Lagbanner

Ingen avspark i höst

Skillnaden mellan stora och små kommer att öka drastiskt, och om det fortsätter på samma sätt finns det ingen annan utväg än att skapa en Paneuropeisk liga med Amerikanska förtecken.

Den spanska fotbollen står inför en kris utan motstycke. 30 lag i Första- och Andradivisionen hotar med att inte starta ligan nästa säsong om man inte kommer överens om hur TV-intäkterna ska fördelas. Helhetsskulden för de 42 professionella spanska klubbarna har stigit till 1.625 miljoner euro.

Den ekonomiska svackan har präglat, inte minst, juluppehållet då samtliga professionella lag i första- och andradivisionen tillsammans endast spenderade tre miljoner euros i övergångar och spelarköp. Visserligen skulle det också kunna tolkas som en ekonomisk försiktighet inför kärvare tider, men framförallt tyder det på en mycket ansträngd ekonomisk situation. Det görs inga spelarköp och övergångar därför att det helt enkelt inte finns några pengar.

För ett par år sedan spenderade klubbarna motsvarande 60 miljoner euro under samma period, och det första tecknet på den drastiska ekonomiska nedgången kom i fjol då det endast spenderades 24,2 miljoner. Siffrorna är tydliga, årets tre miljoner är i princip ingenting och krisen är här på riktigt.

TV-avtalen

De knappa 3.000 miljoner euros (nästan trettio miljarder svenska kronor) som spansk fotboll fick för TV-avtalen som sträckte sig från 1998 till 2003 har skapat en motsatt ekonomisk effekt. Klubbarna har inte blivit "rikare" utan istället ökar den globala skulden. Vissa källor hävdar att upp till 60% procent av skulderna härrör från klubbarnas egna förvärv sinsemellan, dvs., genom de köp och byten av spelare som finansierats genom skuldebrev de senaste åren. Resten av underskottet fördelas mellan skattemyndigheter, spelare och banker.

Atlético de Madrid, till exempel, har ansökt om att få revidera sitt aktiekapital, samt kommer att dubblera priset för säsongskorten i ett desperat försök att inkassera 36 miljoner euros för att kunna täcka skulder, inte minst till spelarna, enligt den spanska TV-kanalen Telemadrid.

-Det finns inga pengar, bara en enorm mängd skuldebrev som flyter runt inom marknaden. Man skulle kunna säga att de spanska klubbarna inte längre har ekonomisk möjlighet att köpa spelare av varandra, utan att man endast byter papper, som om de vore samlarbilder, hävdar experter i ekonomi till El País, en av Spaniens ledande dagstidningar.

Deloitte & Touche, den revisionsbyrå med mest erfarenhet inom fotboll, utger varje år en studie om förhållandena i Europas största ligor. Den senaste utgåvan för spansk fotboll är från år 2000, och behandlar säsongen -98/99. Redan då varnade Valderrama, professor i ekonomi vid Universidad de Complutense de Madrid om de förhållanden som nu har blivit påtagliga:

-Trots att man krävde nya ekonomiska resurser, så har klubbarna inte lyckats med att sanera den ekonomiska strukturen. Den obalanserade hävstångseffekten, i synnerhet därför att man har använt pengarna som ett tävlingsredskap i konkurrensen, har skapat en ekonomisk spiral där framförallt övergångspriserna höjts avsevärt, vilket i sin tur har gynnat först och främst spelare och mellanhänder.

Deloitte & Touche har dock inte publicerat någon ny studie sedan dess, och det beror på "att man inte kan", enligt en talesman från firman. "Vi har inte längre tillgång till de ekonomiska förhållandena för klubbarna. Många av dem finns inte ens tillgängliga i handelsregistren, och vissa klubbar vägrar att lämna ut dem. Då är det omöjligt att göra en seriös studie", uppger man till dagstidningen.

Klubbarna har under de senaste åren fortsatt att skriva långa spelarkontrakt med fantasilöner, och har skapat ett underskott där man i princip belånar framtida resultat; sportsliga framgångar är det enda som borgar för likviditeten. Enligt El País finns det i förstadivisionen 11 klubbar vars fasta kostnader, amorteringar och spelarlöner äter upp nästan 90% av den totala inkomsten. Bland fem av dessa klubbar uppgår utgifterna till över 100-procent av intäkterna, och bland fyra ligger utgifterna på 130% vilket naturligtvis innebär att man gör en rejäl förlust vid årsbokslutet. Normalt sett justeras dessa förluster genom försäljning av spelare vid säsongens slut, men nu är det nästan ingen som köper, eller rättare sagt: det är nästan ingen som kan köpa.

Skulderna ökar, och har ökat så pass att bland de 42 professionella spanska klubbarna, som spelar i första- och andradivisionen, idag ligger på över 1.600 miljoner euros (enligt de senaste tillgängliga revisionerna från 30:e juni 2002), när budgeten för dessa uppgick till 1.257 miljoner euros innan säsongen drog igång.

Situationen är alarmerande, då avtalen för TV-rättigheterna också är på väg att upplösas. Det som tidigare gav upphov till de stora inkomsterna finns inte längre. Flera av de bolag som erbjöd PPV ("Pay Per View") står inför konkurs, eller arbetar mot samarbetsavtal med multinationella företag vars beskyddande vingar ska klara dem genom krisen. I Spanien finns inte heller samma konkurrenssituation som för ett par år sedan. Till exempel, de tidigare konkurrerande företagen Sogecable och Via Digital är numer endast ett och samma efter en företagsfusion, och Spanska Ligaförbundet kommer inte att kunna förhandla fram avtal ens i närheten av de man skrev för sex år sedan. Helt plötsligt är det företagen som bestämmer, och i dagsläget anser man att priset för ligan bör sjunka med knappa 40%.

Ingen avspark i höst

För att på något sätt ta sig ur krisen, har flera klubbar gemensamt vänt sig till Regeringen med anspråk på en större procent av intäkterna som generas av det spanska stryktipset ("Quiniela"). De styrande har bett klubbarna att ta det lugnt, och i vissa fall även att man inte skulle göra "mycket väsen" av sig inför de spanska lokalvalen som gick av stapeln i slutet av maj. Resultatet, den Professionella Ligan (i avsaknad av tolv lag som brutit sig ur för att förhandla för egen räkning) beslöt den 29 maj att man inte avser att starta nästa säsong om inte ett nytt TV-avtal skrivs som garanterar klubbarnas överlevnad och ekonomiska trygghet. Regeringen har lovat att studera fallet, men har samtidigt klargjort att man inte är villig att inleda en ekonomisk sanering generellt. Detta inte bara på grund av den "allmänna opinionen", utan också beroende på att 2/3 delar av skulderna upptas av privata kapital vilket gör det omöjligt för staten att gå in som borgenär.

Krisen i Spanien är ett faktum, men man är i alla fall inte ensam. Även i Italien, Tyskland och, i viss mån, England är den påtaglig. Spelarlöner och övergångskostnader har skjutit i höjden över hela kontinenten. Intäkterna har visserligen också ökat, men det är i allra högsta grad en ojämn fördelning.

I sluttampen av spanska ligan slåss vissa klubbar för placeringar som ska försäkra intäkter till nästkommande säsong...

Läs fortsättningen här


Per Zander

null null2003-06-17 20:22:00

Fler artiklar om Spanien