Spanien 1 - 0 Portugal
Spanien klara för kvartsfinal.
Efter en match som kanske bäst omskrivs som en intensiv duell, och där Portugal var klart bättre inledningsvis och Spanien blev det när det verkligen gällde, var det till slut David Villa som återigen klev fram och spikade igen någon annans dröm.
Villa är ett unikum. Hur han än går tillväga när han vinner matcher åt vilket lag han än spelar i vinner han över mig, han har en utstrålning som är helt hans egen, liksom produktivitetn, kapaciteten, fräckheten.
Han kommer undan med en hel del.
Idag gjorde han det avgörande målet från offside.
Det är inte särksilt roligt att gå vidare på det sättet - även om marginalerna är små och bedömningarna individuella. Kanske allra minst då.
Men i matcher som den här är det följande som sätter normen: Hur du gör det - det är intet. Att du gör det - det är allt.
Faktiskt.
Att inte försöka är en större synd än att göra det, om man hinner bli tveksam.
Första halvlek var Portugals. Spanien spelade avslappnat och stundtals okoncentrerat, även om viljan och energin i laget var en helt annan än den vi sett tidigare. Förhoppningsvis har trycket som favoritskapet medför blivit lättare att hantera eftersom vägen inte varit alltför lätt. Spanjorerna har fått bevisa för sig själva, och för varandra att de tillsammans faktiskt kanske orkar bära den tunga mantel man får kastad över axlarna när någon bestämmer att man är favorit, och förväntningarna skjuts i höjden.
Men trots att portugiserna pressade på lyckades de aldrig skapa några särskilt farliga situationer. Den bästa möjligheten att ta ledningen för Portugal var det Puyol, som återigen har svårt att hänga med, som bjöd på.
Fernando Torres, som var pigg i på sin höjd fem minuter, försvann helt ur bilden och istället var det David Villa som fick lägga in ytterligare en växel (hur många har han?) och täcka upp för dem båda - minst.
Villa arbetar otroligt hårt. Han kan inte hyllas nog för det enorma arbete han gör, för laget. I första halvlek var han en av få som försökte vända runt situationen. Han går ner och hämtar boll när spelet stannat upp, försöker skapa något - med El Niño jämte sig blev han på tok för ensam ikväll.
Förvisso är Villa sensationell, men han varken kan eller ska bära Spanien ensam.
Frågan är om inte Torres kanske gjort sitt i VM nu.
Hur många mediokra insatser ska han kunna komma undan med tryggt tillbakalutad på gamla meriter?
I början på andra halvlek uppvisade Spanien sitt kanske sämsta spel hittills i detta VM. Man slog märkliga passningar, spelade på tok för svårt, och hade problem med det egna signumet: att hålla bollen i laget.
Hade Portugal varit vassare hade det kunnat gå illa här, men det var de inte.
På mitten blev spelet för stillastående, och återigen saknade man de större ytor som förmodligen skulle skapas med en djupledsspelande Fabregas.
Del Bosque lät dock inte vänta på sig utan gjorde redan i den 58 minuten det byte som skulle komma att bli avgörande för matchen.
Han tog ut den loje Fernando Torres, till förmån för Fernando Llorente.
Och det dröjde inte länge förrän den ena ytterligheten blev den andra. För plötsligt klev det Spanien fram som vi längtat efter att få se.
Självsäkra, samspelta - och överlägsna.
Om Torres gjorde det mesta fel så gjorde Llorente alla rätt ikväll. Så fort han kom in på planen blev det farligt, och han kunde mycket väl nickat in ett ledningsmål för Spanien som inte borde dömts bort mindre än en minut efter bytet.
Iniesta som varit ganska osynlig i första halvlek gnuggades fram ur sin lampa, och blev plötsligt den kreativa och givmilda ande han kan vara i sina bästa stunder. Spanien hade kunnat vinna med större marginal, om det inte vore för Portugals fina försvarsspel - särskilt målvakten Eduardo, som stod för ett par riktigt kvalificerade räddningar.
I den 63' minuten gjorde Villa matchen enda mål, efter att Iniesta passade Xavi, som i sin tur skarvade till El Guaje.
Villas första skott, med vänstern tog på Eduardo, som släppte retur, och samme Villa, fast med höger fot denna gång skickade sitt Spanien till kvartsfinal mot Paraguay.
Ska vi vara sakliga kudne detta mål mycket väl dömts bort.
Hur det gått då får vi aldrig reda på.
Samtidigt måste det sägas att det för domaren är väldigt svårt att se, eftersom det inte skiljer med några övertygande meter.
Villa gör helt rätt som skjuter, resten är upp till domaren.
Vilken makalös anfallare han är!
Den sista kvarten var ofantligt tråkig. Portugal kändes uppgivna, och Spanien var nöjda med att hålla bollen inom laget i mesta möjliga mån med kortpassningar.
Låt gå för att det är effektivt - men underhållande är det inte.
I den 89' minuten fick Portugal Ricardo Costa utvisad på ett sätt som känns allt annat än stort och sportsligt. Har tittat på flera repriser på situationen utan att hitta något som rättfärdigar ett rött kort. Capdevila slänger sig, så är det med det.
Att idealisera och förhärliga är att älska falskt.
Det behöver man bara göra om man vacklar.
I en match som denna, som spelas på liv och död ställs den ena brutala verkligheten mot den andra ljuva.
Det blir skarpa kontraster, det blir starka känslor.
Spanien vann, Spanien överlevde, för att La Roja är bättre på att förvalta sina möjligheter, eller sin möjlighet, om man så vill.
Men för den som dör, oavsett om döden är väntad och motsedd med resignation, är den alltid ett otillbörligt våld.
Startelvor (från höger):
Spanien (4-4-2):
Casillas (C)
Ramos, Pique, Puyol, Capdevila
Xavi, Sergio, Alonso, Iniesta
Torres, Villa
Portugal (4-3-3):
Eduardo
Costa, Carvalho, Alves, Coentrao
Tiago, Pepe, Meireles
Simao, Almeida, Ronaldo (C)
Målskyttar:
1-0, David Villa (63)
Gult kort:
Alonso, SPA (74)
Tiago, POR (80)
Rött kort:
Costa, POR (89)
Byten:
POR: Danny -> Almeida (58)
POR: Mendes -> Pepe (72)
SPA: Llorente -> Torres (58)
POR: Liedson -> Simao (72)
SPA: Pedro -> David Villa (88)
SPA: Marchena -> Alonso (93)
Domare:
Hector BALDASSI (Argentina)
Arena:
Green Point Stadium (Kapstaden)
På lördag väntar alltså Paraguay i kvarten.
Då vill vi se mer av det som bjöds mellan den sextionde minuten och den åttionde.
