Lagbanner
Fuera de juego
Det ville sig inte för Atlético mot storebror Real, trots det kan Mourinho nu få lämna.

Fuera de juego

Julefriden lägger sig över landet men diskussionerna runt den spanska fotbollen går fortsatt heta. Hur mycket spelar traditionen roll? Får vi se några tränareffekter framöver? Och, vilka spanska lag kommer lyckas bäst i Europa på andra sidan nyåret?

Deltagare:
Daniel Jakobsson, Spanienred
Jens Kassnert, Spanienred
Adam Pinthorp, Spanienred
Zoran Zoric, Atléticored


Madridderbyt blev inte alls den spännande tillställning de flesta trott. Är det så att traditionens makt är alltför stor i La Liga, att Atlético helt enkelt inte fixar marängerna på bortaplan, eller var Real för bra/Atletico för dåliga?

Daniel:
– Jag vet inte om verkligheten hann ifatt Atlético, eller om man bara hade en rejäl plattmatch. Ser man till matchen som Atlético gjorde så var det den sämsta de gjort på väldigt länge, kanske sedan Simeone tog över, och det syntes att man fortfarande var mil ifrån sina grannar. Traditionens makt är stor i fotboll och det gäller inte bara La Liga. Vissa lag kan helt enkelt inte vinna på en viss arena, eller mot ett visst lag. Det sitter som i väggarna och tyvärr, för Atléticos skull, så var det något negativt denna gång. Det finns säkerligen lag som Atlético sällan tappar poäng mot och cirkeln sluts vid ett eller annat tillfälle. En match, som förvisso betyder väldigt mycket för båda lagen, gör inte en hel säsong, utan Atlético får bryta ihop och komma tillbaka.

Annars så tyckte jag att det var ett helt annat Real Madrid som stod på banan i jämförelse med matchen mot Real Betis. Visst är det alltid tuffare att spela på bortaplan, men å andra sidan så är Atlético ett bättre lag än Betis och därför så tycker jag att insatsen som Los Blancos stod för i helgen var mäktig. Man utmanövrerade ett lag som många trodde skulle kunna rubba dem och man gjorde det på ett storslaget sätt. Siffrorna blev förvisso inte mer än 2-0, men hemmalaget hade hela matchen under kontroll och kunde ha stängt butiken tidigare med lite bättre skärpa eller tur.

Madridderbyt levde väl inte upp till den dramatik som man hade hoppats på till en början. Istället så fick vi se ett Real Madrid som knuffade ner sin lillebror från den höga, men ändå osäkra, hästen och tog ner dem på jorden igen. Real lär nu ge allt för att haka på Barcelona i toppen och det är nog bara en tidsfråga innan man passerar Atlético i tabellen.


Jens:
– Historien upprepar sig visst. Att Atlético har svårt för Real Madrid vet vi sedan lång tid tillbaka. Förutsättningarna inför denna match var lite annorlunda och jag trodde faktiskt att Atlético faktiskt skulle kunna knipa alla poäng. Minst en poäng i alla fall. Men så blev det inte och ingeting av det vi såg i mötet mot Sevilla fanns där längre.

Reals form såg ut att vara lite på dekis och laget såg inte särskilt bra ut mot Betis. Det blev lite ombytta roller lag emellan. Real reste sig rejält och Atlético sjönk som en sten. Saken är att Real Madrid var väldig bra i den här matchen och inget lag får det lätt när allt stämmer för marängerna.


Adam:
– Min spontana känsla kring derbyt var att Arda Turans handboll efter en kvart blev helt avgörande; och också förstörde Atléticos chanser att kunna spela som de brukar. För efter den obegripliga handsen, varpå Ronaldo drog in frisparken, kunde Real spela på resultatet medan Atlético var tvungna att anfalla. Hade det stått 0-0 tror jag matchbilden hade varit den motsatta, där Real ville anfalla medan Atlético låg tätt defensivt och satsade på omställningar.

Sedan blir det naturligtvis psykologiskt att något sådant inträffar - och Atlético förlorar ännu en gång mot storebror. Men den här gången var det inget snack om saken. Real var bättre på allt, och vann fullt rättvist.


Zoran:
– Det finns helt klart en psykologisk barriär som Atlético inte klarar av att bräcka mot Madrid och den är ganska uppenbar, annars vinner man någon av de 24 matcher som lagen har spelat mot varandra sedan 1999. Den här gången blev det inte bättre av att Filipe Luis skadade sig tätt inpå matchen eftersom han betyder väldigt mycket i anfallsspelet. Cata fixade defensiven på ett godkänt sätt, men så mycket mer var det inte att tala om. Dagens upplagor av Atlético och Real har klara skillnader på mittfältet där de röd-vitrandiga helt enkelt inte har en spelare av Xabi Alonsos kvalitéer. Det behövs en sådan för att laget skall kunna komma närmare de två i toppen för han är inte bara väldigt bra med boll utan gör ett gediget jobb i defensiven. När man sedan har en spelare som inte behöver mer än en frispark utifrån för att vara avgörande så gör det jobbet mycket svårare. Atlético kan betydligt bättre än så här, men när Madrid skruvar upp tempot på Santiago Bernabéu är det väldigt få som hänger med och ännu färre som kommer tillbaka från underlägen. Man måste helt enkelt vara med från början, minimera misstagen och hoppas på att den egna målvakten samt försvaret gör en gedigen insats. Den här gången räckte det med att en av komponenterna inte fanns där (Ardas hands är ett individuellt misstag) och då var det god natt för Atlético.

 
Man måste även ge Madrid beröm för att de tar sig an det "fula" spelet och inte backar undan. Jag ser gärna att spelarna kör med en del fula knep, det är ju trots allt derby, men nu blev såväl Ramos som Diego Costa lite för uppfinningsrika, speciellt den sistnämnde. Costa och Ramos har dock varit i luven på varandra sedan Madrid mötte Rayo i Vallecas förra säsongen.




Trots segern i derbyt ryktas det nu att Mourinho kan få gå från Real. Detta för att det en gång för alla ska ha skurit sig med klubbledningen. Vad tror du om situationen, är det på riktigt den här gången? Det skulle dröja ända till slutet av november innan den första coachen, Espanyols Pochettino, fick gå. Nu har karusellen dragit igång på allvar. Pellegrino fick foten av Valencia efter flera uppmärksammade resultat och nu ryktas det också om Caparrós i Mallorca utöver Mourinho. Vad tror du om allt detta? Ger tränarbytena önskad effekt?

Daniel:
– När det gäller Mourinho så har jag väldigt svårt att se honom lämna. Hade han tränat Chelsea så hade jag förstått varför en tränare får sparken utan anledning, men i Real Madrid så finns det faktiskt en ganska så stor fanbas som han måste stå till svars för om ledningen nu skulle göra en sådan radikal sak. Jag tror att Mourinho stannar, åtminstone, säsongen ut. Vad som händer sen är omöjligt att gissa i dagens fotboll och med dagens José Mourinho.

Annars så tycker jag att det var väldigt tråkig att både Pellegrino och Pochettino fick foten. Pochettino har haft en tung säsongsinledning med sitt Espanyol, men ärligt så tycker jag inte att man har en bättre trupp än så här. Man saknar framförallt en anfallare av mittenklass och tittar vi på försvarslinjen så är det få spelare som bör ha en startplats i ett lag som ska aspirera strax under Europa. Pochettino tappade alldeles för många spelare i somras och har haft svårt att få ut sin taktik med den begränsade trupp man faktiskt har. Hans filosofi var att spela med så många egna spelare som möjligt, vilket i slutändan även blev hans fall. Tråkigt för honom, Espanyol och spansk fotboll att det inte fungerade då. Sedan Guardiola avgick så var Pochettino dessutom den längst sittande managern i Primera División.

Pellegrino är en annan kille som jag tycker lite synd om. Jag hyllade Valencias val av Pellegrino i somras och jag tycker fortfarande att man gjorde helt rätt som anställde honom. Tyvärr så fick aldrig Pellegrino den tid som Emery fick, vilket är sorgligt då jag utan tvekan tror att Pellegrino skulle kunna fixa åtminstone en titel - något som Emery aldrig klarade av. Ligatiteln känns omöjlig, men i såväl Europa och i Copa del Rey så har Valencia haft chans de senaste åren utan att ha tagit den. Emery borde ha fått sparken tidigare, medan Pellegrino fick den alldeles för tidigt. Tillskillnad från Pochettino, så har Pellegrino en mycket fin och intressant trupp så på ett sätt så kan jag förstå hur ledningen tänkte här. Men Pellegrino är en ikon i Valencia och han har behandlats helt fel i mitt tycke. Han kunde åtminstone fått säsongen ut.


Jens:
– För Mourinhos del i frågan tror jag att han stannar i Real Madrid åtminstone till Champions Leagueäventyret är över. Jag tror inte att klubben kan göra av med honom tidigare. Det enda ska vara om han själv väljer att gå.

Sedan är jag av åsikt att jag inte riktigt tror på tränarbyten. Prestationen måste komma inifrån laget och det enda anledningen av att byta tränare under en säsong är om han helt har tappat greppet om omklädningsrummet och inget förtroende finns kvar.


Adam:
– Jag tror utan tvivel att det ligger substans i Mourinho-ryktena. Han blir nog kvar säsongen ut, men mycket mer än så tror jag inte det blir. Frågan är på vilket sätt han lämnar klubben. Skulle han missa CL-titel gör han det som ett fiasko, vinner han däremot just den titeln kommer han lämna med flaggan i topp. Oavsett vad det blir tror jag faktiskt han gör sista dansen i den spanska huvudstaden. Han brukar ju trots allt inte bli särskilt långvarig i sina klubbar.

I övrigt känns det logiskt att tränare börjar få sparken en efter en. Pochettino var först, men det kan mycket väl bli fler innan vi kan fira in det nya året. Även i Segundan ryktas tränare rycka, bland annat Vázquez i Villarreal.


Zoran:
– Mourinho brukar vara i en och samma klubb 2-3 år innan han lämnar igen. Om det skulle bli så att Madrid vinner Champions League i vår så tror jag att han kommer gå, det finns säkert en chans att han lämnar även om de inte skulle segra. Det var ju den ursprungliga anledningen till att de anställde honom. Det blir nog svårt för PSG att knyta åt sig Mourinho om den nya skatten på 75% införs, då skulle man tvingas betala enormt mycket pengar bara för att ge honom det han antagligen anser sig vara värd. Han vill ju hellre tillbaka till England och har pratat om det under stora delar av sin karriär i Madrid. Jag tror det mesta avgörs beroende på hur laget gör ifrån sig i Champions League den här säsongen.
 
Jag tycker Valencia var tvungna att göra något för de har inte spelat särskilt bra under hösten och det är framförallt det kollektiva försvarsspelet som sviktat. Det verkar inte vara någon jättebra stämning i truppen heller med tanke på det COPE avslöjade om att den argentinska trion, Fernando Gago, Éver Banega och Tino Costa är väldigt missnöjda med att Mauricio Pellegrino fick sparken. David Albeldas uttalande var också uppmärksammat. Espanyol var tvungna att göra något och har haft stora problem med såväl defensiven som disciplinen, det sistnämnda har varit ett av Valencias problem också. Det återstår dock att se om de nya tränarvalen kommer ge någon effekt. Det är lite upp till bevis för Valencia direkt med Ernesto Valverde när man ska ta sig an Osasuna i Pamplona och deras bortaspel har ju varit genomuselt under hela 2012. Det är inte bara Joaquín Caparrós som har pressen på sig, detsamma gäller någonstans även Juan Antonio Anquela (Granada) samt José Luis Oltra (Depor). Läget var liknande för Philippe Montannier i Real Sociedad, men fyra raka utan förlust i ligan har stabiliserat upp läget. Det kan gå riktigt snabbt inom fotbollen.

Förra säsongen gav tränarbyten önskad effekt i bl.a. Atlético (Diego Simeone) och Real Zaragoza (Manolo Jiménez), men generellt är det svårt att vända trender och hitta bra alternativ mitt under säsongen.




I stort sett samtliga spanska lag är vidare i Europaspelet, även om vissas placeringar avgjordes/avgörs i veckan. Om man bortser ekonomiska resurser, truppbred och favoritskap - allt kan hända - vilket lag tror ni lyckas bäst av de spanska i respektive liga (CL/EL) när allt summeras framåt våren? Varför?

Daniel:
– Det lag som har imponerat på mig mest är utan tvekan Málaga. Aldrig någonsin trodde jag att Málaga skulle vara det första laget att kvalificera sig till slutspelet i hela Champions League och inte heller trodde jag att man skulle vinna en grupp med rutinerade Europa-lag som Milan, Zenit och Anderlecht. Hatten av till Málaga. Förhoppningsvis så kan man fortsätta att skrälla, men nu kommer det att bli tuffare och frågan är om Málaga, med sin tunna trupp, kan fortsätta att matcha de bästa spelarna efter det tuffa spelschemat i januari. Slutspelet drar igång i februari och det ska nog till något nyförvärv i vinter om Málaga ska kunna utmana på två fronter.

I övrigt så känns det givet att Barcelona och Real Madrid ska finnas med till en semifinal. Givetvis så kan lottningen ställa till det för lagen, men enligt mig så är man de två bästa lagen i världen och därför så tror jag att man lär sopa rent i slutspelet - tills man möter varandra. Valencia lär få det tufft i slutspelet, men kan väl ta sig till en kvartsfinal kanske?

I Europa League så tror jag återigen att Atlético Madrid kommer att gå långt, men det är svårt att vinna två år i rad (om du inte heter Sevilla) så min tanke är att Atlético inte vinner i år. Levante är ju som bekant vidare också, men jag har svårt att se hur Levante ska kunna ta sig vidare nu när Champions League-lagen anländer. Man fick en rätt så enkel grupp och har väl inte satts på prov ännu. Det ska bli väldigt intressant att se vilka man lottas mot då Levante är ett härligt lag att följa av så många anledningar. Tråkigt är det dock att Athletic Bilbao, som var en stor succé i Europa League ifjol, inte kan gå vidare. 
 

Jens:
–  Jag tror som alltid att de spanska lagen klarar sig bra i Europa. Det har de visat en lång tid nu och klubblagsdominansen från den iberiska halvön är inte en tillfällighet. Rutin och vinnarmentalitet spelar in när det nalkas utslagsrundor.

Sedan är det extra kul att nya lag som Málaga inte bara tar sig vidare utan på vilket sätt det gör det på. Jag tror inte någon av deras gruppmotståndare hade räknat med att de skulle ta sig vidare överhuvudtaget. Det blir extra kul att följa dem i nästa runda. Real Madrid och Barcelona kommer givetvis att gå långt.

Valencia ser bra ut i Champions League och vann mot ett av europas hetaste lag, Bayern Munchen. Starkt.

I Europa League tror jag på Atlético, de visade förra säsongen vilken kapacitet de har och laget ser bättre ut i år. Deras finalmotståndare då, Athletic Bilbao är helt under isen och tyvärr.


Adam:
– Börjar vi med CL så är naturligtvis Barcelona och Real Madrid favoriter som alltid. Båda kan mycket väl gå hela vägen, och till och med ställas mot varande i en final. Även Málaga, som verkligen imponerat i Europa, kan gå långt. En kvartsfinal känns som ett väldigt realistikt mål, och vill det sig väl är jag övertygad om att det kan bära ännu längre för Pellegrinis manskap.

Valencia är mer svårbedömda. Dessutom har de haft svårt att prestera i de viktigaste matcherna på senare år. Man kan mycket väl ta sig till kvarten, men jag tvivlar på att man går längre än så. De får gärna motbevisa mig dock.

I Europa League känns Atlético som en het aspirant på titeln även den här säsongen. Man har kunnat vila de ordinarie spelarna i EL-gruppspelet hela hösten, men i vår lär åtminstone fler och fler matchas in och ju längre turneringen går, ju bättre lag lär Simeone ställa på benen.

Jag passar på att redan nu säga att Atlético tar hem Europa League för andra året i följd. Att man redan CL-ryckt i ligan gör att Simeone inte behöver vara lika rätt att spela med mer eller mindre ordinarie lag även i EL-slutspelet.

När det gäller Levante hoppas jag de tar sig långt. De har absolut kapacitet för att göra det. Oavgjort borta, vinna hemma känns som en typisk Levante-metod. Dessutom har man många spelare med stor rutin, även om klubben är färsk i sammanhanget.


Zoran:
– Det är svårt att spekulera i med tanke på att vi varken har lottningen klar till nästa omgång av Champions League och Europa League. Barcelona och Madrid har naturligtvis väldigt fina chanser att gå långt i den finaste av klubbturneringar även om de sistnämnda kan få en svårare lottning då de slutade tvåa i sin grupp. Valencia är svåra att bedöma i nuläget för allting kan vända i och med tränarbytet, men då måste Valverde få till försvarsspelet för utan den delen kommer man inte långt i en utslagsturnering.

Diego Simeone har ett 100 procentigt trackrecord med Atlético i utslagsfasen av Europa League, laget vann nämligen 9 raka utslagsmatcher på vägen till sin andra titel i turneringen. Sedan är frågan hur laget ligger till i ligaspelet för det är klubbens prioritet den här säsongen. Levante är väldigt svårspelade och rutinerade, de har också en mycket bra tränare på det taktiska planet som kommer bidra med mycket i utslagsfasen av turneringen, men frågan är vart de tänker satsa sin energi.




Till sist - något du själv vill prata ut om?

Daniel:
– Slänger iväg en kort uppdatering om Segunda División.

* Hércules, som slutade femma och fick kvala om en plats till Primeran ifjol, ligger sist i tabellen och har bara vunnit en utav sina senaste sju matcher. En oväntad placering för Alicante-laget som sparkade sin manager i mitten av oktober.

* Vänder vi på tabellen finner vi fortfarande Elche på en stabil första placering. Elche har toppat Segundan i några månader nu. Frågan är bara om laget kommer att rasa efter decembermånad? Som man gjorde ifjol när man ledde serien.

* De tre Primera-lagen från ifjol har alla blandat och gett på sistone. Villarreal ligger femma i tabellen, men har bara en seger på de fem senaste och förlorade exempelvis senast mot Elche med 1-0. Racing Santander ligger under strecket med sina fyra raka förluster, samtidigt som Sporting Gijón sparkade Manolo Sánchez i oktober och ersatte honom med José Ramón Sandoval. Det började bra för Sandoval, men Sporting ligger fortsatt strax ovanför strecket och har inte vunnit sedan första november.

* Den största skrällen i årets Segunda División är Girona FC. Girona, som länge låg på nedflyttning ifjol, ligger för närvarande fyra i tabellen och då ska det sägas att katalanerna har torskat två raka matcher. Förlusterna har kommit mot toppkonkurrenterna Elche och Alcorcón.


Jens:
– När detta kommer ut vet jag inte hur det gick med Messis skada så det ska bli intressant att höra vad “domen” blir, det såg inte så bra ut I ett första skede.

Annars passar jag på att göra lite reklam för Spanienredaktionens adventskalender som är i full gång. Den handlar om fotbollsarenor som haft någon betydelse för spansk fotboll. Missa inte den!


Adam:
– Fortsätter på Jens spår: FC Girona. Den katalanska klubben som överraskat stort i Segundan den här säsongen efter några år på den nedre halvan. Rubi, som tränaren kallas, har verkligen lyckats få ihop laget. Man spelar offensivt och är väldigt trevligt att kolla på. Just nu ligger man trea, vilket innebär kval upp till Primeran.

Diskukterade en intressant sak med en culé häromdagen. Vad hade hänt om Girona tog steget upp? Hade de kunnat bli Barcelonas "Getafe", det vill säga en klubb som de katalanska giganterna lånar ut spelare som är för bra för B-laget, men inte kan konkurrera i A-laget, till? Det är om inte annat en intressant tanke och något värt att spekulera kring.


Zoran:
– Det skiljer sju poäng mellan Málaga på 5:e plats och Athletic på 15:e plats. Ligan är jämn och de flesta kan slå varandra.
 
- Real Valladolid fortsätter att göra väldigt bra ifrån sig och en seger i Sevilla på Sánchez Pizjuán är något som de kan fortsätta bygga på, det blir dock ganska svårt till helgen. Trots det bör vi lyfta fram det här laget som har fina spelare i form av Patrik Ebert, en pånyttfödd Óscar och duktige Victór Pérez som säkerligen har större klubbar efter sig redan nästa sommar.
 
- Real Sociedad har tagit sig ur en tung period med tre segrar och en oavgjord. 2-5-seger på Mestalla är något som inte många klarar av att upprepa.
 
- Några riktigt intressanta Copa del Rey-matcher den gångna veckan också, speciellt de mellan Granada-Real Zaragoza och Celta-Almería. Den förstnämnda hade allting och flertalet hjältar. Det är så CdR ska vara, inte avslaget som i Atlético-Real Jaén.



Väl Mött!

Robert Johanssonrobert.johansson@svenskafans.comLarsRobertJ2012-12-06 17:20:00
Author

Fler artiklar om Spanien