Fuera de juego - VM-special

Spanien förlorade den inledande gruppspelsmatchen över Schweiz. Högst oväntat dessutom. Vad hände egentligen?

Deltagare:
Robert Johansson, Redaktör Spanien
Nina Ljung Fredman, Krönikör Spanien
Rodrigo Vimarlund, Skribent Spanien
Johanna Frändén, Aftonbladet/SVT

Spanien förlorade mot Schweiz. Vem hade räknat med det? Vad hände egentligen?

Robert:
- Jag är fortfarande i chock. Förutom förlusten mot USA i Confederations Cup så har Spanien vunnit typ allt. Man har besegrat alla de bästa lagen i världen utom möjligtvis Brasilien. Och sen förlorar man. Mot Schweiz. Helt fair dessutom.

Jag vill inte kalla det underskattning heller. Det bara inte ville sig. Spaniens svaghet är helt klart lag som spelar defensivt likt det Schweiz gjorde, utan tvekan. Spelet blir lätt monotom och förutsägbart. Men sen ska vi ha klart för oss att det handlar om otroligt små marginaler också. Hade Spanien tagit ledningen. Ja då hade vi haft en annan matchbild. Det är ingen idé att gräva ner sig över det här...än.

Nina:
- Efter slutsignal kände jag en slags schizofren blandning av chock och vad-var-det-jag-sa. Att Schweiz skulle spela defensivt var oerhört väntat, att de skulle vara så dicsiplinerade och skickliga på det lite mera överraskande. De lärt sig inte skrämmas, en eloge till dem.

Nu hoppas jag att ingen fortsättningsvis räknar med att Spanien vunnit redan innan matchen är spelad, inte de själva, inte kommentatorer, fans eller media.

Det känns som att det måste in lite fler idéer, att ha en spelidé är förvisso väldigt bra, men man får inte fastna i den sedan. Det finns inget spelsätt som är absolut, alla går att låsa upp och komma kring och därför måste man vara mer flexibel än vad Spanien var mot Schweiz.

Rodrigo:
- Absolut ingen kan väl med handen på hjärtat säga att det var väntat. Så vad hände? Schweiz spelade på det enda sättet , typ, dom kunde vinna på – och lyckades.

Och målet? Det var en hel del otur (eller statistisk avvikelse som mina nördkompisar säger) inblandat där, minst sagt. Casillas räddar (i samma läge blåser domarna straff 10-20% av gångerna iofs…) det blir dubbelstuds på Pique plus ytterligare någon på en schweizare, och ja…öppet mål.

Jag tycker inte heller att man ska glömma bort Xabis ribbträff. Spanien var nära en poäng. Visst, Schweiz hade en i stolpen – men att Schweiz fick sticka upp i överläge och under spansk press är inte konstigt. Den chansen kom naturligt av matchbilden. Så här blir det ibland. Det måste dock sägas: Schweiz fick stopp på Spaniens rörlighet på ett bra sätt.

Johanna:
- Ja, vad hände? Spanien visade, liksom Barcelona mot Inter, att de inte riktigt har något motmedel mot låga "italienska" försvar. Sen förstår jag inte poängen med att starta med två defensiva mittfältare mot Schweiz, dumpa Busquets och låt Xabi A sköta dirigeringen. Busquets har inte den auktoritet som behövs när man är pressad i situationer som den i går. Ingen hade väl räknat med det, men min släkt i Schweiz berättar om ett land i total eufori...

Gruppspelet blir onekligen lite mer komplicerat. Hur ska Spanien göra nu för att gå vidare? Och hur tar man sig förbi en åttondel mot Brasilien? Kan laget fortfarande ta VM-guld?

Robert:
- Det räcker att vinna de båda återstående matcherna. Svårare än så är det inte. Dock så får jag obehagliga vibbar av 1998 när la selección förlorade premiärmatchen mot Nigeria. Då hamnade laget i chock, spelade bara 0-0 mot Paraguay och sedan var det god natt. Det bara får inte bli så denna gången.

Spanien har absolut kapacitet att vinna hela VM fortfarande och besegras bara Honduras så ligger vägen åter öppen. Förhoppningsvis fick spelarna en tankeställare i och med förlusten och vill nu visa vad de kan.

Brasilien i en eventuell åttondel skulle vara svårt men vi ska inte skrämma upp oss för det än. Och hej, Brasilien skulle ju få möta Spanien. Lika svårt och vemodigt för dem...

Nina:
- First things first. Klart det går att ta VM-guld. Man ska inte stirra sig blind på första matchen, utan använda den som en slags krycka istället, låta sig hjälpas av den. Ser hellre att man som Spanien förlorar första än blir helt uppsnackade som Tyskland bara för att sedan falla. Nu har man två matcher på sig att rätta till detta, och nu går det inte att kosta på sig någonting.

För att gå vidare ur gruppen måste Spanien (dööööh) vinna minst en - helst båda för att slippar förlita sig på att andra löser det åt dem, även om matchen mot Chile om fredag på förhand känns lite som en gruppfinal. Utan uppenbar vinnare, märk väl.

Tycker överlag inte att man ska tänka på åttondelen än, inte förrän det väl är klart, men förutsatt att det blir Brasilien i en eventuell sådan så ser jag inte motståndet som varken lättare eller svårare för något av lagen.
Förutsättningarna blir först klara timmarna/timmen innan och först då går det att spekulera där kring. Det kan dyka upp oväntade skador (ta i trä), konflikter och annat som inverkar.
Vilken match det skulle bli, sedan!

Rodrigo:
- Det bästa sättet är givetvis att vinna de två kommande gruppmatcherna…om det nu är enkelt. Men, Spanien vann EM med en tydlig spelidé som skall hållas fast vid. Även om Del B säkert har en del alternativ, så känns det rätt sent att uppfinna hjulet på nytt.

För att gå in på enskilda spelare – Del B har fått kritik från olika håll för att spela med Sergio Busquets från start. Min personliga åsikt är att Sergio är given i det befintliga spelsystemet. Jag ser ett större problem i att Xabi och Xavi spelar tillsammans från start, som är väldigt lika i sin spelartyp. När Spanien spelar med en ensam toppforward, känns det av stor vikt att det finns mittfältare som är villiga att ta offensiva löpningar och är väldigt offensiva i sin karaktär (ja – jag fortsätter att tjata om rörligheten). Cesc Fabregas har alla egenskaper som krävs för att spela en sådan roll.

Jag vill alltså få in Cesc istället för antingen Xabi eller Xavi, i övrigt samma manskap. Om situationen sedan är att Spanien vill säkra bakåt, då är Xabi-Xavi ett mycket bra alternativ.

Vad gäller brassarna - dom såg väl inte tokbra ut mot Nordkorea? Fast det ju ändras fort så klart.

Kan Spanien fortfarande ta VM-guld? Ja.

Johanna:
- Spanien måste fortsätta sätta tilltro till sitt spel. De hade de lite oflyt med avsluten, men att inte ha några offensiva spelare som mäter över 1.70 när man startar en match mot Schweiz med ganska resliga försvarare är lite dåligt scoutat ändå. Om Torres inte är i form finns faktiskt ett totalt oskrivet kort i Fernando Llorente. Jag vet inte om han håller på den här nivån, men han skulle tillföra en dimension till med sin längd och tyngd.
Kan Spanien fortfarande vinna? Ja, det kan de. På ett sätt tror jag att det här var en nyttig förlust och bra att den kom så tidigt i turneringen. Nu slipper de gå in med samma naiva inställning i en utslagsmatch mot ett välorganiserat lag.

Fernando Hierro liknar Schweiz vid "ett Inter under Mourinho". Varför har spanska lag så svårt att spela mot den typen av försvarsinriktat spel? Hur ska man komma runt problemet?

Robert:
- Mycket av det spanska spelet bygger förenklat på att rulla boll och vänta ut sina motståndare. Men har då motståndarna ännu större tålamod blir det lätt jobbigt och nästan handbollslikt när man rullar och rullar fram och tillbaka. Om och om igen. Utan att få en öppning.

Tyvärr blir spelet då också lite mekaniskt. Ingen går in och visar lite jävlar anamma utan de bara rullar på. Med stor tyng och stort tålamod men utan att egentligen visa känslor. Och då vinner man inga fotbollsmatcher på den här nivån.

Spanien kan bara spela ett typ av spel. Och det jävligt bra. Problemet är bara att man måste börja genomarbeta en back up när det går tungt. Och det snart.

Nina:
- Förvisso är det inte bara Spanien som har problem med lag som är så försvarsinriktade, är de dessutom så pass skicklioga på att ligga rätt i sina positioner och spelar så kallt och disciplinerat som Schweiz gjorde så är det ännu knepigare - för alla.

Men Spaniens spel bygger som alla vet så mycket på att dels hålla bollen inom laget och att mittfgältarna får röra sig fritt. Stänger man ytorna för tex Xavi blir det omedelbart mycket färre bollar som kommer ut på kanterna och så går spelet lite i baklås.

Här måste man snabbt kunna tänka om. Mot Schweiz tror jag att det hjälpt om man tagit in Llorente, som med sin tyngd kunnat dra isär försvaret lite, och som man kunnat slå en massa inlägg på.
Han finns med i truppen för en anledning, och just där tror jag att han kommit till sin rätta.

Rodrigo:
- Jag vet inte om det är riktigt att säga att just spanska lag som har svårt mot den spelstilen. Men det är bevisat att just den typen av defensiv som Schweiz utövade (en direkt kopia från Mourinhos taktikbok) kan vara ett effektiv botemedel mot en anfallande typ av fotboll som bland annat Spanien och Barcelona utövar. Jag har nämnt det innan – men om Spanien ökar rörligheten och fortsätter trilla boll, så blir det genast mycket svårare att försvara sig för motståndaren.

I Spaniens fall gäller detta för samtliga positioner, undantaget mittbackar och målvakten. Ytterbackarna kan söka upp bättre ytor, och det måste till att anfallsspelet inte står still i linje. Det är en svår fälla att ta sig ur, men jag tror att Spanien kan lösa det.

Johanna:
- När jag pratade med Xavi Hernandez inför VM sa han "vi kan inte spela på något annat sätt". Spanien har de flesta spelare i sin egen liga och är helt enkelt inte vana att
spela rakt och enkelt. Men, som sagt, de hade otur i går. JAg tyckte inte heller att någon enskild spelare "tog på sig matchen", det var ingen som riktigt visade att han bestämmer.

VM i övrigt då? Dina kommentarer. Vad har varit bra, dåligt, överraskande och så vidare? Vad tycker du?

Robert:
- Jag vägrar snacka tutor. VM har varit ungefär som jag trott, möjligtvis undantaget den där lilla extra toppnivån. Sydafrika har iallafall överraskat. Både på plan och vid sidan om. Hitills har arrangemanget går prickfritt med några få undantag (funktionärerna och deras löner).
Spelmässigt är det ungefär som jag trott. Lite trevande med några fina spelsekvenser här och där. Nu när alla lag snart spelat två matcher tror jag det blir mer åka av. Mer känslor, mer intensitet. Heja Afrika!

Nina:
- VM har blandat och gett, som sig bör inledningsvis. Det ska vara lite trevande, tycker jag och successivt eskalera, annars urladdas hela turneringen direkt.
Man ska inte på förhand kunna tala om vilka som vinner och vilka som är chanslösa, då blir mästerskapet liksom poänglöst utom för de komplexfyllda små saker som går igång på att se någon köra över alla andra och tycker att detta ägande även återspeglar dem själva- (Det gör det ju absolut inte, allt annat än.) Själv tycker jag att sådant blir jävligt tråkigt, det är bra att ingen är så pass överlägsen.
Det som ändå får lov att anses vara lite roligt i sammanhanget är ju de många uppstickarna. Utan att dra för stora växlar utav det kan vi se hur klyftorna mellan nationerna börjar minska, även om det känns som om Afrika fortfarande ligger längst efter, medan Asien istället jagat ikapp lite oväntat bra.
Det som berört mig mest hittills är Nordkoreas Jong Tae-Se. Så tagen han var innan avspark mot Brasilien, och så briljant under matchen. Fantastiskt.

Rodrigo:
- Jag är inte totalt fylld av lycka – än. Men det är bara den första omgången i gruppspelet som passerat. Snart börjar matcherna som verkligen gäller något – och då blir det alltid mer roligt och känsla. Frankrike- Mexiko var exempelvis helt fantastisk att se. USA ser spännande ut. Jag hoppas att Chile och Spanien går vidare från grupp H, även om det verkar väldigt svårt just nu. Vad gäller Spanien är det för många VM-98-vibbar just nu för att det ska kännas OK.

Johanna:
- Inget jätte-VM hittills, inte några jätteanfalla och bara Tyskland har gått in och visat var det berömda skåpet ska stå. Men som de gjorde det. Tyskland är det bästa med VM hittills och jag tror att de kommer fortsätta vara det under turneringen. Jag blev golvad av deras uppvisning i den första matchen och då har jag dem ändå som guldfavoriter.

Väl mött!