Dagen då fotbollen dog – på riktigt

Beslutet om att riva upp den europeiska och nationella fotbollen är ett korkat och fullständigt vedervärdigt beslut som riskerar att förstöra gräsrotsfotbollen och det som byggts upp under 100 år.

För första gången någonsin verkar supportrar gå man ur huse för att enas under samma baner. Gamla rivaliteter mellan klassiska klubbar, Real Madrid – Barcelona, Manchester United – Liverpool, Inter – Juventus, är för närvarande bortblåst. Ur detta går att skymta två sidor: å ena sidan supportrarna som samsas i protest oavsett tröjfärg, å andra sidan ägarna av respektive klubbar som förlikat sig med varandra i en gemensam sak. Nu är det allvar och nu får det vara nog.

Det är lätt att slänga i väg ord som ”fotbollen är död”. Det låter väldigt dramatiskt och nästintill fotbollsromantiskt. Det har också varit fraser som tidigare cirkulerat genom fotbollshistorien med nya tv-avtal, agentviten, oljepengar, VAR, utökad säkerhet för toppklubbar inom UEFA och mycket mer. Fotbollen har alltid överlevt och har alltid tagit sig ur olika former av kapitalisering av idrotten. Många gånger har det också varit ganska bra och många viktiga frågor, även av humanitär och mänsklig sak, har belysts. Det här är emellertid något som med rätta bör problematiseras, men som inte är i fokus i den här texten.

Vi – och då menar jag alla vi som följer fotbollen slaviskt, gråter och jublar för våra lag, som sörjer när en favoritspelare lämnar, i skymundan skriver om alla favoritövergångar till just sitt lag, som stött och blött med ens klubb oavsett om man åkt ur en division eller just tagit sig till semifinal i Champions League – måste säga stopp nu. Uefa är ingen duvunge och förtjänar mycket skit även de men i det här fallet håller jag med dem: ”Enough is enough”.

Av ren och skär själviskhet och av total blindhet för ekonomisk lycka har alltså tolv av Europas största fotbollsklubbar genom historien valt att lämna den europeiska fotbollsgemenskapen. Det är vidrigt och patetiskt. AC Milan, Arsenal, Atlético de Madrid, Chelsea, FC Barcelona, Inter, Juventus, Liverpool, Manchester City, Manchester United, Real Madrid och Tottenham. Så lyder namnen på de största bedragarna jag skådat. Och då håller jag dessutom på Liverpool. Det finns ingenting i mig som kan stötta en förening som väljer att lämna de lokala gräsrötterna eller den fotbollshistoria som byggts upp i över 100 år bara för att man tror att gräset består av mer guld på andra sidan. You’ll never walk alone, Mes que un club och allt annat dessa klubbar kastar ur sig är bara att glömma. Så pass dramatiskt är det.

Klubbarna har nu gjort gemensam sak i frågan och offentliggjort sina planer. Man ska bryta sig ur den europeiska fotbollsfamiljen och skapa sin egen fjantiga Superliga. Låt så vara men precis som Uefa antytt kommer man alltså att både kastas ur de inhemska ligorna och de andra europeiska ligorna. Dessutom får vi klara oss utan dessa spelare i turneringar som Uefa och Fifa anordnar. Helt rätt. Här måste man sätta hårt mot hårt. Uefa och Fifa går att beskylla för mycket, med all rätt, men i dessas turneringar kan åtminstone (rent teoretiskt) mitt Deportivo de la Coruña vinna ligan, ta sig till CL-semifinal, åka ur La Liga, åka ur Segunda och nu kämpa sig kvar i Segunda B. I dessas turneringar kan även (rent teoretiskt) Sverige ta sig till en kvartsfinal i ett VM och utmana England om en semifinalplats – trots betydligt mer begränsade resurser än den senare. Detta ska nu alltså tas bort med en stängd liga, med de rikaste och girigaste klubbarna och förhoppningsvis helt utan supportrar.

Många har redan uttalat sig kring Superligan och klagomålen har aldrig ljudit högre från en enad supporterskara. Det här förslaget, eller snarare beslutet eftersom man redan avgjort saken, måste stoppas och får aldrig föras på tal igen. Samtliga klubbar som jag nämnt som skrivit under detta måste också bestraffas. Här måste vi dock kunna hålla två tankar samtidigt. Allt det här är skit. Men det är varken Lionel Messis, Cristiano Ronaldos, Pep Guardiolas eller Jürgen Klopps fel. Dessa gör bara sina jobb: de tränar, spelar, slår rekord, utvecklas och allt som hör till. Det är inte de aktivas fel. Felet sitter högre upp där kostymnissar från sportkonsortium i USA, shejker från Förenadearabemiraten och civilingenjörer från Madrid har poster som de inte förtjänar. Florentino Pérez är en lika stor bov som Glazers, Agnellis, John W. Henry och allt vad de heter.

Slut upp bakom världens fotbollssupportrar och bojkotta den här Superligan. Jag vet i alla fall att jag utan att tveka lämnar den ”gemenskapen” bakom mig om det här startar igång i augusti som det tyvärr verkar bli. En gång i tiden sa man att ”Preussen är inte ett land med en armé, utan en armé med ett land”. Förhoppningsvis står Superligan helt ensamt, utan en armé (om vi supportrar metaforiskt får anses som en armé) och helt utan land. Låt den utarmas och bannlysas och låt dessa historiska klubbar förfalla. Jag ser hellre Celta Vigo som La Liga-mästare och Everton som Champions League-mästare än att se en sekund av Superligan.

***

Här nedan följer respektive klubbs officiella uttalande kring fadäsen. Kudos också till klubbar som PSG, Borussia Dortmund och Bayern München som valt att tacka nej till dårskapen.

AC Milan
Arsenal
Chelsea
Inter
Juventus
Liverpool
Manchester City
Manchester United
Real Madrid
Tottenham

I skrivande stund har ännu inte Atlético de Madrid eller FC Barcelona offentliggjort beslutet.