Spanienredaktionens Julkalender #7
Spanienredaktionens Robert Johansson, Nina Ljung Fredman, Daniel Jacobsson och Jens Kassnert firar in julen med att i en julkalender orankat påtala några av de bästa lagen som någonsin ställts på benen i den spanska ligan.
#7. Villarreal CF 2005/06
Matchminut 89. Villarreal har tilldömts straff efter att Clichy mycket klumpigt rivit ner José Mari och fram kliver Juan Román Riquelme. Den suveräne argentinaren som varit så outstanding under säsongen och åren innan det. Det här är väll en enkel match mot en otränad tysk, tänkte många. Men straffen gick inte i mål, den satte stopp för en dröm om en gul ubåt som kunde ha blivit till guld.
Villarreal har bara varit i La Primera i tolv säsonger. Man har inte mycket att skryta med rent titelmässigt, två Intertoto cup-pokaler förvisso, men annars är det relativt tomt i museet på El Madrigal. Men säsongen 2005/06 var det nära, riktigt nära. Året innan så hade laget slutat på en mycket stark tredje placering i La Primera, vilket gav de gula från Castellón en chans att delta i Champions League för första gången i klubbens historia. En stor del till denna framgång var att nyförvärvet Diego Forlán aldrig ville sluta göra mål. 25 stycken blev det i hans debutsäsong för Villarreal vilket ledde till en delad första plats med Thierry Henry om Guldskon, samtidigt som uruguayanen vann priset som årets skyttekung i Spanien. Men denna säsong blev inte lika lyckad för Forlán. ”Endast” 13 mål på 47 matcher blev det för honom och många tror att om Forlán hade varit i samma form som året innan, så hade Villarreal nått final i Champions League.
Förutom Forlán och nämnda Riquelme/José Mari så hade Villarreal en del andra bra spelare. Vad sägs som ytterbacken Juan Pablo Sorín, Marcos Senna, Javi Venta, Alessio Tacchinardi, Sebastián Viera och inte minst lagkaptenen Rodolfo Arraubarrena. Ett hyfsat lag kan man minst sagt säga och Villarreal var redo att ta över Europa. Men resan började redan den nionde augusti när kvalet sattes igång. Lotten föll på Everton, som överraskande hade petat ner Liverpool till en femte plats i Premier League, och man fick alltså ett rejält motstånd direkt. Men efter 1-2 borta på Goodison Park så kunde Villarreal, efter viss möda, fixa avancemanget efter ytterligare en 2-1 seger mot engelsmännen hemma i Spanien. Villarreal hade alltså kvalat in till världens största klubblagsturnering och många hade fått upp ögonen för den gula ubåten för första gången. Inte minst i England. Engelsmännen skulle dessutom få se mer utav Villarreal då laget, i gruppspelet, ställdes mot Manchester United. Övriga lag i gruppen var de portugisiska mästarna Benfica samt franska Lille.
De tre första gruppspelsmatcherna för Villarreal slutade 0-0, 0-0 och 1-1. Villarreal var härmed kända för att vara väldigt målsnåla, både bakåt och framåt. Den fjärde matchen skulle inte förändra något, bortsett från att Villarreal vann. Segern kom nere i Lissabon mot Benfica efter ett sent segermål signerat Marcos Senna. Men tre veckor senare så var Villarreal tillbaka i kryss-träsket och vände hem med en poäng borta på Old Trafford mot Manchester United. Avancemanget var väldigt nära. De två topp tippade lagen, Benfica och Manchester United, hade inte presterat och de två lagen möttes i en ren avgörande match medan Villarreal tog emot Lille och besegrade fransmännen med 1-0 efter ett mål av Antonio Guayre. Överraskande så lyckas Benfica vände ett 0-1 underläge mot Man United och engelsmännen slutar sist i gruppen, samtidigt som nykomlingarna i Champions League, Villarreal, vann hela gruppen. En ordentlig skräll som satte eko i hela fotbollseuropa.
Väl i slutspel så fanns det många mardrömsmotståndare att välja mellan, som t.ex. Bayern München, Chelsea eller PSV. Istället så drog Villarreal ”turlotten” när man fick skotska Rangers. Rangers, som med nöd och näppe tog sig vidare till slutspelet, kämpade med näbbar och klor mot ett mycket mer tekniskt och snabbare Villarreal. Matchen på mäktiga Ibrox Stadium slutade 2-2 efter mål av Forlán och Riquelme. Spanjorerna hade alltså fixat sig ett mycket bra läge att avancera till kvartsfinal. Inför returen så spelade chilenaren Manuel Pellegrini med ordinarie lag mot Alavés, två dagar innan Rangers matchen. Detta fick Pellegrini en del kritik för, men Riquelme visade att ingen vila behövdes när han ordnade 1-1 hemma på El Madrigal vilket betydde avancemang. Villarreal i kvartsfinal, vem hade trott det? I kvarten så stötte man på den kommande Serie A-tvåan Inter (som i efterhand tilldelades Scudetton) och nu trodde många att det var kört för Pellegrinis gäng. Men då Inter, på denna tid, aldrig vann något så fanns ju chansen att Villarreal kanske skulle gå vidare och verkligen skapa historia. Något man alltså lyckades med.
Forláns mål i 2-1 förlusten på San Siro skulle visa sig vara ödestidigt då man ”endast” vann med 1-0 hemma på El Madrigal efter att kaptenen Arruabarrena fått frälsa sin hemmapublik. Villarreal hade producerat få mål, men det var nästintill omöjligt att göra mål på dem. I semin så befann man sig i gott sällskap. På andra sidan trädet möttes Milan och Barcelona, medan man själva ställdes mot Arsenal. Först föll man på Highbury med 1-0 och sedan så föll hela föreningen ner i tårar när Riquelme missade straffen som kunde fört Villarreal mot nya höjder. Man var det bättre laget den dagen, men man kunde inte få in bollen… inte ens på straff. 0-0 slutade matchen och äventyret var över för denna gång. Riquelme var helt förstörd efter straffmissen och han har knappt synts till sen dess. Ödet ville annorlunda denna gång…
Minne: Tyvärr så är det starkaste minnet Riquelmes straffmiss. Hade han suttit den, så kanske vi inte hade behövt skriva ”tyvärr”.
Tränare: Manuel Pellegrini
Stjärnspelare:
Rodolfo Arruabarrena, Diego Forlán, José Marí, Marcos Senna, Sebastián Viera, Gonzalo, Javi Venta, Juan Román Riquelme, Juan Pablo Sorín, Alessio Tacchinardi, Santi Cazorla, Antonio Guayre och Josico
Meriter: Semifinal i Champions League 2006
