La Grande Sevilla
IN ” DEL NIDO” WE TRUST I en utdragen lång semester som hade gått över 6 veckor i Andalucien försökte jag ta mig tillbaka till mitt vanliga 8-17 jobb. Jag var i Jerez och mitt sista och billigaste flygalternativ hem var just ifrån Sevillas flygplats och med ett byte i Barcelona skulle jag kunna ta mig hem till Stockholm. Klev av bussen som hade tagit mig från Jerez till Sevilla.
, det var en ovanligt varm fredags kväll i augusti och klockan började bli mycket. Jag hade två val; sova över i Sevillas flygplats eller vandra tills morgonen grydde i denna okända stad.
Kan säga att valet inte blev så svårt med tanke på flygplatsens osköna lounge stolar.
Det var klasar med folk ute på gatan som ockuperade torg och parker. Ju längre jag gick, ju mer klasar med människor såg jag och det hela påminde om en stor manifestation för någonting. Jag kände direkt av värmen och kärleken från denna stads befolkning, det var skratt och gemenskap i vartenda gatuhörn och gränd och jag ångrade inte mitt val att nattvandra. Under de senaste 45 dagarna hade jag varit i många städer och Sevilla var absolut en av de minst kommersiella, det kändes som att Sevilla på många sätt var den stad som bevarat det äkta spanska sättet att leva. Med sin fantastiska stenkatedral och trånga stengator kändes staden på något sätt som ryggraden i den spanska kulturella kroppen, hjärtat som fick det spanska blodet att flöda.
Jag uppfattade väldigt tidigt en låg och lugnande ton, en hymn som susade genom denna stad som viskade om styrka och stolthet. Andra besökare hade kanske hävdat att denna hymn handlade om något helt annat men jag som fotbollsfantast kunde bara hitta en anledning för detta, anledningen med stort A. Sevilla FC. . Det var väl min otur som vanligt att bara kunna spendera mina sista timmar i denna underbara stad.
Vet nu hur det kändes att komma hit som Sevillas utmanare i denna stad, denna stad som fått även de största att falla och de bästa att gråta av sorg.
Jag kände mig som ett rådjur som stirrar in i framlyktorna på en bil som kommer körande i rasande fart och som knappt kan komma undan med livet i behåll.
Men vad vad är det som får till och med de största lagen att frukta detta lag?
Laget som trots alla sina förlorade stjärnor år efter år fotsatte att glänsa, fortsatte framåt och vann fler titlar, stjärnor som ensamma kan få fotbollsgalaxer att flöda av ljus.
År efter år är det något av stor lagen som knackar på Sevillas dörr i sitt sökande efter inspiration och kvalitet. Denna fästning som är Sevilla står stark just på grund av sitt starkar fundament. Arkiteten för denna konstruktion heter Jose Maria del Nido och vid sin sida har han sin högerhand, den sylvasse Ramon Rodriguez Verdejo även ”Monchi” kallad.
”Monchi” har gång på gång visat att man utan någon som helst överansträngning eller dyra värvningar kan bygga ett framgånsgrikt lag. Denne Monchi som visat att han är en av de bäste på att lukta sig till talang och blivande storspelare. Sex pokaler på åtta år gör denna klubb till den andra mest framgångsrika klubb på senare tid i spanska ligan. Med en blygsam budget visar Del Nido att dyra inköp inte är vägen till framgång och han får även andra klubbar i Europa att se ut som farmarlag i jämförelse. Du har t ex Arsenal, som räknas som den tredje största klubben i England, som inte alls nått sammma framgångar. Trots alla tränar byten så följer Sevilla FC sina direktiv i vägen mot framgång.
Denna Del Nido som till och med får Al Capones ledarskap att se blekt ut även under Capones bästa dagar har byggt ett lag för framtiden. Vi har inte sett det bästa från den här folkkära klubben och Sevillas hymn kommer att bli högre och starkare för varje år och titel. Timmar efter att jag klev av bussen satt jag på flyget tillbaka till Frankfurt och kände fortfarande värmen av Sevillas stolthet flöda genom min kropp samtidigt som hymnen vaggade mig till sömns.”
Mohammad Rad 14.08.10
