Robert Johansson bloggar om spansk fotboll: Glasgow
Robert Johansson bloggar om spansk fotboll
Litauen gick ju bra. Skottland och Glasgow nästa. En arbetarstad där Spanien endast vunnit en enda gång (av fyra möjliga). Närmare bestämt 1974.
Året före Franco gick ur tiden, med legendaren Ladislav Kubala som Förbundskapten och med Barcaprofilen Carles Rexach på topp.
Då slutade matchen 1-2 och sedan dess har lagen mötts sex gånger med följande resultat.
1-1 i Valencia 1975
3-0 i Valencia 1982
1-3 i Glasgow 1984
1-0 i Sevilla 1985
0-0 i Madrid 1988
1-1 i Valencia 2004
Alltså två segrar för Spanien, tre oavgjorda och endast en förlust. Dock den enda matchen på bortaplan.
Matchen imorgon bör inte innebära samma problem för La Selección då Skottarna inte direkt rosat marknaden på sistone. Laget som under 80- och 90-talet var känt för att alltid gå till slutspelen men aldrig ta sig vidare från gruppen har inte haft något strålande 00-tal med kanske ett undantag för VM-kvalet till Sydafrika då det faktiskt kunde gått vägen.
Nu blev det inte så men istället har förväntningarna varit stora på Skottarna. Iallafall till inledningen av landslagssäosngen då man bland annat förlorade stort mot Sverige.
I EM-kvalet har man hitills kryssat mot Litauen, med nöd och näppe besegrat Liechtenstein på hemmaplan och förlorat mot Tjeckien. Så jag vet inte vad som skulle kunna hindra Spanien från att ta andra segern någonsin på Skottsk mark. Det tidigare så fruktade hemmalaget känns väldigt, väldigt tamt just nu...
***
Glasgow å andra sidan är en fantastisk stad. Var själv där senast under påsk nu i år och har bara bra minnen fast jag inte träffade Willy från Simpsons.
Skottarna är ett fantastiskt trevligt folk och man behövde aldrig vara ensam, än mindre törstig. På det hela taget fick jag ett bättre intryck av Skottland än England (Läs: Glasgow vs. London). Ja minus, fotbollen då. Matchen vi såg med Glasgow Rangers var ingen höjdare...
En rolig grej var bussresan till ett Whiskey-destilleri. Jag och mina vänner hade redan underhållit busschauffören ett bra tag innan avfärd. Behövs i och för sig inte mycket som svensk i Glasgow för det. "Oh, Sweden. Henrik Larsson, only one Henrik Larsson" och så vidare.
Iallafall så gjorde sig ett trängande behov sig gällande rätt snabbt efter avfärd och när undertecknad insåg att vi hade över en timmas färd kvar mot Highlands så fann nöden ingen lag.
Artigt frågade jag busschauffören om han skulle stanna länge vid nästa hållplats som såg ut att vara någon form av knutpunkt. Chauffören fattade snabbt vad jag menade. "Go on lad".
Problemet var att bussen inte skulle stanna längre tid utan med motorn igång satt alla passagerare och övriga resenärer på hållplatsen och tittade förvånat på den galne turisten som skyndade sig in i buskarna.
Väl på bussen igen vinkades jag av av en leende gammal dam som stod kvar på hållplatsen samtidigt som chauffören tog till orda via bussens högtalarsystem i säkert fem minuter. "Ladies and gentlemen. Excuse the Swedish tourist. He had to much to drink and we just couldn´t leave hem out here" och så vidare. De övriga passagerarna och mina vänner skrattar nog än idag.
De har humor de där skottarna...
***
Tre mål mot Litauen hemma. Samtliga gjorda med huvudet. Ja ni hörde rätt. Med huvudet.
Ett spanskt landslag. Vad hände liksom?
