Fuera de juego

Fuera de juego behandlar denna vecka uteslutande de spanska lagen i Europa League.

Deltagare:
Nina Ljung Fredman, Spanienred
Daniel Jakobsson, Spanienred
Niklas Hermansson, Valenciared

Fotbollssäsongen går mot sitt slut, så även Europa League som snart är framme i final. Hela EL´s kelgris, Athletic Bilbao, förlorade den inledande semin mot Sporting från Portugals huvudstad Lissabon. Vänder man på det hemma och känns det inte lite som så att baskerna satsat hela säsongen, med ligan som insats, på att ta hem pokalen?

Nina:
- Min uppfattning har varit precis den. Man hart - särskilt i och med avancemanget i Copa del Rey som garanterar spel i Europa också nästa säsong - fokuserat på EL och låtit ligan bero. Och det med all rätt, kanske? Athletic Bilbao charmar byxorna av folk kontinenten runt och det gäller att smida medan järnet är varmt. Det är ju inte som så att de riskerar trilla ur divisionen.

Men.

Det vore sannerligen bittert om man satsat allt på attro i land hela turneringen bara för att falla strax utanför finalen. För mig är det inte omöjligt att det bnlir så. Vi har en tendens att glömma bort hur bra portugiserna spelar fotboll; förra året hade vi en helportugisisk final och det tror jag det var få "experter" som räknade med i inledningen av turneringen och under dess gång.

Nu vet jag inte hur många matcher med Sporting Lissabon Bielsa har tittat på inför morgondagens möte, men det är fortfarande ett underläge som ska hämtas upp och inte en match som redan är vunnen; det står en kompetent och hungrig motståndare på andra sidan som inte kommer släppa greppet om sitt övertag hur som helst. Jag tror det blir väldigt svårt för Athletic. Jag trodde att de skulle vinna hela rubbet för ett par veckor sedan men just nu tror jag Sporting gör en Chelsea.

Daniel:
- Det här har vi varit inne på lite i Radio La Liga och ja, visst är det väl så att Athletic har blivit tvungna att "offra" ligan i förmån för Europaspelet. Athletic har alldeles för tunn trupp för att kunna kriga på två olika fronter, så när man måste vila spelare som Llorente, Javi Martínez eller Iraola så märks detta direkt och därför så har resultaten, i ligan, varit rätt så halvtaskiga. I allmänhet under vårkanten så har detta märkts och i synnerhet efter Manchester United-matchen. Segrarna mot Premier League-mästarna fungerade som en tändvätska i Europa, men hemma på spanskmark så har man inte lyckats få med sig samma energi som man hade på Old Trafford.

Athletic känns, trots allt, som ett bättre lag än Sporting Lissabon och jag tror därför att man vinner matchen imorgon. Så vitt jag vet så får Bielsa endast klara sig utan Igor Martínez, Iñigo Pérez, Xabier Castillo och Aitor Ocio till den här drabbningen, fyra spelare som inte direkt är ordinarie i laget. Endast Iñigo Pérez har spelat mer än två ligamatcher av dessa i år. Aurtenetxes mål, i Lissabon, var oerhört viktigt och även om man slarvade bort segern i den matchen så fick man med sig ett bra resultat och det tror jag att man kan jobba på i returen. Formen ser, bortsett från förlusten mot Sporting då, rätt så bra ut och man har vunnit tre utav sina fyra senaste ligamatcher. Baskerna är redan klara för Europa League till nästa säsong, men jag tror att Bielsa och company är ute efter mer än bara så. Athletic går till final.

Niklas:
- Jag tror att Athletic har stora möjligheter att vända på steken hemma i katedralen som lär koka ikväll, även om man får klara sig utan en trio spelare. I mina ögon har kanske Athletic Bilbao varit hela turneringens största injektion där vi framförallt minns två enastående insatser mot Man United, där man såväl på Old Trafford som hemma på lejonkulan San Mames spelade man ut de Engelska mästarna. Om något lag är förtjänt av att vinna EL så är det i mina ögon Athletic Bilbao. Tyvärr för Athletics del så har framgången i EL kanske kostat de en mera respektabel ligaplacering, även om man med fyra omgångar kvar fortfarande har en bra möjliget (fyra poäng upp) att nå fjärdeplatsen som innebär kvalspel till CL kommande säsong.

Bielsa förfogar kanske över en något för tunn trupp jämfört med ligakonkurrenter för att på allvar kunna konkurrera såväl ute i Europa som hemma i ligaspelet. Lägger vi dessutom till att laget satsat på Copa del Rey där man ska spela final mot Barcelona senare i vår så är det kanske inte särskilt konstigt att man alla gånger inte "orkat" hålla samma nivå i ligaomgång efter ligaomgång, utan tvekan så har Bielsa gjort ett beundransvärt arbete i klubben. Om Athletic vinner EL och Copa del Rey blir man dessutom enda spanska lag att vinna en titel såväl på hemmaplan som ute i Europa, en liten knäpp på näsan åt Barcelona och Real Madrid.

Ett annat lag som definitivt måste prestera i Europa League är Atlético Madrid. Ligaspelet är som vanligt bergodalbana och ska huvudstadslagets fans vara nöjda krävs en titel. Efter inledande 4-2 på Valencia ligger vägen öppen för final. Vad talar för Atlético i årets Europa League?

Nina:
- Jag är verkligen ambivalent inför den här matchen eftersom den gäller ligans två mest ojämna lag. De går från briljans till dekadens som en annan knäpper med fingrarna, och vinner med 4-0 ena veckan för att förlora med 5-1 nästa. Det om något tycker jag i så fall talar för båda lagens möjligheter ungefär lika stora möjligheter att avancera: vi har ett första möte som bekräftar hur både konstfärdiga och skröpliga de båda är samt hur snabbt det kan svänga och beroende på dagsformen kan det alltså gå hur som helst.

Det som talar för dem är förstås övertaget från första matchen, men om något talar liiiite mot Atlético här tror jag det är att matchen spelas på Mestalla och där har Valencia jagat ikapp förr, till och med nyligen.

Daniel:
- Nu ska man komma ihåg att Atlético faktiskt har vunnit tre matcher i rad, vilket är rätt så ovanligt för huvudstadslaget, och formen inför returen mot Valencia ser väldigt bra ut. Att laget släppte in två mål mot Valencia säger inte så mycket egentligen. Möjligen att lagets defensiv inte är hundra procentig, men å andra sidan så mötte man ett väldigt bra lag som kan ställa till problem för alla. Det kan både Barcelona och Real Madrid intyga om. Istället så bör Atlético ta med sig det mycket underhållande spelet man bjöd på senast och försöka bygga vidare på det. För, let's face it, Atlético kommer aldrig att vara ett lag som når framgång genom kontringar eller stabilt försvarsspel.

Det som talar för Atlético Madrid är just hela det här slutspelsmomentet. I slutspel så kan, nästan, alla skrälla och man behöver inte vara det bästa laget för att gå vidare. Gårdagen var ett perfekt exempel på det. Hade det varit ett seriesystem där vinnaren av serien skulle bli krönt till Europa League-mästare så hade inte Atlético vunnit Europa League-guld. Men nu, när vi pratar semifinaler och en eventuell final, så har Atlético faktiskt en liten fördel med sitt oförutsägbara spel. Jag har en känsla av att detta system med slutspelsmatcher passar Atlético Madrid bäst utav alla fyra lag som är kvar i turneringen. Lyckas man gå vidare mot Valencia så skulle jag onekligen satsa lite pengar på Simeones gäng i Bukarest. Oavsett motstånd.

Niklas:
- Atletico vann turneringen så sent som 2010 och har iår en väldigt bra chans att återigen få spela final. I första mötet med Valencia var det långa stunder spel mot ett mål och det enda som Atletico ska vara missnöjda med där är att man inte stängde denna semifinalen redan där och då. Två övertidsmål (ett i varje halvlek) av Valencia gör att finalplatsen fortfarande är öppen inför returen ikväll på Mestalla. Det som talar för Atletico förutom sitt tvåmålsöverläge är förstås att laget åker till Valencia med en fin formkurva där man radat upp tre raka segrar, något man inte är bortskämda med hos los Colchoneros denna säsong.

Ute i Europa är man dessutom på väg att slå rekord, man har inför kvällens match imponerande tio raka segrar vilket gör att man tangerat Milans fina svit från 92/93 och seger ikväll gör att man går upp på samma nivå som Barcelona (02/03) och Ajax (87/88) med elva segrar. Precis som i fallet med Athletic så har Atletico imponerat mer i Europaspelet än i ligaspelet, där man faktiskt vunnit 15 av 17 matcher iår och gjort överlägset flest mål, 29 stycken. Dessutom så har man turneringens skyttekung från såväl förra årets som årets upplaga - Radamel Falcao - i högform.

Det sista spanska laget, Valencia, upplever något av en kris just nu och måste vända ett underläge på två mål från Vicente Calderón samtidigt som den tidigare så givna tredjeplatsen i ligan i allra högsta grad är hotad. Är säsongen helt bortkastad för los che och har fladdermössen någon chans att ta hem EL?

Nina:
- Fast Valencia ligger ju faktiskt trea i ligan och även om platsen inte är huggen i sten än så kommer de spela i Europa - med största sannolikhet Champions League - nästa säsong, så jag tycker verkligen inte vi ska säga att deras säsong är bortkastad, även om det delvis förstås beror på att lagen bakom också varit ojämna. Valencia har ändå klängt sig kvar där uppe i toppen och även om jag generellt inte är en vän av "ändamålete helgar medlen" tycker jag att Valencia är ett av de undantagsexempel som bekräftar det talesättet. De har lcykats bita sig fast i toppen: hur de gjort det är för närvarande itne lika viktigt som att de gjort det - analyserna får vi ta när det är över.

Får hänvisa till mitt svar ovan angående chanserna: lagen är jämt ojämna. Nu har jag gett Valencia liten fördel, dels för att de har två bortamål med sig men också fördel hemmaplan. Det som däremot talar mot dem är turbulensen i klubben. Jag vet inte huruvida det stämmer att Emery sagt att han slutar i sommar eller inte - jag har bara hört rykten, men otroligt känns det ju inte. Och kanske har det lugnat mobben en aning, och i så fall bidrar det förstås till att skapa lite harmoni.

För mig är det 49,9% att Atlético får vidare och 50,1% att Valencia gör det, det kan med andra ord knappt bli jämnare.
Det är otroligt spännande.

Utan att sympatisera med något av lagen på "det" sättet så hoppas jag ändå lite grann på Atlético i det här mötet eftersom de tagit sig till EL på eget bevåg, de åkte inte ur CL för att komma hit.

Daniel:
- Det är rätt så hårt att säga att hela säsongen är "bortkastad" när man nått semifinal i Copa del Rey, semifinal i Europa League och ligger på en Champions League-plats. Men visst, om jag hade varit en Valencia-supporter så hade jag inte varit så speciellt nöjd i dessa dagar. Åtminstone inte med de första månaderna under det här kalenderåret. Enda sedan snacket om att man eventuellt skulle kunna närma sig Barcelona, så har det gått rakt nedåt och man ska vara glada om man får spela i Champions League nästa år. Med detta sagt så tror jag ändå att Los Ché grejar det.

Mot Atlético så tror jag att Valencia åker. De släppte till alldeles för enkelt i det första mötet och även om jag tror att de vinner på Mestalla så känns det väldigt avlägset. Valencia kommer att bli tvungen att göra minst tre mål för att gå vidare, då jag har känslan av att gästerna inte kommer att gå mållösa. Jag är ingen förespråkare av att sparka tränare, men tyvärr så känns det inte som att Unai Emery kan föra sitt Valencia nå längre än så här. Han har gått titellös enda sedan han anlände till klubben och om man nu inte vinner Europa League, vilket jag inte tror att man gör, så är det nog dags för honom att lämna. Visst är den dominanta duon i toppen väldigt bra, men Valencia ska inte behöva ligga 30 poäng efter dessa. Det är inte acceptabelt och det hade Rafael Benítez fixat till.

Niklas:
- Valencias 2012 har varit nattsvart, framförallt i ligaspelet där man tappat ett stort poängförsprång i kampen om tredjeplatsen och nu till helgen möter Malaga i vad som kan vara mer eller mindre en helt avgörande match om tredjeplatsen. Jag tror att mycket av det här beror på den turbulens som det varit omkring tränare Unai Emerys framtid i klubben. Den negativa spiralen satte igång när det började gå tungt och sedan har laget haft svårt att ta sig ur detta, vilket har lett fram till mer press på laget och ännu sämre resultat. Vi ska heller inte underskatta Ever Banegas betydelse för Valencias spel, det var när mittfältsmotorn bröt benet tidigare i år som det började knaka rejält i maskineriet och inte förrän Canales gjorde comeback efter sin skada har Valencias spel gått att riktigt känna igen.

Det som dock är positivt för Valencias del är att fortfarande är inget kört eller bortkastat. Ikväll spelar man en helt avgörande semifinal mot Atletico Madrid hemma på ett kokande Mestalla och på söndag kan man i praktiken säkra tredjeplatsen via seger mot Malaga. Allt eller inget, nu eller aldrig. Matar o Morir. Det är ingen underdrift att de närmaste fyra dagar är väldigt viktiga för Valencias del och kommer att definiera säsongen 2011/2012.

Något du mer vill säga om årets Europa League?

Nina:
- Inte förutom att jag tycker att turneringen är en fröjd att följa. I övrigt vill jag delvis hålla med Daniel nedan i det han säger om det tråkiga i att man låter lag som åkt ur CL få en ny "chans" i EL.

Jag gillar det inte. EL ska inte vara något tröstpris, och jag kan trots de fina matcher vi fått se inte säga säkert att det ändå inte sänker statusen på turneringen. Jag tycker nog det, ändå. Den ska vara ett mål i sig, inte en kompensation.

Daniel:
- Det har generellt varit en väldigt målrik och rolig turnering den här gången. Jag brukar ofta säga att det är tråkigt när lag från Champions League dumpas ner rätt in i sextondelsfinalerna i Europa League, men med delar av facit i min hand så kan vi ju konstatera att dessa lag verkligen har gett turneringen det lilla extra. Lag som Manchester United, Manchester City, Valencia, Ajax och Porto fick lämna CL och gav oss ett par minnesvärda stunder i EL istället.

Även om det råder en rätt så stor spanskdominans i turneringen så har det varit roligt att se så många olika nationer i slutspelet. 17 olika nationer hade minst ett lag med i sextondelsfinalerna och det enda som jag egentligen har saknat är en större framgång för ett rumänsktlag. Steaua Bukarest åkte ut direkt i slutspelet och det hade varit roligt om de hade gått bättre än de gjorde. Med tanke på hemmaplanen i finalen och allt. I övrigt så måste jag ju, så klart, nämna Athletics segrar mot Man United. När vi tittar tillbaka på den här turneringen om några år så kommer vi givetvis att minnas tillbaka till den utskåpningen främst.

Niklas:
- Det känns som om årets upplaga av Europa League har varit den bästa någonsin, nu pratar jag framförallt om slutspelet. När kommersiellt stora lag som Man United och Man City oväntat ramlade ur CL och hamnade istället i Europa League så höjdes statusen på turneringen och plötsligt blev det betydligt tuffare att vinna EL-bucklan än det kanske varit andra säsonger. Lägg till lag som Ajax, Valencia och Porto från CL så inser man att slutspelet i EL är tufft.

Den spanska dominansen har varit intressant att skåda och kanske det ultimata beviset på att Spanska ligan är bäst just nu och inte enbart består av två bra lag, vilket tre av fyra semifinallag i EL ganska så tydligt bevisar. Det har varit mycket mål och väldigt många underhållande matcher, EL har levererat den här säsongen och nu hoppas jag att vi får se en lika sprudlande avslutningen på den här turneringen också!

Väl Mött!