Spanienredaktionens Julkalander #2
Spanienredaktionens Robert Johansson, Nina Ljung Fredman, Daniel Jacobsson och Jens Kassnert firar in julen med att i en julkalender orankat påtala några av de bästa lagen som någonsin ställts på benen i den spanska ligan.
#2 Real Zaragoza - Campeon de la Recopa
Paris, den tionde maj, 1995.
Med tjugo sekunder kvar innan matchen går till straffsparksavgörande kliver Nayim fram och skriver in sig i historieböckerna. Det mål med vilket Zaragoza vinner Cupvinnarcupen är ett av de mest spektakulära att någonsin avgöra en final.
Egentligen är det en chansning, men eftersom den går hem blir det, som med alla chansningar som går hem, något betydligt större.
Det blir historia.
Vägen till bärgandet av klubbens största titel inleddes redan 1991. Efter en kärvig säsong fick tränare Maneiro sparken. Det var den fjärde mars, och Zaragoza låg på nedflyttning. Som en panisk sista åtgärd, med en idiots vädjan om frälsning vände man sig till den enda som var beredd att ta över i ett så dömt läge.
Victor Fernandez, 30 år.
Den yngste någonsin att leda ett lag på den här nivån.
Han hade gjort ett bra arbete med B-laget, och nu skulle han som kände färgerna vara den som räddade laget kvar i den hösgta divisionen (samma tänk som när Gay anlitades förra vintern, det var en beprövad metod). Med en tydlig vision, med stort hjärta och med rent hederligt slit lyckades han.
Redan året därpå kunde man börja skörda frukten av Fernandez arbete. Zaragoza nådde för sjunde gången finalen i Copa del Rey, men fick se sig besegrade av Real Madrid.
1994 revanscherade man sig, tog hem CdR och slutade på tredje plats i ligan.
Zaragozas fina 90-tal nådde sin kulmen 1995.
Efter att ha eliminerat Gloria Bistrita, Tatran Presov, Feyenoord och Chelsea var det dags för Zaragoza att möta titelförsvararna Arsenal, med lite Stefan Schwarzig svenneprägel dessutom.
Finalen, den 35:e i sitt slag ägde rum på Parc des Prince i Paris.
Det var en intensiv och jämn match mellan två likvärdiga motstånader - fotboll då den är som bäst - och det var Zaragoza som inledde målskyttet.
I den 68:e minuten mottar Esnaider en passning strax utanför straffområdet och 1-0 är fotbollskonst. Målet har hamnat lite i skymundan eftersom Nayims avgörande var så iögonfallande, men Esnaiders ska inte förringar.
Tio minuter senare kvitterade John Hartson och matchen gick till förlängning.
När Nayim avgjorde med de där tjugå återstående sekunderna exploderade allt.
(Oscar Luis Celada var med och vann CWC utildade sig till läkare då han vid 35 års ålder lade skorna på hyllan. Numera kurerar han efter bästa förmåga Real Zaragoza och handplockades av Vicente Del Bosque i somras då det var dags för Spanien att åka till Sydafrika och plocka hem det där guldet.)
Minne: Nayims mål, förstås. En lobb från 40 meter, Seaman är chanslös. I samband med femtonårsjubileet i våras fick en park i Alagon utanför Zaragoza namnet Gol de Nayim. Se målet här. Gör det. Och lyssna på kommentatorn. Fantastiskt!
Tränare: Victor Fernandez
Stjärnspelare: Esnaider, Paquete Higuera, Nayim, José Aurelio Gay, Cedrun, Santiago Aragón, Gustavo Poyet, Fernando Cáceres, Miguel Pardeza
Meriter:
1992-93 - Finalister i Copa del Rey
1994 - Vinnare, CdR, trea i ligan
1995 - Vinnare Cupvinnarcupen
