Hierro är kritisk
Fernando Hierro tror att Barcelonas och Real Madrids dominans i ligan även riskerar att skada landslaget.
Ett överhängande strejkhot där det aldrig så känsliga TV-avtalet (om vilket jag skrivit mer utförligt här för den som är intresserad) är uppe på tapeten igen, samt ett pågående EM-kval får Fernando Hierro att dra vissa sinistra konklusioner.
- Vi kan inte ha två lag som är så överlägsna de andra, det skadar den spanska fotbollen, menar han.
Fernando Hierro, legendarisk fotbollsspelare och spanska fotbollsförbundets sportchef tillika, är noga med att inte ta åt sig en alltför stor del av äran för de framgångar landslaget rönt de senaste åren.
- Jag råkade ha turen att hamna här vid precis rätt tidpunkt, säger han. Många av spelarna spelar på toppen av sin förmåga just nu, de genomlever sina bästa år. Däremot är resultaten vi ser skörden av ett flera års långt och gediget arbete. Det är ingen lyckosam slump, det som händer La Roja. Många människor har lagt ner sin själ i många år, och nu är vi här. Äran kan inte tillskrivas någon enskild individ, utan den är de tränare vi haft, förbundets och spelarnas tillsammans.
Med 'tränarna' åsyftas även Luis Aragonés, som Hierro påstås ha haft en smärre konflikt med i samband med utnämningen av Vicente Del Bosque som ny förbundskapten strax innan EM-slutspelen drog igång sommaren 2008.
Han förklarar att han visst inte hyser något agg gentemot Aragonés, att relationen dem emellan varit korrekt och grundad på ömsesidig respekt rakt igenom, menar att han förvisso är närmare Del Bosque men att detta inte är särskilt märkligt med tanke på att han känt honom i 20 år och själv haft som tränare. Detta påverkar ingalunda den respekt han känner inför Aragonés, säger han.
- Han inspirerar mig. Han är en förebild för spelarna, de talar alltid enbart i varma ordalag om honom och när han pratar så lyssnar vi eftersom det är en man som vet vad han säger. Vi har inte alltid varit enade i sakfrågor, men det är det ingen som är. Det viktiga är att man möts, diskuterar och lär sig något.
Och apropå samstämmighet eller snarare avsaknad av den adresserar Fernando Hierro problemet med den totala tvålagsdominansen i den spanska ligan, en i sig indirekt reaktion på David Villa som tackade alla ”sportinguistas, zaragocistas, valencianistas och cules” då han i samband med 2-1-målet mot Tjeckien tog över Rauls titel som La Rojas mesta målskytt.
Såhär säger han:
- Ett landslag måste vara någonting som representerar alla och envar, säger han. Något alla kan känna sig fullständigt delaktiga i. När ligan är i obalans påverkas landslaget och i förlängningen folkets känslor för landslaget negativt, eftersom många finner sig stå lite utanför.
Vi vill inte bara vara världens bästa landslag, vi vill vara världens bästa landslag från världens bästa liga, men för att detta ska bli möjligt måste den vara betydligt mer konkurrenskraftig.
Vi vill ha mer än en teoretisk möjlighet att representera samtliga lag, deras supportrar och städer i landslaget. Spelare som spelar i Levante, i Zaragoza, i Sporting måste kunna veta att de har samma chans som dem som spelar i Barcelona och Real Madrid att hamna i landslaget, men tyvärr ser det inte ut så i praktiken, särskilt inte idag. Det här förlorar vi på i så många aspekter. Klubbkänslan reduceras, liksom känslan av tillhörighet. Vi ser spelare byta lag varje dag, egentligen mot sin egen vilja, på grund av karriären och klubbarnas vacklande ekonomi.
Som fotbollsspelare när du en dröm om att en dag kunna representera ditt land. Den drömmen ska inte behöva tas ifrån dig på grund av att du spelar i klubben i ditt hjärta och inte i den som vunnit de senaste tre åren. De här brutala skillnaderna det faktiskt rör sig om här är lika dåliga för landslaget som de är för ligan. De begränsar oss.
Och här når Hierro fram till något väldigt viktigt.
Vad vi nödgats bevittna de senare åren är en nära nog parodisk spelaromsättning som i mångt och mycket stammar ur de ”mindre” klubbarnas sköra ekonomi, en i sin tur på många sätt direkt konsekvens av orättvisa avtal och förhandlingar som kollapsat.
Man tvingas sälja av sina bättre spelare för att undvika konkurslagsomsättning, detta på resultatens (och när dessa börjar dala blr de en barlast på klubbens dragningskraft för utomstående) bekostnad och sedan är det bara överleva bäst man kan.
Det sorgliga i sammanhanget är att han väljer att ta upp denna i allra högsta grad angelägna diskussion i lokaltidningen Periodico de Aragón, och inte i en rikstäckande publikation med miljoner läsare per dag, låt säga Marca.
Med det inflytande han har skulle uttalandet förmodligen väga tungt i LFPs pågående diskussioner om strejken.
På onsdag kommer förbundet besluta huruvida nästa omgång skjuts upp eller inte.
- El Periódico de Aragón
