Fuera de juego
Veckans Fuera fokuserar i huvudsak på Sevilladerbyt men tar också upp om Mourinhos och Pellegrinis dagar som coacher är räknade för den här gången.
Deltagare:
Robert Johansson, Redaktör Spanien
Jens Kassnert, Sevilla
Staffan 'Oggy' Holmbom, Betis
Daniel Jakobsson, Deportivo
Betis och Sevilla spelade oavgjort i en match omgiven av folkfest. Dina tankar om matchen.
Robert:
- Först och främst är jag glad att vi fick en folkfest. I kontrast till el clásico gick denna, minst lika heta, match nästan obemärkt förbi och det var en befrielse att skåda.
Sen är jag imponerad att båda lagen ville vinna in i det sista. Trots att man hade en poäng var det full fart framåt fastän man riskerade åka dit på en kontring i baken. Det är nämligen inte okej med en poäng om man inte försökt nog mycket. Viljan att vinna är större än rädslan att förlora. Älska Spanien!
Jens:
- Tre års väntan gjorde sitt. Det var en match alla hade saknat, fansen, spelarna, ledningarna och även staden, överallt diskuterades matchen innan och fortfarande för övrigt. Det kändes på förhand att det skulle bli en match i sitt stolta slag och ingen lämnades oberörd av inramningen där de 5000 Sevilla vid flera tillfällen sjöng ut hemmafansen. Jag var superladdad hela veckan och ville inte att matchen skulle ta slut. Någonsin.
Sedan tycker jag att Sevilla var det bättre laget stora delar av matchen ända tills Herr Ca(r)ballo halade upp det röda kortet och Sevilla riktade in sig mer på att försvara poängen. Domaren hittade på frisparken som Betis gör 1-0 på och framförallt att han dessutom varnar Fazio för incidenten är det som leder fram till att argentinaren fick det röda kortet. Se incidenten här.
Den svenska kommentatorn pratade om att inramningen var det bästa han hade upplevt och den spanska kommentatorn jämförde spelet med El Clásico. Jag kan hålla med den svenska, El Derbi är speciellt, men ack så fel spanjoren hade, spelet var mycket bättre än El Clásico inledningsvis. Och vi slapp skådespeleriet och domarstormningarna.
Oggy:
- Tre år utan derbyn satte sina spår. Vad som först, i och med vår degradering, var en stor besvikelse över många usla värvningar och minst lika uselt spel, förvandlades till om möjligt ännu större besvikelse över att klubben vanvårdats och sedermera ledde detta till en konkurs. Sedan vände det uppåt igen och ens liv fylldes med lite glädje. Efter det var det egentligen bara en enda lång väntan på en enda match, att åter få möta Sevilla och främst då hemma på Benito Villamarin.
Jag kunde inte känna någon glädje, utom vid Beñats 1-0-mål förstås, under matchen utan nervositeten var för stor. Såhär i efterhand är jag dock nästan bara lycklig över att matchen är spelad och att stämningen verkade god mellan spelare och fans. Känner mig stolt över mitt Betis!
Sevilla kändes tyngre när de väl kom igång och vårt spel var stundtals ganska valpigt, mycket vilja men mindre struktur. På slutet fick man dock precis all den dramatik man kan önska av en sån här match. 1-1 känns dock ganska rättvist.
Daniel:
- Själva matchen i sig stod väl inte ut som den bästa för säsongen, men lägger man till den otroliga inramningen och den kämparglöd som de båda lagen visade så ser åtminstone jag denna drabbning som en härlig vind av friskluft. Att domaren är en bit ifrån fläckfri i en sådan här match kan man förstå och det var tråkigt att två av hans beslut skulle bli så avgörande för Sevillas del. Sevilla var det bättre laget, enligt mig, fram tills utvisningen. Först då kunde Betis ta över taktpinnen. Gästerna ska dock vara glada över att Pepe Mel inte körde tok offensiv direkt efter utvisningen, för när Betis väl anföll så såg det många gånger väldigt farligt ut. Betis kunde, och borde väl (?), ha vunnit detta derby.
Jämfört med el clásico så är el derbí också väldigt känsloladdad. Hur kommer det sig att samtliga inblandade lyckas hålla sams i andalusien men inte i Madrid eller Barcelona?
Robert:
- Jag har sett derbyn i Sevilla där det förekommit bråk men denna gången lyckades man bra trots att lagen inte spelat mot varandra på evigheter och det är beundransvärt. Trots en stor rivalitet inom samma stadsgränser, en gedigen historia och ungefär samma tabellposition lyckades man undvika fingrar i ögonen och spott och spe i media. Skillnaden mot el clásico är att de klubbarna har mer press på sig utifrån och ett krav på sig att vinna titlar. Det måste vara skillnaden...
Jens:
- I Sevilla kom man varandra lite närmre efter Puertas död och man har lyckats behålla det på ett bra sätt trots rivalitet. Dock är det väldig känsloladdat och prestigefullt där spelare och ledare koncentrerar sig på sitt och inte fokuserar så mycket på varje domslut eller försöker filma så fort man får chansen. Det blir mer värdigt så och det tar man gärna fasta på i Sevilla.
Oggy:
- Vi har inte alltid kunnat hålla sams i Andalusien, kanske snarare tvärt om. Ska man ändå peka på några saker som nu gjorde stämningen extra god så tror jag, som jag beskriver ovan, att många Beticos mest kände lättnad över att vara tillbaks på rätt spår. Detta skulle under lördagen firas. Otrevlig stämning skulle kunna förstöra allt.
Sen tror jag inte heller vi helt kan bortse från Antonio Puertas bortgång. Det finns saker större än fotboll. Vi kan manifestera vår kärlek till sporten och vårt lag och aktivt ta avstånd från alla otrevligheter. Allt i Antonios anda.
Daniel:
- Att jämföra El Clásico med El Derbí är väl inte direkt den schystaste jämföringen. Säga vad man vill om El Clásico, men där har vi verkligen de två giganterna i ligan och enligt mig så får gärna detta skådespeleri och denna hets fortsätta. Filmningar kan man förvisso vara utan, men lite hårt spel (inte fult, det Pepe gjorde är inte acceptabelt) ska man ju kunna tåla. Synd bara att spelarna själva inte verkar kunna ta det. Både Barcelona och Real Madrid-spelarna är duktiga på att ge stryk, men de är otroligt dåliga på att ta stryk själva.
Egentligen så var spelet mellan Sevilla och Betis lika hårt och laddat som El Clásico-matcherna, men skillnaden var just att de två andalusiska-lagen accepterade detta på ett bättre sätt och man omringade inte domaren efter varje avblåsning. Där har vi det största problemet. Filmningar kommer vi aldrig att få bort. Fula aktioner från spelare i Pepes rang kommer vi inte heller att få bort. Och vi lär dessutom få tampas med hårda tacklingar i framtiden också. Det vi däremot kan få bort och som jag anser att Real Madrid, i allmänhet, och Barcelona, i synnerhet, håller på med är just denna "omringa-domaren-taktiken-och-gnälla-tills-han-ger-oss-en-sympati-frispark." För även om vi tror (nja, vi tror nog inte det va?) att domarna i Spanien har ett okej psyke, eftersom de är domare och allt, så är jag relativt säker på att såna där saker sätter sig i domarnas huvud och kan påverka i nästa beslut.
Kort sagt så anser jag alltså att mentaliteten mellan El Clásico-lagen och El Derbí-lagen är helt annorlunda - därav de uteblivna bråken i Andalusien. Varken Real Betis eller Sevilla är några änglar dock, det vet vi, men jag tror ändå att det generellt har vuxit upp en mentalbild i Real Madrid och Barcelona-spelarnas huvuden att man absolut inte får/kan förlora och när man väl får lite motgång så kommer man att lägga över det på någon annan, exempelvis domaren eller motståndaren. Förövrigt så tycker jag att det är otroligt konstigt att Pepe inte har fått en avstängning ännu, av LFP, för sin stämpling på Messi. Det var så otroligt lågt och fult att jag inte finner ord. Sånt där beteende bör inte uppmuntras och säga vad man vill om Real Madrid, men Real Madrid är en gentlemannaklubb och det där ska inte accepteras. Jag är glad över att Los Blancos själva åtminstone gett honom ett symbolisktstraff. Hade han dock spelat i mitt Deportivo hade jag krävt att han skulle sparkas, med omedelbarverkan. Så, nu fick jag det sagt också.
Det blåser runt två av ligans mest etablerade tränare. José Mourinho och Manuel Pellegrini. Denna gången internt i Real Madrid och för första gången någonsin i Málaga. Efter den senaste tidens bråk kan portugisens dagar vara räknade i huvudstaden medan chilenaren på Solkusten inte fått ut många poäng ur sitt lag de senaste veckorna. Sitter Mourinho och Pellegrini säsongen ut?
Robert:
- Båda sitter minst säsongen ut. Punkt. I Mourinhos fall är det otroligt mycket rykten som florerar och även om det skulle ligga substans i det så har inte Real råd riskera tappa ligasegern genom att byta tränare. Mou sitter säkert.
Det tror jag också att Pellegrini gör. Chilenaren har dock överraskat negativt och övertygar inte genom märkliga byten, tvivelaktiga startelvor och bråk med spelare. Poängförlusterna på sistone är det inte mycket att säga om, många tillkom mot storlag, men det är annat som fått supportrarna att tvivla. Málaga har få alternativ och vill behålla sitt affischnamn men vinner inte laget matcher snart blir det en tuff vår för Pellegrini.
Jens:
- Mourinho kommer inte att leda Real Madrid nästa säsong, var så säkra. Det här med att klubben har pratat med honom och att han tvingas bära träningsoverall på matcherna är inget som känns som Mourinho, jag tror att han hatar det och vill därifrån. Tänk er själva, från att alltid vara den tränare som klädde sig bäst i hela Europa till att bära träningsoverall á la Tommy Söderberg känns inte helt rätt. Nu är det inte för att han tvingas byta kläder som blir det avgörande men Mourinho har inte fria tyglar i Real Madrid och det hämmar honom. Mourinho är en person som tänker igenom sina beslut och när han startar öppna diskussioner med spelarna, när pressen är på plats, är det uppenbart att han vill att det ska komma ut så att han lättare kan lämna. Vi kommer att hitta honom i England till nästa säsong, efter att han vunnit dubbeln med Real Madrid, ligan och CL.
Pellegrini har aldrig varit någon favorit i mina ögon men jag ser inte att det skulle gynna Málaga att sparka honom än. Det är alltid knepigt med köpelag, hur man ställer sig gentemot sin målsättning och hur vet man om den var realistisk från start. Truppen måste formas och hitta en spelidé och det saknar väl inte Pellegrini?
Oggy:
- Jag tror Mourinho sitter men jag misstänker Pellegrini får lämna. Säsongen är fortfarande öppen för Mourinhos Real och man leder serien relativt övertygande. Jag tror inte det finns någon åtgärd som inkluderar Mourinhos avgång som skulle kunna få laget att prestera bättre än Barcelona, för ytterst handlar det bara om det, nästan. Man kan ju tex vinna CL utan att möta Barca på vägen och då är nog allt frid och fröjd, även om man kanske torskar ligan. Mitt tips: låt Mourinho sitta minst säsongen ut, Real efter Mourinho kan ta ganska lång tid att få såhär pass lyckosamt som dom ändå är nu (medan Barca känns som ett självgående hjul).
Har sett ganska lite Malaga i år men de gånger jag sett dom tänker jag alltid att “snart släpper det”. Men så gör det ändå inte riktigt det. Ganska bra spel men saknar det sista lilla. Till skillnad från i Real så är Malaga i något av en uppbyggnadsfas. Allting kommer inte rasa om Pellegrini lämnar laget. Ser man det så, sitter nog den gode Manuel mycket löst. Oklart om finansiärerna bakom Malaga har vidare värst mycket tålamod med sin tränare. Mitt tips: ge tränaren och laget några matcher till, jag tror fortfarande det kan lossna.
Daniel:
- Ja, jag tror att båda sitter säsongen ut. Om nu Málagas nya ägare tar sin satsning seriöst så bör man hålla fast vid Pellegrini för jag tror inte att klubben kan få en så mycket bättre manager än honom. Visst, resultaten har inte gått deras väg så här långt, men å andra sidan så har Pellegrini ett enormt kontaktnät och han känner till den spanska fotbollen mycket väl. Det Pellegrini gjorde med Villarreal var imponerande och får han samma tid i Málaga som i Villarreal så tror jag att Málaga kommer att kunna konkurrera om en Europa-plats. Kanske inte i år, med tanke på de uteblivna resultaten, men Rom byggdes inte på en dag och storhetstiden kommer att komma till La Rosaleda en vacker dag.
Även Mourinho lär sitta kvar tills, åtminstone, sommaren. Om han nu lyckas vinna en eller två titlar så lär han lämna, det är jag rätt så säker på, men om han och Real Madrid går titellösa en säsong till så kommer han att stanna. Allt Mourinho gör, gör han för Mourinho själv. Portugisen har aldrig varit något helgon och det är en image han själv har byggt upp, han vill vara filmens "bad guy" och han vill vara killen som alla vill så. Mourinho kommer alltid att vara rätt så egotrippad och skulle han lyckas vinna ligatiteln eller Champions League-titeln med Real Madrid, i år, så kommer han att ha gjort det jämsides med ett utav världens bästa klubblag genom tiderna, Barcelona anno 2012. Efter det engelska landslaget så måste uppdraget att vara manager för Real Madrid vara det svåraste du kan ta på dig inom fotbollsvärlden. Så vem vet, om nu Mourinho kammar hem dubbeln i majmånad, så kanske han är redo att ta över efter Capello, då England fått stryk av Sverige och åktr ur EM-gruppen i sommar?
Till sist - Något du tycker vi har missat?
Robert:
- Ligan har nått halvvägs och det är naturligtvis värt att nämna. Levante innehar en CL-plats, Osasuna en EL-plats, Villarreal ligger farligt nära att åka ut, Barca tappar oväntade poäng, Valencia, Sevilla och Atlético likaså. Vi har fått se fina stormatcher och inget är sig likt på ett positivt sätt.
Spelarna strejkar, del Nido gnäller om tv-avtal och döms till fängelse, Mourinho petar rivaler i ögat och landslaget slåss om att undvika bråk inför EM. Vem sa att det inte händer något i spansk fotboll?
Under våren ska dessutom ligan, Copa del Rey, Europaspelet och EM avgöras. Kan det bli bättre?
Jens:
- Nja, kanske att returmöten i cupen spelas denna vecka där Mirandes vann mot Espanyol och gör succé i årets upplaga av CdR. Vilken härlig arena Mirandes har, Estadio de Anduva, tar in 6000 åskådare samtliga ståplats. Precis som det glada 80-talet i Englands division ett. Och precis som i England på 80-talet fick igår bevittna en planinvasion då slutsignalen gick. Mirandes gjorde målet i 93:e minuten som avgjorde kvartsfinalen.
Och att exakt hälften av ligan är spelad och Zaragoza kommer att spela i Segundan nästa säsong.
Oggy:
- Som vanligt njuter vi av en jämn tabell i mitten av LaLiga. Med en form som pekar spikrakt upp, sen spikrakt ner och sen spikrakt upp igen ska det bli intressant att se vilket vägval Betis gör härnäst. Några segrar och det är europaplats medan några förluster tar oss ner mot det förhatliga strecket.
Daniel:
- Något som vi har missat, och som hela Spanien verkar ha missat, är att Silly Season är i fullgång och att det bara är en vecka kvar tills fönstret stänger. Har det någonsin varit så här tyst kring "den sjuka säsongen", någonsin? De tre största övergångarna i Spanien, rent pengamässigt, är Reyes till Sevilla, Baba Diawara till Sevilla och Marvin Ogunjimi till Mallorca. De tre största övergångarna brukar kunna ligga mellan fem till tio miljoner vardera, men dessa tre övergångar ligger tillsammans på blott åtta miljoner euro. De två dyraste försäljningarna har Barcelona gjort och duon som har lämnat är Maxwell (3,5 miljoner euro, till PSG) och Jonathan Soriano (0,7 miljoner euro, till Salzburg).
Givetvis så har klubbarna blivit påverkade av landets krassliga ekonomi, men jag tror aldrig att jag har varit med om en så här pass lugn januarimånad. I övriga ligor så går spelare fram och tillbaka för mycket större siffror och en som har fått jätte stor uppmärksamhet är Carlos Tevez. Han ryktas till Italien, Frankrike, Argentina och till och med till andra klubbar i England. Men inte till Spanien. Vart är Málagas stålar när de behövs? Varför lånas inte Tevez in till Barcelona nu när Villa missar resten av säsongen? Och varför verkar inte några spanska lag (bortsett från Barcelona/Real Madrid) vara kapabla till att värva en sådan som Tevez?
Väl Mött!