Spanienredaktionens Julkalender #14
Spanienredaktionens Robert Johansson, Nina Ljung Fredman, Daniel Jacobsson och Jens Kassnert firar in julen med att i en julkalender orankat påtala några av de bästa lagen som någonsin ställts på benen i den spanska ligan.
#14 UD Las Palmas 1968
En oväntad utmanare till de två stora.
En hälsning från långt bak i tiden under lucka nummer 14.
1963-64 gjorde UD Las Palmas från Kanarieöarna sin tredje sejour i Primera Division. Från början gjorde man inget större väsen av sig, och sättet på vilket klubben betraktades - både i början, och hur det sedan utvecklades - tål att jämföras med synen man haft och delvis fortfarande har på Villarreal. Ett lag från en mindre stad utanför allt man generellt tyckte "tog upp plats" från de större städernas klubbar.
Las Palmas, under ledning av Vicente Dauder, klarade sig hur som helst kvar i högsta divisionen och sakta men säkert arbetade man sig uppåt. Dock ville ledningen få till stånd en förändring och beslutade sig 1967 för att ta tillbaka Real Madrid-legendaren Luis Molowny, som tidigare tränat laget mellan 1957-59, och det skulle visa sig vara med honom man nådde sina största sportsliga framgångar hittills.
Med ett spel som präglades av fart och teknik vann man över sina kritiker, och liksom Villarreal fick man spanjorerna att, i vissa fall motvilligt, förälska sig i klubben.
Första året med Molowny, som parallellt med Los Platanitos även var förbundskapten för spanska landslaget, slutade UD Las Palmas lite överraskande på tredje plats i ligan efter tvåan Barcelona och ettan Real Madrid.
Det är svårt att titta på de här gamla tabellerna utan att jämföra dem med hur det ser ut idag. Ingen behöver påpeka att fotbollen förändrats, men tittar man på hur det var 1967 då Madrid som vann hade 42 poäng, Barcelona 39 och Las Palmas 38 ser man ganska omedelvart att det är ungefär lika många poäng de två topplagen skrapat ihop efter 15 omgångar 2010. Förvisso spelades det färre matcher (ligan bestod av 16 lag 1967 och man fick bara två poäng per vinst), men ni förstår vad jag vill säga.
Året därpå toppade man tredjeplaceringen genom att sluta tvåa i ligan efter Real Madrid, den här gången var det lite större skillnad i tabellen. 47 p till marängerna jämfört med Las Palmas 38.
Klubbens framfart i ligan kombinerat med Molownys förbundskaptensskap innebar att La Selseccion under EM -68 hade fyra spelare från UD Las Palmas i truppen; Tonono, Guedes, Germán Devora och Castellano.
Guedes och Torono avled båda vid unga år; Guedes dog 1971, 28 år gammal(?), av cancer och Tonono fyra år senare av en virusinfektion. Han blev 32 år.
För att ersätta sina ikoner blickade Las Palmas mot Argentina, där man hämtade in landslagsmålvakten Daniel Carnevali, Quique Wolff, Brindisi och Moretti.
(Dessa kom sedermera att tillsammans med egna produkter utgöra stommen i det lag som 1978 tog sig till final i Copa del Rey, men det är en annan historia.)
Ett klipp om Juanito Guedes finns här, se det gärna.
Tränare: Luis Molowny
Stjärnspelare: Torono, Guedes, Germán Devora, Castellan
Meriter: Trea i La Liga 1967, tvåa 1968
