En modern klassiker
Mötet Barcelona - Valencia är förstås inget el clásico men på något sätt är det ändå en klassiker om ni hänger med.
Rent geografiskt och språkligt/dialektalt står förstås massor av prestige på spel men på det stora hela spelar lagen ofta förbannat bra fotbollsmatcher mellan varandra.
För min personliga del började allt 1999/2000 när tre spanska lag hade nått semifinal i Champions Leauge och alla, jag sa alla, förberedde sig för ett superfinal mellan Barcelona och Real Madrid. Men vad händer? Jo Valencia förnedrar Barca på Mestalla och vinner med 4-1 i den första semin. Redan efter elva minuter hade Angulo gett Los Che ledningen och just före halvtid satte Kily González och Mendieta 2-1 och 3-1 efter en otrolig första halvlek där Pellegrini också haft vänligheten att hjälpa Barcelona med ett mål.
Den andra halvleken blev inte lika färgsprakande med Claudio López lyckades i alla fall stänka dit 4-1 bakom Hesp på övertid och maken till psykologiska mål i baken får man leta efter. Barca vann sedan returen med 2-1 men fick se sig utsparkade med totalt 5-3 och godnatt drömfinal.
***
Det andra mötet jag tänker på är såklart matchen på Camp Nou och Rivaldos sanslösa cykelspark på övertid år 2001. Matchen gav inte bara Barcelona segern utan räddade också hela säsongen eftersom Barca med de poängen i ligans sista omgång klättrade upp på en CL-plats. Rivaldo gjorde i mötet tre mål och det sista kan vara ett av de vackraste och viktigaste i klubbens historia någonsin eftersom Valencia också mäktat med två. Spana in allt här. Rivaldo 3 - Valencia 2.
***
Det sista mötet jag tänker på är av mer personlig karaktär. Det rör sig om mötet på camp Nou 2002 eller 2003 tror jag och Valencia vann med 1-0 efter ett tidigt mål och tidernas maskning av Cañizares resten av tiden. En tråkig match som ändå blev ett minne för mig och min far som var på plats. För min pappa var det första gången han såg fotboll i Spanien och allt var ett enda stort gigantiskt intryck för honom. Dagen före match åkte vi in till Camp Nou och kollade på arenan och muséet.
När vi efteråt skulle ta oss en korv med bröd i farten stötte vi ihop med en tv-intervju med något som rörde Valencia. Jag backar respektfullt undan medan far min traskar rakt in i bild med bestämda steg utan att ta minsta hänsyn att han blockerar den intervjuade. Varför? Jo senapen till korven stod ju precis där.
Tv-personalen slutade filma och började fäkta med armarna men jag tror aldrig pappa reagerade eller fattade vad som skett. Själv höll jag utkik efter klippet på tv hela dagen inför matchen och hoppades vid gud att det inte var direktsändning när jag aldrig fick se det.
Idag är det en roligare grej och jag sitter faktiskt och skrattar gott än idag över händelsen när jag nu skriver ner detta åt er...
***
Hoppas på en minst lika bra Barca-Valencia idag och det ska nog inte bli några problem med den publicitet som omger David Villa idag.
Hoppas också på en stormatch på Costa del Sol och att Fernando Hierro tar sig tid att åka hem för att se sin födelsestad besegra sin gamla klubb. Eller åtminstone göra det mest seriösa försöket på tio år...
Buena suerte!
