Spanienredaktionens Julkalender #6
Spanienredaktionens Robert Johansson, Nina Ljung Fredman, Daniel Jacobsson och Jens Kassnert firar in julen med att i en julkalender orankat påtala några av de bästa lagen som någonsin ställts på benen i den spanska ligan.
#6 - La Seleccion vinner EM-guld 1964
Innan Luis Aragones och Vicente Del Bosques triumfer var Spanien känt som laget som oftast hade förutsättningarna att gå långt, men som aldrig nådde hela vägen fram.
När man vann EM 2008 var det 44 år sedan sist, och EM-guldet 1964 var tills dess den enda titel värd namnet La Roja lyckats ro hem.
Vi tar ett rejält kliv bakåt i tiden.
1964 spelades det andra Europamästerskapet någonsin (Europacupen för landslag hette det back then), och det var Spanien som kom att stå som värdnation: något som på den här tiden beslutades efter kvartsfinalerna.
Fram tills dess möttes man i dubbelmöten: hemma och borta.
Sammanlagt 30 länder ställde upp - men Grekland valde att dra sig ur då man lottats mot Albanien i första omgången. Och eftersom det plötsligt blev ett ojämt antal lag bestämdes genom lottning att Luxemburg, Österrike och Sovjetunionen skulle gå direkt vidare in i andra omgången.
Spanien utklassade Rumänien i sin första match i mästerskapet. Hemma på Santiago Bernabeu vann man med hela 6-0 (Valencia-anfallaren Guillot gjorde hattrick!) och det resultatet räckte trots att rumänerna försökte sig på en fräck 3-1-replik i returen.
Lite svårare blev det däremot i åttondelen, då Nordirland klarade 1-1 på San Mamés. Med nöd och näppe tog sig Villalongas mannar sig vidare som Gento gjorde matchens enda mål på Windsor Park; därefter var det åka av igen.
La Selecion fortsatte på det irländska spåret.
5-1 respektive 2-0 till Spanien och gissa vem irländarma ängsligt skyllde på va? Just det; Francisco Franco förstås. Vem annars?
På tilläggstid gick Spanien vidare mot Ungern i kvartsfinalen - målet från Amancio kom så sent som i 115'e minuten.
Samtidigt i den semifinal som ägde rum på Camp Nou i Barcelona tog sig Sovjetunionen an Danmark och som det stod klart vilka som gått segrande ur den drabbningen började en del farhågor att hopas.
Spanien skulle möta Sovjet i final, eller skulle de verkligen det?
Det politiska klimatet mellan länderna var minst sagt kyligt, och 1960 drog sig Spanien ur turneringen hellre än att ställas mot sovjeterna.
.
Den här gången, however, backade man inte.
Finalen ägde rum på Santiago Bernabeu den 21 juni 1964 och 79 000 entusiastiska åskådare fick se Peredea ge hemmalaget ledningen redan i den sjätte minuten, då han överlistade den legendariska målvakten Lev Yashin Yachin, "Den svarta spindeln" kallad. Lyckan blev sedermera inte särskilt långvarig då Khusainov kvitterade bara två minuter senare. Det är en riktig målvaktstavla från Iribars sida.
Nu levde jag förstås inte då, men utifrån vad jag fått berättat för mig var det en jämn kamp, särskilt på mitten, där de viktigaste duellerna i matchen kom att stå mellan Spaniens stora stjärna Luis Suarez och sovjeten Korneyev, samt mellan Olivella och Ponedelnik.
Guldet säkrades till Spanien först i den 84:e minuten då en passning från Suarez blir tilll ett inlägg från Pereda, detta når Marcelino som slänger sig fram och med en nick i spindelns vänstra hörn fastställer slutresultatet, 2-1 till la Roja!
Se gärna det här fantastiska klippet, från finalen!
Minne: Luis Suarez tilldelades guldbollen det här året. Han är fortfarande den enda spanjor som fått den. Får undertecknad välja blir det Xavis tur härnäst.
Tränare: José Villalonga
Stjärnspelare: Iribar (ännu en kultmålvakt, denna från Athletic Bilbao), Ferran Olivella (FC Barcelona), Marcelino Martinez (Real Zaragoza), Luis Suarez(Inter, tidigare Barcelona och Deportivo), Carlos Laperta (Real Zaragoza), Isacio Calleja (Atlético de Madrid), Amancio Amaro (Real Madrid), Jesus Pereda (FC Barcelona), Guillot (Valencia), Josep Fusté (FC Barcelona)
Meriter: EM-guld, eller ja - guld i Europamästerkapen för klubblag, då.
