Lagbanner
Fuera de juego
Helgen bjuder på Madridderby. Följer det den spanska ligans logik månne?

Fuera de juego

Spanska ligans logik, en liga utan Barcelona, lagens status och Madridderbyt. Det är ämnena som panelen sätter tänderna i den här veckan.

Deltagare:
Daniel Jakobsson, Spanienred
Ola Selby, Sevillared
Zoran Zoric, Atléticored
Drilon Pollozhani, Real Madridred


Sevilla besegrar Betis med 5-1 bara för att veckan efter förlora med 4-0 mot Atlético Madrid. Samtidigt besegerar Betis Real Madrid med 1-0. Logiken i det?

Daniel:
– Efter att ha sett genomklappningen i derbyt, så trodde åtminstone jag att Betis sakta men säkert skulle sänka sig till den nivå man egentligen kanske ska ligga på. Visst har man en okej trupp, men i ärlighetens namn så är det inte ett lag för topp tio ens. Att man därför går ut och gör en dundermatch mot Real Madrid är därför, så klart, väldigt ologiskt. Men logiken finner andra vägar i fotbollen och därför så kan ett sönderslaget Betis resa sig och störa giganter som Real Madrid.

Det är så klart roligt, för Betis, att det har gått så bra den här säsongen, men jag tror som sagt att man kommer att sänka sig några placeringar mot februari/mars. Att andaluserna ska vara med och utmana om en Europa-plats känns lite väl orealistiskt, utan det lär bli en plats i ingemansland runt tia-elva. Men har man nyss slagit Real Madrid så är det inte så här man ska tänka, utan Betis-fansen har alla skäl i världen att tänka högt och drömma sig bort mot världar man inte nått på länge.


Ola:
– När man följer och har följt Sevilla FC i drygt 10 år kan man konstatera att det finns inte mycket logik i det laget. I våra bästa stunder är vi bland de bästa men när vi har en dålig dag är vi en katastrof. Med det sagt är Atletico Madrid ett jäkligt bra lag som jag tror kommer vara med i toppstriden hela vägen ut i år. Simeone har verkligen fått ordning på laget! När det gäller Betis fick man en mardrömsstart mot Sevilla (likt Sevilla fick mot Atletico) och skammen av att förlora med 5-1 i ett derby vände man till revanshlusta och därmed kunde man höja sig och besegra ett omotiverat Real Madrid. Vad som händer i Real Madrid har jag ingen aning om, men det är ju knappast så att man har blivit otroligt mycket sämre under några månader. Något ligger och gömmer sig bakom kulisserna, det är en sak som är säker.


Zoran:
– Först och främst: Real Betis är inget dåligt lag, men sättet som de uppträdde på i derbyt mot Sevilla gjorde att det bara kunde sluta på ett sätt. Tar man sig bara lite tid och analyserar hur Sevilla gjorde sina mål så inser man ganska snabbt att Betis bjuder på en hel del i inledningen av matchen. Det var som om Betis-spelarna var rädda för att gå ut på Sánchez Pizjuán, det mixat med ett taggat Sevilla som även får tidiga mål i ryggen är ingen bra kombination. Sevilla saknade två viktiga spelare i kanske framförallt Medel, men även Negredo mot Atlético. Sedan hjälptes man inte av utvisningen på Fazio och innan första halvlek var slutspelad hade man även fallit ihop. Fotbollen är inte alltid logisk, utan det handlar om att vara effektiv och ta vara på sina chanser om man är ett lag med svagare individuella kort. För att besegra Madrid, oavsett om de är i bra eller dålig form, så måste man ha en målvakt och backlinje som gör en stor insats, även lagets taktiska dispositioner måste fungera korrekt samtidigt som turen inte får svika i avgörande lägen. Det räcker med att en av dessa komponenter inte fungerar och så åker man ganska snabbt på en storförlust, de har helt enkelt ett otroligt bra lag, men kan även anpassa sig till olika sätt att spela.


Drilon:
– Logiken är inte särskilt påtaglig, nej. Sådan är å andra sidan, inte bara den spanska ligan, utan fotboll i allmänhet.
   Det är trots allt ganska väntat från ett lag som Sevilla, som både genom åren och denna säsong blandat och gett, och som inte varit med i toppstriden på ett tag. Det är normalt att man inte kan vara så konsekventa; en inspirerande vinst följs av en lika oinspirerad förlust. Har man inte den tillräckliga bredden och kvalitén (relativt topplagen) blir det så.
   Ungefär samma tänker jag om Betis. Betis, precis som Sevilla, är naturligt hemmastarka, och träder den där inspirationen fram, blir det väldigt svårt att vinna över dem. Medan de nästa helg kanske saknar orken eller motivationen.
   Det vet Real Madrid, om ingen annan, som ju förlorat mot både Sevilla och Betis – i Sevilla. Och det var båda matcher man förtjänade att förlora, matcher där Mourinho gick ut och kritiserade sitt lag (och domarna) och där diskussionerna om spelsättet blåstes upp på nytt. Att Real Madrid förlorar dessa matcher denna säsong (i fjol hade man det föga svårt mot Sevilla på bortaplan) är emellertid mer logiskt än vad det kanske låter. Det har synts, alldeles för ofta, att harmonin inte är där i samma utsträckning, att den sista touchen allt som ofta inte sitter, att några spelare underpresterar och så vidare.




Katalonien håller val och Barcelona pratar om självständighet och att dra sig ur ligan. Vad skulle det i så fall betyda för Spanien och kan det bli verklighet med spel i Ligue 1 istället?

Daniel:
– Politiken låter jag ligga åt sidan den här gången och istället fokusera på fotbollslaget Barcelona. Att FC Barcelona skulle byta fotbollsliga känns ungefär lika sannolikt som att Pep Guardiola skulle ta över Real Madrid. Det finns så otroligt många faktorer att plocka in här, utan att veta några detaljer, där framförallt den ekonomiska biten sticker ut. Sen tror jag inte heller att LFP, eller den spanska staten, skulle godkänna en förflyttning på grund utav den sportsliga aspekten.

FC Barcelonas varumärke är större än de flesta spanska varumärkena och även om Katalonien blir självständigt och får extra klirr i kassan på grund utav fotbollslagets framgångar, så kommer Spanien som land att vilja referera FC Barcelona som ett spanskt fotbollslag. Ungefär som Frankrike gjort med Monaco. Skulle det nu, mot all förmodan, bli så att Barca ställer upp i Ligue 1 eller en katalanskliga, så skulle det göra livet väldigt jobbigt för övriga spanskalag. UEFA-koefficienten skulle sänkas, vilket skulle kunna innebära färre lag i Europa och därmed går miljontals viktiga euro förlorade. Katalonien kan mycket väl få bli ett självständigt land, så länge man låter FC Barcelona vara där de är.


Ola:
– Jag har väldigt svårt att tro att Barcelona kommer att spela i en annan liga än den spanska, oavsett om Katalonien blir självständigt eller ej. För de andra lagen i ligan skulle det säkert vara bra om Barca började lira i Frankrike istället men det är klart att mycket av intresset för ligan också skulle försvinna. Samtidigt hade Barcelonas sorti kanske öppnat upp för en mer jämn fördelning när det gällde tv-pengarna och kanske kunde de mindre klubbarna på så sätt närma sig Real Madrid, men nej så kommer det inte att bli. Barcelona kommer stanna i La Liga. 


Zoran:
– Nu är det ju så att politiken är betydligt viktigare än idrotten, men nej, inte heller jag tror att de skulle byta liga, dock med det sagt så vet vi ju inte till 100% vad framtiden har att erbjuda. Med tanke på Barcelonas storlek och ekonomiska styrka så ser jag ingen som helst anledning till att Spaniens regering inte skulle acceptera Blaugrana-klubben i den högsta divisionen. Dessutom skulle inte den spanska fotbollen må bra av det med tanke på konkurrenskraften i ligan skulle sänkas avsevärt och den har ju inte varit direkt bra utanför Madrid-Barcelona de senaste 5-6 säsongerna vilket även skulle föra ned intresset internationellt, vilket i sin tur ger mindre intäkter, ja, ni förstår säkert hur kedjereaktionen skulle fungera. De må inte tycka om varandra, men Madrid och Barcelona behöver även de varandra, precis som alla andra rivaler.


Drilon:
– Om nu Katalonien hemskt gärna vill bli självständigt och vill gå ur Primera División, är den enda rationella lösningen att man skaffar en egen liga. För annars är det ju bara en tidsfråga innan man vill göra sig självständigt från Frankrike och Ligue 1 också.




Rätta mig om jag har fel men visst känns det som lagen bakom de två stora får starkare identitet för varje år, inte bara i Sverige? På många sätt har även spanjorerna haft ett favoritlag av Barcelona eller Real Madrid vid sidan av sitt egna lag, men är detta utdöende i samband med att de två stora numer prenumererar ovanligt mycket på varena ligatitel?

Daniel:
– Jag kan bara tala för mitt Deportivo där supporterskaran faktiskt ökade när vi var i Segunda División ifjol. Så var åtminstone känslan. Folk blev mer aktiva på forum, många gamla supportrar började höra av sig och intresset blev rent generellt högre. Detta gällde inte bara här på SvenskaFans eller i Sverige, utan nere i Spanien så slöt sig fansen upp och man hade ett betydligt högre publiksnitt än tidigare år. Dessutom så hade det aldrig varit så många socios i klubben sedan Champions League-tiderna.

Vart jag vill komma är att jag tror att fans alltid finns bakom sina lag, men att dessas närvaro framförallt märks i sorg och glädje. Många lag, som Atlético Madrid och Málaga, har på senare tid fått en rejäl skjuts framåt här i Sverige och det märks på många sätt. Häromdagen så såg jag, när jag tittade på min lillasysters inomhusträning här uppe i Sundsvall, att en grabb som tränade på andra planhalvan hade en Falcao-tröja på sig. Inte en Messi, inte en Rooney, inte en Zlatan. Utan Falcao. Det var mäktigt, trots att jag inte håller på Atlético och jag tror snarare att folk börjar acceptera den spanskafotbollen mer än tvärtom. Jag tror att Spaniens framfart i EM och VM de senaste åren har gjort att folk faktiskt börjat förstå att det även spelas fotboll nere på den iberiska halvön. En jävligt bra fotboll, om jag får lov att säga så.


Ola:
– Så är det absolut. Jag är dock inte säker på att lagen bakom de två giganterna tappar i popularitet. Många människor drar sig bort från det alla andra gör, framförallt när det gäller fotbollslag. Jag tror och hoppas att intresset för de andra klubbarna än de två stora kommer att fortsätta att växa, för det behövs. 


Zoran:
– Jag får snarare känslan av att en "neutral" supporter som väntar på att hitta "sitt" lag i Spanien (utanför de två stora) inte längre gör det utan söker sig till andra ställen pg.a. Barcelonas och Real Madrids dominans de senaste 5-6 åren. Framgångar föder ofta nya supportrar, vare sig man gillar det eller inte så fungerar det så, sen så skiljer sig de som "stannar" och "går" när framgångarna uteblir och det är någonstans där som man urskiljer den riktiga supportern från den som bara "följde med" under en kort period. Referensspelare är också väldigt viktiga för att skapa nya supportrar, speciellt bland de yngre skarorna. Många av Atlético-supportrarna i och utanför Sverige blev supportrar pg.a. Fernando Torres, detsamma gäller mig, men då var det Milinko Pantic som gällde. Atlético har exempelvis fått mängder med "supportrar" eller "följare" i Turkiet pg.a. framförallt Arda, men även Emre vilket syns ganska väl på sociala medier. När vi på Atlético-redaktionen var i Bukarest för att se Europa League-finalen stod det Galatasaray-supportrar utanför spelarhotellet för att försöka byta till sig "bufandas" och fira lagets seger. När du köper en spelare måste han vara det kompletta paketet: bidra med något framförallt på, men även utanför planen, visa karaktär och markandsföra honom väl. Det är just i markandsföringsdelen som Barcelona och Madrid är så långt före de andra klubbarna. Eftersom de är världsomspännande och har markandsfört sig så länge så kommer nyheter om exempelvis vad en av deras referensspelare bar på armen i det senaste ligamötet och ingen inom exempelvis svensk media bryr sig om att nämna varför Málaga har en målvakt i Willy Caballero som hållt nollan i 10 av sammanlagt 18 tävlingsmatcher så här långt under säsongen. Det här är delvis de spanska klubbarnas (utanför Madrid-Barcelona) fel, men så gäller det ju även att få så många klick med en "lockande" rubrik eller bild.


Drilon:
– Kan tyvärr inte bekräfta dina tvivel kring det, Robert. Spanska lag, tycker jag, har alltid haft en stark identitet i Europa. Jag tänker på Deportivo, Atlético, Sevilla och Valencia, som genom åren har satt sin prägel.
   Sen tror jag, trots senare års stora gap upp till giganterna, att folk fortfarande favoriserar någon av dessa, utöver sitt ”förstalag”. Spelar ingen roll hur överlägsna de är. Men sen kan man ställa sig frågan om denna skara av människor fortfarande hade hållit på en av de stora (Real Madrid eller Barca), om ”förstalaget” en dag blir det bättre laget.




Helgens största match går av stapeln i Madrid - Derbyt mellan Real och Atlético. Hur går det, grusar marängerna los colchoneros ambitioner om guld och hur pass hett är Madridderbyt i förhållande till Sevilladerbyt?

Daniel:
– Så här hett som det här Madridderbyt känns på förhand, har nog inte ett Madridderby gjort på väldigt länge. Derbyn är alltid svåra att jämföra med varandra, men som jag ser det så är det här kanske säsongens viktigaste match – för båda lagen. Real Madrid och Atlético Madrid står bägge inför ett vägskäl här och matchen känns rätt så avgörande kring resten av säsongen. Visst kan det kännas överdrivet eftersom vi inte ens spelat hälften ännu, men skulle Atlético vinna så skulle hela deras säsong vändas upp och ner. Under hela säsongen så har alla väntat på ett ras, men raset har inte kommit och helt plötsligt så kryper man faktiskt fram som en mindre favorit i den här drabbningen. Vinner Atlético så får vi alla tänka om och faktiskt acceptera dem som en potentiell utmanare om titeln.

Real Madrid då? Ja, vid en torsk så kan vi helt enkelt räkna bort Los Blancos från titeln och då får mästarna fokusera på att komma trea, i mån om en direkt plats till Champions League. Det är sjukt att säga, men så är ju faktiskt fallet. Skulle Real vinna, så betyder det väldigt mycket för Mourinho och hans mannar. Inte bara för poängensskull, utan även rent mentalt då man visar att man inte gett upp och att Barcelona minsann ska se upp trots allt. Eftersom det är så mycket som står på spel i den här matchen, så känns det som att krysset vore det självklara valet att tippa. Ett kryss som ett visst lag i Katalonien skulle jubla högt åt. Och då pratar jag inte om Espanyol. De jublar inte längre.


Ola:
– Atletico har ju historiskt sett väldigt svårt för Real Madrid och även om man är i grym form för tillfället tror jag att man får stryk. Real är i grund och botten ett starkare lag och när det är stormatch kommer man att höja sig, det är jag säker på. Jag hoppas dock på Atletico, det vore kul om någon kunde skaka om i grytan rejält och ta ett starkt grepp om andraplatsen. Jag är såklart lite färgad i din fråga om vilket derby som är hetast men för mig är det inget snack; Sevilladerbyt är störst. Det verkar vara störst även i Spanien. Passionen som finns i Andalusien finns inte på samma sätt i Madrid och det märks tycker jag. Men klart att Madridderbyt är ett häftigt sådant, men något Sevilladerby är det inte. 


Zoran:
– Av vad jag kan minnas så har Madrid förlorat två matcher i rad en gång under Mourinhos ledning och då spelade man borta mot Barcelona och Getafe i början av den här säsongen. Med det sagt så kom senaste segern på just Bernabéu, så där har vi logiken igen. Atlético har egentligen ingenting att förlora här för i slutändan handlar det om att ta tillräckligt med poäng i ligaspelet för att säkra Champions League-plats, vilket är klubbens primära mål. Simeones filosofi är "partido a partido" och han är en tränare som är villig att lära sig av föregående möten. Samtidigt har klubben inte haft en tränare av hans karaktär, autktoritet, taktiska kunskaper, men även samma maniska intresse kring det taktiska sedan möjligtvis Radomir Antic. Så länge man är kompakta och effektiva som lag så är chanserna bättre än på länge, men med det sagt så misslyckades Atleti slå Madrid även under Doblete-säsongen. El Derbi Madrileño har tappat i status pg.a. Atléticos oförmåga att besegra Madrid, men bara utanför Atlético-kretsar för supportrarna vill inget annat än att se laget segra i en av dessa matcher igen. När man talar om derbyn vill man ju som neutral supporter ha en jämn fotbollsmatch med oväntade ögonblick, så har inte fallet varit sedan Iker Casillas fick kliva på Santiago Bernabéus gräsmatta efter Albano Bizarri blivit utvisad 1999. Dags att spräcka även den negativa sviten.


Drilon:
– Någon större succé skulle jag inte utlova Atlético denna match. Det är trots allt Bernabéu och det är trots allt Real Madrid. Jag tror och hoppas att Atlético hänger med ända in i slutet, men om det är någon man besegrar denna säsong – nu talar magkänslan – är det Barcelona. Jag erinrar mig Torres-eran och drar en parallell till Falcao-eran, om ni förstår vad jag menar. Att Real Madrid kommer få en lätt match, är dock något jag definitivt är tveksam till.
   Angående derbyn, beror det mest på var du har dina förankringar. Det var faktiskt ett tag sedan jag såg på ett Sevilla-derby, men jag vet att det har potentialen till att vara en fotbollsfest. Madridderbyt har alltid hamnat i skuggan av El Clásico och med tanke på marängernas dominans gentemot lillebror har det inte varit det allra hetaste derbyt – även om denna helgen kommer bli hetare än någonsin. Jag skulle ändå i slutändan säga att Sevilla-derbyt allmänt är, trots mina förankringar, snäppet hetare.





Väl mött!

Robert Johanssonrobert.johansson@svenskafans.comLarsRobertJ2012-11-29 19:00:00
Author

Fler artiklar om Spanien