Barcelonas överlägsenhet kostade dem vinsten
För ett Barcelona som enbart är vana vid att vinna blev orutinen av att ställas emot ett högkvalitativt motstånd det som fällde dem i Champions League-finalen som Lyon vann med 3-1.
Damernas Champions League-final mellan Barcelona och Lyon startade i ett väldigt högt tempo där båda lagen gick framåt i hög fart under de inledande minuterna. Den intensiva inledningen gav också resultat - för Lyon - som efter bara sex minuter tog ledningen, sedan Amandine Henry slagit till med ett drömmål från drygt 30 meter.
Efter målet tog Barcelona temporärt tag i matchen och Jenni Hermoso fick både ett och två lägen där hon borde ha utjämnat. Till en av dessa möjligheter spelades hon fram av Fridolina Rolfö som från sin vänsterbacksposition kombinerade fint på kanten och serverade Hermoso ett drömläge. Spanjorskan valde dock att vänta in snarare än att attackera bollen i straffområdet, och en Lyonförsvarare hann tillbaka för att avvärja farligheten.
De missade chanserna skulle också visa sig vara enormt kostsamma, då Ada Hegerberg bara minuter efteråt kunde utöka Lyons ledning. Efter att ha tagit sig fram längs vänsterkanten fick Lyon in ett inlägg, vilket Sandra Paños i Barcamålet missbedömde helt - och således lämnade målet öppet för Hegerberg att sätta dit 2-0 i.
Ett uppenbart skakat Barcelona uppträdde nervöst och oorganiserat efter det andra målet och efter 25 spelade minuter var det nära att Lyon kunde göra 3-0. En väldigt svag hemåtpassning från Irene Paredes snappades upp av Hegerberg som ensam mot Paños försökte runda målvakten, men den här gången lyckades Paños stå emot.
Knappt tio minuter senare skulle dock 3-0-målet komma, och återigen uppträdde Barcelonaförsvaret som om de aldrig tidigare spelat fotboll tillsammans. En genomskärare till Ada Hegerberg fick Barcaspelarna att bli bolltittare allihop och när bollen ändå hamnade hos mittbacken Paredes blev hon, opressad, så stressad att hon bara slog iväg den på första bästa Lyonanfallare. En snabb passning till Hegerberg gav norskan möjlighet att slå bollen mot den bortre stolpen, där Catarina Macario fanns alldeles ensam för att raka in Lyons tredje.
Just när allt såg som mörkast ut, några minuter före paus, lyckades Barcelona rycka upp sig något och få in en kvittering genom lagkaptenen Alexia Putellas. Ett blockat skott från Fridolina Rolfö studsade ut till Caroline Graham Hansen, vars inlägg från höger stöttes in distinkt av Balon d’Or-vinnaren Putellas.
I paus ersattes Hermoso av Asisat Oshoala, vars frånvaro från startelvan måste ha berott på att hon efter sina skadebekymmer - trots att hon varit tillbaka i spel rätt länge nu - inte var redo för att spela 90 minuter. Skytteligavinnaren hade absolut gjort mål på minst en av chanserna Hermoso fick i den första halvleken - vilket hade inneburit en helt annan matchbild.
Under inledningen av den andra halvleken fortsatte Barcelona att, likt de gjort i den första, äga bollen under majoriteten av tiden - men det var alltjämt Lyon som skapade de flesta och farligaste chanserna. Trots sitt underläge var känslan att katalanskorna spelade med en känsla av att “det här löser sig”, vilket det ju också alltid gjort för Barcelona under säsongen.
Det är också detta som jag i mångt och mycket tror blev Barcelonas fall i denna final. När de i den första halvleken släppte in mål efter mål tycktes spelarna bli som paralyserade, de förstod inte vad som hände - för det har ju aldrig hänt förut. Ett mer rutinerat lag, med vana av att spela tuffa matcher mot motstånd av sin egen kaliber, skulle efter den skakiga starten se till att samla sig, täppa till och sedan ta nya tag när matchen satt sig något. Barcelona hanterade istället underläget med att som varsina öar på egen hand försöka ställa saker till rätta - både i offensiv och defensiv riktning.
På samma sätt karakteriserades den andra halvlekens bristfälliga forcering av en ovana av att befinna sig i den situationen. Om du i ligan snittar drygt fem gjorda mål per match och bara släpper in elva på 30 matcher får du inte riktigt öva på att desperat söka mål i avgörande moment.
Visst skrapade de fram en del lägen, bland annat sköt Patri Guijarro i ribban från mittcirkeln med en halvtimme kvar, men knappt fler än Lyon och inte genom att få till någon belägring av det franska straffområdet. Istället slarvades de lägen som skapades bort. Crnogorcevic missade från nära håll med tio minuter kvar och Paredes gjorde detsamma i inledningen av tilläggstiden. Därtill slog Mapi León inlägg efter inlägg ut över kortsidan istället för in i straffområdet och det var till sist Lyon som kom närmast ytterligare ett mål genom en Hegerbergvolley i stolpen i matchens sista minut.
Barcelona förlorade alltså sin andra match för säsongen, i säsongens viktigaste match. Egentligen tror jag inte att de är ett sämre lag än Lyon men just den orutin de har av sådana här situationer - som beror på deras överlägsenhet - kostade dem dyrt. Därtill ska det sägas att laget, hur orimligt det än låter med vinst efter vinst i ligan, på sistone har haft en, med sina mått mätt, rätt svag form på sistone.
Efter att, inför sin kvartsfinal i CL mot Real Madrid, inte ha varit i underläge i en match sedan oktober 2021, har Barcelona sedan dess hamnat i den sitsen i sex av sina tio senaste matcher - CL-finalen exkluderad. I alla dessa matcher (utom det andra mötet mot Wolfsburg som förlorades med 2-0 - men där Barca redan hade med sig 5-1 från det första mötet) har de kunnat vända på resultatet bekvämt och vinna med flera mål, men det är ändå väldigt talande. Dessa matcher var mot väldigt mycket svagare motstånd än Lyon och Barcelona behövde aldrig bli desperata i sin jakt på en vändning.
Det har pratats mycket kring Barcelona och hur man kan hantera att vara så överlägsna som de är. Bland annat sade Fridolina Rolfö nyligen i en intervju med Dagens Nyheter att laget har delmål under matcher, vilka bland annat kan vara att göra ett visst antal mål innan en viss tid. Sett till detta kan man, med väldigt kritiska ögon, se på Barcelonas ligaavslutning och avslutande form som ett misslyckande - trots de uppradade vinsterna. Laget har misslyckats med det de under flera år nu gjort så fläckfritt - att ta ledningen och dominera matcher från start.
Samtidigt går det självklart inte att utifrån kritisera ett lag som vinner och vinner och tar 90 av 90 möjliga poäng i ligan; varför denna negativa trend inte uppmärksammats. Barcelona kom alltså in i den här finalen i sämre form än vad det faktiskt går att utläsa från deras senaste resultat och ihop med ovanan av att frambringa en desperation i jakt på mål föll de till sist i säsongens viktigaste match till följd av sin egen överlägsenhet.
