La Esquina: Atlético Madrid är Spaniens bästa lag
Marcus Bring skriver om det senaste som rör spansk fotboll i allmänhet och La Liga i synnerhet.
För ett år sen var hans tid över och Atlético under hans ledarskap hade kört in i en vägg. Nu är Diego Simeones mannar de allra flestas favoriter till ligatiteln.
Hur hamnade vi här?
Tredjeplatsen under fjolåret var inte dålig, utan snarare vad som kan förväntas. Men hösten var svag, målfattig och framförallt poängmässigt medioker. Där och då var Simeone inte bara ifrågasatt utan totalt uträknad av de allra flesta. Den allmänna uppfattningen var att argentinaren aldrig någonsin skulle klara av att lyfta Atlético igen samtidigt som han fullständigt förstörde supertalangen Joao Félix utveckling. Tur att ledningen, med Andrea Berta i spetsen, tyckte annorlunda.
Delvis var åsikten grundad i att Simeone är Simeone med allt vad det innebär men delvis handlade det om prestationerna i sig som var långt ifrån så dåliga som resultaten visade. För under hela den tunga höstperioden såg den underliggande statistiken (expected goals etc.) fullt godkänd ut. Inte fantastisk, men godkänd. Målchanserna skapades men ineffektiviteten var stor. Defensivt har de alltid varit bland de bästa i hela Europa, så även under fjolårssäsongen, så om man då väger in faktorn att laget nyligen gått igenom en stor generationsväxling där flera bärande spelare lämnade under kort tid (Griezmann, Godín, Rodri, Lucas Hernadez etc.), var det då så konstigt att det inte riktigt lossnade? Lägg där till svag form på nyckelspelare som Koke och Saúl så finns det ganska rimliga förklaringar till att allt inte gick som på räls för Atlético Madrid under en period hösten 19/20 och under sporadiska delar av våren. Det viktigaste var att saker och ting inte fallerade totalt kollektivt, defensivt som offensivt, och det gjorde det inte. Med stora förändringar i spelartruppen kommer vissa taktiska förändringar och där behövde även Simeone känna in sig. Och nu har det äntligen lossnat.
Inledningen på den här säsongen har varit perfekt och i en haltande tabell ligger Atlético tvåa, en poäng bakom Real Sociedad men med två matcher färre spelade. Offensivt har de exploderat med sina 19 mål (en siffra deras expected goals nästan matchar så de har verkligen varit så bra framåt) på nio matcher samtidigt som de är det gamla vanliga Atlético defensivt med totalt två insläppta. Truppmässigt har Luis Suaréz kommit in och ersatt Alvaro Moratas mål samt Diego Costas targetspel (Diego Costa har gått ner sig sen länge), Joao Félix har höjt nivån på offensiven på egen hand genom att vara en av ligans bästa spelare medan övriga hittat rätt i rollerna runt omkring. Under fjolårssäsongen fanns en känsla av att det saknades bredd och spets framåt, med Suaréz och en utvecklande Joao Félix finns just spetsen och bredden skapas när övriga spelare hakar på. Carrasco ser pigg ut och ger något extra genom sin skicklighet en mot en. Correa är allround som få och kan användas både på en kant och längst fram medan Lemar kommer från sin bästa insats på hela säsongen från en nummer 10 roll när Valencia besegrades med 1-0. Det finns att bygga vidare på helt enkelt.
Det är långt kvar så någon segrare ska inte utropas än men med både Barcelona och Real Madrid som ser svagare ut än på många år har detta nya Atlético Madrid alla möjligheter att vinna ligan.
*****
Eduardo Coudet heter Celta Vigos nya tränare som ersatte sparkade Óscar García för några veckor sen. Coudet, som skördat stora framgångar i Sydamerika där han vann Argentinska ligan och en cuptitel med Racing Club, har även spelat en sejour hos sin nya arbetsgivare under tidigt 2000-tal.
Två matcher in på sin tränargärning hos Vigo-laget är det uppenbart vilken fotboll han förespråkar, den offensiva. 4-1-3-2/4-1-2-3, lite beroende hur man ser på siffrorna, har använts med Renato Tapia som ensamt mittfältsankare samtidigt som han flankeras av idel offensiva spelare. Exempelvis hade han i helgen en innermittfältsduo bestående av Denis Suarez och Brais Mendéz framför sig, det räcker för att förstå balansen på det laget. Efter en 4-2 förlust mot Sevilla i debuten kom så första vinsten i helgen, Granada kördes över fullständigt och 3-1 var i underkant. Iago Aspas var för övrigt bäst på plan i vanlig ordning och känslan är att han för alltid kommer vara en av fotbollsvärldens mest underskattade spelare.
Hur som helst, Eduardo Coudet var det. Här har spansk fotboll sin nya kelgris, för när Coudets fotboll flyger, ja då kommer Celta Vigo köra över många lag. Under de perioderna ska ni inte vara förvånade om han kopplas ihop med topplagen. Problemet är hur ihåliga de blir när det går sämre, för risken är att de kollapsar då.
Allt detta återstår dock att se så vi nöjer oss med att fastställa att det ska bli ruskigt spännande att stifta bekantskap med nya Coudet.
*****
Jag har pratat om Real Betis så många gånger att det just nu räcker med att nämna deras usla start i förbifarten. Fem förluster på sina sex senaste och en 15:e plats i tabellen efter hemmaförlusten mot Eibar på måndagskvällen. Jag förväntade mig extremt mycket mer av Manuel Pellegrini och vi får säkerligen anledning att återkomma till vad som gått så fel.
Noterar i övrigt att unge Sevilla-lånet Bryan Gil ser riktigt het ut för nämnda Eibar. Spelar med mycket energi och adderar stor och viktig kreativitet till ett ganska stelt lag i övrigt. Bara 19 år gammal men bör vara aktuell för Sevilla redan till nästa säsong.
