En kväll på Ullevål

Att få stå ansikte mot ansikte med några utav världens bästa spelare är få förunnat. Att få se Spanien utklassa motståndarna på bortaplan likaså.

Det var en dimmig och gråmulen dag i Oslo när Säfflebussen anlände till Gallerian mitt i centrala Oslo. Tullen var på tårna och stoppade till utseendet suspekta personer, varför även undertecknad blev haffad. "Välkommen till Oslo!" med andra ord.

Över Karl Johan låg det en förväntansfull stämning som nästan gick att ta på. Det var minst sagt laddat i Norges huvudstad; laddat för den avgörande returen mellan Norge och Spanien i EM-kvalets playoff. Redan två och en halv timma före avspark var det mycket rörelse utanför Ullevål. Man viste att det var en match av betydelse detta. De tillresta spanska fansen stod i små klungor lite här och var och de väntade på den ultimata stämningshöjaren. "El Bombo", eller Manolo som han heter, Spaniens mest kända fotbollsfanatiker med sin berömda trumma.
Så kom han och genast blev det liv på gatorna kring nationalarenan.
"España" skanderades det i takt till Manolos dunkande och man kunde inte låta bli att ryckas med.

Efter gratis-fika och värmande kaffe var det dags att ta plats för att beskåda vad som kom att bli en förnedring och uppvisning i hur man spelar ut tråkiga tjongbollslag.
Norge hade knappt ens en tillstymmelse till chans under hela matchen. Man stod handfallna och kunde bara se på när de spanska megastjärnorna rullade passning efter passning till utrop av "¡Olé!" från den spanska klacken.

Det här var utan tvivel dödsstöten för denna generation norska landslag. Spelare som Tore André Flo, Ronny Johnsen, Ståle Stensaas, Harald Brattbakk, Håvard Flo, Henning Berg m.fl. har alla sett sina bästa dagar. Det är uppenbart att Norge genomgår en generationsväxling och det lär behövas nytt ungt blod om norrmännen åter skall få se sitt landslag i de stora turneringarna.
Förväntningarna på hemmalaget var enorma. Efter "bragden i Valencia" trodde många på att Norge faktiskt hade en chans. Besvikelsen när motsatsen uppenbarade sig gick inte att ta miste på.
De två supportrar som sprang in på planen med ett tiotal minuter kvar på matchen gav sitt klara, om än idiotiska budskap till landslagsledningen. Något som inte tolererades utav inhoppande målvakten Frode Olsen.
"No mercy" var det som gällde då målvakten från Viking Stavanger "slaktade" ned idioten i marken när denne försökte fly. Skorna flög likväl som mössan och en rejäl fåra gjordes i mittcirkeln. Publiken jublade och ironiskt nog var det också hemmapublikens enda jubel under hela matchen.

Domen föll hård mot det norska laget och Nils Johan Semb, den avgående landslagschefen, fick utstå mycket kritik på presskonferensen av förståeliga skäl. Sembs mannar spelade usel och defensiv fotboll i en match som man bara hade behövt vinna med 1-0. Han erkände själv att hans spelare var sämre än spanjorerna i alla faser och att matchen blev långt ifrån det han hade väntat sig, d.v.s. jämn. Desto mindre överraskad var en glad och lättad Iñaki Sáez som beskrev matchen som en demonstration i kvalité.
"Vi kunde göra mål precis när vi ville" var en ganska kaxig men rättvisande kommentar.
Sáez beskrev också matchen som den bästa bortamatch som laget har gjort och underströk flera gånger hur glad han var över att laget tagit sig vidare till EM i Portugal nästa sommar. Även det förståeligt med tanke på vilken press den mannen haft på sig den sista tiden.
Semb
Sáez

Det blev en trist sorti för Semb och en trist sorti för Norge som för andra kvalet i rad misslyckas med att ta sig vidare till slutspelet. Hungern efter framgång är stor i vårt nordvästliga grannland men till dess att de kommer med ett nytt landslag lär de bara kunna drömma om att slå lag som Spanien och ta sig vidare till slutspel.
Spanien ser för övrigt ut att äntligen kunna bli en realistisk guldkandidat i Euro 2004. Det var inte bara spelet som imponerade ute på planen utan även lagsammanhållningen och den goda stämningen i truppen. Kanske har man till slut lyckats överbrygga dem gamla klassiska motsättningarna som har funnits inom landslaget då t.ex. Real- och Barça-spelare inte gått så bra ihop. Det märks att Spanien har ett landslag av yppersta världsklass på gång. Generationsväxlingen är förbi, man har nu ett komplett lag fyllt med rutin och talang. Lyckas man inte ta medalj i varken Portugal 2004 eller i Tyskland 2006 så får man nog permanent klassificera Spaniens landslag som ett av världens stora mysterier.

Med snabba ryck försvann så spanjorerna i sin buss till flygplatsen för att återvända hem till helgens gråa serielunk. Snabba ryck gällde även för mig då tiden till bussen hem blev knapp. Taxi fick det bli och bjuden på två enorma norska "munkar" blev jag utav den mycket trevliga norskan bakom ratten. Då jag inte orkade äta upp dem fick de ta plats i min väska. Smått förgrymmad var jag då jag väl hemma mitt i natten upptäckte att mina munkar i väskan blivit ganska grovt mosade. Det förstörde dock inte dagen som ändå hade innehållit en strålande uppvisning i fotboll, berikande upplevelser och möten på meteravstånd med några utav världens bästa fotbollsspelare.

Helguera
Salgado
Raúl