Inför EM - Euro 84
Den spanska EM-historien sträcker sig inte så långt tillbaka i tiden och förutom guldet 1964 finns inte mycket att förtälja före 80-talet. Spanienredaktionen ger er här en tillbakablick på de spanska EM-slutspelen anno 1984, 1988, 1996, 2000, 2004 och 2008. Först ut är EM 1984 i Frankrike.
EM-slutspelet 1984 ägde rum i Frankrike och bestod av åtta lag fördelade på två grupper. La Seleccíon hade lottats i Grupp B tillsammans med Västtyskland, Portugal och Rumänien. I den andra gruppen spelade värdlandet Frankrike mot Danmark, Belgien och Jugoslavien.
Det spanska laget som till stor del var beroende av målvakten Luis Arconada, försvararna José Antonio Camacho och Antonio Maceda. Samt mittfältarna/anfallarna Rafael Gordillo, Carlos Santillana och Francisco Carrasco hade övertygat i kvalet och hade ögona på sig.
Förbundskaptenen Miguel Muñoz hade länge försökt skapa just ett lag av spanjorerna och ingen visste riktigt om han lyckats. Till EM kom dock Spanien som vanligt som en outsider.
I den första matchen väntade Rumänien. Ett lag som slagit ut regerande världsmästarna Italien i kvalet samt EM-trean Tjeckoslovakien. Med storstjärnan Ladislau Bölöni och ungtuppen Gheorghe Hagi i laget var rumänerna svårstoppade och spanjorerna skulle få kämpa för sin poäng. Matchen slutade till sist 1-1 efter det att Carrasco gett spanjorerna ledningen på straff och att just Bölöni utjämnat kort därefter.
I match två väntade Portugal. Laget som slagit ut Polen och Sovjetunionen i kvalet och med spelare som Diamantino och Rui Jordão.
Även denna matchen slutade oavgjort, 1-1. Målskytt den här gången för La Seleccíon var Santillana som gjorde kvitteringen eftersom Sousa dessförinnan hade gett portugiserna ledningen.
Inför match tre och med endast två poäng i bagaget var spanjorerna tvugna att besegra de regerande europamästarna Västtyskland. Enklare sagt än gjort. Världslaget med Harald Schumacher, Hans-Peter Briegel, Pierre Littbarski, Rudi Völler, Lothar Matthäus och Karl-Heinz Rummenigge i truppen kunde bli mycket tufft. Men västtyskarna hade också kniven på strupen och fastän det räckte med en poäng mot Spanien såg spelet inte helt övertygande ut. I avsaknad av Bernd Schuster så hade västtyskarna nämligen "bara" spelat 0-0 mot Portugal och vunnit med 2-1 över Rumänien. Mot Spanien blev det också svårare men västtyskarna höll sin poäng de skulle klara sig med. I nästan hela matchen. Efter 89 minuter stod det 0-0, då slog Antonio Maceda till och frälste en hel nation. 1-0 till Spanien och spanjorerna hade sensationellt slagit ut Västtyskland. Spanien till semifinal som gruppsegrare!
I semifinalen väntade Danmark. Ett ungt lag som byggde för VM två år senare med spelare som Frank Arnesen, Michael Laudrup och Sören Lerby som toppar.
Danskarna hade gjort många mål (5-0 mot Jugoslavien, 3-2 Belgien) och var väl knappa favoriter mot Spanien. Det började också bra för skandinavierna när Sören Lerby gjorde 1-0 efter endast sju minuters spel. Spanien jobbade sig dock tillbaka in i matchen och Maceda kunde kvittera i den andra halvleken. Matchen gick till förlängning och straffar.
Väl där missade superstjärnan Preben Elkjaer som enda man sin straff och Sarabia Lopéz blev stor hjälte när han avgjorde som sista man.
Spanien till final!
En final mot värdlandet Frankrike. Ett lag som imponerat stort i turneringen efter 1-0 på Danmark, 5-0 på Belgien, 3-2 mot Jugoslavien och 3-2 efter förlägning mot Portugal. De tongivande spelarna var alla världsspelare som Joël Bats, Patrick Battiston, Luis Fernandéz, Jean Tigana, Alain Giresse och Michel Platini. Finalen spelades på Parc-des-Princes i Paris och följdes av tusentals människor på gator och torg.
Spaniens förbundskapten Miguel Muñoz mönstrade följande elva i finalen:
Arconada;
Victor, Urquiaga, Camacho, Salva;
Señor, Julio Alberto, Gallego, Francisco;
Santillana, Carrasco
Speleten var jämt spelmässigt matchen igenom. Tyvärr inträffade här, ironiskt nog, en av La Seleccíons största plumpar i lagets allra största match. Alla minns vi Platinis frispark som retfullt smet under/igenom Arconadas famn. Ett otroligt onödigt och snopet mål och kanske tidernas spanska målvaktstavla, som också skulle visa sig avgörande. Fransmännen höll sedan undan och i matchens sista minut kunde Bruno Bellone fastställa slutresultatet till 2-0.
Frankrike europamästare, silver till Spanien.
EM 1984 var vid det här laget det mästerskap där La Seleccíon placerat sig högst upp efter EM-guldet 1964. Spanjorerna hade ofta drömt om en ny final, både före och efter 1984, men laget hade aldrig varit nära. Istället hade det blivit en vana att åka ut alldeles för tidigt gång efter gång i nästan varje mästerskap. Annat skulle det bli på 2000-talet...
Nästa EM gick i Västtyskland 1988.