Från 1906 till 2011: Är hjärtat en fotbollsspelares största rival?
Christian Eriksson går på djupet med ett av fotbollens mest uppmärksammade problem på senare år: hjärtsjukdomar. Vad vet vi och varför drabbas så många spanjorer?
27 oktober 1906. 15 minuter in i andra halvlek av matchen mellan Leeds City och Burnley FC känner Leeds forward David ”Soldier” Wilson av en tung smärta i bröstet. Snabbt lämnade engelsmannen planen för omklädningsrummet. Efter följde en oroad poliskonstapel. Han möttes av en syn där Wilson låg liggandes på golvet i svåra krämpor, och kallade genast på läkarassistans.
Matchen var fortfarande oavgjord vid ställningen 0-0 medan de båda klubbarnas doktorer, tillsammans med en tredje hämtad från läktaren, övervakade Wilson som förflyttades till ordförandens kontor. Det var då nyheten att Leeds enbart hade tillgång till åtta spelare efter ytterliggare skador nådde de fem männen. Det var tillräckligt för att motivera “Soldier” som bestämde sig för att ta sig tillbaka ut på planen, trots smärtan och läkarnas protester, för att hjälpa sina kämpande lagkamrater.
Fem minuter efter att han återvänt till spelet kunde den unge anfallaren inte stå ut med krämporna längre. Återigen begav han sig mot omklädningsrummet. Men den gången nåddes han aldrig utav nyheten att Arthur Bell hade skjutit segern till Burnley med matchens enda mål i slutskedet. David ”Soldier” Wilson hade nämligen dött av angina pectoris – en hjärtattack orsakad av brist på blod i hjärtat – ett par minuter före slutsignalen.
Wilson var bara 23 år gammal när han gick bort. I efterhand är han känd som en av de första fotbollsspelarna att dö av hjärtproblem.
Genom åren som följt har ett stort antal fotbollsspelare kollapsat och dött världen över. Få av dem var dock av särskilt hög profil innan Marc-Vivien Foé segnade ner livlös på Stade de Gerland i Lyon under Confederations Cup 2003.
Den kamerunske landslagsmannen var på toppen av sin karriär efter att ha gjort ett stort intryck hos Manchester City där han var på lån från Olympique Lyonnais. Från sin mittfältsposition gjorde han nio mål på 35 matcher för de ljusblå, och han var en av de stora ledarna för sitt landslag.
Under sommaren 2003 var ”the Citizens” angelägna om att kontraktera 28-åringen på fri transfer, men man hann aldrig så långt. Mittcirkeln av sin gamla hemmaplan i Lyon blev det sista Foé såg då han föll ihop medvetslös mitt under pågående match mot Colombia.
– Spelaren var fortfarande vid liv när han fördes till sjukavdelning på Gerland-stadion, där han senare dog, sa FIFA:s schweiziske medicinska utsända, Alfred Mueller till BBC.
Till skillnad från David ”Soldier” Wilson, vars hjärtsvikt troligtvis framkallades utav rökning, levde inte Foé och andra moderna fotbollsspelare en ohälsosam livsstil.
– Vi måste inse att det här är vältränade unga men; de är inte storrökande, överviktiga, stillasittande, stressade affärsmän med högt blodtryck, säger Chelsea FC:s officiella kardiolog, Dr Duncan Dymond.
– Vad det inte får är den vanliga ”trädgårdshjärtattacken”. Även om tidningarna skriver att en spelare dör av en hjärtattack så är det inte inom de ramar som allmänheten förstår, vilket vore en blockerad kransartär – det får inte sådana här idrottsmän.
– Först och främst är de för unga; de flesta av dem är väldigt vältränade; de lider inte av högt blodsocker; de har inte högt kolesterol. Men vad några av dem har är vissa ärvda sjukdomar. En del kan vara ganska lätta att hitta om man letar efter dem, andra är väldigt svåra att hitta.
– Och det är en viktig sak att påpeka: att utöva sport är väldigt bra för dig, men om du har en underliggande sjukdom kan idrott på hög nivå fungera som avtryckare för den sjukdomen vilket ibland medför att hjärtat stannar.
Hypertrophic cardiomyopathy(HCM), även känt som ”förstorat hjärta”, är en av de vanligaste åkommorna man letar efter under hjärttester – och det var även vad som fick Foés hjärta att sluta slå i Confederations Cup-semifinalen. En genetiskt överförd sjukdom som ibland går i familjer, men som även kan vara isolerad till enbart en person.
– HCM innebär att muskelfibrerna ligger på ett felaktigt sett, de är enormt oorganiserade, och muskeln som omger hjärtat kan bli väldigt stor, säger Dr Dymond. Det som då händer är att hjärtat utvidgas inte och blir större, utan det fungerar i praktiken för starkt och muskeln trycker ihop det. Och det finns en tendens hos många som lider av sådana här livshotande åkommor som innebär att under träning kan man falla ner och avlida.
HCM är den sjukdom som tvingade spanska klubben Espanyols lagkapten, Dani Jarque, till en permanent vila i augusti 2009. Rapporter säger att 26-årige Jarque satt i telefon med sin gravida flickvän på ett hotellrum efter ett träningspass i Italienska Coverciano. Plötsligt slutade hans hjärta att slå, och ingen fanns tillgänglig för att hjälpa honom i tid.
Tragedin kom endast två år efter att Antonio Puerta kollapsade i Sevillas första ligamatch under säsongen 2007-08. Den 22-årige vänsterbacken återupplivades vid sidan av planen och kunde på egna ben ta sig till omklädningsrummet. Men väl där kollapsade han återigen. Puerta fördes snabbt till sjukhus för behandling, men tre dagar senare gick han bort på grund av att ”mångfaldiga organ slutad fungera”, enligt Gimeno Guerrero, direktör för Virge del Rocio-sjukhuset i Sevilla.
Puerta led dock inte utav HCM, utan av Arrhythmogenic Right Ventricular Cardiomyopathy– en åkomma som bidrar till att ärrvävnad och fett ersätter trasiga hjärtmuskler – men det är oklart huruvida ytterbacken hade genomgått tester för sjukdomen eller ej.
Vilken åkomma Real Madrids Rubén de la Red har är ännu okänt. Den tidigare spanske landslagsmannen, som var med och tog EM-guld 2008, svimmade under en spansk cupmatch mot Real Unión i oktober 2008. Två år senare, i november 2010, bekräftade en tårögd de la Red att han tvingas avsluta sin fotbollskarriär, utan att någon kunnat fastställa vad som framkallade hans kollaps.
Och listan av spanjorer med hjärtsvikt fortsätter: i augusti 2010 dör CD Reus Deportius Jordi Pitarque dagen efter en spelad match i landets fjärdedivision; i oktober ifjol får en 9-årig pojke från Madridförorten Guadalajara en hjärtattack av obekräftad sort; och samma månad stannar Salamancas Miguel Garcias hjärta i över en minut i matchen mot Real Betis.
En annan som drabbades under 2010 är Sevillas Sergio Sanchez. Den 24-årige försvararen genomgick i maj en hjärtoperation efter att ha visat en oregelbunden hjärtfrekvens på ett test tidigare samma säsong. I början av 2011 var han tillbaka i Sevillas matchtrupp och ett levande undantag bland de dystra rubriker som ofta är slutresultatet av hjärtproblem inom fotbollen.
Så varför är Spanien representerat i så hög utsträckning i dessa sammanhang? På grund av de dödsfall som landet genomlidit under de senaste åren har tester i landet blivit mer frekventa och rigorösa enligt Madridbaserade journalisten Per Zander.
– Risken för att råka ut för ett hjärtstopp i samband med ansträngning är högre om personen är under narkotiskt influens. Det borde inte vara fallet med fotbollsspelare. Istället fokuseras forskningen på att hitta de medfödda hjärtproblem som sedermera kan utlösa problemen, säger Zander. När spelarna infinner sig efter semester tas utförliga prover, samtliga genomgår specifika hjärtkontroller.
– Jag tror inte spelarna själva gör något speciellt (det är i princip omöjligt att ta några andra preventiva åtgärder) men nu arbetar förbund och klubbar med att defibrillatorer ska finnas även i Segunda B, dvs spanska tredjedivisionen. I första- och andradivisionerna finns de redan på plats.
– Det finns en medvetenhet som tidigare har saknats och en beredskap som börjar likna "mycket god". Läkare och klubbpersonal genomgår speciella kurser i hur man ska agera vid liknande fall. Det fanns inte på kartan för bara några år sedan.
– Jag tror att insatserna som görs idag på sikt kommer att ge resultat. Däremot har det visat sig vara oerhört svårt att säga vem som kommer att drabbas innan det händer. Den Salamancaspelare som senast drabbades hade till exempel klarat alla undersökningar gallant. Men framförallt är det oroande om det nu verkligen är ett spanskt fenomen, och inte bara ett antal olyckliga omständigheter.
Zander medger också att den mediterrana dietens inverkan i problemen har diskuterats. Kosten i Sydeuropa anses dock vara både hälsosammare och mer lättsmält än den från mer nordliga länder och några kostundersökningar ska inte ha genomförts i samband med hjärtproblemen.
Vidare forskning visar att kulturen runt Medelhavet inte heller lämnar en högre risk för hjärtrelaterade dödsfall. Sedan 1982 har antalet plötsliga dödsfall inom idrott fallit kraftigt i Italien. Historien bakom visar att sedan tidigt 80-tal har obligatoriska tester utförts på varje ung idrottsutövare i landet – och om ett fall av medfödda åkommor hittas blir personen i fråga genast ”diskvalificerad” från fortsatt utövande på hög nivå.
Undersökningar ledda av Professor Gaetano Thiene, från University of Padova Medical School, visar att HCM, vilket är en sjukdom som är lättfunnen via elektrokardiografi (EKG) och ekokardiografi (ultraljudsundersökning), är en utav de minst vanliga orsakerna till plötsligt dödsfall i Italien – i många andra länder ligger den i topp – vilket är tack vare ihärdiga tester och kunskap.
Thienes studier visar också att sedan början av 80-talet, när dödligheten hos idrottsutövare var 4/100 000 människor, har minskat till 0,5/100 000 människor under 2003-04 (undersökningen är dock begränsad till den italienska Veneto regionen).
– I Europa har etnicitet och kultur troligtvis ingen betydelse, säger Dr Dymond. Afrikanska idrottare har dock ofta annorlunda EKG:n. Förr kallades det ”Bantuavvikelsen” och skapade en hel del förvirring när den hittades. Nu vet vi om att det helt enkelt är så en del personer med afrikansk härkomst fungerar utan att personen i fråga behöver lida av ett allvarligt problem. De är annorlunda på det sättet, men jag tror inte det händer andra.
– En stor orsak till att man kollapsar är extrem uttorkning, och det kan vara en av orsakerna till att fotboll är så pass drabbat som det är – det är en mycket större ansträngning än många andra sporter. I tennis, till exempel, spelar man väldigt långa matcher men spelarna kan sitta ner och dricka kontinuerligt. Fotbollsspelare kanske tar en klunk ibland men de kan fortsätta i 45 minuter utan att dricka. De springer hela dagen om de måste.
– Och fotbollspelare är fotbollspelare, de är inte säkert att de säger till om de inte mår bra, de vill spela.
Om man går tillbaka 20, 30, 40 år var dessa problem inte lika vida inom fotbollen som de är idag. Spelstilen, tempot, och kanske viktigast av allt, pressen på spelarna har ändrats enormt över de senare årtiondena.
Spelarna tränar mer och hårdare, och för att ta till vara på allt frossar de i kosttillskott i alla möjliga och omöjliga former. Dr Steven Cox, chef för Cardiac Risk in the Youngs testprogram (CRY), vill inte slå fast att tillskotten är en orsak till plötslig hjärtsvikt, men anser att frågan är värd att nämnas.
– Vad vi vet är att om man har en underliggande åkomma finns det en hel serie droger och tillskott man ska undvika då de kan utlösa en händelse på samma sätt som sport kan göra det, säger Dr Cox.
– Ungefär en utav 300 testade människor har en underliggande kardiologisk sjukdom som skulle kunna vara livshotande. Men en person utav 100 kommer ha en sjukdom som inte är direkt livshotande, men som kan skapa problem senare i livet om den inte upptäcks tidigt.
Men alla klubbar är inte väl förberedda. I mars 2010 publicerades en undersökning genomförd av kardiologen Mats Börjesson och hans team i European Heart Journal, där man tittat närmare på det ”kardiovaskulära säkerhetsprogrammet” på 190 europeiska idrottsarenor.
Undersökningen, som utfördes säsongen 2005-06, gav ett blandat resultat: 72% av de 190 arenorna var utrustade med defibrillatorer (i Serbien hade ingen utav nio arenor utrustningen, medan Italien och Norge båda var hundraprocentiga).
Samtidigt kunde bara 64 % av klubbarna som drev arenorna medge att de har en ”medical action plan”, och på endast 48 arenor (26 %) fanns ett träningsprogram för hjärt- och lungräddning.
Till detta hör också den vitala frågan om avstånd till närmsta sjukhus. 56 % av deltagande klubbar rapporterade att deras arena var belägen inom den kritiska tiden fem minuter från ett sjukhus. Men utav arenorna som låg mer än fem minuter från ett sjukhus saknade 25 % defibrillatorer helt och hållet – vilket medför att det inte finns någon chans till livsavgörande behandling inom en snar tid om ett fall skulle uppstå.
Sedan dess har, lyckligtvis, förberedelserna och medvetenheten förbättrats signifikativt. Men missöden händer även utanför fotbollsarenorna, på platser där man inte kan räkna med att livräddningsutrustning ska vara tillgänglig.
– Det var svårt att med ord beskriva hur alla i klubben kände vid tillfället. Alla var förkrossade och det satte verkligen ett perspektiv på fotbollen, säger Swansea Citys ordförande Huw Jenkins om den unge anfallaren Besian Idrizaj, som dog i sömnen i sitt familjehem den 15 maj 2010.
Idrizaj, en österrikisk U-21-landslagsman, kollapsade under en match med Wacker Insbruck i 2008, vilket gjorde många oroliga för hans framtid.
– Det var bara ett virus. Det påverkade mig illa, men lyckligtvis var det inte hjärtat, sa Besian till This Is South Wales i mars förra året, efter att ha gjort comeback för Swansea.
Men trots att han gick igenom en grundlig undersökning och kontinuerligt testades var det till slut hjärtat som tog hans liv två månader senare.
Fallet Idrizaj bevisar att all forskning och alla tester i världen kan genomföras, men det finns aldrig 100 % säkerhet att en tragedi inte kommer att hända när man som minst anar det.
Och framför allt bevisar det att det är hjärtat i sig och dess skick som kan döda, inte fotboll och inte heller någon annan sport, oavsett om året är 1906 eller 2011.
