Lagbanner
2019-03-16 16:00

Crewe - Crawley Town

Finaldags i Kiev

Finaldags i Kiev

Det vankas final i Kiev mellan två giganter inom fotbollen. Spanien och Italien gör upp om den ärorika EM-pokalen där den förstnämnda blir historisk vid seger som då har tre raka mästerskapstitlar på kontot. Så mycket större än såhär blir det inte.

Imorgon spelas den sista och den mest betydande fotbollsmatchen på Olympiastadion i Kiev på väldigt, väldigt länge. Den svenska mardrömsarenan är platsen för sommarens EM-final där Spanien och Italien möts, igen. Den 10 juni möttes nämligen lagen i grupp C:s öppningsmatch i polska Gdansk. Matchen slutade 1-1 sedan Cesc Fábregas kvitterat inhopparen Di Natales ledningsmål. Just Fábregas var det stora huvudämnet efter matchen då Vicente del Bosque valde att spela med Barcelonamittfältaren som ”falsk nia”, vilket innebar att Spanien saknade en renodlad anfallare mot Prandellis Italien. Den italienska förbundskaptenen var inte heller fri från skrällar i sin startelva. Den speciella Cesare Prandelli valde att spela 3-5-2 med Danielle de Rossi som libero, något som i efterhand sågs som ett genidrag. Imorgon, tre veckor senare, är de Rossi uppflyttad som mittfältare och formationen ändrad till ett traditionellt italienskt 4-3-1-2.
 
Om italienaren Prandelli gjort rockader såväl i formationen som i startelvan har del Bosque endast laborerat med sin spjutspets. Med en dag kvar till finalen vet vi fortfarande inte om den snart 62-årige förbundskaptenen kommer att spela 4-6-0 med Fábregas eller om han väljer ett vanligt 4-2-3-1 med Torres eller överraskningen senast, Álvaro Negredo, som toppforward. Faktum är att del Bosque i varannan match spelat utan anfallare för att i matchen efter spelat med antingen Torres eller Negredo. Enligt statistiken bör Spanien därför spela 4-6-0 med Fábregas på planen eftersom Negredo startade senast.
 
Hur del Bosque än väljer att formera sitt lag i den sista tredjedelen står det klart att detta är ett tungviktsmöte utöver det vanliga. När finalen sparkas igång i Kiev 20.45 imorgon lär de flesta påstå att Spanien är favoriter. Så har det inte alltid varit. Fram till Fábregas avgörande straff i EM 2008 var det italienarna som kallades storebror jämte ”La Roja”. Idag, fyra år senare, har Spanien kammat hem två mästerskapstitlar medan italienarna i senaste VM-slutspelet kom sist i VM-historiens svagaste grupp(?) (Slovakien, Paraguay och Nya Zeeland). Med ännu en mästerskapstitel i bagaget kommer Spanien att gå till historien som första lag att vinna tre raka mästerskap. Vem trodde det när storebror Italien stod som motståndare i EM-kvarten 2008?
 
En annan rysare mellan dessa två lag utspelade sig i Boston 1994. USA-VM hade nått kvartsfinal när dessa två ställdes mot varandra. Lillebror Spanien var sånär att ta matchen till en förlängning, men med två minuter kvar av ordinarie matchtid rann storstjärnan Roberto Baggio igenom den spanska backlinjen och ur snäv vinkel lyckades han rulla in det avgörande målet bakom en grundlurad Zubizarreta. Italienarnas lag nådde också till final, där nämnde Baggio syndade från 11 meter och Brasilien tog hem pokalen.
 
Trots att italienarna varit betydligt flitigare med att vinna mästerskap (4 VM och 2 EM mot Spaniens 1 VM och 2 EM) har lagen vunnit åtta matcher vardera mot varandra, där italienarnas senaste vinst mot La Roja kom i höstas med samma siffror som i Boston för 18 år sedan, 2-1.
 
De senaste tio matcherna lagen emellan:


10/6-12, Italien – Spanien 1-1 (Gdansk, EM)
10/8-11, Italien - Spanien 2-1 (Bari, vänskapsmatch)
22/6-08, Spanien - Italien 4-2 etr, straffar (Wien, EM)
26/3-08, Spanien - Italien 1-0 (Elche, vänskapsmatch)
28/4-04, Italien - Spanien 1-1 (Genua, vänskapsmatch)
29/3-00, Spanien - Italien 2-0 (Barcelona, vänskapsmatch)
18/11-98, Italien - Spanien 2-2 (Salerno, vänskapsmatch)
9/7-94, Italien - Spanien 2-1 (Boston, VM)
14/6-88, Italien - Spanien 1-0 (Frankfurt, EM)
12/6-80, Spanien - Italien 0-0 (Milano, EM)        
 
 
Spanien
 
Laget är, för tredje mästerskapet i rad, finalklart. Mot ärkefienden Portugal i semifinalen satt segern hårt inne och det krävdes ett straffavgörande och ett mod á la Ramos för ett vidare avancemang. Precis som i föregående matcher (undantag mot Irland) gick det spanska spelet knackigt samtidigt som Portugal gjorde en jättematch defensivt och kunde mycket väl ha avgjort tillställningen på tilläggstid när laget anföll med tre spelare mot en spansk. Att Meireles passning hamnade bakom Ronaldo är anledningen till att Spanien, och inte Portugal, spelar final imorgon kväll. Men som tidigare nämnts är frågetecknet kring anfallspositionen fortfarande olöst. Mot Portugal startade varken Fábregas eller Torres, istället valde del Bosque överraskande nog att satsa på Negredo. I efterhand kan konstateras att han, istället för att spela till sig en startplats i finalen, snarare spelade bort sig från den. När min favoritkandidat till anfallsposten, Fernando Llorente, nästintill frysts ut av del Bosque är det bara Fábregas och Torres som känns aktuella som startmän imorgon. Spelar Barcelonamittfältaren kommer Spaniens ineffektivitet bli än värre då laget än mer ska spela sig igenom ett utmärkt italienskt försvar. Med Torres på plan erbjuds ett helt annat djupledsspel som kommer att få isär italienarnas försvar och på så sätt kommer ytor att skapas åt fältherrar som Iniesta och Silva.
 
Just David Silva är en av besvikelserna såhär långt. Efter en kanonsäsong i England väntade sig många att den förra Valenciaspelaren skulle växa ut till en av turneringens spelare. Det började dock bra med tre framspelningar och ett mål på de två inledande gruppspelsmatcherna. Därefter har spelet från Manchester Citys playmaker hackat betänkligt och senast mot Portugal var han, i snälla termer, bedrövlig. I och med Pedros pigga inhopp mot Frankrike och Portugal blir jag inte förvånad om Barcelonayttern tar plats i elvan på Silvas bekostnad.
 
En annan spelare som inte rosat marknaden under EM-slutspelet är Xavi. Barcelonamittfältaren, som utsågs till EM:s bästa spelare för fyra år sedan, har fått säsongen förstörd av skador och det är inte en formtoppad Xavi som vi sett i detta mästerskap. Som jag nämnde inför matchen mot Portugal skulle Spanien nog må bra av att bänka någon av Busquets, Alonso och Xavi för att få in en mer renodlad ytter (Navas/ Pedro) som då skulle kunna bryta mönster i Spaniens spel och på så sätt göra laget mer oförutsägbart för motståndarna.
 
Därför hoppas jag att del Bosque startar med följande manskap mot Italien (4-2-3-1): Casillas – Arbeloa, Piqué, Ramos, Alba – Busquets, Alonso – Pedro, Fábregas, Iniesta – Torres
 
Med Fábregas som nr 10 istället för Xavi erbjuds en mer utpräglad playmaker då Xavi enligt mig ska spela ett steg ner längre i banan. Dock har både Busquets och Alonso visat betydligt bättre form än vad Xavi har gjort och därför hade jag gjort det förbjudna, att bänka Xavi. Dock tror jag att del Bosque väljer att ha kvar Xavi i sin elva, lite pga. hans namn och istället formerar laget som följande: Casillas – Arbeloa, Piqué, Ramos, Alba – Busquets, Alonso – Silva, Xavi, Iniesta – Torres, dvs. exakt samma lag som mot Portugal senast (bortsett att Torres spelar istället för Negredo).
 
 
Styrkor
 

  • Sergio Ramos: EM:s bästa försvarare? Mycket möjligt och med Puyol på skadelistan och en Piqué ur form är det Ramos som är generalen i backlinjen. En komplett spelare som fick kröna sin insats mot Portugal med en chippstraff á la Pirlo.  
  • Jordi Alba: Trots att jag såg varenda Valenciamatch som passerade denna säsong var jag inte beredd på att han skulle dominera sin kant så fullständigt i detta mästerskap. Hans offensiva raider blir oerhört viktiga då anfallsspelet i övrigt är väldigt statiskt. Klar för Barcelona. 
  • Andrés Iniesta: Förutom de defensiva spelarna är det egentligen bara Iniesta som haft ett riktigt bra mästerskap. Har mer och mer vuxit ut till Spaniens stora spelregissör och vi som följt lagets mästerskap vet att det mesta och bästa skapas genom lille Andrés fötter.
 
Svagheter
 
  • Nr 9: Utan en välfungerande anfallare är det svårt att vinna mästerskap. Trots det är laget i final, vilket är en merit i sig. Men mot ett spelskickligt Italien underlättar det givetvis om det finns en spelare längst fram som ger Gli Azzurris backlinje en match. Varken Fábregas, Torres eller Negredo har imponerat när de fått chansen och Llorente verkar inte få chansen. Jag säger som Olof Lundh: Vad har Llorente gjort för ont mot del Bosque?
 
 
Spaniens väg mot final:
 
10/6 Italien 1-1 (Fábregas)
14/6 Irland 4-0 (Torres x2, Silva, Fábregas)
18/6 Kroatien 1-0 (Navas)
23/6 Frankrike 2-0 (Alonso x2)
27/6 Portugal 0-0 (4-2 efter straffar)
 
 
Italien
 
Cesare Prandelli har förvandlat Italien. Från att ha spelat tråkfotboll under Lippis ledning hyllas han nu världen över för sin anfallsglada fotboll. Mot Tyskland i semifinalen stod italienarna för en monstermatch och det är nog både en och annan tysk som är trött på att möta Italien i semifinaler. För precis som i VM 2006 väntade sig alla att Tyskland skulle avancera till final och precis som i Dortmund 2006 var besvikelsen total i Warszawa när det stod klart att tyskarna återigen föll på mållinjen. Men samtidigt som tyskarna kritiseras för att vika ner sig när det gäller som mest hyllas italienarna för det omvända. I tuffa grupp C var italienarna piskade att vinna sin tredje och avgörande match mot Irland efter att laget kryssat mot både Spanien och Kroatien. Prandelli skrotade sin defensivt lyckade 3-5-2-upsställning och laget vann ödesmatchen mot Irland efter mål av Cassano och Balotelli. Kvartsfinalen mot England var på förhand den mest ovissa och trots italienarnas rena rama julafton i missade målchanser gick matchen till straffar, där Pirlos kyla visade vägen med sin enastående Panenka-straff. Italienarna avancerade till semi efter att inhopparen Diamanti överlistat såväl Hart som nakna engelska åskådare och Italien var då bara två matcher från en efterlängtad EM-titel.
 
Imorgon är det en vecka sedan straffdramat i Kiev och endast en match återstår innan Balotelli & co höjs till skyarna. För tränare Prandellis del kvittar det, han är Gud i hemlandet ändå. Att ta ett lag till final är det många italienska förbundskaptener som gjort, men på det sättet som Prandelli har gjort det på är nästintill unikt och därför är det så stort. Att han sedan är en man som har stor empati för andra människor gör det hela än mer sagolikt.
 
På tal om Prandelli skrotade han som sagt sitt defensivt lyckade 3-5-2 när hans lag var tvungna att gå framåt mot Irland och liberon i trebackslinjen, de Rossi, flyttades återigen upp på mittfältet i ett välkänt italienskt 4-3-1-2. Till samma match petades också lagets stora fixstjärna, Mario Balotelli, som inte gjorde någon glad i de två första gruppspelsmatcherna. När han sedermera kom in som avbytare mot Irland slog han till med ett av turneringens vackraste mål genom en bicycleta efter hörna i slutminuterna. I matchen mot England var Balotelli tillbaka i startelvan och var sylvass på topp. I straffavgörandet mot sin klubbkompis Joe Hart var han, som han alltid är när det vankas sparkar från elva meter, iskall. Han har själv sagt att inte kommer att jubla för ett mål förrän han avgör en VM-final, men om han nästintill bröt det löftet mot England var det ingenting mot hans 1-0-mål mot Tyskland då han efter nickmålet kastade sig i förarbetaren Cassanos famn. Om det första målet var snyggt var det andra brutalt snyggt då han fri med Neuer dunkade upp bollen i närmsta kryss. Vid ett mål till mot Spanien vinner han troligen skytteligan då varken Alonso, Fábregas eller Torres lär göra två mål på Italien. Men om man frågar huvudpersonen själv behöver vi inte oroa oss för en ny delad skytteligavinst. Han utlovar nämligen fyra mål i finalen.
 
Preliminär startelva 4-3-1-2: Buffon – Balzaretti, Barzagli, Bonucci, Chiellini – Marchisio, Pirlo, de Rossi – Montolivo – Balotelli, Cassano
 
 
Styrkor
 
  • Andrea Barzagli: Missade gruppspelet pga. skada, men var strålande mot England och Tyskland. Är den stora ledaren i försvaret och har dessutom en magisk säsong bakom sig i Juventus.
  • Andrea Pirlo: För ett år sedan trodde de flesta att Pirlos bäst-före-datum passerat. Sedan signade Juventus honom på fri transfer och han var fullständigt dominant på Juves mittfält under guldsäsongen. Har varit EM:s bästa spelare.
  • Mario Balotelli: Sedan målet mot Irland har han varit outstanding. Var riktigt bra mot England och kryddade matchen därpå med två eleganta mål. Blir Italiens största anfallsvapen och tillsammans med Cassano kan vad som helst hända. Se upp, Spanien!
 
Svagheter
 
  • Ytterbackarna: Detta skulle ha varit Christian Maggios och Domenico Criscitos EM. Men med en skadedrabbad Maggio och en mutanklagad Criscito har laget stått utan kvalitativa ytterbackar under slutspelet. Senast saknades även Abate vilket gjorde att vänsterbacken Balzaretti fick flytta över till högerkanten medan mittbacken Chiellini flyttades ut som vänsterback. Nu gjorde bägge spelarna bra ifrån sig, men det är knappast så Prandelli vill formera sin backlinje inför en final.
 
 
Italiens väg mot final:
 
10/6 Spanien 1-1 (Di Natale)
14/6 Kroatien 1-1 (Pirlo)
18/6 Irland 2-0 (Cassano, Balotelli)
24/6 England 0-0 (4-2 efter straffar)
28/6 Tyskland 2-1 (Balotelli x2)
 
 
Inför matchen
 
Vad: EM-final mellan Spanien – Italien
När: Imorgon (söndag) 20.45
Var: Olympiastadion i Kiev
Domare: Pedro Proenca (Portugal)
Kanal: TV4
  

Casper Nordqvistcaspernordqvist@live.se //CasperNordqvist på Twitter2012-06-30 20:56:00
Author

Fler artiklar om Spanien