I min värld
Ni vet hur det går till. I min värld bestämmer jag. Här kommer jag att skriva om det som rör och rört sig i mitt huvud och i mitt hjärta såväl under veckan som denna very morgon. Högt, lågt, objektivt, subjektivt. Dumheter och allvar. Inget är heligt.
Via dolorosa.
-
Jag var i Malmö och såg el Clasico, tillsammans med en inbiten culé. Kan man tänka sig! Det är mer än en omgång sedan nu och jag ska inte uppehålla mig därvid.
Det mesta som bör sägas har sagts redan.
Efter matchen gick vi ut på stan, träffade där smått berusad på en bekant i samma tillstånd och fick äntligen någon att säga lite usch tillsammans med innan vi skildes åt.
Det är fint med likasinnade.
Dagen därpå hade jag den stora äran att personligen bekanta mig med "el Flaco", vilket var mycket trevligt. Vi satt tillsammans med en vän till mig på Espresso Maker i Triangeln och diskuterade det eviga ämnet, Tidernas bästa och så.
Nej, inte Messi, inte än.
Fast för mig är det Zapater, det finns många sätt.
För att komma till själva poängen. Den spanska TV-kanalen TVE visade samma dag ett reportage om el Clasico, med klipp och intervjuer gjorda före och efter match.
Innan hade man fått sig en pratstund med Cristiano Ronaldo. Leende och rätt sminkad satt han med ena benet tillrättalagt på ett sätt som skulle likna "skönt arrogant" på en fällstol på Bernabeus gräsmatta. Läktarna var tomma, och frågan han fick löd:
Hur känns det att vara Cristiano Ronaldo?
Han svarade: Det finns inget bättre än att vara jag. Alla vill vara mig eller vara som mig.
Han var allvarlig, och det finns en tjusning i detta oblyga, även om generaliseringen förstås är förbannat naiv.
Efter matchen fick en nyduschad, men i övrigt ofixad Leo Messi samma fråga.
Argentinaren skrattade lite och sa:
Tja, det är svårt att svara på, för jag vet inget annat.
Visst är det här ett övertydligt sätt för media att sälja två karikatyrer på. Den självupptagna divan och den ödmjuka, reko killen, men det går inte utan hjälp av de båda och kanske talar jag av erfarenhet då jag tycker mig ana ett uns av självförakt i den nedlåtande ton Ronaldo har då han talar.
Hela situationen får mig att tänka på ett stycke ur den chilenska Nobelpristagaren i litteratur, Pablo Nerudas självbiografi, Minnen, och det är så fint att jag vill dela med mig av det. Håll till godo:
Jag häpnade över insekternas fulländning, tog upp 'snokmödrarna' i min hand. Med detta extravaganta namn betecknades den största skalbaggen, svartglänsande och stark, titanen bland insekterna i Chile. Man rycker till när man plöstligt ser honom på stammen till en macciabuske, en vildapel eller en bok, och jag visste att han var så hård att jag kunde ställa mig med fötterna på honom utan att han krossades.
Med sitt hårda skal som skydd behövde han inget gift.
Förstår ni vad jag menar? Det gör ni, va?
-
Vi har berört den berömda Marcalogiken tidigare. Främst i samband med landslagsuttagningar. Det som krävs enligt den Madridbaserade tidningen är en klack. Ni kan det där.
Men jag vill belysa ett annat samband.
Vi har under våren fått läsa att Real Madrid ska köpa Jesus Navas, Kun Aguero och senast David Silva. Allt ska tas med ett par rejäla nypor salt, ja, men dessa intressen presenteras i anslutning till matcherna mot Sevilla, mot Atletico och mot Valencia.
Vet ni vem det blir nästa vecka?
Ander, i Zaragoza.
Honom har de velat ha förr men han har nobbat med den för zaragocstas klassiska motiveringen: Pengar är inte min motivation.
-
Noterbart från denna vecko-omgång: Alla bottenlagen tog poäng. Hur är det möjligt? Mest förvånande var väl kanske att de båda finalisterna i Copa del Rey fick stryk av en varsin nedflyttningsaspirant. Atlético föll hemma mot Xerez, som fortsätter att imponera. Visst, de ligger fortfarande sist, men vilken vår de har gjort!
Sedan Gorosito tillträdde i slutet på januari har spelarmaterialet utnyttjats på ett helt annat sätt - han har valt att satsa på de två riktigt bra yttrar, Momo och Calvo med Armenteros emellan, som finns här och spela 4-3-3.
Under Ziganda var Momo faktiskt bänkad.
I alla fall. Xerez slog Atlético på Vicente Calderon, och Valladolid lyckades vinna över Sevilla, vilket gjorde att Mallorca slappnade av och maskade sönder matchen på La Romareda, något som i sin tur fick mig att ännu en gång fundera på det där med målvakter.
När de maskar som Auoate gjorde. När de står med bollen i händerna tills kortet är ett fakutm.
Det händer titt som tätt, och i matchen mot Zaragoza borde israelen blivit utvisad flera gånger om, men domaren förbarmade sig.
Visst borde man tuffa till straffen på det här? En minuts tillägg extra för varje gång målvakten flyttar runt på bollen och fördröjer utsparken med mer än sex sekunder, och kanske utvisning också?
Skulle man kunna skrämma bort problemet såhär?
Det tror jag. I alla fall till viss del.
Som det är nu vinner de på det.
Det skulle inte skada att testa detta, eller hur?
På tal om målvakter - hur viktigt är det att vara tredjemålvakt i en landslagstrupp i VM? Man kan bli Campeone de banquillo, som Sergio Garcia i EM.
Och visst petar väl Valdés Palop ändå? Han fastnar ju inte i målet (se länk) lika snyggt, förvisso...
-
Vi går till korten istället.
Gult: Silly-spekulationer under säsongen. Fy fan så tjatigt, tråkigt, dumt, allt som är dåligt rent av, det är. Det tar fokus från det som är viktigt framför allt, och de veckor och månader det pågår på riktigt är jobbiga nog.
Att man inte kan låta det vara under pågående säsong känns bara tradigt.
Rött (och det blir en lång text, nu har jag varnat): De Malliga låtsassupportrarna.
När fan fick Sveriges samlade Mallorca-"fans" luft? Jo, det kan jag berätta. När det började gå bra för klubben. Och ni vet vad det gör en till. Just det - ett framgångsfan! Nu har ett par av dessa charmerande herrar valt att rikta sitt förakt mot Zaragoza, och mot mig, oklart varför - har försökt få klarhet i detta men en av de många saker de inte kan är att svara på frågor.
Allt började med lite historieförfalskning jag kände mig tvingad att ifrågasätta. Ni vet, man försvarar sin klubb, det gör alla. Speciellt när någon ljuger om den gör man det. Fast jag var saklig. Presenterade fakta, ställde frågor, vissa av dem lite fördummande men man svarar som man blir tilltalad.
Jag är dock lite naiv, ska medges. Jag vet att det är medgångssupportrar och eventuellt inbillska/underutvecklade människor vi pratar om, ändå förväntar jag mig svar på undranden och ursäkter för svinerier. Har för höga tabnkar om folk, helt klart.
Först uppfinner de saker jag "sagt" och svär åt mig på grund av sina egna fantasifoster, då jag bemöter dem och förklarar hur verkligheten ser ut hittar de på något nytt istället och så fortsätter det.
Ni fattar. Man blir knäpp. Men visst karakteriserar detta okunniga gapande, detta tragiska behov av att hävda sig, denna osäkerhet inför sitt supporterskap samt okunskapen som genomsyrar det hela mer än något annat ett framgångsfan?
Då man dessutom anklagar mig för att vara en översittare får jag lite för mycket nog. Mycket har ni kallat mig.
Just det. Mycket har ni kallat mig. För att ni tillåtits göra det. Jag har alltid förespråkat öppna artikelkommenteringar då ämnet tagits upp på redaktionsnivå och låtit bli att ta bort också illvilliga kommentarer så länge de handlar om mig (som ändå väljer att skriva här, under mitt namn) och inte om andra läsare. Ibland har jag fått höra att jag är för tolerant, men hellre det än det jag kallades av dessa två ursäkter till män: maktmissbrukande lögnare.
Det är starka känslor de har, annars kastar man inte ur sig sådant.
Den ena skrev: Jag lägger mig inte i detta när han försvarade den andra vilket jag fann märkligt och frågade hur han genom att kommentera saken lät bli att just lägga sig i. Det kunde han förstås inte svara på heller, så han tog till personangrepp istället.
Ni vet vad man säger. Där hjärnan tar slut tar påhoppen vid.
Mallorca grundades 1916. De har rätt bleka 23 säsonger i högsta divisionen. Men i år har det gått bra. Still, klubben är hårt tyngd av ekonomisa problem, och Manzano har vid flera tillfällen hotat säga upp sig eftersom det hela sköts dåligt.
De har idioter till supportrar. I Sverige. (Nej inte alla, bara ni som tar åt er.) De kanske varit där på semester ett par gånger och känner lite tillhörighet med ön, rent av.
Jag förstår att de är osäkra i sitt supporterskap. Men ta fan i mig inte ut det på mig. Sticker det så pass i ögonen på er att jag inte är lika nedtyngd av tvivel och lika oinformerad som ni är?
Alltså, håll nu fast vid "er" klubb så kommer resten med tiden. Nästa år får Mallorca en "vanlig" säsong igen. Då har stora, anrika, klassiska lag plockat de tongivande spelarna, då är Manzano long gone och klubben slutar typ 15, 16 i ligan.
Inget fel med det. Det är så det oftast ser ut. Sist Mallorca tog sig till CL höll de på att åka ur.
Tror det blir rätt tyst igen då. Som det var innan.
Men låt mig - i egenskap av översittare i detta fall - vara ifred fortsättningsvis.
Ursäkta detta långa, bittra inlägg, jag är enormt frustrerad. Men det finns en sak jag verkligen inte accepterar. Och det är när man lägger ord i min mun och sedan anklagar mig för dem.
Som när man efter en oavgjord match kommer in och hittar på en massa lögner, kastar skit i fläkten och undrar varför den regnar ner över en själv.
Kom igen nu för fan Sevilla!
Kör vi ett lag (4-3-3) på detta med:
Målvakt: Cesar (Valencia)
Högerback: Dani Alves (Barcelona)
Mittbackar: Pablo Silicia (Tenerife) och Piqué (Barcelona)
Vänsterback: Marcelo (Real Madrid)
Högerytter:Róman (Tenerife)
Central: Xavi (Barcelona)
Vänsterytter: David Silva (Valencia)
Anfallare: Pedro (Barcelona) C.Ronaldo (Real Madrid) Mario Bermejo (Xerez)
Hörs av.
