Det blev inget "Si, si, si, nos vamos a Madrid"
Ett riktigt taktiskt lag kunde igår slå ut ett spelande lag.
När Zlatan, under sommaren blev klar för Barcelona var målsättningen klar. ”Jag går bara till Barcelona” skall ”Ibra” ha sagt till Moratti när denne menade att Pérez kunde vara intresserad. Målet var alltid Barcelona och en viss pokal.
Det fanns en pokal han skulle ta och det var en pokal som han hade i sitt fokus. Ett eventuellt La Liga-guld blev mer och mer som en bonus. Att dundra in en volley mot Madrid kom även det ses som en egentlig bonus. Ligatitlar har han redan från sin tid i Italien, han ville ha någonting mer. Pricket över i:et var naturligtvis Champions League och igår kväll hade han chansen.
När Zlatans Barcelona blev klara för semifinal var det många som hade glömt bort en liten detalj. I ren Hollywood-anda stod det klart att Inter skulle stå för motståndet mot Barcelona. Zlatan var alltså tvungen att gå över sina vänner och tidigare kollegor från Italien. Champions League-spöket som han burit på sina axlar sedan 2003, skulle kunna försvinna ifall han slog ut Inter. Laget han lämnade för att just vinna guldet.
Men igår gick det inte. Barcelona hade (trots det massiva övertaget) svårt mot Inter. Detta ser vi främst i antalet passningar som en spelare i vardera lag slog. I Barcelona slog Xavi en bit över hundrapassningar mot Inters tjugotal. Men vad gjorde det när Barca-spelarna mötte på en vägg av stål. Barcelona-spelarna njöt knappast av denna match, det såg faktiskt mer ut som att de plågades trots att de var en man mer. Frågan är om inte Inters utvisning var det som Mourinhos grabbar behövde? Vi mot världen blev mer klart för spelarna och moralen var det inte något fel på.
Publiken försökte göra sitt och började ropa på Messi, Messi ropade dock inte tillbaka. Det verkade som att den ”lilla loppan” fortfarande befann sig på San Siro. Zlatan hade inte heller han en rolig kväll på jobbet. En halvchans och en farlig frispark var det enda han kunde bidra med på planen innan han blev utbytt i förmån för Bojan.
Frågan vi alla ställer oss är naturligtvis hur han kände sig inombord när han såg skylten med hans nummer? Hur kändes det att stiga ut mot sitt gamla lag och veta att han inte kunde skicka ut dem? Om vi ser tillbaka på säsongen (Läs Mino Raiolas tidigare utspel) lär han inte ha varit nöjd, vilken spelare skulle egentligen vara det?
När slutsignalen kom insåg Mourinho, Guardiola, Inter, Barcelona, Zlatan och hela världen vad som hade skett. Inter tog den sista finalplatsen och hade taktiskt slagit ut Barcelona från Champions League. För Zlatan var gårdagen den stora mardrömmen. Det som många inför säsongen skämtade om, blev en verklighet. Inter slog ut Barcelona och Zlatan får fortsätta att drömma om att lyfta den finaste pokalen av dem alla. Nu tror jag att han faktiskt har en god chans till att få göra det redan nästa år, men ingen kan förneka årets besvikelse. För Inters del är det bara att lyfta på hatten, om något lag förtjänar titeln är Inter det rätta laget nu. Grattis till Inter och alla Interistas.
Märkvärt var att Barcelona-publiken igår inte sjöng det som blivit lagets motivationshymn. ”iSi, si, si, nos vamos a Madrid!”, jag tror inte jag hörde detta en enda gång igår. Resan för Barcelona-spelarna samt fansen tog slut igår. Detta i Barcelona och inte i Madrid.
