La jornada de Joachim Björklund
Veckans inlägg från den före detta Valenciaspelaren Jocke Björklund handlar till stor del om tränarkarusellen i La Liga just nu.
Buenas tardes!
Ingen bra vecka för argentinska tränare i Spanien.
I början av förra veckan var jag och intervjuade Mauricio Pellegrino för C Mores räkning. Han var lite pressad och medveten om att kraven på snabba resultat är stora i en klubb som Valencia. Däremot kände han att han hade klubbens stöd och skulle kunna reda ut problemen tids nog.
Det var innan matchen mot Real Sociedad.....
Jag var inte övertygad om att man gjorde rätt val när man anställde orutinerade Pellegrino och Valencias ligastart har heller inte imponerat mig. Trots det, är jag besviken på klubbledningens agerande. Man har gått vidare i CL och i en jämn liga är man absolut inte avhängda i fajten om Europaplatserna. Framförallt vet vi som har spelat fotboll, att det tar sin tid för en ny tränare att sätta sin prägel på ett lag. Så ge honom åtminstonne en sportslig chans. Ibland måste man våga ha en mellansäsong istället för att riskera 2-3 turbulenta år. Alltför ofta känns det som att presidenten/styrelsen tar dessa beslut för att visa ”handlingskraft” och inte minst hålla sina egna ryggar fria.
Nu hoppas jag att näste man får tid på sig att bygga ett lag med en klar och tydlig spelidé och inte behöver jaga snabba resultat. Det hade också varit kul om man vågar satsa på egna produkter igen, trots att det tar lite längre tid än att köpa ”färdigt”. Om priset för en långsiktigare plan är ett par år utan CL-fotboll, så är det helt okej för mig!
Är det för mycket att hoppas på? Ja, förmodligen i dagens fotboll där pengarna styr och tålamodet är litet.
Är det elakt att säga att det är tråkigt att se på Barça? Jag förmodligen,men faktum är att trots propagandafotboll och mål i massor så saknas något fundamentalt, spänning. Barça är just nu så pass överlägsna att matcherna känns avgjorda på förhand. Tiki-Taka, Messi och Iniesta i all ära, men själv föredrar jag jämna matcher och rivalitet varje dag i veckan!
Dock är det knappast Barças fel, de har varit lysande.
Spänning och rivalitet brukar däremot inte saknas i matcherna mellan Ravens och Steelers. Inte i går heller, det tog hela tre sekunder innan första bråket bröt ut. Steelers, utan Big Ben tog en viktig och imponerande seger i en svår bortamatch. Härligt!
Pocchetino förtjänade också ett bättre öde trots Espanyols usla start!
Rivaliteten mellan Real och Atlético är det heller inget fel på. Däremot har det varit lite si och så med spänningen det senaste decenniet. Trots Atléticos fina form var det återigen Real som visade att man är storebror, speciellt när det gäller derbyn. I ett typiskt derby, utan alltför mycket finlir hade Atlético svårt att skapa något framåt och Real vann rättvist.
Årets utlandsspanjor Michu gjorde två mål igen. Hoppas att hemlängtan är stor så vi får se honom i La Liga snart.
Under förra veckan spenderade jag också lite tid med ett par Levantespelare, Juanfran och Iborra.
Det som slog mig mest var självförtroendet och optimismen som verkar finnas inom laget efter ett par riktigt fina säsonger. Även om de var taktiska och försiktiga i sina uttalanden så var det uppenbart att man tror på sig själva. Kul!
Undrar hur det hade sett ut för PSG utan Ibra?
Mitt bokläsande har åter igen handlat mer om kvantitet än kvalitet. Därför blir det ett TV-serie tips i dag i stället. Ni som ännu inte har börjat se på Dexter, har definitift missat något. Snyggt gjord polis serie från Miami om ”sympatiske” massmördaren Dexter. Underhållande!
Hasta luego,
Jocke