Spanienredaktionen bloggar om Spansk Fotboll: Preciados tårar
Robert:
Manuel Preciado blev igår den sjunde coachen att lämna sitt uppdrag den här säsongen om jag räknat rätt. Mannen vi alla lärt känna mer och mer för varje år.
Till en början som en sur gubbe som skällde ut allt och alla. Inte minst Mourinho för han anklagat Preciado ställa upp med ett sämre lag mot Barcelona och på så sätt gett bort poängen till katalanerna. Under bråket passade Mou också på att döma ut el molinóns vip-bås där portugisen skulle behöva se matchen ifrån varvid Preciado svarade med att kasta en PET-flaska på Real Madrids spelarbuss efter matchen.
De båda tränarna har talat ut efter händelsen och när Preciados far gick bort ringde Mourinho upp med kondoleanser. I samma veva blev det i Sverige allmänt känt att Preciado även förlorade sin fru i cancer 2004 och sin son efter en bilolycka 2002 och många av oss ändrade snabbt uppfattning om den gamle mannen som enat inte bara sitt lag utan hela staden Gijón.
Preciado har länge legat i farozonen att bli sparkad från sitt Sporting men har alltid på något sätt lyckas reda ut situationen med ett framgångsrikt, och ödmjukt, vi-mot-dem-tänk. Fram tills igår vill säga, då beslutet kom något oväntat tycker jag.
En av spelarna sa efteråt att "Preciado var som en pappa för oss" och sällan har en beskrivning känts så passande för en man med många sidor, varav empati lär ha varit en av de största.
Preciado själv tog beslutet som en man men sa också med nedstämda ord:
- Jag beklagar om jag gjort något fel, jag kommer vara Sportingsupporter så länge jag lever. Jag skulle behöva leva sju liv till för att hinna njuta av all kärlek jag fått under alla år här i Gijón.
I helgen sitter Preciado på läktaren för första gången på sex år och ska enligt egen utsago se "Sporting besegra Osasuna".
Och det är nästan så man får en tår i ögat...