Spanienredaktionens Julkalender #3
Spanienredaktionens Robert Johansson, Nina Ljung Fredman, Daniel Jacobsson och Jens Kassnert firar in julen med att i en julkalender orankat påtala några av de bästa lagen som någonsin ställts på benen i den spanska ligan.
#3. Deportivo La Coruña - SuperDepor- och EuroDepor-eran (1991-2004)
Formen var inte som den bör när man går mot sommaruppehåll. Deportivo hade endast plockat två poäng på tre matcher och gapet ner till tvåan FC Barcelona blev mindre och mindre för varje omgång som gick. Inför den sista omgången mot Espanyol så hade Deportivo allt i sina egna händer. Enda chansen att man skulle kunna förlora ligatiteln var om man förlorade, samtidigt som Barcelona skulle slå Celta Vigo. Med tanke på Donato och Roy Makaays mål så spelade det ingen roll att Barcelona endast kryssade mot Celta. Deportivo var spanska ligamästare och hela La Coruña exploderade.
Efter att ha levt i skuggan av den stora fotbollsscenen i 18 år, så tog Deportivo äntligen steget upp till La Primera igen. Året är 1991 och ett nytt ljus av hopp har tändts i norra Galicien. Få hade nog gissat, eller ens drömt, om att laget i deras hjärtan skulle stå som spanska mästare nio år senare. Man överlevde den första säsongen sedan comebacken med nöd och näppe och placerade sig på en 17:e plats. Laget bestod av en rejäl blandning av gamla och unga spelare. Säsongen därpå så trodde många att Depor ännu en gång skulle slåss nere i botten, men när serien var färdigspelad i majmånad så hade man kvalificerat sig till UEFA Cupen i och med sin tredje plats. ”Madrid och Barcelona, nu kommer vi!”, sa president Augusto César Lendoiro. Och nog var det så. Med spelare som Mauro Silva, Bebeto, Donato, Fran och Miroslav Ðukic så var Deportivo nu ett lag att räkna med och man slutade tvåa i ligan de kommande säsongerna (1993/94-1994/95). Men guldet var riktigt nära 1993/94. Man slutade på samma poäng som de regerande mästarna FC Barcelona och man var en straffmiss ifrån att ta titeln den gången. Då var det nämnda Ðukic som brände en straff på stopptid i säsongens sista match. Hade Ðukic dragit in den straffen hade Deportivo vunnit La Primera.
Ödet ville annorlunda den gången, men medias smeknamn SuperDepor stannade kvar. Säsongen därpå så skulle Deportivo få lite plåster på såren när man tog sin första stora titel någonsin. Man plockade hem Copa del Rey-pokalen då man slog Real Madrid med 2-1 efter mål av Javier Manjarín och Alfredo. Managern Arsenio Iglesias hade nästintill helgonförklarats, men bara säsongen därpå så tog Iglesias sitt slutgiltiga farväl till Deportivo. Förväntningarna och förhoppningarna var höga på walesaren John Toshback som tog över klubben. Han hade en erfaren och stark trupp där många gjorde sina sista matcher. Dock gick det inte som man hade förväntat sig. De kommande fyra säsongerna var stora steg bakåt för Deportivo som klubb. Man slutade förvisso trea 1996/97, men annars så fanns man aldrig med i topp fem längre. Trots att spelare som Rivaldo, Djalminha och Flávio Conceição figurerade i klubben under dessa tider så behövdes det något nytt.
Lendoiro valde att anställa en viss Javier Irureta som tillslut skulle ge La Coruña ett guld att fira. Första säsongen var en uppbyggnadssäsong för Irureta där Deportivo ”endast” slutade sexa. Men säsongen därpå blev man alltså spanska mästare, för första gången någonsin. Ingen annan klubb utanför Madrid, Barcelona, Baskien, Andalusien eller Valencia hade tidigare vunnit en ligatitel. Men detta hade Deportivo äntligen lyckats med. Iruretas viktigaste och kanske bästa spelare under mästarsäsongen var utan tvekan Roy Makaay. Målmaskinen var den sista pusselbiten i Iruretas lagbygge. Även en ny högerback värvades in. En spelare som vi alla känner till, Manuel Pablo. Manuel Pablo är den enda spelaren som finns kvar i Deportivo ur detta mästerlag. De kommande fyra säsongerna skulle vara fortsatt lyckade. Tvåa, tvåa, trea och trea blev ligafacit. Säsongen 2001/02 så vann man även Copa del Rey för andra gången, även denna gång mot Real Madrid. Real Madrid, som hade värvat in spelare som Luis Figo och Zinedine Zidane under de två senaste säsongerna, var givetvis storfavoriter. Klubben firade även 100 år och Florentino Pérez hade dukat upp för fest. Men nyförvärvet Sergio och målsprutaren Diego Tristán ville annorlunda. Deras två mål skulle räcka för seger, Raúls reducering var förgäves.
I Europa hade Deportivo också imponerat stort. Man fick ett nytt smeknamn, ”EuroDepor”. I början av 00-talet nådde man, i Champions League, kvartsfinal två gånger, åttondelsfinal en gång och semifinal en gång. Semifinalen nådde man säsongen 2003/04, trots att man fick lov att kvala in till turneringen. I kvalet slog man med nöd och näppe ut norska Rosenborg efter 0-1 totalt över två matcher. I gruppspelet så var man också illa ute. Man hamnade på samma poäng som PSV och en poäng bakom finalisterna Monaco, men man gick ändå vidare via inbördesmöten mot holländarna. Väl i slutspel så slog man ut storlag som Juventus och Milan där 4-0 segern hemma mot Milan är en rejäl höjdpunkt i alla Deportivo-fans hjärtan. Man låg under med 4-1 från mötet på San Siro, men vändningen var som tagen ur en bok. Resan tog dessvärre slut mot José Mourinhos Porto som senare skulle vinna hela turneringen. Detta skulle även bli slutet på en lång era för SuperDepor. Året därpå slutade man åtta i ligan och Javier Irureta var inte längre klubbens manager. Resten är, som man säger, historia.
Minne: Finns så otroligt många att välja mellan. Men ligatiteln 1999/00 lyser givetvis mest. Highlights här. Annars så är 4-0 segern mot Milan väldigt slående. ”Lagets sista stora match”, säger många. Highlights här.
Tränare: Arsenio Iglesias, John Toshback, Carlos Alberto Silva och Javier Irureta
Stjärnspelare:
Bebeto, Mauro Silva, Rivaldo, Joan Capdevila, Djalminha, Flávio Conceição, Jacques Songo’o, José Emilio Amavisca, Javier Manjarín, Fabricio Coloccini, Donato, Fran, Miroslav Ðukic, Roy Makaay, Diego Tristán, José Francisco Molina, Nourreddine Naybet, Manuel Pablo, Juan Carlos Valerón, Paco Liaño, Pedro Munitis, Walter Pandiani, Albert Luque, Sergio, Víctor Sánchez, Alfredo, Jorge Andrade och många många fler
Meriter:
1995: Copa del Rey
1995: Spanska supercupen
1999/00: Spanska ligan
2000: Spanska supercupen
2002: Copa del Rey
2002: Spanska supercupen
2003/04: Champions League semifinal
