Spanienredaktionens julkalender #17
För fjärde året i rad publicerar vi Spanienredaktionens julkalender. Denna gången med 24 coacher som utmärkt sig på något sätt, alla verksamma i Spanien någon gång under historien.
Lucka 17 - Luis Aragonés
El sabio de Hortaleza kallas han. Mannen som förde Spanien till dess första titel i modern tid. Den ständigt omdebatterade Luis Aragonés. Å ena sidan den tjurige, konservative gubben som inte drog sig för att starta krig med pressen, å andra sidan en framgångsrik och hyllad tränare.
Allting började när Aragonés över natt gick från spelare till tränare i hans älskade Atlético Madrid. Året var 1974 och Aragonés hade spelat sex matcher innan och när han bestämde sig för att lägga skorna på hyllan klev han rakt in på tränarbänken i samma lag. Där blev det med ens seger i Copa Intercontinental och Copa del Rey innan Aragonés coachade hem ligan till Atlético 1977. En bättre start kan man knappast tänka sig för en tränare.
1981 lämnade Aragonés för Betis och 1987 efterträdde han Terry Venables i Barcelona. Där emellan hade återvänt till sitt kära Atlético. Något han också gjorde efter sejouren i Katalonien. Dock utan att kunna nå samma framgångar som tidigare år.
Åren gick och Aragonés fortsatte röra på sig mellan klubbarna i Spanien. Det sista han gjorde var att först spela upp Atlético i Primeran igen 2002 och efter det spela fram Mallorca till en kvartsfinal i UEFA-cupen. Totalt har Aragonés coachat i 757 Primeramatcher.
2004 tog el Sabio över det spanska landslaget. Ett uppdrag där han mötte tuff kritik från alla håll och kanter och där Aragonés inte sällan tog tillfället i akt att provocera än mer. Spanien gick som vanligt bra i VM 2006 men åkte ut så fort det började dra ihop sig. Denna gången mot Frankrike. Aragonés meddelade sin avgång men ändrade sig och fortsatte. Något han gjorde några gånger under sin karriär och det gjorde ju inte att kritiken mot honom minskade direkt.
Inför EM i Österrike/Schweiz tog Aragonés det första spadtaget till en säker död, trodde många, då han utelämnade Raúl ur truppen. Kritiken i hemlandet lät inte vänta på sig. Men vad skulle de göra? Aragonés hade redan innan meddelat att han skulle avgå efter EM. Denna gången på riktigt, och att Vicente del Bosque skulle efterträda honom.
Resultatet av EM skulle i slutändan ändra åsikt på många av Aragonés belackare. Aragonés blev inte bara den mest framgångsrike förbundskaptenen i landet genom tiderna, han förde också la selección till deras första mästerskapsseger sedan 1966 och blev för evigt en hyllad legend.
Plötsligt ville alla att Aragonés skulle fortsätta sitt jobb och utveckla tiqui-taca men el Sabio hade bestämt sig. Hädan efter skulle det bli Turkiet och Fenerbache.
Aragonés tränade Fenerbache en säsong innan han sa upp kontraktet och flyttade hem till Spanien. Lorenzo Serra Ferrar erbjöd honom ett kontrakt med Mallorca men Aragonés avböjde och har sedan dess inte coachat något lag igen.
För de allra flesta förblir Aragonés en legend. Helt på grund av EM-guldet 2008 och det är han i allra högsta grad förtjänt av. Stämpeln som en grinig gammal gubbe känns något orättvis och vore det inte för en hel del klumpiga uttalanden och ett hetsigt temperament så skulle Aragonés inte haft så många kontroverser under karriären. F#n vet om han inte gillade det….
Övrigt:
Utsågs till bäste tränare i Spanien 1976/1977
Utsågs till bäste tränare i Europa 2008
Meriter:
1 La Liga (Atlético)
4 Copa del Rey (3 Atlético, 1 Barcelona)
1 Spanska Supercupen (Atlético)
1 Segunda División (Atlético)
1 EM-guld (Spanien)
Tränarkarriär:
75-80 Atlético Madrid
81-81 Real Betis
82-87 Atlético Madrid
87-88 Barcelona
90-91 Real Club Deportivo
91-93 Atlético Madrid
93-95 Sevilla
95-97 Valencia
97-98 Real Betis
99-00 Real Oviedo
00-01 Mallorca
01-03 Atlético Madrid
03-04 Mallorca
04-08 Spanien
08-09 Fenerbache