Redaktör'ns reflektioner
Mycket i huvudet under och efter Valencia-Real Sociedad
Bänkade mig med stora förväntningar framför televisionsapparaten för att se de två spanska lag som sett mest stabila ut i år. Ett Real Sociedad som nu är uppe i 20 ligamatcher i följd utan förlust skulle ställas mot ett Valencia som heller inte är vana att förlora. Särskilt inte på hemmaplan. Ett Valanica som fått stryk i de två senaste ligamatcherna, vilket de knappast minns hur det känns. Hur skulle de reagera? Dessutom med två viktiga centrala mittfältare borta?
Ja, det blev en riktigt intensiv och tempofylld första halvlek från Valencias sida som fick Real Sociedad att stundtals se rejält oorganiserade ut. Många gånger visades det typiska spel Valencia presterar när de är som bäst. Snabba uppspel med få tillslag och ett löpande som förvirrar även mig som ändå har tid att uppfatta saker i lugn och ro från min soffa.
Det såg länge ut som att Real Sociedad skulle få sin första förlust, så pass utspelade har jag åtminstone inte sett dem hittills. Jag tror inte alls på att Real Sociedad kommer att börja förlora helt plötsligt, de har byggt upp ett spel och en moral som är poänggivande. Just den moralen var avgörande för upphämtningen som sedan skedde. Som såg ut att komma från ingenstans. Imponerande! I slutet av matchen kunde ett segermål ha fallit för såväl hemmalaget som bortalaget, Carew hade till och med en boll inne. Mer om det nedan.
Att lag med bredare trupper och bätte spelare typ Valencia, Depor och Real Madrid kan gå om är fullt möjligt men för ett rejält ras krävs skador och avstängningar. Inför Valenciamatchen såg det illa ut: De i mitt tycke två bästa mittfältarna och speluppbyggarna i Xabi Alonso och De Pedro borta, vilket ledde till en märklig mittfältsuppställning.
Jag hade inte alls följt diskussionen i Spanien inför matchen mer än att jag visste att det fanns skadebekymmer, men varför inte annars ordinarie Aramburu spelade på en central mittfältsplats förstår jag inte. Eller Barkero. Eller Tayfun. Att flytta upp Jauregi (som visserligen kom in alltmer efterhand och faktiskt var en nyttig bollvinnare i andra halvlek) på mittfältet och låta matchovane Kvarme spela mittback mot Valencia borta kändes som väl stora risker när ändå två viktiga spelare saknades. Att dessutom i mina ögon begränsade Karpin fått byta plats med Nihat syntes mig mycket märkligt. I första halvlek fick jag vatten på min kvarn, Valencia var verkligen klart bättre. Men Boris-Jauregi fungerade okay efter pausen. Ändå ytterst skumma ändringar av en tränare som under säsongen ganska tydligt visat hur han helst ställer upp laget.
Nihat och Karpin växlade senare plats men det var inte skälet till upphämtningen, även om Nihat låg bakom båda målen och ytterligare chanser från utgångspositioner centralt i planen. Egentligen hade Real Sociedad inte startat sitt tryck innan Kovacevics 2-1. I samband med hans mål vaknade matchen rejält igen och det tack vare ett hemmalag som slutade med att effektivt pressa serieledarna högt för att istället flytta ner hela laget. Och tack vare ett bortalag som likt Real Madrid förra veckan lyckades lirka upp Valencias kompakta försvar. Efter kvitteringen låg 2-3 mer på lut än 3-2.
*Matchen var väldigt tempostark och intensiv utan att vara alltför ojuste. Domaren gjorde en riktigt bra insats i en tuff tillställning. Mestallas publik håller inte med mig, hörde jag. Å andra sidan är de kanske något mer partiska.
*Carews eventuella 3-2 fick hela laget att samlas kring domaren för klagomål. Utom Carew själv som zoomades in när han manade på sina mannar. Stort! Det jag sett av honom i år visar en spelare som tagit ytteligare kliv och bara blir bättre och bättre. Den tidigare till synes sega och klumpiga ynglingen var allt annat än en naturlig ersättare för flyktade López men han förvånar mig i nästan varje match när han visar sig behärska nya spelsituationer.
*Kvarmes tröja stod faktiskt som en strut så oavsett vad Kvarme gjorde så var det ett regelbrott från Carew varför han knappast kan få målet godkänt. Möjligen frispark eller straff. Möjligen.
*Grinigt var det ibland. Man kunde ganska lätt avgöra spelarnas ålder och rutin baserat på deras reaktioner. Carew var väl undantaget. Nihat fick också stålsätta sig för att stå emot tuggummituggande Carbonis ständiga provokationer. Hade Nihat tänt till skulle det aldrig ha blivit några bortapoäng.
*Carboni och Ayala bjöd för övrigt på ett antal brytningar av högsta märke.
*Carew var ganska nära att bryta Aranzábals bakåtpassning...
*Mista klarar sig illa i närkamper under spelets gång men var den på banan som var mest sugen att komma och kaxa varje gång det var avsblåst. Psyket kan vara en förklaring till att han fått spela så lite trots att han gjorde mål i nästan varje inhopp en period under hösten.
*Tommy Engstrand måste läsa på lite bättre när det spelas toppmatch i ligan.
*Ett Valencia med den här tändningen borde inte åka på den typ av onödiga förluster man råkat ut för hittills. Eller ens poängförluster som denna. Deras första halvlek lyste av vinnarinstinkt. Ligatiteln är inom räckhåll med den inställningen, ty med den inställningen kommer också det spelet - med eller utan Aimar och Albelda.
*Intressant att Aurelio har tagit den plats som Kily och Vicente fightats om i ett par år. Okay, Kily är skadad, men Aurelios strålande fripsarkar är ett vapen och han är om inte ordinarie när alla är friska så åtminstone given att spela i varje match med den form han visat hittills.
*La Real visade med sin enorma upphämtning att den förlorade ledningen i andra halvlek mot Málaga var en tillfällighet. Sommaren i San Sebastian innehöll nog inga lata dagar. Laget har flera gånger tagit in och/eller vänt underlägen efter paus, något som inte bara kan tillskrivas mental styrka.
*Nihat, ligans profil hittills.
