Esquina omgång 4 och 5

Ett tätt matchschema gjorde att Esquinan slog ihop två omgångar som nästan gick in i varann. Denna vecka tar Jens Kassnert och Nina Ljung Fredman upp ämnen som tränarbytet i Sevilla, domarkåren och Mourinhos uppvaknande i media. Självklart har även ett veckans lag tagits ut.

Jens om tränarbytet i Sevilla:

Då är det igång. Att bli sparkad som tränare för att man inte har uppnått ”rätt” resultat är alltid en risk som man får ta i det yrket. Förra veckan gav segundalaget Tenerife Alconada foten efter bara fyra matcher in på denna säsong. Om något ska hända så ska det hända nu, Tenerife befinner sig hjälplöst sist i tabellen med fem förluster. Ja, precis. Laget lyckades inte vinna i helgen heller trots ny tränare. Först ut i den spanska högsta ligan blev Sevillas Antonio Álvarez. Det har gått trögt för Sevilla. Så pass trögt att man hittills inte har vunnit på hemmaplan, ligan och Europa League inräknat, spelet ser mycket trögt ut och poängtapp mot sämre? lag. Inför Hercules borta gav Sevillas styrelse Álvarez ett ultimatum. Han hade tio dagar på sig att reda ut situationen och förbättra placeringen i både ligan och Europa League. De tio dagarna uteblev efter debaclet mot Hercules och Alvarez sades upp omgående efter matchen.

Jag hävdar att det var dömt att misslyckas från första början. Jiménez sades upp i slutskedet av föregående säsong för att hans spelidé inte slog rot i truppen, han saknade förmåga att få igång ett eget spel och då en matchbild behövdes ändras var han ofta oförmögen att verka. Antonio Álvarez som då var assisterande tränare tog över och vann sex matcher av tio möjliga i ligan samt att han vann cupfinalen. Sevilla vann i den sista omgången mot Almeria efter ett mål av Rodri i den 94:e minuten. Ett mål som tog Sevilla till Champions Leaguekvalet. Ett kval där man ställdes mot Braga och blev utslaget. Här lades grunden för uppsägningen. Sevilla tappade allt självförtroende och det lyckades inte Álvarez vända. Ingen ny spelidé presenterades efter försäsongen samt att jag fick känslan Álvarez inte lyckades tända gnistan i spelartruppen.

Nu tar Gregorio Manzano över. Varför ger Sevilla sig på en tillfällig lösning i Álvarez för att sedan knyta till sig Manzano? Manzano var aktuell för Sevilla då det var bestämt att Jiménez skulle lämna sin post efter föregående säsong. Manzano som närmast kommer från Mallorca och hamnade femma förra säsongen. De hade kunnat bli fyra om det inte hade varit för Rodris mål som jag nämnde tidigare. Mallorca har ett fantastiskt hemmafacit. Det är kanske det Sevilla behöver nu, ett hemmaspel att glädja supportrarna med. För dem är inte glada. Ni som såg reaktionerna då Palop sade ett par valda ord till fansen vet vad jag talar om.
Är det alltid tränares fel att man inte vinner? Det är trots allt spelarna som är på planen. I min värld är det så att tränaren skapar förutsättningar för laget. Han är ytterst ansvarig för taktiken, laguttagningen, uppställningen och framför allt spelidén. Spelidén är det som ska präntas in i spelarna så att alla vet vad som ska göras och när. Alla inblandade ska kunna denna. Det saknas i dagens Sevilla. Man brukar säga ”en spelare gör inget lag”. En tränare gör det. Åtskilliga gånger ser vi tränare som utstrålar bitterhet och osäkerhet och sällan i dessa stunder ser vi ett lag som tar tag i det och vinner matcher. Andra gånger har vi aktiva tränare som manar på med en positiv anda, där är sannolikheten större att ett mål är att vänta. Manzano presenterade sig idag med orden ”vi ska vara ett lag som går in orädd i matcherna, som utnyttjar den kvalité som finns i truppen och som har en egen identitet”.

Se där! Direkt ett statement av den forna psykologen om en tro på det han gör och han vill förmedla den direkt. Sådant skapar trygghet och harmoni i en grupp med sargat självförtroende. Det måste vi väl i alla fall hoppas på? Första matchen spelas redan på torsdag i Europa League där en vinst i stort sätt är ett måste för att inte tappa för mycket. Det blev som bekant förlust i första omgången hemma mot Paris Saint Germain.

När vi nu är inne på tränare i blåsväder så ser jag att det finns fler tränare i riskzon för uppsägning. Tabelljumbon Zaragozas tränare José Aurelio Gay har öppnat denna säsong mycket svagt. Två oavgjorda matcher, ger laget sina två poäng som man har lyckats skrapa ihop och jag undrar hur länge ledningen har förtroende för honom. Det är trots allt en Zaragozaikon vi pratar om.
Dessutom ser det mörkt ut för Deportivo la Coruñas tränare Miguel Lotina. Deportivo har startat serien rekorddåligt. Det var 44 år sedan det var så här dåligt. Noll vunna matcher och noll gjorda spelmål. Ska vi tippa vem som ryker först? Skriv i kommentarfältet vem ni tror sparkas först och i vilken omgång.

Nina om domarkåren:

Kontroverserna omgärdar Fernando Amorebieta. Den omdiskuterade utvisningen i samband med kapningen av Iniesta mot Barcelona i lördags är bara det senaste kapitlet i Athleticförsvararens schismroman.
Tidigare i sommar väckte hans beslut att representera Venezuelas landslag och inte Spaniens stor uppståndelse.
Amorebieta är en framtida spansk landslagsman, hävdade man bestämt men nej, bevisligen är han inte det.

Det är en gänglig yngling vi talar om, råstark och dominant i luften. Han väntar inte särskilt länge innan han tar sig an sina motståndare och ibland är det hänsynslöst och ibland ser det bara så ut.
I fallet med Iniesta såg det bara så ut.
Ändå tvekade inte Mateu Lahoz med att ta upp det röda kortet, vilket får mig att tänka på Peps utspel i samband med skadan på Messi omgången innan.
"Vi måste skydda stjärnorna".
Det är det tvivelsutan vidrigaste förslag jag hört på länge.
Ska man börja göra skillnad på folk, börja värdera? Det gör man förvisso redan, men ska det skrivas in i regelboken härnäst?
Skadar du Messi ska du ha minst fem matchers avstängning, skadar du till exempel "bara" Ander får du en.
Det står för en fruktansvärd människosyn, för total avsaknad för rättvisekänsla.
Den fundamentala tanken som utgör förslagets grund minner närmast om rasbiologi.

Klart är att det påverkat domarna, som varit ovanligt ängsliga den senaste omgången. Amorebietas varning kvalar in som klassisk förklaring till ordet domarskandal; nu får han som visades ut orättvist ett lika kort straff som Villa, som for upp med sin knytnäve i ansiktet på Gurpegui och visades ut korrekt med rött direkt; något som per definition ska innebära två matchers avstängning.
David Villa får en match.
Liksom Amorebieta.

I en lugn och sansad tillsätllning som den mellan Atlético Madrid och Zaragoza lyckades domaren Muñiz Fernandez inte bara varna tio spelare, han visade även ut Reyes efter en armbåge i nacken på Matteo Contini. Hårt dömt kan hända, men också betydligt mer skäligt än i exemplet med Amorebieta.
LIksom Villa och Amorebieta får Reyes en matchs avstängning.

Eliseu fick lämna planen efter en episk Marchenafilmning. Situationen uppstod då den senare satt in en tvåfotstackling på portugisen, som reste sig upp och i vredesmod vrålade ut sina åsikter om det hela rakt i örat på honom. Marchena tvekade självfallet inte, utan for upp med händerna för ansiktet och segnade ner till marken.
Domaren befann sig en meter där ifrån, och han visade ut Eliseu.

Att klaga på domarna är att sparka in öppna dörrar, jag vet, men i omgången som just tog slut var missarna grövre och fler än den veckan innan och med tanke på de tårdrypande spaltmeter som flöt omkring i sitt egenkonstruerade världshav efter Messis skada är det kanske inte särskilt konstigt.
Om domarkåren i sitt vanliga tillstånd är bedrövlig är det väl inte särskilt märkvärdigt att den i villrådigt tillstånd blir tusenfalt sämre?
"Vi måste skydda artisteriet."
Ska folk bli rädda för att gå in i en vanlig närkamp med en så kallad stjärna nu? Ska de springa åt sidan kanske, låta bli att bryta och stänga vägar, släppa fram dem, rent av?
Inte "ställa till det".
Bereden väg för herran?
Om inte, är det okej att visa ut dem som satsar och sedan skylla på att man gjorde det i syfte att värna om sporten, för skydda utövarna?
Att den som tvingas ut på orättvisa grunder också är en av konstens praktiserande tas det ingen hänsyn till.
Den som inte strävar efter att skydda alla skyddar ingen.

Jens om Mourinhos uppvaknande:

Vi känner alla till historien om José Mourinho, vilka klubbar han har varit i och vilka priser han har vunnit. Vi vet också att han är frispråkig och många undrade huruvida han skulle klara den spanska pressen, eller om han skulle reta gallfeber på den. Vi har mötts av – tystnad. Tills nu. Psykkriget mot Barcelona börjar trappas upp. Idag är det två månader kvar till El Clásico. Är detta en medveten upptrappning för att skaffa sig ett eventuellt övertag gentemot Pep Guardiola? Jag är övertygad om att det är Mourinhos plan. Jag har lärt mig att Mourinho näst intill aldrig säger något utan att ha tänkt igenom det ordentligt utan han har oftast en baktanke med samtliga uttalanden.

I veckan kunde vi höra honom säga att det blir svårt för Real Madrid att vinna ligan om lagen som Barcelona möter lägger sig. Han menar att lagen spelar med B-laget då de tycker att det är kört på förhand och syftar framförallt på Sporting Gijon. I hans uttalande angående Zlatan så säger ”the special one” att han inte trodde Zlatan skulle komma tillbaks till Italien så fort. Vidare nämner han bråket mellan Pep och Zlatan och antyder på att Zlatan är en fantastisk spelare. Läser man mellan raderna får man så menar han att Pep antagligen kunde gjort mer för att lyckas behålla honom. Om nu det var hans mål. Mourinho påstår även att domarna gör sitt för att Barcelona ska vinna, Nina skriver mer om det.

Inför Champions Leaguematchen mot Auxerre valde Portugisen en fantastisk mening under utfrågningen om varför han inte tog med Pedro León. Han avvisade alla frågor i det ämnet och sade istället: Jag kan bara spela med elva spelare, Benzema och tio till. Detta är så typiskt Mourinho. Han svarar egentligen som han vill och man kan inte låta bli att bli road. Jag erkänner, jag hade mycket svårt för Mourinho i Chelsea då det var en av huvudkonkurrenterna till United, men jag har tagit tillbaka allt i en tidigare skrift i Sevillabloggen. Jag tycker om det han gör och inser att han är en av världens bästa managers. Det mentala spelet är så oerhört viktigt och där ligger Mourinho i framkant.

Vi lutar oss tillbaka och väntar på att Guardiola ska kontra och så kommer vi se två mästarhjärnor gå rond efter rond mot varandra för att få till den slutliga knockouten. Jag tror dock på poängseger till Mourinho och då talar jag inte om hur det går i el clásico utan bara i hjärnkampen.

Veckans lag:
Målvakt: Reina (Levante)
Backar: Bruno (Valencia) - Piqué (Barca) Abraham Paz (Hercules) Filipe Luis (Atletico)
Mittfält: Borja Valero (Villareal) -Busquets (Barcelona) Xavi (Barca)- Drenthe (Hercules)
Anfallare: Trezeguet (Hercules) – Cavenaghi (Mallorca)

På återhörande!