat Cani, vi har förlorat Zapater, på det näst hemskaste av sätt. Ander är ingen Cani. Han är ingen Zapa heller, absolut inte det.
Han vill gärna vara, det har han sagt så många gånger, men att vilja är en sak.
Tidigare i veckan skrev jag om vår skuld på 96 miljoner Euro. (Den som vill kan läsa om det här.)
Får vi ett bra bud på Ander - i stil med det Barcelona ryktas vara villiga att lägga - så bör vi hur tungt det än känns faktiskt kanske sälja honom.
Jag hatar att det är på det här sättet, jag tycker att det borde vara regel på att varje klubb tvangs starta med minst fem egna spelare men så ser inte verkligheten ut än; att hela det här legoknäcktsystmet urvattnar fotbollen som sådan, att det är för jävligt att de som verkligen känner för klubben inte har möjlighet (i vissa fall) att vara där och kämpa för den - att klyftorna ökar på det här sättet.
Agapito pratar dyrt och heligt om satsningen som kommer att göras på våra canteranos; men får jag välja -förutsatt att jag måste- så väljer jag Laguardia och Goni före Ander som skulle kunna tjäna på att ge sig iväg en stund - naturligtvis för att återvända då vi nått vårt mål ; att inom fem år vara ett Europalag.
Lagu och Raul kan vara med om den uppbyggnaden och gynna både sig själva och Zaragoza. Men Ander skulle i värsta fall hämmas av det och därför, och för att priset vi kan få för honom hjälper oss, bör han få gå.
Men inte hur som helst.
Och aldrig, aldrig, aldrig någonsin mot hans vilja.
