Fuera de juego

Säsongens sista ordinarie Fuera de juego summerar givetvis den sista omgången av ligan men spaltar också upp det absolut intressantaste med hela säsongen och siar lite inför den nästa.

Deltagare:
Nina Ljung Fredman, Spanienred
Daniel Jakobsson, Spanienred
Jens Kassnert, Spanienred

Ligan avslutades i helgen med att Zaragoza ännu en gång klarade sig kvar i ligan samtidigt som Villarreal åkte ut. Málaga knep sista CL-platsen och Levante tog en EL-plats till sist. Dina kommentarer runt den sista omgången tack.

Nina:
- Sista omgången bjöd på sin patenterade magi (inte bara för att den gav mig en chans att spela ut vad var det jag sa-kortet i tid och otid). De senaste fem, sex åren - kanske ännu längre? - har den sista omgången varit den bästa ifråga om underhållningsvärde i Spanien. Det är inte bara i teorin så mycket "kan hända" utan det händer också.

Zaragoza visar upp sin oefterlikneliga krigiska stolthet, och vi gör det som bara vi kan borta mot Getafe. På Coliseum syns inte en enda hemmasupporter till, när Getafe får frisparkar med sig visslar läktarna unisont ut domaren.

Efteråt firar somliga som utlovat hårdare än någonsin någon ligasegrare eller CL-vinnare, medan andra är slagna av lättnaden och så gott som förlamade. Det är den stora skillnaden i att kämpa för livet eller för ära och berömmelse. Säger alltså inte att det ena är fel och det andra är rätt, det är bara olika.

Villarreal faller liksom Depor under Lotina som jag personligen aldrig förstod varför man anställde. Krysskungen; och han sänker B- och C-laget på en och samma gång. Ouch. Efteråt spelar Angel martyr och recenserar en match han inte sett (Real Zaragoza - Getafe, eller förlåt, the other way around). Han är inte den enda i Villarreal som agerar på det här sättet efteråt, han får medhåll av Lotina som menar att något inte stått rätt till i den spanska ligan de senaste åren (d'oh?!) men han, Angel,är den enda inblandade i hela bottenstriden att kommentera utvisningarna. För alla vi som såg matchen såg att det egentligen inte var något att orda om. Och kanske borde man om man alls ska hålla på och peta i det fråga vad Michu egentligen menade då han pratade om "en överenskommelse" med Granada? Dock, Angel och Lotina, kommer inget "gott" att komma ur någotdera; förbundet kommer "titta lite närmare på det" för formens skull precis som de gör varje säsong i samband med degraderingar och avancemang och sedan kommer sommaren att fortsättas ha sin gång. För varken Villarreal eller någon annan åker ut på en match, utan på en säsong. Övriga i laget är stolta och sorgsna, pratar framtid och från styrelsens sida "lovar" man att behålla stommen och återvända så fort som möjligt.

Kul för ödmjukt storsatsande Málaga - som ville vara i Europa "inom fem år" - får kvala till CL redan i höst! Jag tror i och för sig inte att man är någon direkt titelkandidat, men vips blir Málaga ett än mer attraktivt lag och på sikt kommer man KANSKE kunna vara med ochutmana i toppen även i ligan. Flåsa de andra tu i nacken, hur många år tog det City?

Daniel:
- Givetvis så är det tråkigt att Villarreal lämnar Primeran. Den lilla Valencia-förorten har bjudit oss på väldigt många oväntade och härliga minnen under årens gång och det är bara beklagligt att man ramlar ner - även om det, egentligen, inte är någon större överraskning. Villarreal är och har aldrig varit en storklubb, men trots minimala resurser i en stad med 50,000 invånare så har man tagit Spanien och Europa med storm och jag kan bara lyfta på hatten för Fernando Roigs lagbygge. Roigs tunga steg ner till planen när han fått reda på att Tamudo smällt in 1-0 till Rayo mot Granada var inte så speciellt roliga att se. Inte ens för Valencia-fansen kan jag tänka mig.

Men ur askan så klev istället Real Zaragoza fram och gjorde det ingen trodde var möjligt för några månader sedan. Vi hade alla (bortsett från Nina och Joel då kanske) räknat ut Zaragoza och enligt mig så är Zaragozas upphämtning den största bragden den här säsongen, efter Levantes Europa League-plats. Segern mot ett oinspirerat Getafe kändes väntad och allting var i princip upplagt för fest i huvudstaden. Det satt långt inne, trots ett tidigt rött kort på Sarabia, men i slutändan så kändes det lika säkert som att Rayo skulle göra mål efter att Falcão dängt in 0-1 på El Madrigal.

Den sista omgången var väldigt intressant och minnesvärd, framförallt för Rayo Vallecano och Real Zaragoza - två lag vi alla vill ha kvar. Även Levane förtjänar en enorm eloge för sin sjätte plats. Men man får inte glömma sjuan Osasuna som också vann sin sista match och som hade tagit Levantes Europa League-plats om inte Levante hade kört över Athletic Bilbao. Vill även passa på att hylla Mallorca för att man slutar före Sevilla och Athletic Bilbao, något som ingen hade förväntat sig. Málaga har jag inte så mycket att säga om, mer än ett grattis till CL-platsen. Där får man det nog väldigt tufft dock.

Jens:
- Det visade sig bli exakt motsatsen till mina tips. Jag dömde tidigt ut Zaragoza, aldrig skulle de klara sig kvar. Inte med så många poäng att ta igen. Inte en chans. – Jo då! Det skulle de visst göra i den sista omgången precis som vanligt. En tung vinstsvit och drömmen för Zaragoza blev sann. Vilket arbete Manolo Jiménez har gjort och på det sätt han stod upp och visade hjärta. När säsongen en gång för alla blåstes av stod han där som den stora vinnaren tillsammans med sitt lag som firade att kontraktet säkrades. Och på vilket sätt de firade.

Att Zaragoza stod som vinnare innebar att någon förlorade. Förlorarna heter Villarreal. De gula ubåtarna. Jag trodde inte på att de skulle åka ur, jag hade Granada som säker nedflyttningskandidat. Förra säsongen tog Villarreal sig till Champions League, i år åkte de ur. Från att ha slagit mindre glamourösa rekordet att vara det sämsta spanska laget som någonsin spelat i Champions League. Sex raka förluster och respass ur Europa. Förmodligen blev det en riktigt tung käftsmäll för moralen och degraderingen blev ett faktum. Det komiska i detta är att Lotina sänker samtliga tre Villarreallag eftersom man inte får ha två lag i samma serie så Villarreal B som redan huserade i Segundan för snällt lämna för en lägre division. I denna division spelade Villarreal C som får ta ytterligare ett kliv nedåt i hierarkin. Det kan inte kännas bra för Lotina. Men de tyngsta stegen tog nog Fernando Roig, fast de skrev Daniel om.

Levante. Årets lag eller? Vi var många som inte trodde att de skulle hålla sig kvar i toppen utan raset skulle komma. För eller senare för inte skulle det bli något Europaspel för den lilla Valenciaklubben? Men så fel jag hade även här. Levante med sin härförare Ballesteros, den 36-åriga mittbacken, bet sig fast och knep en Europaplats till slut. Det ska faktiskt bli mycket intressant att följa deras resa i höst.

Säsongen i stort då? Vad har varit mest minnesvärt? Vad kommer du mest komma ihåg?

Nina:
- Jag kommer naturligtvis främst att minnas den makalösa upphämtningen Real Zaragoza svarade för, och som saknar motstycke i den spanska fotbollshistorian. Från och med slutet av oktober till slutet av februari stod vi utan en enda seger, vi var uträknade av så gått som varenda "expert", de till och med som Robert sa i Radio La Liga utelämnade Zaragoza ur diskussionerna om bottenstriden. Vi var redan avskrivna. Så förbannat lågt på alla sätt, att räkna ut någon innan det är kört i praktiken. Nog för att vår värld inte är en värld för drömmare och krigare; det är en värld för PENGAR och det är pengar som det "ska handla om" och det ska till och med vara pengar som avgör - låt den rikare stanna!- det "vet" vi, men utan de här så ofta utskrattade drömmarna och krigarna hade världen varit desto hemskare.

Aja skrattar bäst som skrattar sist.

Vidare blev ju toppen precis som jag förväntade mig. Jag tippade Real Madrid som vinnare, Barcelona som tvåa, tänkte att den eviga trean nog blir trea i år med och trodde att Pep skulle sluta och så blev det.

Trodde vissa lag skulle göra bättre ifrån sig i ligaspelet dock, särskilt Sevilla och Athletic Bilbao.

Men icke.

Daniel:
- Det finns så oerhört mycket att nämna från den här säsongen. Men något som direkt sticker ut, för mig, är matchen mellan Granada och Mallorca. "Aha, paraplyhistorien" tänker ni säkert. Nja, faktiskt inte. Istället så minns jag tillbaka på den 59:e matchminuten när portugisen Carlos Martins mycket snyggt drämde in 2-1 till Granada. Martins son hade bara dagar innan matchen fått en väldigt sällsynt sjukdom och han var i akut behov av en benmärgstransplantation. När sedan Martins gjorde målet, så blev han snabbt omringad av lagkamraterna, avbytarna och ledarna och gemensamt höll man upp tröjan "Animo Martins". Carlos Martins tårar tog aldrig slut och förhoppningsvis så har sonen Gustavo fått den hjälp han behöver. Hur det har gått för Gustavo vet jag inte, men den där scenen minns jag så väl.

Något annat som jag tar med mig är Mourinhos ögonpetning på den nye Barcelona-bossen Tito Vilanova. Det var så oerhört mycket Mourinho över det hela. En barnunge i en vuxenkostym. Jag glömmer heller aldrig Barcelona-spelarnas reaktion inne i pressrummet när Pep Guardiola meddelade att han lämnar klubben. Tomheten i Xavis blick var oslagbar. Guldfirandet på Santiago Bernabéu var mäktigt och trots att mina sympatier ligger långt ifrån Real Madrid så fick jag igelkottspäls i några minuter när Placido Domingo gjorde det han gör bäst.

Det finns väldigt mycket jag kan nämna här. Jag har inte ens nämnt Levante, Málaga, Athletic Club eller Real Zaragoza, men denna kvartett har också gjort överraskat och gett oss en minnesvärd säsong. På sina egna vis. Vi säger adjö till trion Racing Santander, Sporting Gijón och Villarreal. Jag tror att både Racing och Sporting kommer att ha det mycket svårt i Segundan. Villarreal, om man nu kan behålla åtminstone en bra spelare, kan vända tillbaka redan till nästa säsong.

Jens:
- Jag kommer komma ihåg denna säsong för att Sevilla missar Europaspel. Andalusierna har gjort en skitsäsong rakt igenom. Hur positivt jag än har försökt se på det med Michel som ny tränare som lyckades med en liten minivändning men klubben föll än hårdare mot slutet med en smärtsam förlust i derbyt på hemmaplan där Betis lyckas göra det avgörande målet i den 93:e minuten. Säsongen började inte heller bra, torsk mot Hannover i Europa League och Sevilla åkte ur Europaspelet innan det hade börjat.

Jag tar med mig att domarkvalitén har varit under all kritik och hur förbundet spottar på de mindre klubbarna (läs alla andra klubbar än Real/Barca). Jag tänker främst på att de flyttar andra matcher för att sända en presskonferens efter El Clásico. Tur att Guardiola bestämde sig för att meddela sin avgång på en fredag mitt på dagen istället för en söndagkväll. Annars kanske förbundet hade flyttat samtliga söndagsmatcher till måndagen. Jag tar med mig Sevillas tennisbollsprotest, så rätt. Så vackert!

Spektakulärt är alla rekord vi får uppleva. Ta Messis 50 mål t ex. Fler än vad 13 lag i ligan gör totalt. Oroväckande är att tvåan i den interna skytteligan gör 12 mål. Vad händer när Messi inte spelar? Real Madrids 100 poäng tillika 121 mål på en säsong är nytt ligarekord.

Det kanske allra roligaste minnet är ändå Mirandés resa i Copa del Rey, vilken fantastiska scener det bjöds på när planinvasionen ägde rum efter kvartsfinalen mot Espanyol.

Andra scener såg vi från den helspanska EL-finalen. Atlético gjorde det igen! Och Athleticspelarna i tårar efter matchen. Sådant berör.

Några förhoppningar till nästa säsong?

Nina:
- Den främsta förhoppning, den om en jämnare liga, är lite väl avlägsen. Jag hoppas att Del Nido och hans sammansvurna fortsätter sätta press på real madrid och Barcelona om en rättvisare fördelning av TV-intäkterna (nej det gör inte allt men det gör mycket, för lag som Zaragoza eller Real Sociedad skrattar man inte bort 10 extra miljoner per säsong, det ger en möjligheter att behålla en fixstjärna och kanske ett par egna talanger och det är en bra början).

Jag sätter tyvärr inga särskilda förhoppningar att någon annan än Real Madrid vinner, tror inte mycket på Tito Vilanova då han i mina ögon "bara" är en blekare Guardiola och inte alls mannen som tar Barca till näsat nivå. Men jag har haft fel förr.

Ska bli riktigt kul att se Deportivo tillbaka i ligan igen (tar för givet att de klarar det). Och jag hoppas att Valladolid gör dem sällskap.

Daniel:
- Jag hoppas att de kommande El Clásico-matcherna fortsätter på samma vis som matchen på Camp Nou senast, med schyst spel, utan filmningar och utan en massa gnäll. Barcelona och Real Madrid tar redan oerhört mycket plats och vi behöver inte höra om hur Di Maria eller Alves slänger sig jämt. Förhoppningsvis så kan Pellegrino föra in en Rafa Benitez-aura i Valencia och slå sig in med Barcelona och Real Madrid i toppen. Pellegrino har varit, under tiden i Liverpool och Inter, som en liten lärling till Benitez och med tanke på Benitez fina år i Valencia så tror jag att många hoppas på liknande framgångar under Pellegrino-eran. Två ligaguld är kanske lite mycket att kräva, men åtminstone att 30 poäng upp reduceras till tio eller fem?

Något annat som jag hoppas på är ett jämnare Atlético Madrid. I slutet av säsongen så skärpte laget till sig och då vann man även Europa League och kom femma i ligan. Så vill jag se Atlético. Om man kan få någorlunda bukt med sin ojämnhet så kan man absolut vara med och slåss om en CL-plats till nästa säsong. Det har man truppen för. Även Sevilla har väldigt mycket att stå tills vars för. Troligen så lär man få en ny tränare nu under sommaren och där måste det rensas ordentligt känns det som. Man nådde inte ens Europa League. Vilket fiasko. I Athletic Bilbao så hoppas jag att Bielsa fortsätter att jobba med sin fantastiskt roliga fotboll och att man återigen kan chocka Europa. Förhoppningsvis så lägger man inte allt krut på Europa, utan jag hoppas att de även vill försöka klättra mot en CL-plats.

En annan förhoppning är att vi får se två Galicien-derbyn till nästa säsong. Både Deportivo och Celta Vigo ligger väldigt bra till för en uppflyttning och de lagen behöver Primeran. Och även om det känns avlägset så skulle det vara intressant med Alcorcón i den högsta divisionen. Då skulle vi få fem Madrid-lag i Primeran. Kanske läge att bygga ny arena för de gulklädda i sådana fall? Man har Segundans näst sämsta publiksiffra och arenan tar bara in omkring 5,000 åskådare. Kul skulle det dock vara.

Jens:
- Jag är lite inne på Ninas linje om förhoppningar på en jämnare liga men då måste TV-avtalet ändras, så är det bara. Jämnheten bland de övriga 18 lagen såg vi i år liksom förra året där lagen från mitten och nedåt egentligen är indragna i bottenstriden. Såväl som mitten och uppåt slåss om Europaplatserna. Jag hoppas att dessa scenarion håller i sig.

Jag hoppas att silly season blir riktigt intressant med många tunga namn till den spanska ligan och att lagen under de två stora får kvalitétspelare.

Jag undrar hur Barcelona klarar sig med ny tränare, laget är tydligen ”som ett självspelande piano”, upp till bevis!

Dessutom hoppas jag att cupen bjuder på många skrällar likt den Mirandés gjorde i år. Och att de spanska lagen går långt i Europa, vi har varit bortskämda med det en längre tid nu.

Något mer du vill tillägga för allra sista gången?

Nina:
- Manolo Jimenez lovade att dansa jota utanför Pilarkatedralen NÄR Real Zaragoza klarade sig. Och han är inte en man som sviker sina löften. Såhär såg det ut.

Daniel:
- Att jag verkligen längtar till EM och att Del Bosques preliminära EM-trupp ser väldigt intressant ut. Juanfran, Àlvaro Domínguez, Bruno, Isco, Beñat, Javi García och Adrián känns alla väldigt fräscha. Troligen så lär bara en eller två vara med i EM-truppen, men det är kul att de uppmärksammas. Extra roligt att Adrián är uttagen, tycker åtminstone jag. Även den bortglömda spanjoren i Portugal, Javi García, förtjänar den här typen av uppmärksamhet.

Jens:
- EM, EM, EM. Det blir en sommar att se fram emot. Inte nog med att jag ser fram emot Spaniens matcher och Sveriges förstås utan även gruppen med Holland, Danmark, Tyskland och Portugal. Tre grupper blir högintressanta men jag tror nog att Tyskland står som segrare när allt är över.

Och sedan lite OS, OS, OS.. Här har Spanien en god chans att ta guld!

Väl Mött!