Litauen - Spanien: 1-3
Spanien gjorde jobbet men hemmalaget var oväntat farliga framför mål.
Det var länge sedan det var så spännande. Litauen – Spanien och alla höll andan. Hur ska det gå? Kommer matchen spelas i juni istället? (Kör inte ner ödmjukhetstramset i halsen på mig med käpp nu för det funkar inte, men att Spanien skulle vinna visste alla redan, det var inte det som var spännande, det var om matchen skulle bli av eller ej.)
Del Bosque tyckte att på den här gräsmattan kan vi inte spela, Piqué mobiltwittrade om pingviner på gatorna men kunde inte ta upp kameran för då skulle hans händer förfrysa (hmm, men vad skrev han med då?), och värdarna, Litauen, var inte heller helt belåtna, de skämdes en aning. Storfrämmandet på besök och vad är det de får se?
Själv tänkte jag att gnäll inte så mycket, bara spela.
Domare Duhamel var inne på samma linje och klockan 20:45 blåste han igång vad som skulle visa sig bli en ganska segdragen tillställning.
Del Bosque valde att låta några av spelarna (Ramos, Capdevila, Buquets, Iniesta och Navas) vila och gav tre Athletic-stjärnor; Iraola, Javi Martinez och Llorente, chansen att visa vad de gick för från start, tillsammans med Cazorla och Albiol.
Om den senare kan vi stolt konstatera att han efter ikväll vunnit samtliga 25 landskamper han medverkat i. Därmed tangerar han inte bara Sergio Busquets utan slår också Carlos Marchenas tidigare rekord.
Matchen inleddes trevande och så fortsatte det, även om klasskillnaden lagen emellan var påtaglig hade spanjorerna svårt att skapa något av värde. Underlaget spelade förmodligen ut sin roll här.
Det fanns emellertid en som inte lät sig hindras av torven; Fernando Llorente.
Skitmatcher är oftast krigarnas uppvisningar. Ska man skapa vägar för andra räcker det inte att dansa.
Det behöver inte vara vackert, det handlar mer om att erbjuda andrum till de som behöver det än att få någon att tappa andan här, och det var vad Llorente gjorde. Orädd inför tanken på sand under naglarna och sönderskrapade knän höll han bollen medan de andra letade sig fram längs de vägar han sparkat upp.
Spanien kom till ett par anfall men varken Villa eller Cazorla hade marginalerna på sin sida.
Istället var det Xavi som via Skerlos fot gav gästerna ledningen.
Med ledningen slappnade spanjorerna av en aning och släppte lite oväntat in Litauen i matchen. Strax innan pausvilan testade Panko Casillas på avstånd, men kaptenen är på tok för rutinerad för att vara så sysslolös som han understundom verkar. Det är inte mycket som undgår Iker på riktigt.
Den kvittering hemmalaget sökte skull låta vänta på sig.
När Stankevicius så gjorde 1-1 i den femtiofemte minuten var det för att Arbeloa slarvade. Det fanns inte mycket Casillas kunde göra förutom att skapa på huvudet, himla med ögonen och hoppas på det bästa.
I den 70:e minuten tog Spanien tillbaka ledningen efter ytterligare en generös littauisk försvarsspelare med ädelt uppsåt. Den här gången var det inbytte Mata som betalade tillbaka till Llorente, som via Kijanskas såg till att siffrorna snyggades till och rättvisa i den mening man kan kräva här skipades.
Litauen erbjöd världsmästarna en sandig torvplätt och två mål i egen bur, att inte tacka och ta emot denna hedersbetygelse hade varit lika ofint som att vägra spela.
Det blev så småningom även Mata som satte punkt för kvällen. Xavi hittade Silva som fann sin forne kamrat och serverade honom snyggt – nog måste det kännas skönt att kunna fira ett mål och veta att det inte bara var en gåva utan produkten av kompetens, precision, känsla?
Målet var Juan Matas fjärde på elva matcher och det första sedan matchen mot Bosnien den 14 oktober 2009.
Del Bosuqe har vunnit 37 av sina 42 matcher som förbundskapten för Spanien.
Det tål att jämöfras med Luis Aragonés, som vann 38 av 55, och Javier Clemente som vann 36 av 62.
Clemente är alltjämt den tränare under vilken laget gjort flest mål, men frågan är hur länge han får fortsätta vara det. Han ledde ledde Spanien genom 62 matcher; laget gjorde 126 mål.
Del Boque närmar sig med stormsteg.
På 42 matcher med honom har La Seleccion hittat rätt 101 gånger.
Precis innan Duhamel blåste av började det snöa. Jag undrar vad Piqués (som haltande lämnade planen i den 89' då Sergio Ramos kom in) händer tyckte om det.
- Vi övervann alla svårigheter som kom i vår väg, sa Del Bosque lite överdrivet efter matchen.
Det var Litauen borta i lite halvtaskigt väder, kom igen.
Om man som världens bästa landslag besegrar det FiFA rankar som 55:e undrar jag vad man säger när man klarat gruppspelet (för det gör man). ”Vi spränger gränserna för det mänskligt möjliga, vi klyver kvarker om ni förstår”?
- Jag är glad att vi tagit det här viktiga steget på vår väg mot EM 2012, fortsatte förbundskaptenen. Jag tycker inte det lag som startade idag är svagare än det i Granada, jag undersöker mina möjligheter och jag är belåten med vad jag ser. Under omständigheterna gjorde vi en bra match, och vi klarade oss undan utan de skador sådana här underlag annars lätt kan leda till. Vår skyldighet var att vinna och vi vann. Jag tycker vi förtjänade den här segern även om Litauen uppträdde exemplariskt.
Och ja, vad annat skulle han säga?
Litauen: Karcemarskas; Stankevicius, Skerla, Zaliukas, Kijasnskas; Edgaras Cesnauskis, Semberas, Panka, Mikoliunas (Radavicius, m.70); Danilevicius (Galkevicius, m.85) och Sernas (Labukas, m.74).
Spanien: Iker Casillas; Iraola, Piqué (Ramos, m.89), Albiol, Arbeloa; Xabi Alonso, Javi Martínez, Xavi, Cazorla (Mata, m.66), Villa (Silva, m.54) och Fernando Llorente.
Målen: 1-0 Xavi/Skrela (19') 1-1 Stankevicius (57') 1-2 (70') (Llorente)/Kijanskas, 1-3 (83') Mata.
Den som vill ser dem här.
Uppskattningsvis satt det 7000 "pingviner" på läktarna.