Fuera de juego
Sevilladerbyt, giganternas Europaspel, helgens mest intressanta match och Fernando Llorente. Det är ämnena som Daniel, Jens, Zoran och Adam diskuterar i veckan.
Deltagare:
Daniel Jakobsson, Spanienred
Jens Kassnert, Spanienred
Adam Pinthorp, Barcelonared
Den gångna helgens största match var utan tvekan derbyt i Sevila. En match som hemmalaget Sevilla FC vann förkrossande enkelt. Vad innebär detta för livet i den andalusiska staden? Hur är jargongen? Kommer känslorna någonsin bli lika heta som innan Puertas bortgång igen?
Daniel:
- Resultatet kändes lite överdrivet och min känsla var att Real Betis, redan från start, var helt avkopplade och nonchalanta i sitt agerande på planen. Ärligt talat så vet jag inte hur man lyckas släppa in två mål under fem minuter. Betis höjde sig en aning i den andra halvleken, men klubben är skyldig fansen en lång ursäkt för den miserabla insatsen. I ett derby, mot sina antagonister, värsta fiender och grannar, så kliver man inte in med den mentaliteten och passiviteten. Hade det varit mitt Deportivo som förlorat med 5-1 mot Celta Vigo, så hade jag varit flyförbannad. Det var pinsamt att se Real Betis i den här matchen. Ett Betis som annars har imponerat på mig i år.
För Sevillas del så var segern livsviktig och förhoppningsvis så kan man nu bygga vidare på det här resultatet. En sån här seger kunde inte komma vid ett bättre tillfälle än nu. Personligen så tror jag att tiden kommer att ta ut sin rätt och inom sin tid så lär vi få se liknande "hets-matcher" som förr - innan Puertas bortgång. Själv så gillar jag dessa "vänliga derbyn" mellan fans och klubbar. Ta bara Baskien-derbyt mellan Sociedad och Athletic som ett perfekt exempel. Om Sevilla-derbyt kommer att gå i samma fotspår i all framtid är omöjligt att sia om, men jag tycker att man ska ta Baskien-derbyt som ett föredöme och försöka sträva åt samma trevliga stämning som råder på Anoeta respektive San Mamés. Känslorna ska aldrig försvinna, men jag byter hellre ut ett "slå-dig-i-huvudet"-scenario mot ett "hand-i-hand"-scenario.
Jens:
- Den här segern var välbehövlig för Sevillas del. Förra derbyförlusten på hemmaplan sved ordentligt. Dels att den kom sent och dels att storebrorsstämpeln höll på att få sig en törn. Sevilla har genom åren haft ett bra facit och var länge obesegrade i ett derby. Vändningen kom för tre år sedan där Betis äntligen lyckades vinna en match. Jag var själv på plats den kvällen och anade inte att det skulle bli motigt för de rödvitas del i ett par derbymatcher efter det.
Som de vann matchen sen. Mål efter tolv sekunder och fyra minuter senare var det 2-0. Biris Norte hade i veckan närmat sig en lösning med Del Nido och beslutat att avbryta protesten och gå in på arenan för första gången denna säsong. Det blev ett sjuhelvete till drag såklart och laget fullständigt lyftes fram av den passionerade publiken.
Sevilla spelade sin bästa match för säsongen och lös av självförtroende. Motståndet denna afton hade inte spelat någon roll, Sevilla hade vunnit mot vilket lag som helst. Så taggade var de. Och spelade fantastiskt.
Klart att känslorna finns där, det har de alltid gjort. Mellan supportrarna är det fortfarande samma krigiska rivalitet även om de är stora nog att lägga ned stridsyxan i sorgens tid. Som det ska vara passion på flera plan. Jag hävdar fortfarande att detta är ett av Europas absolut hetaste derbyn.
Adam:
- Det innebär väl i enkelhet att den del av staden som gäller Sevilla FC närmast hjärtat inte hade några större problem att gå till jobbet på måndagen. Den andra delen var förmodligen mer sugna på att sjunka genom jorden och återuppstå lagom till nästa derby - i hopp om bättre spel.
Enligt mig har dödsfallen av Miki Roqué och Antonio Puerta inte försämrat de heta känslorna. Att klubbarna blivit mer sams har gjor att det inte längre är lika mycket bråk runt omkrign, vilket är positivt, men på läktarna smäller det och låter precis lika mycket på vanligt.
Spaniens två största lag har haft lite olika framångar i ligan i år och även i Europa går det tyngre än vanligt. Har de andra lagen i Champions närmat sig eller råder det brist på motivation?
Daniel:
- Båda lagen är redan klara för slutspelet och det lyckas man inte med om inte motivationen är på topp. Barcelona fick en, relativt, enkel grupp och man gjorde så gott man kunde för att säkra avancemanget. Visst gick man på en nit mot ett taggat Celtic, men å andra sidan så har Barcelona aldrig varit odödliga. Under åren så har man fått stryk av Rubin Kazan och Shaktar Donetsk, så för mig faller det naturligt att även de bästa kan ha en dålig dag någon gång.
Real Madrid har, å sin sida, haft en väldigt tuff grupp men ändå lyckats ta sig vidare. Att möta mästare från Tyskland, England och Holland är inte lätt och jag tycker att Los Blancos gjorde det bra som bara förlorade en match i gruppen. Förlusten kom dessutom borta mot Dortmund, vilket inte alls är någon fy skam. Madrid, om några, har nog motivation att det räcker och finns kvar för att få lyfta Champions League-pokalen. Jag tror att Madrid kommer att gå långt i säsongens turnering, så snacket om motivationsbrist känns rätt så luddigt enligt undertecknad.
Jens:
- Förstår inte frågan, båda lagen har redan säkrat avancemang från respektive grupp med en match kvar att spela. Då ska man ha i åtanke att Real Madrid har en tuff grupp med Dortmund, Manchester City och Ajax. Jag tror inte att det råder brist på motivation utan att båda lagen vill ta sig så långt de bara kan. Det ska möjligen vara att andra lag har hittat ett system som fungerar bra mot deras spelstilar.
Adam:
- Även om man haft problem både mot Spartak och Celtic ska man inte glömma att Barcelona faktiskt tagit många poäng och det vill oerhört mycket till för att man inte ska vinna gruppen. Så länge man gör det jobbet är det synd att klaga på dålig motivation eller dylikt. För övrigt tror jag aldrig ett lag känner sig omotiverade till en Champions League-match. Det är alltid speciellt. Jag kan tänka mig att man får en rejäl kick när CL-hymnen går igång.
För Real Madrids del är läget helt annorlunda. De befinner sig i "dödens grupp" med tre lag som förmodligen samtliga är starkare än de som ingår i Barcelonas grupp. Det är mer förståeligt att Madrid tappar poäng och inte spelar överlägsen fotboll. Samtidigt håller framför allt Borussia Dortmund högsta europeiska klass, medan Manchester City fortfarande har en del att jobba med, även om det på pappret ser bra ut för dem.
En av helgens mest intressanta matcher är Atlético Madrid - Sevilla. Klarar andaluserna av att bibehålla den fina formen från Betismatchen och tvåla dit även los colchoneros eller blir Falcaos gäng för jobbiga?
Daniel:
- Tillskillnad från tidigare år så har nu Atlético börjat plocka poäng mot de lite sämre lagen och i ärlighetens namn så är det väl bara Málaga och Valencia, som man har mött, som håller topp sex klass? I vissa fall så kan man se detta som att Atlético inte har fått en riktig värdemätare ännu, men i min bok så betyder detta att Atlético är bättre än vad majoriteten tror. En torsk borta mot Valencia är inget att skämmas för, såna förluster kommer att komma, men hemma på Vicente Calderón så ska dessa matcher sluta med en viktoria om man nu ska vara med och utmana om ligatiteln. För med handen på hjärtat, så är inte detta en omöjlighet. Om inte Barcelona hade haft sin bästa ligastart någonsin och varit så här pass fjantigt bra, så hade Atlético toppat tabellen med en tredjedel av säsongen spelad. Det går att hylla Atlético hur mycket som helst och till helgen så hoppas jag att man kan ta Sevilla, för ligans skull.
Jens:
- En sexpoängsmatch som alltid när dessa två lag ställs mot varandra. För de bägge lagen är endast deras derbyn (Atlético-Real, Sevilla-Betis) matcher som betyder mer. Sedan länge är de stora rivaler. Sevilla har på sistone blandat bra matcher med mindre bra prestationer, på samma sätt som Atlético är kända för att göra. I år ser Atlético bättre ut än på länge och med dagsformen andalusierna kommer med är det upplagt för en riktigt bra match.
Jag lägger självklart mina pengar på Sevilla trots bortaplan men skulle gardera med ett kryss. En öppen match på förhand och hade det varit på Ramon Sanchez Pizjuan hade min etta varit given. Nu är det lite mer öppet.
Adam:
- Detta kommer bli en riktig höjdare på alla sätt. Det finns många frågetecken som skall rätas ut. Kan Sevilla behålla formen från derbyt? Tja, det är verkligen upp till bevis här. Kan Falcao komma igång med målskyttet igen efter tre (jag vet, ingenting egentligen) mållösa matcher i följd? Om inte - är det någon annan som kliver fram i stället?
Detta blir en bra värdemätare för båda lagen. Atlético ställs i den efterföljande omgången mot Real Madrid på Santiago Bernabéu, och en seger mot Sevilla hade inneburit att man skulle vara före Madrid i tabellen - oavsett vad resultatet i derbyt blir.
Jag hade nog satt mina pengar på Atlético till den här matchen.
Fernando Llorente har snart inte varit ordinarie i Athletic på ett halvår. Vad har egentligen hänt med Europas kanske hetaste anfallare förra året? Handen på hjärtat, är det verkligen skador, formsvackor och kontraktsbråk som ligger bakom eller har det hänt något annat i Baskien?
Daniel:
- Sommarens infekterade bråk ser ut att påverka mer än förväntat. Att Bielsa är en man byggd av principer vet vi alla, men att gubbens personliga vendetta mot Llorente skulle gå så här långt trodde nog inte ens Bielsas närmaste vänner. Athletic befinner sig i en stor kris och det känns som att Bielsa, som är en fantastisk tränare, börjar gräva sin egen grav. Sedan Bielsa anlänt till Athletic så har han hunnit med att läxa upp vaktmästaren, skeppat iväg en av Spaniens bästa pivotes/mittbackar samt satt en av Europas hetaste anfallare på bänken. Llorente lär lämna Athletic i januari, men drömmar om Real Madrid eller Manchester United känns numer långt borta. För lite drygt ett-två år sedan så var det klubbar utav den statusen som jagade Llorente. Nu får vi bläddra ner lite i tabellen för att hitta intressenter.
Jens:
- Jag vet inte längre, turerna har varit olika men jag skulle tippa på att det har skurit sig ordentligt mellan Bielsa och Llorente. Någon annan förklaring har jag svårt att se. När januarifönstret öppnar har vi sett Llorente spela sin sista match för den rödvita klubben från Baskien. Var så säkra.
Adam:
- Det klart att någonting annat finns i bakgrunden. Fernando Llorente som fotbollsspelare har inte försämrats. Exakt vad det är känns svårare att svara på, men att han inte kommer helt överens med Bielsa råder inga tvivel om.
Nu verkar det trots allt som om Llorente kommer lämna i januari, och det är nog precis vad som behövs. Både för Llorente själv, och Athletic som klubb.
Väl Mött!