I min värld
Ni vet hur det går till. I min värld bestämmer jag. Här kommer jag att skriva om det som rör och rört sig i mitt huvud och i mitt hjärta såväl under veckan som denna very morgon. Högt, lågt, objektivt, subjektivt. Dumheter och allvar. Inget är heligt.
Jag vill ha perspektiv här och det är ni bra på.
5+6-principen och hur vi kunde få behålla våra canteranos
Den fjärde februari år 2008 höll Fifas fotbollskomitté ett möte där man bland annat diskuterade det vi kallar fem plus sex-principen. Framför allt var det presidenten, Sepp Blatter, som pläderade starkt för ett förverkligande av denna.
I korthet skulle det innebära att alla klubbar tvingades starta alla matcher med minst fem inhemska spelare.
Blatter sa i ett uttalande: Genom decennierna har vi kunnat se fotbollen urholkas genom signandet av utlädska spelare, och klubbarna förlorar alltmer sin identitet, först lokalt, sedan regionalt och sedan nationellt. Unga spelare förlorar sin motivation och sina perspektiv - drömmen om att en dag få representera sin favoritklubbs A-lag. Lockelsen enorma prispengar i cuper utgör har förändrat bilden av sporten och sprängt upp ett hav av avstånd mellan de som har och inte har möjlighet att medverka och plötsligt har ligorna blivit sådana att två eller tre lag slåss om titeln och resten för sin överlevnad.
Alltså skulle fem plus sex-principen inrättas som en åtgärd för att bromsa upp denna utveckling en aning, och det är ett vederhäftigt initiativ.
Men ett steg i rätt riktining är ändå bara just det, det förändrar inte grundproblematiken.
För låt oss för en stund hypotetiskt anta att detta slogs fast. Att från och med nu gick det inte att storhandla i Sydamerika längre, nu var alla lagen tvungna att starta med fem spelare som om de kallades skulle kunna representera sin ligas landslag - skulle detta överbrygga avstånden?
Nej. I bästa fall en aning.
Men det enda det i förlängningen skulle leda till skulle vara att (jag kommer av skäl som inte behöver förklaras hålla mig inom Spanien här) Barcelona och Madrid plundrade de andra klubbarna på talanger.
Resultatet skulle kanske till och med bli ökade avstånd, då möjligheterna att handla skulle inskränkas och man var piskad till att plocka vad av värde som fanns inom landets gränser. Det finns inga outtömliga källor, så att säga.
Spelare som Ander Herrera, Iker Muniain, Sergio Canales (okej nu är han redan paxad men ändå), David de Gea och Juanmi för att nämna några hade för länge sedan köpts upp av antingen Real Madrid eller Barcelona och hade ändå inte givits chansen att briljera i de klubbar till vilka de bekänner sin kärlek och vars sköld de som barn fantiserade om att en dag försvara.
Därför skulle jag vilja ta mig friheten att ta det till nivån där regeln istället för att innebära inhemska spelare skulle begränsas till canteranos.
Förstår ni?
Om det är ökad klubbkänsla och utplaning av klyftor som är själva huvudsyftet så skulle detta på ett betydligt mer effektivt vis ordna med det.
Helt jämt skulle det inte bli, nej. Helt jämt går inte. Men klubbarna skulle för att uppnå bästa möjliga resultat tvingas satsa än mer på sin ungdomsverksamhet och det är en ansträngning och en prioritering som alla har möjlighet att göra.
Det finns sällan dem som brinner för sitt lag så som de som kommer ur de egna leden. Inte alltid, absolut inte nödvändigtvis, men oftast är det så.
De förstår vad klubben är.
De skiner med en annan glöd.
Om vi leker med tanken, hur tror ni att det skulle se ut om var klubb var tvungen att starta med fem spelare ur de egna leden, varje match?
Tror ni att fotbollen som helhet skulle ta stryk av detta, eller bara de större lagen?
Vore det genomförbart, vad säger vi?
Eller vore det i en värld där i princip allt (borträknat värdighet och ideal och sådant trams) går att köpa bättre att försöka muta klubbarna?
Att dela ut ett slags bidrag till laget per startad egen produkt/match?
Frågan är vart de här pengarna skulle tas ifrån.
Skulle det fungera?
För ett tag sedan intervjuades ekonomiprofessor José Maria Gay av tidningen Don Balon.
Han har gjort en genomgånde studie av alla klubbars ekonomi - och han menar på att ligan sakteligen dör.
Han tillät sig att göra en jämförelse med Premier League och sade: I England fokuserar man på att sälja produkten PL, i Spanien talar vi enbart om exponeringen av Barca och Madrid.
Det han framför allt syftade på var TV-avtalen.
Skulle det gå att involvera TV-bolagen i detta? En jämnare liga fördelar naturligtvis intresset för lagen på ett annat sätt och uppmärksamheten skulle riktas åt alla tänkbara håll och kanter.
De flesta människor är trots allt rätt fängslade av det som händer omkring dem.
Vi har haft vettiga diskussioner tidigare - jag vill veta vad ni (utan glasögonen på er nu) anser.
Då diskussionen kom på tal lite lätt i en text jag skrev i Batalla de Aragon om Ander Herrera var det flera av er som tyckte att nej, de lite mindre klubbarna måste våga ryta till och säga ifrån.
Så kom igen, enlight me!
Vi kör två snabba kort här med.
Gult till Una bandera ens agermana för den här kommentaren:
Förresten, frågan gällde om någon delikatess. Inte om Zlatan...men han lyckas få sig en högklackad stövel i käften av Nina ändå. Keep up the good work, Nina. Länge leve Zaragoza och den underhållande fotboll de spelar. De hade fått stryk av Mjällby. Så dålig klass är det på undre halvan av La Liga.
-
Shiz, den killen. Han är vilsen som fan men han lyckas alltid få igång ett par av sina lika vilsna och det är lite...ja..onödigt.
Dessutom verkar han tro att Zlatan inte kan stå upp för sig själv. Kanske tror att Zlatan vill vara kompis med honom om han skäller lite på mig för att jag tycker saker som inte passar honom?
Jag skulle vilja fråga - om Zaragoza skulle fått stryk av Mjällby (haha!) vad hade då Valencia - ett av topplagen som åkte på däng mot just Zaragoza - inte fått?
Och killen har ändå "spelat fotboll i 25 år". Då måste han ju vara gammal med. Och inte veta bättre.
Som Anakin Skywalker sa: I am a slow learner.
Rött till klubbarna i Spanien.
Man är skyldiga spelarna så mycket pengar att spelarförbundet nu påannonserar en strejk den 17-18 april. den ska sträcka sig från Liga BBVA ner till Segunda B. Värst är det i de lägre divisionerna.
Det var väl nedrigt?
Och tänka sig - CdR-finalen är inte ens schemalagd än.
Mañana, mañana?
Lovar att skriva mer om Segunda nästa vecka, nu uppehöll jag mig så länge vid det där med 5+6, dessutom är omgången i skrivande stund ännu inte färdigspelad.
Villarreal B möter Betis klockan 21:00 (dumma TV4 Sport att inte visa det!) och det är sedan Cartagena bortaslog Las Palmas i lördags ett oerhört viktigt möte.
Vinner Betis går de upp på tredjeplats, annars behåller Cartagena den denna vecka.
Ett par ord om Valencia. Av tretton matcher utan David Villa har de vunnit en. Men i helgen var han tillbaka, och titta - det gick hur bra som helst!
Joaquin som dessutom gjorde ett klackmål borde väl nämnas i landslagssammanhang nu, eller hur var det?
Och Sevilla lyckades vinna över bottenlaget Tenerife med!
Man vet ju aldrig.
Alla som vill vara snälla kan väl gå in på Fotbollskanalen och spamrösta på Osasuna-Zaragoza på söndag?
Jag har fått det omtalat för mig att det finns en sådan funktion nämligen, och att de visar den match som får flest röster? Skulle vara skitsnällt.
Dessutom är det ett riktigt hatmöte, ska ni veta.
En högriskmatch. Och i allra högsta grad avgörande i den aldrig så spännande bottenstriden.
Nu ska jag hålla som fan på Robert i Vem vet mest!
Vi kör ett lag på det med, enligt 4-3-3:
Målvakt: Victor Valdes, (Barcelona)
Högerback: Angel, (Villarreal)
Mittbackar: Contini (Zaragoza) och Metzelder (Real Madrid)
Vänsterback: Leo Ponzio, (Zaragoza)
Höger ytter: Joaquin, (Valencia)
Centralt: Tiago, (Atlético Madrid)
Vänster ytter: Guti (Real Madrid)
Anfallare: David Villa, (Valencia), Bojan, (Barcelona), Osvaldo, (Espanyol)
Un abrazo
