Atlético Madrid: "Bäst i Europa"
Atlético Madrid har varit höstens lag i hela Europa och frågan är om det finns något lag som kan mäta sig med Los Colchoneros just nu. Atlético delar förstaplatsen i ligan med Barcelona och har tagit Europa med storm. Diego Costa leder skytteligan och Courtois är bästa målvakten. Finns det något som inte går Atléticos väg just nu?
Zoran Zoric, redaktör Atlético Madrid:
Vad tycker du om höstsäsongen hittills?
– Ingen annan i hela Europa som har kombinerat inhemskt ligaspel och cupspel med UEFA Champions League har lyckats åstadkomma lika bra resultat under hösten. Det gäller även Bayern München som i nuläget har de allra bästa förutsättningarna att vinna kontinentens viktigaste klubblagsturnering. Atlético de Madrid är Spaniens tredje största klubb sett till det man har åstadkommit i titelväg genom åren och då syftar jag naturligtvis på det som någonstans är viktigast: ligaspelet och Europa-spelet..men man har aldrig åstadkommit så här goda resultat under första halvan av säsongen i klubbens 110-åriga historia vilket bekräftar att vi är inne i en speciell epok som Atlético-supportrar. Höstsäsongen går till historien som en period där laget hela tiden har hittat sätt att vinna sina matcher på, något som Atlético som klubb och institution kan lära sig mycket av när man tvingas till en generationsväxling inom ett antal år. 22 segrar av 27 möjliga i tävlingssammanhang och en enda förlust mot ett Espanyol lett av gamle Atlético-tränaren Javier Aguirre, där de röd-vitrandiga förövrigt aldrig skulle ha åkt på en förlust med tanke på sättet som den kom till på, är någonting som är utöver det vanliga. Det är den enda plumpen i protokollet så här långt tillsammans med insatsen mot Villarreal, även om Simeone tvingades till förändringar i backlinjen som han egentligen inte ville göra pg.a. FIFA tvingade Atlético att släppa iväg Diego Godín till VM-kvalet mot Jordanien så att han inte kunde spela på El Madrigal. Den gången tog man dock till överlevnadsmanualen och fick trots att man blev relativt utspelade nästan med sig tre poäng.
Det har också varit en höstsäsong där Atlético äntligen lyckades vinna mot Real Madrid i ett ligaderby och precis som tidigare skedde det på Santiago Bernabéu. När man lyckas återupprepa bedriften från Copa del Rey i våras, där man dessutom borde ha gjort betydligt fler mål, så är det någonting som etsar sig fast i minnet.
Alla visste ju att Atlético skulle vara bra, men såhär bra?
– Var det verkligen så? Så vitt jag minns det skulle Atleti, enligt många expertutlåtanden backa kvalitetsmässigt och resultatmässigt i och med Falcaos försäljning. Det visar att den individuella spelaren alltid gör sig bäst i ett bra kollektiv. Frågan i sig är gör att man i någon mån måste gå tillbaka till Diego Simeones första träning, som i sin tur genomfördes inför 5,000 personer och på Vicente Calderón. Det här är för exakt två år sedan och efter att Cholo tagit emot publikens hyllningar går han till spelarna för att sätta igång träningen. Efter ett tag tar han sig fram till Koke som vid den här tidpunkten är långt från en startplats, inte långt från en övergång till Málaga och frågar honom: "Vad vill du åstadkomma i Atlético?". Svaret var kortfattat: "Jag vill spela och lyckas i Atlético". Koke fick inga garantier när det gällde speltid, men Cholo lovade honom en sak: "Vi kommer göra dig till en bättre fotbollsspelare". I tider där många skriker efter oljepengar och rika investerare är det här en fröjd att höra. Man kan faktiskt utvecklas som fotbollsspelare och nå en nivå man aldrig trodde man skulle nå för bara två år sedan. Därför är Simeones ogenomrubbliga mantran där man bara fokuserar på det dagliga arbetet "dia a dia" och "partido a partido" inte ett sätt att eliminera pressen som kommer med favoritskapet som numera är ett faktum i många av matcherna man spelar, utan det handlar istället om att fokusera på det enda viktiga som man kan påverka: spelet på planen. En annan mycket viktig komponent till framgångarna är att alla förstår innebörden av det man faktiskt bidrar med på planen och inte antalet minuter man spelar. "Calidad de minutos" brukar Cholo snacka om och ingen förstår det bättre än Diego Costa och Raúl García. Båda på väg att säljas för 1,5 år sedan, idag gör de skillnad i motståndarnas straffområde, vecka in och vecka ut.
En annan del av förklaringen är att Simeone själv bara har en sak i åtanke: att vinna. Det spelar ingen roll om det är en träningsmatch mot Sporting Cristal i Peru på försäsongen eller en final. Han studerar, analyserar och justerar sitt lag efter bästa möjliga vis att vinna matchen i fråga. Chelsea må ha sett UEFA Super Cup förra året som en prestigelös titel, men Atlético såg det som ett sätt att bekräfta att man är på rätt väg. Jag vet att folk tittade konstigt på mig och hånskrattade litegrann när jag berättade hur Atleti firade den titeln, men det är just den typen av matcher som får ett lags självförtroende att växa. Det i sig tar oss till Copa del Rey-finalen mot Madrid och den segern strör på ännu mer självförtroende som gör att man till slut tar sig an Barcelona i Supercopa de España och egentligen bör stå som segrare baserat på vad man presterat över två matcher. Det dubbelmötet, som i sin tur sågs som något av träningsmatcher av folk utanför Primera División-kretsar fungerade som en bekräftelse av Atletis nurvarande position.
Vad är det största problemet för en klubb med mycket mindre budget när de möter Barcelona och Real Madrid? Tron på att man kan åstadkomma någonting mot dessa, speciellt på bortaplan, hemma har man ändå supportrarna i ryggen. Viktigast av allt är dock att man har kommit över rädslan när man möter de bästa lagen vilket är A och O när ett lag vill ta nästa steg.
Alla dessa punkter tillsammans med tränarstabens och fystränarnas eminenta, dagliga arbete, utöver spelarnas järnvilja att hela tiden bli bättre och jobbamot ett gemensamt kortsiktigt mål (vinna), är element som bidragit till lagets framgångar.
Jag måste erkänna att jag aldrig har identifierat mig mer med ett fotbollslag och jag tror att många supportrar känner så. Med historien i minne vill vi därför inte göra mer än att ta en match i taget för när de riktigt stora matcherna skall spelas under våren, kommer Profe Ortega se till att spelarna är redo fysiskt samtidigt som tränarstaben med Cholo, Mono Burgos och Vizcaíno har förberett spelarna mentalt.
Vad har varit extra bra och är det något som fungerat mindre bra?
– Radamel Falcaos övergång till Monaco och värvningen av David Villa har gjort att Atlético idag har ett bättre fungerande anfallsspel. Villa har visserligen långt upp till sin högsta nivå som han visade innan skadan och han kommer nog aldrig komma upp i den, men Simeone och tränarstaben har fortsatt utveckla lagets spel och där har Villa haft ett finger med i utvecklingen. Till skillnad från Falcao är Villa bättre i spelet med och utan boll och han bidrar även med ett djupledshot som colombianen sällan gjorde. Tigre är en renodlad boxspelare, men där är han livsfarlig. Atleti kan även använda Villa på flera sätt rent taktiskt och han är beredd att offra sig för lagets bästa, något som Falcao inte alltid var.
Diego Costa är en annan komponent som äntligen får den uppmärksamhet han förtjänar. Han var bättre än Falcao förra säsongen, men då stirrade sig folk blinda på Tigres målstatistik. För att vara med och slåss om titlar behöver man en (ibland två) anfallare som sticker ut från mängden och som gör skillnaden samtidigt som de är med i toppen av skytteligan. Diego Costa är också en väldigt komplett anfallare som bidrar med en alternativ väg genom motståndarnas tre linjer. Det han dock måste förbättra är straffskyttet som kan tyckas vara en futtig detalj i jämförelse medvad han har åstadkommit under hösten, men ju längre säsongen lider, desto synligare kommer den här typen av detaljer att vara.
Det som dock gör Atlético till det de är idag är allas bidrag. Laget har en primär linje av målskyttar, de har en sekundär linje i form av Raúl García och många element som gör att man klarar av att vinna när spelet inte stämmer. Man kan exempelvis slå Porto på Dragão (som dittills var obesegrade i över 30 matcher på hemmaplan) när man blivit fullständigt utspelade under stora delar av första halvlek eftersom det finns en alternativ plan när ursprungsplanen inte fungerar. Det ärvad fotboll handlar om så länge man inte är en visionär och dessutom har spelare inskolade i ett speciellt grundsystem. Försvarsmässigt är Atleti ett av Europas bästa lag, återigen för att alla jobbar tillsammans vilket är något som försvarsspelet kräver. Alla dessa saker går att förbättra ytterligare och där kommer det dagliga arbetet in.
Det finns alltjämt sparkapital hos vissa spelare utöver de som presterar och dessutom vill bli bättre hela tiden. Jag tänker framförallt på Adrián som Simeone vägrar ge upp hoppet om. Sen har klubben saknat Mario under halva höstsäsongen och han har visat sig vara de stora matchernas man under Cholos ledning. Óliver Torres är Spaniens största talang under 20 år och kommer slå igenom inom kort, men jag vet att Simeone kräver ännu mer av honom och då när det gäller att avlasta lagkamraterna i matcher mot lite sämre lag för att sedan på allvar konkurrera om en startplats på liknande premisser. Detsamma kan sägas om Javi Manquillo om han stannar, men i och med Juanfrans brutala formtopp under hösten så har Spaniens framtida högerback haft ytterst få möjligheter, trots att han hela tiden tagit chansen när den givits.
Kommer ni värva under transferfönstret?
– Då klubben är kvar i alla tre turneringar har Diego Simeone klargjort för ledningen att han vill ha en playmaker med en särskild profil. Först och främst skall han kunna bidra med ytterligare kvalité i anfallsspelet vilket i sin tur gör laget ännu starkare i det öppna spelet. Han vill även att den här spelaren skall kunna spela över hela anfallslinjen bakom anfallarna. Förmågan att anpassa sig till lagets taktiska spelmönster är mycket viktigt. Sen är det viktigt att spelaren i fråga förstår sin roll i laget eftersom det återigen handlar om vad du bidrar med när du spelar och inte hur många minuter du spelar. Slutligen vill Simeone att samma spelare är frisparksspecialist eftersom Atleti saknar någon som kan dra till direkt på mål från 20-30 meters avstånd. Däremot är det inget krav att spelaren i fråga är duktig på att slå in frisparkar i straffområdet och hörnsparkar. För det har Cholo redan Koke och Gabi.
Diego (VfL Wolfsburg), Kevin de Bruyne (Chelsea) och Mathieu Valbuena (Olympique Marseille) är namn som man har tittat på så här långt, men problemet är LFP:s Financial Fair Play som infördes i sommar. Lönetaket som införts går inte att överskrida så nu jobbar man med väldigt små marginaler där en inlåning av spelare är det mest troliga scenariot. Diego är Cholos förstaval, men hans kontrakt går ut i sommar och klubben är inte beredd att betala €5 miljoner per säsong. Dessutom är han inte direkt omtyckt av Miguel Ángel Gil Marín efter att ha rapporterat klubben till spelarrådet för en utebliven bonus på dryga €59,000 som hela laget hade kommit överens om med ledningen och som de skulle få efter UEFA Europa League-segern 2012. Fördelen med Diego är att han känner till laget, tränarstaben, spelsystemet och klubben efter sin sejour under 2011-2012. De Bruyne tvekar på om han skall komma till den spanska huvudstaden pg.a. VM-slutspelet i Brasilien. Belgiens förbundskapten Marc Wilmots har gett honom rådet att gå till en klubb där han kommer spela regelbundet, någonting han inte är garanterad i Atlético. Valbuena är välkänd för ledningen då man försökte värva honom redan 2009, men han skulle kosta mellan €10-12 miljoner. Det är mycket pengar som jag har svårt att se klubben spendera i vinter med tanke på att man har en skatteskuld och lån att betala av i oktober nästa år.
Det enda konkreta i skrivande stund är att man redan nu jobbar på spelare inför nästa säsong där förhandlingar med San Lorenzo kring deras jättetalang Ángel Correa harvarit igång sedan förra veckan. I Uruguay har det kommit rapporter om att Atleti är på väg att värva Lucas Olaza från River Plate de Montevideo som är ett stort löfte på vänsterbacksplatsen.
Atlético känns kompletta på många plan men kanske är det aktuellt bredda truppen?
– Det är någonting som Atlético tvingas göra säsong efter säsong med billigare och smartare alternativ som passar in i lagbygget. Det är inte bara rätt typ av spelarprofil man vill åt utan det gäller att spelarna i fråga har samma inställning och passar väl in i gruppen. Atleti kommer inte tokvärva i vinter utan det handlar om att få in det man i första hand saknar och inte fick in i somras. Simeone fick aldrig någon playmaker trots att han efterlyste en och pratade öppet om viljan att se Diego i röd-vitrandigt igen. Faktum är att klubben inte har lyckats hitta någon som uppfyller kraven som undertecknad pratade om ovanför och det kommer inte bli mycket lättare den här gången.
När det gäller det gäller truppen som redan finns till förfogande är den redan bra. Hela försvarslinjen med högerbackar, mittförsvarare och vänsterbackar har väldigt god täckning. Det råder ingen tvekan om att Atlético saknar en spelorganisatör längre ned i banan som kan mäta sig med de allra bästa i världen, men man har ett erfaret block av tre spelare i form av Mario, Gabi och Tiago som är väldigt viktiga för den generella lagfunktionen. Dessutom kan Koke spela i fem olika mittfältspositioner samtidigt som Josuha Guilavogui är ett sparkapital för framtiden. Arda är tillsammans med Koke lagets kreativa kraft och de skuggas av en talang i form av Óliver som kommer få mer speltid under våren pg.a. antalet tävlingsmatcher. Alla tre kan anpassa sig till olika roller i anfallsspelet och är inte låsta till en position vilket gör laget mer flexibelt. Diego Costa är naturligtvis den viktigaste spelaren i anfallet, men där bakom finns både David Villa och Raúl García som har stått för 20 mål tillsammans. Det skall sägas att Raúl García bara har startat 13 tävlingsmatcher den här säsongen och att han dessutom är ett mycket bra alternativ från bänken. Därför vill Simeone ha in en playmaker som kan bidra med ytterligare mål och framspelningar för att på så sätt öka lagets styrka i anfallsspelet. Därför vägrar Cholo ge upp hoppet om Adrián som varit hopplös så länge.
16 av 22 utespelare har gjort mål för Atlético i någon av turneringarna den här säsongen så spridningen är mycket bättre än vad folk tror.
Grundfrågan snuddar någonstans på om Atlético är beredda att slåss på tre olika turneringar den här säsongen och det är någonting som jag är beredd att säga att man faktiskt gör om man får in ytterligare en spelare som kan dra sitt strå till stacken för att på så sätt fortsätta ha samma goda kontinuitet och lägsta nivå som man haft så här långt. Det mesta tyder på att Simeone inte kommer kasta in handduken i exempelvis Copa del Rey som många har spekulerat i kanske vore bäst. Alla röd-vitrandiga supportrar litar fullt ut på Simeones förmåga att rotera och han ska få de att prestera kontinuerligt. Atlético är ett av Europas bäst tränade lag och har en helt otrolig fystränare i Óscar Ortega som planerar allt i minsta detalj. En formtopp brukar hålla ungefär 6-8 veckor så jag är ganska övertygad om att laget kommer få en dipp fysiskt någon gång mellan januari och februari, det vore konstigt om så inte var fallet. Tidigare under hösten har laget räddats av landslagsuppehåll i vissa avseenden då man kunnat ladda om batterierna. Därför kommer det inte alltid att se så vackert ut alla gånger under den mest hektiska perioden, men som vanligt gäller det att få jobbet gjort och det är jag rätt övertygad om att de kommer klara av. Det som talar för laget är att man själva har en enorm tro på det man gör och att spelarna litar fullt ut på tränarstaben med Simeone samt fystränarna. Atléticos nyckelspelare är i huvudsak mellan 26-30 år gamla (förutom Tiago som kommer rotera med Mario när han är återställd från sin skada) vilket innebär att de är i sina bästa år som fotbollsspelare. Så det jag är rädd för är snarare lagets fysiska status under spelperioden januari-februari och inte så mycket när det gäller april-maj då allting skall avgöras. Under den perioden har Atlético vunnit två titlar de två senaste säsongerna.
Förlorar ni någon spelare?
– I och med att LFP:s Financial Fair Play innebär att klubben har ett lönetak att justera sig efter så blir det svårt att låna in eller köpa en playmaker som skall bidra med ytterligare kvalité i anfallsspelet. Därför kommer man tvingas låna ut spelare till andra klubbar i januari som behöver speltid pg.a. de inte håller samma nivå som sina lagkamrater för att på så sätt inte stagnera i sin utveckling. Léo Baptistão har störst möjligheter att lånas ut i vinter och möjligtvis Manquillo. Först måste man dock ordna med ersättare och det gäller förstås bara Léo Baptistão då man redan har Alderweireld som back-up till Juanfran i värsta fall. Många klubbar har försökt låna Óliver Torres, men Simeone har sagt nej. José María Giménez är en annan spelare som klubbar har försökt låna, men Simeone vill ha fyra mittförsvarare till sitt förfogande under andra halvan av säsongen. Sådan är situationen i skrivande stund, men den ändras från dag till dag. Därför rekommenderar jag att ni följer "Altas y Bajas 2014" som vi uppdaterar kontinuerligt varje övergångsfönster.
Vad tycker ni? Finns det något bättre lag än Atlético Madrid just nu och hur långt kan framgången nå? Vinner Atlético ligan och/eller Champions League? Diskutera i kommentatorsfältet nedan.
